Barn och mat

[eyz]

Planerar du maten utifrån vad barnet tycker om och undviker sådan h*n inte tycker om, t ex svamp, broccoli? Varför/varför inte?

Vad säger du till barnet när maten serverats och h*n säger att h*n inte tycker om den/delar av maten? Måste h*n äta allt/lite/inget av det h*n inte tycker om?

Barnet säger efter 2-3 tuggor att h*n är mätt, barnet vet att efterrätt/godis väntas. Måste barnet äta mer?

Barnet gillar efterrätten, sätter du stopp när barnet tar om en andra, tredje, fjärde gång? (oavsett hur mycket barnet åt vid måltiden före)

Frågorna gäller främst barn som är stora nog att förklara varför h*n tycker om/inte tycker om en viss sak men även svar kring mindre barn är intressant.

 

[Calazirya]

Sv: Barn och mat

Planerar du maten utifrån vad barnet tycker om och undviker sådan h*n inte tycker om, t ex svamp, broccoli? Varför/varför inte?

Till viss del kommer jag självklart laga sådan mat som uppskattas av alla i familjen, barn är inget undantag.

Vad säger du till barnet när maten serverats och h*n säger att h*n inte tycker om den/delar av maten? Måste h*n äta allt/lite/inget av det h*n inte tycker om?

Om man inte tycker om så tycker man inte om, då ska man inte tvingas äta det.

Barnet säger efter 2-3 tuggor att h*n är mätt, barnet vet att efterrätt/godis väntas. Måste barnet äta mer?

Nej, men om barnet är mätt så går ju inte efterrätt eller godis ner heller ;-). Jag upplyser och barnet får välja.

Barnet gillar efterrätten, sätter du stopp när barnet tar om en andra, tredje, fjärde gång? (oavsett hur mycket barnet åt vid måltiden före).

Det beror helt på vad som serveras och hur barnet annars beter sig ( tar alltid för mycket och lämnar osv ).

Frågorna gäller främst barn som är stora nog att förklara varför h*n tycker om/inte tycker om en viss sak men även svar kring mindre barn är intressant.

Nu är mitt egna barn så litet än att hon får mat som jag vet att hon äter ( hon behöver mat ), efterätt/godis har vi inte introducerat än och hon brukar vara mätt efter maten.

 

[doris]

Sv: Barn och mat

Planerar du maten utifrån vad barnet tycker om och undviker sådan h*n inte tycker om, t ex svamp, broccoli? Varför/varför inte?

Nej. Vi planerar maten som vi vill laga baserat på vad som finns hemma. När vi har idétorka, samt på lunchen en av helgdagarna så får barnet vara med att önska mat. Vi undviker inte att laga med ingredienser som barnet inte tycker om.

Vad säger du till barnet när maten serverats och h*n säger att h*n inte tycker om den/delar av maten? Måste h*n äta allt/lite/inget av det h*n inte tycker om?

Gillar inte barnet svampen tex så får denne lov att peta ur detta. (om vi VET att barnet tidigare har smakat ingrediensen ordentligt och uppenbart inte gillar det. Säger barnet att denne inte gillar potatis tex idag, men vi vet att denne äter det i vanliga fall så får barnet äta upp det som finns på tallriken. Vi kör ju med principen att barnet skall ta för sig sin egen mat, och får då lära sig att man äter upp det som man tagit för sig.

Kommer det en ny smak som barnet inte tidigare smakat, och vid första tillfället säger att denne inte gillar det så tvingar jag inte i barnet fler tuggor.

Barnet säger efter 2-3 tuggor att h*n är mätt, barnet vet att efterrätt/godis väntas. Måste barnet äta mer

Vill barnet ha efterrätt/godis så ja. Då skall allt på tallriken ätas upp, annars får inte barnet det som vankas efteråt.

Barnet gillar efterrätten, sätter du stopp när barnet tar om en andra, tredje, fjärde gång? (oavsett hur mycket barnet åt vid måltiden före)

Efterrätt får man bara 1 portion av.

