Bara massa tankar

Idag vill jag skriva av mig om massa olika tankar som jag har. Så kanske blir jätte rörigt och konstigt och ni inte fattar nånting alls eller så gör ni det om nån ens orkar läsa. Men ja bara så ni vet så är det bara massa tankar och så.
En sak är det här om kontroll och såna saker och att andra bestämmer. Som vissa verkar tro att jag bara vägrar göra som dom säger bara föratt. Och så är det INTE utan jag försöker verkligen HELA HELA TIDEN att göra som dom bestämmer. Alltså exakt varje gång jag ska äta så vill jag klara det och inte få massa ångest eller sånt. Och jag försöker så mycket jag kan att INTE lyssna på monstret och bara göra det. Och det kanske inte går att fatta för nån som inte har känt så men det GÅR ibland inte och jag KAN inte och det är inte för att jag inte vill eller inte försöker eller nånting sånt. Utan jag är väl för dålig bara som inte kan.
Och allt hur det går med maten bestämmer allt om hela dagen. Så om jag misslyckas så får jag ångest och mår dåligt och om jag inte klarar maten och mår för dåligt liksom så får jag inte åka till stallet eller gå ut. Och jag VET att dom inte menar det som ett straff men det blir ju ändå så för mig. Även fast jag fattar varför så känns det inte mindre som att jag misslyckas och då får jag inte göra dom enda sakerna jag mår lite bra av.
Sen en annan sak som jag har tänkt på endel är skillnaden mellan nu mot när jag hade anorexi förut när jag var yngre. Och då var jag aldrig såhär sjuk liksom om man kan jämföra. Men iallafall så då var det som att när jag fick att jag hade det och mamma och pappa skulle typ bestämma med maten och så och då var det typ som jag släppte allting och bara gjorde som dom bestämde. Som att då bestämde dom istället för monstret och det var bara skönt och enkelt att jag inte behövde ha koll på allt liksom. Men nu funkar inte det ALLS lika. Och jag fattar inte varför. Och skulle verkligen verkligen önska att det var lika nu så jag inte hade alla jobbiga tankar och känslor men det går bara inte.
Och sen är det en helt annan sak men det är med ponnysarna. Och när jag fick träffa dom igen så började jag ju sakna dom och bry mig och allt sånt. Och nu känns det som varje dag som jag inte får träffa dom så kommer dom längre bort igen. Typ som att jag inte kan känna för mycket och sakna dom för då blir det så jobbigt så jag typ inte står ut nästan. Men dom är på samma gång största andledningen att jag går mot monstret för vet att det är det jag måste göra så jag får åka till stallet och börja rida igen nångång och allt. Så jag VILL liksom inte sluta sakna dom heller men ändå är det som att jag känner att dom känslorna stängs av ungefär. Och det är både skönt och hemskt på samma gång.
Sista så vill jag bara förklara och hoppas att ni fattar. Men ifall jag verkar sur eller låter elak eller nåt sånt så är det inte att jag menar mot er personligt eller att jag tror att ni VILL vara taskiga eller nåt sånt. Men känns ändå ibland som att alla bara säger tusen saker jag gör som är fel eller att jag tänker på fel sätt eller att jag väljer monstret eller att jag behöver ändra mig och såna saker. Så allt bara är om alla saker jag INTE kan och gör fel och så. Och sen är det JAG som tänker taskiga tankar om mig själv och ska ändra på dom. Men det enda alla säger eller skriver och alla bryr sig om här är allt jag misslyckas med och gör fel. Så alla andra får peka ut alla fel och misslyckanden och dåliga saker med mig men jag ska på nåt sätt ändå kunna bara tänka på bra saker och säga snälla saker till mig själv. Som jag inte ens kommer på en enda sak som är bra med mig eller som jag är nöjd med eller nåt sånt. Och ingen annan heller verkar det ju som för alla bara klagar ju iallafall.
Men ja det var det jag ville skriva av mig om idag. Och ifall nån tänker att jag bara fokuserar på dåliga saker så fördetförsta så nej det gör jag inte men idag har varit en skit dålig dag. Och det andra så behöver jag kanske inte skriva av mig om nånting har varit lite bra så bara för jag inte skriver exakt ALLT så betyder inte det att jag sitter hela dagarna och bara klagar. Utan jag försöker vara possitiv och glad och göra mitt bästa men när jag skriver av mig så är det oftast jobbiga saker jag vill skriva om som jag kanske inte kan säga alltid. Bara så ni vet så dethär är inte ALLT jag tänker på ALLTID.
 

