O
OlleAtlas
Sv: Barfota-artikel i Ridsport
Först lite historia kring skoning, hur och när det startade och olika metoder som förekom. Sedan intervjuas en hovslagare, som menar att vi helt enkelt använder mer än vad den fysiska omgivingen tillåter. För hovarna alltså, och därför måste de skyddas. Han menar att vilda hästar inte arbetas på samma sätt, och att det även bland vilda hästar förekommer sådana med så dåliga hovar att de inte klarar att söka mat och vatten; de dör.
Han talar också om vikten att bakdelen av strålen tar i marken först, att det är nödvändigt för en sund häst och att det numera, genom moderna skoningsmetoder är möjligt även på en skodd häst. Dock menar han att det är enklare att få just detta på en oskodd häst, och därför kan det vara lämpigt att ha vissa hästar barfota om de ska rehabiliteras.
Sedan intervjuas en dressyrryttare som menar tvärtom, att det är onödigt att sko nuförtiden. Hon menar att problem uppstod av smutsiga underlag i boxar och spiltor och att det är ovanligt att hästar står på så skitiga underlag idag. Dressyrryttaren arbetar även med alternativa behandlingsmetoder.
En veterinär som är näst på tur, menar att vissa hästar kan gå barfota medan vissa behöver skor. Han menar att hovarnas konstitution har stor betydelse, både dess form och kvalitet. Ofta klarar, enligt honom, ponnier bättre av att vara barfota. Men det kan även fungera på halvblod som aldrig varit skodda och som mest rids i paddock/ridhus. Han menar att livet blir enklare med en skodd häst, det är bara att rida på.
Tillbaka till hovslagaren som uppmanar till att tänka till noga innan man tar beslut för eller emot, och även att låta en utbildad och medkännande hovslagare sköta den barfota hästen.
Tillbaka till dressyrryttarinnan. Hon har varit med om att hjälpa över 200 hästar till ett oskott liv. Det startade med att en av hennes dressyrhästar aldrig var riktigt frisk med skor, så hon provade att ha honom barfota. Sedan dess har hon aldrig sett tillbaka utan nu är det barfota som gäller. Hon menar att att man får 60-80 procent minskad "concussion" vilket jag skulle tro betyder skakningar och lika mycket ökning av stötdämpningen. Hon säger att hon har haft stor framgång med att låta hästar som inte mått bra ta av sig skorna. Hon menar att det bland annat hjälper mot fång.
Hon berättar att tiden för att få hästen bra barfota är ganska så avhängig av tiden den varit skodd. Hon rekommenderar att hästen bara rids och lever på mjuka underlag de första två veckorna, för att sedan börja motioneras på asfalt, antingen uppsuttet eller via promenader. Hon säger också att man ska avstå från barfota om man inte är helt säker på att man orkar med arbetet.
Veterinären föreslår att man startar med bakhovarna och ser hur det går. Fungerar det bra, kan man gå vidare till framhovarna. Fungerar det dåligt är det bättre att ha hästen skodd runt om.
Sedan går de vidare till en distansryttare som menar att alla hästar kan vara oskodda. Han menar att det kan ta upp till fyra år för en häst att gå från skodd till oskodd. År 2000 upptäckte han att både hans egna, och hans partners hästar, hade dåliga hovar med många problem. Ett fullblodsstos hovar hade så tunn sula att hovbenet kom ut och hon hade blödningar. Ryttarens egen häst hade bärrandsröta. Deras vanliga hovslagare var inte intresserad av barfota. När ryttaren inte hittade någon hovslagare som var villig att testa barfota så han försökte läta sig själv genom att leta på Internet om olika metoder, om boots etc. Jaime Jackson var hans största inspirationskälla.
Nu har båda stona helt sunda hovar. 2002 skaffade de en ny häst som också blev barfota. Den här gången gick processen snabbare eftersom han lärt sig så mycket.
Tillbaka till hovlagaren som säger att om man tar av skorna så ska man hålla mycket god koll på sin hästs hovar.
Han brukar rekommendera en prövotid på tre månader. Fungerar det inte efter det ska man kanske sko igen. En häst ska aldrig lida.
Sedan går de in på myten att vita hovar skulle vara svagare. De menar att det beror på att det ofta är hästraser med svaga hovar ändå, som har vita hovar.
Sedan kommer lite om KC La Pierre och hans läror. Han vill inte bli sammanblandad med "rörelsen". Sedan kommer lite om ett galoppstall där KC och hans studenter trimmar hästarna och att de har gjort mycket bättre resultat. Sedan finns en spalt med "Helpfull hints2, men jag tror inte att mina skrivtrötta fingarar orkar referera mer.
Reservation för att jag överätter dåligt.