Frågorna gäller främst barn som är stora nog att förklara varför h*n tycker om/inte tycker om en viss sak men även svar kring mindre barn är intressant.

Barnet är 3,5 år

 

[jerseyko]

Sv: Barn och mat

Planerar du maten utifrån vad barnet tycker om och undviker sådan h*n inte tycker om, t ex svamp, broccoli? Varför/varför inte?
Vi undviker ingenting, maken har ett stort intresse för matlagning och vi testar mycket. Broccoli och oliver har han sagt att han inte tycker om så då slipper han det. Men han har fått testa det mesta vilt, inlagd sill/strömming, marulkskind, rökta räkor, musslor (blå & pilgrim), rökt knipa, tunga m.m

Vad säger du till barnet när maten serverats och h*n säger att h*n inte tycker om den/delar av maten? Måste h*n äta allt/lite/inget av det h*n inte tycker om?
Smakar han och säger att han inte tycker om är det självklart att han inte behöver äta upp de. Vi fyller upp de med nått annat istället.

Barnet säger efter 2-3 tuggor att h*n är mätt, barnet vet att efterrätt/godis väntas. Måste barnet äta mer?
Ja, allting. Annars ingen efterrätt.

Barnet gillar efterrätten, sätter du stopp när barnet tar om en andra, tredje, fjärde gång? (oavsett hur mycket barnet åt vid måltiden före)
Nyttig efterrätt, t.ex. fruktsallad (egengjord, inte den i sockerlag på konserv) får han ta om så mkt han orkar. Men annars är det en portion som gäller.

 

[Freyja_bus]

Sv: Barn och mat

Planerar du maten utifrån vad barnet tycker om och undviker sådant h*n inte tycker om, t ex svamp, broccoli? Varför/varför inte?

Ja, jag tycker att det är rätt självklart att ha i åtanke vilken mat som hela familjen gillar. Vi lagar ju mat för att alla behöver äta och det är så klart kul om alla uppskattar maten. Vi undviker dock inte att testa nya saker, men vi tänker ju helt klart på att My också ska kunna äta maten när vi planerar veckans meny (t ex väljer vi att krydda maten lite mindre i grytan så kan man krydda mer på tallriken vid behov, och om det är något vi vet att My tycker extra mycket om så kanske den maträtten återkommer snabbare än om vi inte hade haft henne).

Vad säger du till barnet när maten serverats och h*n säger att h*n inte tycker om den/delar av maten? Måste h*n äta allt/lite/inget av det h*n inte tycker om?
My smakar hitills på allting av rent intresse och visar rätt tydligt om det är något hon inte gillar (händer sällan). Självklart behöver hon inte äta upp det då, det är ju bara att peta bort. Jag hade inte velat tvingas äta upp något jag inte tycker är gott, och jag tycker att det är vitkigt att måltiden blir positiv.

Barnet säger efter 2-3 tuggor att h*n är mätt, barnet vet att efterrätt/godis väntas. Måste barnet äta mer?
Det beror väl lite på åldern på barnet. Vi serverar ingen efterrätt till My annat än frukt, och skulle hon äta dåligt av huvudrätten är det ju bra om hon kan få i sig lite till i form av frukt. Vi frågar henne ofta en eller två gånger om hon är säker på att hon verkligen är mätt, och då brukar det gå att få i henne ett par skedar till. Jag tycker inte att man alltid behöver äta upp allting för att få efterrätt, man kan kompromissa lite också (ta fem skedar till t ex).

