I
Ideaal
Sv: Barfota, verkning, metoder, och annat i samma ämne nr 2
Jag kan tillägga varför jag tror att hon klarar av att gå barfota med Strassertrimning och inte med hovslagarverkning. SHP:aren har hela tiden varit noga med att försöka få konkavitet i hoven och sakta men säkert har hoven fått bättre och bättre konkavitet. Nu säger alla motståndare till Strassermetoden att detta skapar ömhet och visst kan det göra det men inte på rätt underlag. (Ömheten undviks helt genom en planerad övergång till barfotahäst görs innan hästen skos av. Finns inte rätt förutsättningar/underlag eller att ryttaren inte vill avstå ridning under en period så ska hästen ha skorna kvar). Jag hävdar med en dåres envishet att det är denna skålformade hov som måste till för att hästen ska kunna gå barfota, utan den så kommer hästen att vara bunden till skor eller boots. Samtidigt måste hoven vänjas vid att beröra underlaget med stråle och sula. För målet är ju att barfotahästen ska kunna användas till ridning på vilket underlag som helst. Även om omställningsperioden är jobbig och kräver extra pyssel så är den värd det. Se gärna Bowkers forskning http://www.ivis.org/proceedings/AAEP/2003/bowker/chapter_frm.asp?LA=1
Jag kan tillägga varför jag tror att hon klarar av att gå barfota med Strassertrimning och inte med hovslagarverkning. SHP:aren har hela tiden varit noga med att försöka få konkavitet i hoven och sakta men säkert har hoven fått bättre och bättre konkavitet. Nu säger alla motståndare till Strassermetoden att detta skapar ömhet och visst kan det göra det men inte på rätt underlag. (Ömheten undviks helt genom en planerad övergång till barfotahäst görs innan hästen skos av. Finns inte rätt förutsättningar/underlag eller att ryttaren inte vill avstå ridning under en period så ska hästen ha skorna kvar). Jag hävdar med en dåres envishet att det är denna skålformade hov som måste till för att hästen ska kunna gå barfota, utan den så kommer hästen att vara bunden till skor eller boots. Samtidigt måste hoven vänjas vid att beröra underlaget med stråle och sula. För målet är ju att barfotahästen ska kunna användas till ridning på vilket underlag som helst. Även om omställningsperioden är jobbig och kräver extra pyssel så är den värd det. Se gärna Bowkers forskning http://www.ivis.org/proceedings/AAEP/2003/bowker/chapter_frm.asp?LA=1