OA
hovis skrev:
Först lite historia kring skoning, hur och när det startade och olika metoder som förekom. Sedan intervjuas en hovslagare, som menar att vi helt enkelt använder mer än vad den fysiska omgivingen tillåter. För hovarna alltså, och därför måste de skyddas. Han menar att vilda hästar inte arbetas på samma sätt, och att det även bland vilda hästar förekommer sådana med så dåliga hovar att de inte klarar att söka mat och vatten; de dör.
Han talar också om vikten att bakdelen av strålen tar i marken först, att det är nödvändigt för en sund häst och att det numera, genom moderna skoningsmetoder är möjligt även på en skodd häst. Dock menar han att det är enklare att få just detta på en oskodd häst, och därför kan det vara lämpigt att ha vissa hästar barfota om de ska rehabiliteras.
Sedan intervjuas en dressyrryttare som menar tvärtom, att det är onödigt att sko nuförtiden. Hon menar att problem uppstod av smutsiga underlag i boxar och spiltor och att det är ovanligt att hästar står på så skitiga underlag idag. Dressyrryttaren arbetar även med alternativa behandlingsmetoder.
En veterinär som är näst på tur, menar att vissa hästar kan gå barfota medan vissa behöver skor. Han menar att hovarnas konstitution har stor betydelse, både dess form och kvalitet. Ofta klarar, enligt honom, ponnier bättre av att vara barfota. Men det kan även fungera på halvblod som aldrig varit skodda och som mest rids i paddock/ridhus. Han menar att livet blir enklare med en skodd häst, det är bara att rida på.
Tillbaka till hovslagaren som uppmanar till att tänka till noga innan man tar beslut för eller emot, och även att låta en utbildad och medkännande hovslagare sköta den barfota hästen.
Tillbaka till dressyrryttarinnan. Hon har varit med om att hjälpa över 200 hästar till ett oskott liv. Det startade med att en av hennes dressyrhästar aldrig var riktigt frisk med skor, så hon provade att ha honom barfota. Sedan dess har hon aldrig sett tillbaka utan nu är det barfota som gäller. Hon menar att att man får 60-80 procent minskad "concussion" vilket jag skulle tro betyder skakningar och lika mycket ökning av stötdämpningen. Hon säger att hon har haft stor framgång med att låta hästar som inte mått bra ta av sig skorna. Hon menar att det bland annat hjälper mot fång.
Hon berättar att tiden för att få hästen bra barfota är ganska så avhängig av tiden den varit skodd. Hon rekommenderar att hästen bara rids och lever på mjuka underlag de första två veckorna, för att sedan börja motioneras på asfalt, antingen uppsuttet eller via promenader. Hon säger också att man ska avstå från barfota om man inte är helt säker på att man orkar med arbetet.
Veterinären föreslår att man startar med bakhovarna och ser hur det går. Fungerar det bra, kan man gå vidare till framhovarna. Fungerar det dåligt är det bättre att ha hästen skodd runt om.
Sedan går de vidare till en distansryttare som menar att alla hästar kan vara oskodda. Han menar att det kan ta upp till fyra år för en häst att gå från skodd till oskodd. År 2000 upptäckte han att både hans egna, och hans partners hästar, hade dåliga hovar med många problem. Ett fullblodsstos hovar hade så tunn sula att hovbenet kom ut och hon hade blödningar. Ryttarens egen häst hade bärrandsröta. Deras vanliga hovslagare var inte intresserad av barfota. När ryttaren inte hittade någon hovslagare som var villig att testa barfota så han försökte läta sig själv genom att leta på Internet om olika metoder, om boots etc. Jaime Jackson var hans största inspirationskälla.
Nu har båda stona helt sunda hovar. 2002 skaffade de en ny häst som också blev barfota. Den här gången gick processen snabbare eftersom han lärt sig så mycket.
Tillbaka till hovlagaren som säger att om man tar av skorna så ska man hålla mycket god koll på sin hästs hovar.
Han brukar rekommendera en prövotid på tre månader. Fungerar det inte efter det ska man kanske sko igen. En häst ska aldrig lida.
Sedan går de in på myten att vita hovar skulle vara svagare. De menar att det beror på att det ofta är hästraser med svaga hovar ändå, som har vita hovar.
Sedan kommer lite om KC La Pierre och hans läror. Han vill inte bli sammanblandad med "rörelsen". Sedan kommer lite om ett galoppstall där KC och hans studenter trimmar hästarna och att de har gjort mycket bättre resultat. Sedan finns en spalt med "Helpfull hints2, men jag tror inte att mina skrivtrötta fingarar orkar referera mer.
Reservation för att jag överätter dåligt.
OA