Barnet gillar efterrätten, sätter du stopp när barnet tar om en andra, tredje, fjärde gång? (oavsett hur mycket barnet åt vid måltiden före)
En portion är lagom om det är något onyttigt, annars kan man väl få äta så mycket man orkar så länge det finns kvar ( t ex av frukt)

Frågorna gäller främst barn som är stora nog att förklara varför h*n tycker om/inte tycker om en viss sak men även svar kring mindre barn är intressant.
My är 20 månader, och kan tala om ifall maten är god eller ej. Hon är dock inte alls inkörd på det här med sötsaker/efterrätt i form av annat än frukt.[/B

 

[Sedna]

Sv: Barn och mat

Nu har jag inte egna barn men jobbar som dagmamma och då jobbar jag såhär:

Planerar du maten utifrån vad barnet tycker om och undviker sådan h*n inte tycker om, t ex svamp, broccoli? Varför/varför inte?
Både och. Vissa dagar lyssnar jag på barnens önskemål och vissa dagar gör jag något jag vill göra, oavsett om de gillar och inte. Variation är viktigt men samtidigt tycker jag det är viktigt att barnen får göra sin röst hörd ibland.

Vad säger du till barnet när maten serverats och h*n säger att h*n inte tycker om den/delar av maten? Måste h*n äta allt/lite/inget av det h*n inte tycker om?
Måste alltid smaka ordentligt, om barnet inte smakat tidigare och jag vet att det ogillas. Barnet får sedan peta bort det som inte gillas, man måste inte gilla allt. Barnen lägger alltid för sig själva och har barnet ätit maträtten förrut får barnet äta upp det som barnet serverat sig själv. (Brukar dock hejda barnet om jag ser orimligheten i det som lastas upp på tallriken och säga att det är bättre att istället ta för sig en gång till om man vill ha mer.)

Barnet säger efter 2-3 tuggor att h*n är mätt, barnet vet att efterrätt/godis väntas. Måste barnet äta mer?
För att få efterätt givetvis. En hel portion annars blir det ingen efterätt.

Barnet gillar efterrätten, sätter du stopp när barnet tar om en andra, tredje, fjärde gång? (oavsett hur mycket barnet åt vid måltiden före)
Efterätten serveras bara som en portion så det "problemet" uppstår aldrig.

Frågorna gäller främst barn som är stora nog att förklara varför h*n tycker om/inte tycker om en viss sak men även svar kring mindre barn är intressant. Barnen är 5 och 7 år.

 

[Freddie]

Sv: Barn och mat

Planerar du maten utifrån vad barnet tycker om och undviker sådan h*n inte tycker om, t ex svamp, broccoli? Varför/varför inte?
- Jag planerar maten utifrån hela familjens preferenser och många gånger kan jag servera saker sonen, maken eller jag inte tycker om vid sidan av. Sonen (4,5 år) tycker tex inte om creme fraiche och då kan jag ofta lägga undan kött till sonen innan jag slår på cf den sista minuten. Maken tycker inte om svamp och då gör jag svampsås på sidan av. Dock händer det förstås att jag serverar rätter som jag vet att sonen inte uppskattar så mycket, men då brukar jag checka vad som serverats på förskolan under lunchen. Har det då varit en favoriträtt behöver jag inte bekymra mig om att sonen ska somna hungrig.

Vad säger du till barnet när maten serverats och h*n säger att h*n inte tycker om den/delar av maten? Måste h*n äta allt/lite/inget av det h*n inte tycker om?
- Jag lägger upp en normalstor portion till oss var och en, inklusive grönsaker. Är man hungrig så äter man, är man mätt så tackar man för maten och behöver inte äta mer, oavsett om man tagit en eller tjugo tuggor. Man äter det man vill ha och lämnar resten. Däremot får man inte mer pasta om man påstår att man är mätt för slippa undan moroten .

Barnet säger efter 2-3 tuggor att h*n är mätt, barnet vet att efterrätt/godis väntas. Måste barnet äta mer?
- Är man mätt så är man. Godis eller efterrätt har vi väldigt, väldigt sällan och har vi det så är det inte i sådana mängder att man ska äta sig mätt på det. Har sonen tex en tablettask i skafferiet som väntar på honom är det fortfarande okej att han bara tar en tugga av köttgrytan och sen säger att han är mätt. Han vet att han inte får äta tablettasken och sen återgå till sin mat, utan har man sagt att man är mätt så är måltider över.

