Barn nr 2?!

[*Gotlandsrusset*]

Jag skulle se det som att ett förhållande där ansvaret för barnen inte är bådas lika mycket, helt enkelt inte är ett förhållande att få barn i.

Oj, jag har verkligen inte tänkt på hur jag formulerat mig.

Men han kommer jobba mer än mig, nu, sen och alltid. Dock är han ingen frånvarande pappa som skiter i sin son. När han är hemma tar han lika mycket ansvar som jag, om inte mer.

 

[*Gotlandsrusset*]

Jamen om du bara ser honom som spermadonator och en som ska dra in stålarna, så varför inte?

Ja men det är ju precis så jag ser på honom...

 

[*Gotlandsrusset*]

Sen vill jag gärna att man slutar kasta skit på min sambo, speciellt eftersom ni inte känner varken mig eller honom. Vi gör alla vårt bästa utifrån vår situation och han är ingen dålig pappa bara för att han pluggar.

 

[Kattennizze]

Oj, han engagerar sig absolut i vår son. Men han har väldigt mycket med studierna och jag kanske överdriver lite när jag skriver ändå aldrig är hemma. Dock kommer det bli tuffare längre fram, han kommer ha praktik och då 15 mil härifrån där han pluggar.

Till alla:
Självklart är detta inget beslut man bara tar över en fika och båda måste vara överens om. Kände att jag ville diskutera med de som inte känner mig och inte bara säger : klart ni ska skaffa barn, är så bra att få tätt.

Men hur du inte själv hur det låter? Varför vill man ens ha barn med nån som inte kan dela 100% på föräldraskapet? Vad är det för kul med det? Och sen då, hur blir det med så tråkiga saker som pension o dylikt när mannen har jobbat hela livet och har en alldeles utmärkt pension medan den frånskilda kvinnan sitter som fattigpensionär? Jag säger inte att det kommer att hända dig, men det händer många många kvinnor varje dag.

 

[nagelbitarn]

Sen vill jag gärna att man slutar kasta skit på min sambo, speciellt eftersom ni inte känner varken mig eller honom. Vi gör alla vårt bästa utifrån vår situation och han är ingen dålig pappa bara för att han pluggar.

Jag tycker inte att ST tiden är att jämföra med studier, det är arbete med viss studietid. Skulle inte bli många barn för de kvinnliga läkarna om de skulle vänta till efter ST?
Dessutom beror ju arbetstiden massor på vad han vill bli- jäkla skillnad på en allmänläkare och en narkosläkare när det gäller arbetstider

Men att skynda på barnskaffande trots att den andre är tveksam är nog ingen hit oavsett yrke. Kanske kan ni hitta en mellanväg?

 

[Bexzor]

Och sen då, hur blir det med så tråkiga saker som pension o dylikt när mannen har jobbat hela livet och har en alldeles utmärkt pension medan den frånskilda kvinnan sitter som fattigpensionär? Jag säger inte att det kommer att hända dig, men det händer många många kvinnor varje dag.

Lite OT från trådens ämne , men ack så viktigt!

I mitt jobb i vården så ser jag allt för många pensionärer med extremt låg inkomst. Och det skrämmer mig att det pågår än idag, att ena partner får extremt bra pension och den andre blir fattig. Fungerar kanon så länge man håller ihop, men spricker om man går isär. Vi kommer själva göra så att när min sambo återgår (om han återgår) till betongarbetare, så går jag automatiskt ner i arbetstid för att sköta barn och hem. Vi kommer då öka mitt privata pensionssparande för att få lite rättvist fördelat då jag minskar min inkomst för att han ska få återgå till sin passion.

 

[*Gotlandsrusset*]

Jag tycker inte att ST tiden är att jämföra med studier, det är arbete med viss studietid. Skulle inte bli många barn för de kvinnliga läkarna om de skulle vänta till efter ST?
Dessutom beror ju arbetstiden massor på vad han vill bli- jäkla skillnad på en allmänläkare och en narkosläkare när det gäller arbetstider

Men att skynda på barnskaffande trots att den andre är tveksam är nog ingen hit oavsett yrke. Kanske kan ni hitta en mellanväg?

okey skönt att höra att det blir bättre och få svar från någon som är insatt.

Jag ska ta åt mig av det du skriver och tänka lite längre än just nu. Älskar att vara mamma och längtar efter ett barn till, så tänker inte alltid realistiskt. Tack för ditt svar

 

[*Gotlandsrusset*]

Lite OT från trådens ämne , men ack så viktigt!