Barnet gillar efterrätten, sätter du stopp när barnet tar om en andra, tredje, fjärde gång? (oavsett hur mycket barnet åt vid måltiden före)
- Vi lägger alltid upp en varsin portion vid de få tillfällen vi äter efterrätt och den får man äta upp, eller lämna delar av om man inte vill ha mer. Sonen vet att efterrätten inte är någon mat man ska äta sig mätt på, utan bara en trevlig avrundning på måltiden. Är vi på kalas där det serveras tårta, kakor etc efter maten så tänjer vi på gränserna. Då sätter jag stopp först när jag vet att det hela kommer att sluta i magknip.

 

[Sar]

Sv: Barn och mat

Planerar du maten utifrån vad barnet tycker om och undviker sådan h*n inte tycker om, t ex svamp, broccoli? Varför/varför inte?

Våra barn äter nästan alls så vi tar ingen hänsyn så. Däremot kan vi göra deras favoriträtter lite oftare än de annars skulle återkomma.

Vad säger du till barnet när maten serverats och h*n säger att h*n inte tycker om den/delar av maten? Måste h*n äta allt/lite/inget av det h*n inte tycker om?

Alla måste smaka men tycker man inte om så får man peta bort det. Vi har en tjeja som reagerar på stora lökbitar så vi försöker skära smått. Däremot är det inte ok att hela tiden sitta och prata om att man inte gillar en viss sak, ¨då får man hellre prata om det man tyckte var gott på tallriken.

Barnet säger efter 2-3 tuggor att h*n är mätt, barnet vet att efterrätt/godis väntas. Måste barnet äta mer?

Vi har sällan efterrätt men då vill jag att det mesta av portionen är uppäten.

Barnet gillar efterrätten, sätter du stopp när barnet tar om en andra, tredje, fjärde gång? (oavsett hur mycket barnet åt vid måltiden före)

Det beror väl på portionens storlek, blev den lite liten är det inget problem att få ta om men det måste ju räcka till alla.

Frågorna gäller främst barn som är stora nog att förklara varför h*n tycker om/inte tycker om en viss sak men även svar kring mindre barn är intressant.

5 år gamla.

 

[Lupino]

Sv: Barn och mat

Planerar du maten utifrån vad barnet tycker om och undviker sådan h*n inte tycker om, t ex svamp, broccoli? Varför/varför inte?

Ja, det gör jag för att öka sannolikheten att barnen äter. Jag lagar ofta nya recept, men kollar att inte ingredienserna är FÖR udda (sånt som ger mycket smak. Svamp, broccoli och sånt får plockas bort.

Vad säger du till barnet när maten serverats och h*n säger att h*n inte tycker om den/delar av maten? Måste h*n äta allt/lite/inget av det h*n inte tycker om?

Steker ibland upp lite färdig pyttipanna, micrar lite köttbullar eller så om det visar sig att maten jag lagat inte alls faller barnen på läppen (lilla tjejen får ofta burkmat då istället). Smaktvång har jag aldrig funderat på, lilla tjejen vägrar ofta smaka men hon är så liten (1 år) så det har jag inte reflekterat över. Stora tjejen (3,5) smakar alltid utan att jag säger till. Äta upp måste man aldrig i vår familj!

Barnet säger efter 2-3 tuggor att h*n är mätt, barnet vet att efterrätt/godis väntas. Måste barnet äta mer?

Ja, och dottern är en bra förhandlare, men vi brukar komma överens om x antal tuggor till.

Barnet gillar efterrätten, sätter du stopp när barnet tar om en andra, tredje, fjärde gång? (oavsett hur mycket barnet åt vid måltiden före)

Vi äter inte efterrätt annat än godis på lördagar och popcorn på fredagar. Då får den stora tjejen äta "hur mycket hon vill" oavsett intag i förväg.