I mitt jobb i vården så ser jag allt för många pensionärer med extremt låg inkomst. Och det skrämmer mig att det pågår än idag, att ena partner får extremt bra pension och den andre blir fattig. Fungerar kanon så länge man håller ihop, men spricker om man går isär. Vi kommer själva göra så att när min sambo återgår (om han återgår) till betongarbetare, så går jag automatiskt ner i arbetstid för att sköta barn och hem. Vi kommer då öka mitt privata pensionssparande för att få lite rättvist fördelat då jag minskar min inkomst för att han ska få återgå till sin passion.

Samma här, min sambo sparar pengar åt mig på mitt konto för att jag är hemma med vår son. Ska dock börja jobba i oktober igen

 

[*Gotlandsrusset*]

Men hur du inte själv hur det låter? Varför vill man ens ha barn med nån som inte kan dela 100% på föräldraskapet? Vad är det för kul med det? Och sen då, hur blir det med så tråkiga saker som pension o dylikt när mannen har jobbat hela livet och har en alldeles utmärkt pension medan den frånskilda kvinnan sitter som fattigpensionär? Jag säger inte att det kommer att hända dig, men det händer många många kvinnor varje dag.

Antar att du och din man/sambo har barn och delar lika på allt ansvar? Att ni varit föräldraledig lika länge och bytt exakt lika många blöjor?

Jag stöttar honom ihans dröm att bli läkare, han sparar pengar till mig och jag lär knappast vara fattig när jag blir gammal oavsett om vi är ihop då eller ej

 

[Brandgul]

Antar att du och din man/sambo har barn och delar lika på allt ansvar? Att ni varit föräldraledig lika länge och bytt exakt lika många blöjor?

Jag stöttar honom ihans dröm att bli läkare, han sparar pengar till mig och jag lär knappast vara fattig när jag blir gammal oavsett om vi är ihop då eller ej

Man kan göra något med pensionen. Man anmäler det en eller två gånger per år och då får du del av hans pensionssparande. Säkert någon som känner igen vad jag försöker beskriva :-D

 

[Brandgul]

Antar att du och din man/sambo har barn och delar lika på allt ansvar? Att ni varit föräldraledig lika länge och bytt exakt lika många blöjor?

Jag stöttar honom ihans dröm att bli läkare, han sparar pengar till mig och jag lär knappast vara fattig när jag blir gammal oavsett om vi är ihop då eller ej

Spontant känner jag att två barn är bara att köra. Det fixar du även om han pluggar mycket. Men tredje barnet måste ni (förmodligen) vara två om och då är det ju bra om han kommit så långt att kvällsplugg är slut och hyfsat förutsägbara arbetstider.

 

[*Gotlandsrusset*]

Spontant känner jag att två barn är bara att köra. Det fixar du även om han pluggar mycket. Men tredje barnet måste ni (förmodligen) vara två om och då är det ju bra om han kommit så långt att kvällsplugg är slut och hyfsat förutsägbara arbetstider.

Ser ju hur andra mammor klarar av det så varför skulle inte jag. Ska dock ändå ta till mig av det konstruktiva vissa av er skrivit och så klart diskutera mer med min sambo

 

[Kilauea]

Samma här, min sambo sparar pengar åt mig på mitt konto för att jag är hemma med vår son. Ska dock börja jobba i oktober igen

Samma här, då jag pga sjukdom inte orkar jobba heltid men inte är sjuk nog enligt försäkringskassan för att få ersättning (dessutom jobbar jag i ett lågavlönat yrke).
Jag står som ägare på vårat hus för att det också är en säkerhet för mig om nåt skulle skita sig mellan mig och sambon i framtiden. Han tjänar (enligt mina tankar) väldigt bra i Norge.

 

[Myzan87]

Man har olika roller i ett förhållande så om han sparar lite pengar åt dig så är det kanon! Bara för att man inte tar hand om barnet exakt lika så innebär det inte att man är egoistisk och inte hjälper till för familjens bästa

Jag skulle nog avvaktat ett litet tag innan jag tog upp ämnet igen. Dels vet han redan att du längtar och dels kan han fundera lite ensam. En medelväg är det optimala kanske men svår att hitta.

 

[*Gotlandsrusset*]

Man har olika roller i ett förhållande så om han sparar lite pengar åt dig så är det kanon! Bara för att man inte tar hand om barnet exakt lika så innebär det inte att man är egoistisk och inte hjälper till för familjens bästa

Jag skulle nog avvaktat ett litet tag innan jag tog upp ämnet igen. Dels vet han redan att du längtar och dels kan han fundera lite ensam. En medelväg är det optimala kanske men svår att hitta.