 

[eyz]

Sv: Barn och mat

Kul att så många svarat.

Efterrätten i sista frågan tänkte jag i huvudsak om man inte är hemma, men även i de fall man äter det hemma också såklart.

 

[Sar]

Sv: Barn och mat

Ja, och dottern är en bra förhandlare, men vi brukar komma överens om x antal tuggor till.

Haha, mina tjejer har inte varit speciellt bra förhandlare hittills, säger jag två tugger till brukar de nästan alltid höja budet " nej, tre tuggor till"

 

[Freddie]

Sv: Barn och mat

Haha, mina tjejer har inte varit speciellt bra förhandlare hittills, säger jag två tugger till brukar de nästan alltid höja budet " nej, tre tuggor till"

... och min son är förhandlaren från helvetet . Vad man än vill förhandla om säger han: "Det är mitt sista bud och mer har jag inte att säga om den saken!".

 

[Mirre]

Sv: Barn och mat

Sonen är ju bara två så han äter det mesta men har rätt mycket åsikter om maten ändå Han är ofta med och väljer maten för dagen och ibland även med och lagar den.

Vill att han smakar en tugga alla fall om det är något han inte ätit förut.
Är det så att han verkligen inte tycker om det så är det så men då har han alla fall smakat.

Är det nåt jag vet att han äter men inte tar för att han vill ha nåt annat så
får han helt enkelt äta ändå.

 

[Minnie]

Sv: Barn och mat

Planerar du maten utifrån vad barnet tycker om och undviker sådan h*n inte tycker om, t ex svamp, broccoli? Varför/varför inte?
Då båda våra barn är väldigt kräsna när det gäller mat så är vi glada bara de äter. Det har hänt att vi lagat tre olika rätter. En var till barnen o en till oss vuxna. Både sambon o jag var extremt kräsna när det gällde mat när vi var små o det går tydligen i arv. Vi var båda smala som streck o våra föräldrar var precis som vi är nu, glada över att barnen åt om det så var makaroner för tredje gången samma vecka.

Jag var själv 25 år innan jag började uppskatta god mat. Innan dess var mat något man var tvungen att äta för att inte bli hungrig. Nu ÄLSKAR jag mat!!!!

Vad säger du till barnet när maten serverats och h*n säger att h*n inte tycker om den/delar av maten? Måste h*n äta allt/lite/inget av det h*n inte tycker om?
Visst försöker vi få barnen att smaka men vi skulle aldrig drömma om att tvinga dem.

Barnet säger efter 2-3 tuggor att h*n är mätt, barnet vet att efterrätt/godis väntas. Måste barnet äta mer?
Ja då förhandlar vi om hur mycket mera de måste äta för att få efterrätt.

Barnet gillar efterrätten, sätter du stopp när barnet tar om en andra, tredje, fjärde gång? (oavsett hur mycket barnet åt vid måltiden före)
Nu äter vi efterrätt oerhört sällan o då våra barn inte är några gottegrisar (ingen äter godis) så behöver vi så gott som aldrig säga stopp. De brukar nöja sig efter en portion. Men visst har dom fått ta om om det varit glass tex.

Frågorna gäller främst barn som är stora nog att förklara varför h*n tycker om/inte tycker om en viss sak men även svar kring mindre barn är intressant.
Barnen är 2,5 o 4 år.

 

[ameo]

Sv: Barn och mat

Planerar du maten utifrån vad barnet tycker om och undviker sådan h*n inte tycker om, t ex svamp, broccoli? Varför/varför inte?

Vi har fyra barn i familjen, varav de tre äldsta tyvärr är ganska kräsna. Och tro inte att de tycker om/ratar samma saker heller...
När jag lagar mat måste jag i alla fall se till att det finns NÅGOT som alla barnen äter av, så att de inte behöver gå hungriga från bordet.
Det är inte helt lätt att ordna varierad kost när var och varannan maträtt försvinner pga att en eller flera av barnen tvärvägrar att äta det.

Vad säger du till barnet när maten serverats och h*n säger att h*n inte tycker om den/delar av maten? Måste h*n äta allt/lite/inget av det h*n inte tycker om?

Hos oss smakar man på allt, tycker man inte om så är det accepterat. Är det någon ny maträtt eller ingrediens så börjar man med en liten portion av det.
Fast med lite modifikation, för äldsta sonen påstår att han inte tycker om köttfärssås och där kräver jag att han ska stoppa i sig sin portion för att få mer pasta - vilket han gör utan minsta kväljning, därav känner jag att jag kan ställa det kravet utan dåligt samvete...

Barnet säger efter 2-3 tuggor att h*n är mätt, barnet vet att efterrätt/godis väntas. Måste barnet äta mer?

Förutsatt att det är en maträtt som jag vet att barnet brukar äta hyfsat av så är kravet att maten ska ätas upp innan man får efterrätt.

Barnet gillar efterrätten, sätter du stopp när barnet tar om en andra, tredje, fjärde gång? (oavsett hur mycket barnet åt vid måltiden före)

Det där blir hypotetiskt för mig och jag skulle nog säja att det beror på omständigheterna.

 

[tinissen]

Sv: Barn och mat

våran pojk är 19 månader och han markerar tydligt när han vill ha något eller inte vill ha...
jag gör inte maten speciellt efter hans favoritmat utan han får äta det vi äter, och oftast går det bra. är det något han inte vill ha nöjer vi oss med att han har smakat, oftast går det bra att introducera ny mat genom blanda med annan mat som han verkligen tycker om.
efterrätt är det mkt sällan vi har han får smaka om han vill men vi ger honom inte om han inte visar att han vill smaka..

 

[Piffelina]

Sv: Barn och mat

Planerar du maten utifrån vad barnet tycker om och undviker sådan h*n inte tycker om, t ex svamp, broccoli? Varför/varför inte?

Dottern 2,5 är kräsen vilket även jag är men i huvudsak äter vi alla samma mat. De gånger vi äter rätter som dottern smakat flera gånger men inte gillar får hon köttbullar/korv/fisk istället, men samma ris/potatis m.m. och även grönsaker.

Vad säger du till barnet när maten serverats och h*n säger att h*n inte tycker om den/delar av maten? Måste h*n äta allt/lite/inget av det h*n inte tycker om?

Vi försöker få henne att smaka igen och gillar hon det inte så gör hon inte och behöver då inte äta mera.

Barnet säger efter 2-3 tuggor att h*n är mätt, barnet vet att efterrätt/godis väntas. Måste barnet äta mer?

Har aldrig efterrätt, men däremot kan hon sitta och leka med maten så man måste lirka i henne den. T ex kan du få ner 4 skedar med mat

Barnet gillar efterrätten, sätter du stopp när barnet tar om en andra, tredje, fjärde gång? (oavsett hur mycket barnet åt vid måltiden före)

Har aldrig efterrätt

Kan tilläggas att nu är dottern under utredning för mjölkproteinallergi vilket innebär nya smaker för henne, och oss, så här kan en del lunch och middagar sluta med yoghurt, smörgås eller annat som går att få i henne just då. Att byta ut ingredienser som grädde/mjölk till havre, soja eller ris ger en annan smak och är man redan innan kräsen så underlättar det inte. Så nu är den en hel del testande fram och tillbaka för oss men prio ett är att få henne mätt!

 

[nevin]

Sv: Barn och mat

Planerar du maten utifrån vad barnet tycker om och undviker sådan h*n inte tycker om, t ex svamp, broccoli? Varför/varför inte?

Nja, jag har en veckomatlista som vi både handlar och lagar mat efter. Fisk på fredagar, soppa och pannkaka på torsdag osv. Men jag gör ofta mat så att det finns nåt som passar oss alla i familja. Gör jag wok tex (på måndagar) så ser jag till att det som ska vara tillbehöret passar barnen. De är inte gräsligt förtjusta i grönsakerna, så då lägger jag ofta till tex räkor eller nåt annat som kan dra igång ätandet, då slinker det garanterat med lite av det andra med.