Tack, kände mig lite idiotförklarad ett tag och som om jag va tvungen att försvara min sambo. Men så är det ju bukefalos med och borde veta att det blir så.

Ja en medelväg är ju absolut det bästa. Vill ju att han ska känna glädje med ett barn till också.

 

[Kattennizze]

Ja men det är ju precis så jag ser på honom...

Antar att du och din man/sambo har barn och delar lika på allt ansvar? Att ni varit föräldraledig lika länge och bytt exakt lika många blöjor?

Ehhh, ja, självklart 2015.

 

[Kattennizze]

Tack, kände mig lite idiotförklarad ett tag och som om jag va tvungen att försvara min sambo. Men så är det ju bukefalos med och borde veta att det blir så.

Ja en medelväg är ju absolut det bästa. Vill ju att han ska känna glädje med ett barn till också.

Mitt inlägg blev konstigt, men ja, självklart har vi delat exakt lika. Vilka signaler skickar man annars till barnen? Att det är ok att mamman är hemma och sköter barn och hem som på 1950-talet medan mannen drar in stålarna? Tror verkligen dagens unga kvinnor att vi alltid kommer att få ha dessa rättigheter som en stark kvinnorörelse i Sverige kämpat sig till med blod, svett och tårar?! Det är därför som jag blir så beklämd när jag läser sådana här inlägg.
Men visst, vill man leva som på 50-talet så skiter man i att utbilda sig och skaffa ett bra jobb med en bra inkomst innan man skaffar barn som kvinna då alltså är bäst att tillägga.

 

[*Gotlandsrusset*]

Good for you. Men alla vill inte ha det så. Jag vill vara hemma

Sen vet väl inte du vad jag har för utbildning, inkomst eller framtidsplaner? Bara för att jag är hemma nu innebär de inte att jag inte ska plugga sen?

Och jag lever för mitt barn, jag lever inte för karriären. När jag dör vill jag inte ångra att jag inte spenderade mer tid med mina barn. Tror knappar jag kommer ångra att jag inte jobbade mer.

 

[Myzan87]

Mitt inlägg blev konstigt, men ja, självklart har vi delat exakt lika. Vilka signaler skickar man annars till barnen? Att det är ok att mamman är hemma och sköter barn och hem som på 1950-talet medan mannen drar in stålarna? Tror verkligen dagens unga kvinnor att vi alltid kommer att få ha dessa rättigheter som en stark kvinnorörelse i Sverige kämpat sig till med blod, svett och tårar?! Det är därför som jag blir så beklämd när jag läser sådana här inlägg.
Men visst, vill man leva som på 50-talet så skiter man i att utbilda sig och skaffa ett bra jobb med en bra inkomst innan man skaffar barn som kvinna då alltså är bäst att tillägga.

Nu är detta lite utanför trådens egentliga ämne..

Men alla har olika åsikter om vilken bild man ska ge barnen. Finns inget som är rätt eller fel egentligen. Vill kvinnan vara hemma med barnen så varför ska hon inte få det bara för att samhället anser att det är en kvinnofälla? Samhället ska inte få avgöra hur föräldrarna väljer att spendera tid med sina barn. Om mannen väljer att stanna hemma för att sköta hemmet så är det egentligen samma sak, kvinnan bryr sig inte mindre om sina barn bara för att hon väljer att göra karriär.

Om nu kvinnan kan stanna hemma - låt henne göra det! Om hon är den som sköter barnen mest så innebär det inte att mannen inte gör något för familjen.

Jag blir trött på alla genusfrågor och könsroller. Jag jobbar i en mansdominerade bransch och det känns alltid som kvinnorna är värre i dessa frågorna än vad männen är.

 

[Kilauea]

Men visst, vill man leva som på 50-talet så skiter man i att utbilda sig och skaffa ett bra jobb med en bra inkomst innan man skaffar barn som kvinna då alltså är bäst att tillägga.

Har legitimation motsvarande tre år högskoleutbildning i ryggen. Har jag ett jobb som jag brinner för, men som tyvärr inte ger så stor inkomst. Ska jag byta jobb till nåt jag inte tycker om att göra (eller ens klara att plugga till) för att jag ska tjäna mer pengar för att barnen ska lära sig att det ska vara lika? Man kan lära barn kvinnors rättigheter ändå!

Kommer, eftersom jag bara jobbar deltid (av olika skäl) att vara den som är hemma mest när sambon och jag får barn. Lär det barn fel signaler? Det tror jag inte.