Vad säger du till barnet när maten serverats och h*n säger att h*n inte tycker om den/delar av maten? Måste h*n äta allt/lite/inget av det h*n inte tycker om?

Nej, man måste inte äta det man inte gillar. Varför liksom, jag gör det ju inte. Mina barn smakar gärna blodpudding, jag avskyr det, så då äter jag inte det. Detsamma gäller dem, är det något de provat tidigare och verkligen inte tycker om ska de inte behöva äta det.
Är det mat de brukar äta pratar vi om varför det känns äckligt idag, ibland provar de att äta det och upptäcker att det ju är ganska gott iallafall, ibland får just den delen av tallriken vara orörd. Orka bråka om det, till slut brukar de ändå få i sig det. Vi sitter ganska ofta länge vid bordet, och då brukar till slut tallriken vara tom.
Är det helt ny maträtt har vi som policy att man åtminstonde smakar lite, bara för att veta vad det är man har på tallriken. L brukar aldrig tveka, han provar ALLT med samma förtjusning, D är mer kinkig i maten så där får vi prata om vad det är, vad det är bra för och var det kommer från, innan han provar. Oftast testar han genom att smaka med tungan ett par gånger, och ganska ofta resulterar det i tom tallrik till slut.

Barnet säger efter 2-3 tuggor att h*n är mätt, barnet vet att efterrätt/godis väntas. Måste barnet äta mer?

Ja, halva tallriken ska vara tom, innan efterätt.

Barnet gillar efterrätten, sätter du stopp när barnet tar om en andra, tredje, fjärde gång? (oavsett hur mycket barnet åt vid måltiden före)

Vi ställer aldrig fram efterätt så man kan ta om och om igen, det lockar till överätande även hos vuxna, tror jag iallafall. Vi förbereder efterätt på tallrik i köket, och bär fram till bordet. Så det är inget problem här, än ska väl tilläggas.

Frågorna gäller främst barn som är stora nog att förklara varför h*n tycker om/inte tycker om en viss sak men även svar kring mindre barn är intressant.

Mina barn är 3 och snart 2, så de är ganska enkla att ha att göra med vid matsituationerna än så länge. En kul sak med D(3) är att han 'är EXTREMT intresserad av maten, var den kommer ifrån, hur den tillagas och vad den gör i kroppen. Kött ger proteiner = starka ben, mjölk ger kalk till skelettet = stark kropp, grönsaker ger en pigg kropp, morötter ger bra ögon osvosv. Jättekul tycker jag, eftersom det är lättare att motivera ätandet då! Särskilt med tanke på att han mellan 1,5 och drygt två års ålder ville äta pasta. Bara. Men några ärtor till ibland.... Nu äter han väldigt varierat

 

[Sar]

Sv: Barn och mat

... och min son är förhandlaren från helvetet . Vad man än vill förhandla om säger han: "Det är mitt sista bud och mer har jag inte att säga om den saken!".

(tio tecken)

 

[Moneypenny]

Sv: Barn och mat

Vi kör ju med principen att barnet skall ta för sig sin egen mat, och får då lära sig att man äter upp det som man tagit för sig.


Vill barnet ha efterrätt/godis så ja. Då skall allt på tallriken ätas upp, annars får inte barnet det som vankas efteråt.

Men om barnet gör ett misstag och tar för mycket? Barnet kanske är jättehungrig och blir mätt på mindre mat än h*n trodde.

När jag är mätt är jag MÄTT. Och tvingar någon i mig en tugga till då så spyr jag upp ALL maten Och den middagen var helt i onödan.
Jag kan säga att det är många gånger jag tvingats spy när jag var liten, dock aldrig hemma. Men i skolan och hos kompisar, det är inte roligt att spy...