Inatt drömde jag en skit jobbig och äcklig mardröm så vaknade typ vid halv tre ungefär och hade jätte mycket panik. Så var typ tvungen att väcka pappa. Eller såklart inte TVUNGEN men ja ni fattar kanske hur jag menar.
Men iallafall så pratade vi typ nästan en timme innan jag var lugnare så jag kunde somna om. Eller jag pratade ju inte men. Iallafall så kanske klockan var nästan fyra eller nåt när jag somnade sen vaknade jag runt fem igen och sen har jag varit vaken. Så har ju inte super mycket hjälp av sömn medicinen direkt men dom alternativen som finns blir jag jätte trött och konstig av hela dagen så vill inte ta dom heller. Så finns ju inte så mycket val då.
Men ja iallafall så idag har jag mål med maten och så. Och det är jätte små och töntiga mål så vill inte skriva dom för ni skulle kanske tycka att det inte ens är åt frisk hållet. Men det är ändå det för mig och jag har redan ångest för det. Men ska ändå försöka klara målen fast jag typ på ett sätt inte vill.
Jag tycker inte "små och töntiga" mål är just små och töntiga. Jag vet hur det känns att klara något i stil med när du kunde dricka lite mjölk häromkvällen, det verkar helt normalt för någon annan men för en själv är det som att bestiga ett berg. :)
 
Inatt drömde jag en skit jobbig och äcklig mardröm så vaknade typ vid halv tre ungefär och hade jätte mycket panik. Så var typ tvungen att väcka pappa. Eller såklart inte TVUNGEN men ja ni fattar kanske hur jag menar.
Men iallafall så pratade vi typ nästan en timme innan jag var lugnare så jag kunde somna om. Eller jag pratade ju inte men. Iallafall så kanske klockan var nästan fyra eller nåt när jag somnade sen vaknade jag runt fem igen och sen har jag varit vaken. Så har ju inte super mycket hjälp av sömn medicinen direkt men dom alternativen som finns blir jag jätte trött och konstig av hela dagen så vill inte ta dom heller. Så finns ju inte så mycket val då.
Men ja iallafall så idag har jag mål med maten och så. Och det är jätte små och töntiga mål så vill inte skriva dom för ni skulle kanske tycka att det inte ens är åt frisk hållet. Men det är ändå det för mig och jag har redan ångest för det. Men ska ändå försöka klara målen fast jag typ på ett sätt inte vill.
Så bra att din pappa fanns där och kunde ta hand om dig, så du kunde somna om. Det är så fint att du känner sånt stöd ifrån honom. Mardrömmar kan vara ett elände.

Heja dig med matmålen. Om mål känns möjliga att klara av, så är de lagom stora. Då känns det ju värt att försöka. Det är som att hoppträna en ponny; den måste ju känna att hindren är lagom svåra jämfört med vad den klarat att hoppa tidigare, så den inte ger upp för att det känns omöjligt, utan känner att det här ska nog gå och vill försöka.

Så bra också att de ska anpassa kraven på ätandet efter hur du mår nu också, när de vet om det äckliga du varit med om och förstår hur dåligt du mår för det. Förut var det ju olidligt för dig att orka med. Allt kommer att bli bra. Stor kram. :heart
 
Inatt drömde jag en skit jobbig och äcklig mardröm så vaknade typ vid halv tre ungefär och hade jätte mycket panik. Så var typ tvungen att väcka pappa. Eller såklart inte TVUNGEN men ja ni fattar kanske hur jag menar.
Men iallafall så pratade vi typ nästan en timme innan jag var lugnare så jag kunde somna om. Eller jag pratade ju inte men. Iallafall så kanske klockan var nästan fyra eller nåt när jag somnade sen vaknade jag runt fem igen och sen har jag varit vaken. Så har ju inte super mycket hjälp av sömn medicinen direkt men dom alternativen som finns blir jag jätte trött och konstig av hela dagen så vill inte ta dom heller. Så finns ju inte så mycket val då.
Men ja iallafall så idag har jag mål med maten och så. Och det är jätte små och töntiga mål så vill inte skriva dom för ni skulle kanske tycka att det inte ens är åt frisk hållet. Men det är ändå det för mig och jag har redan ångest för det. Men ska ändå försöka klara målen fast jag typ på ett sätt inte vill.

Små mål är oftast bättre än stora mål. Och små mål är absolut ett måste på väg mot ett stort mål.
 
Jag vet inte hur jag ska förklara dethär på ett bra sätt. Men nu har det ju iallafall hänt saker eller hur man ska säga. Alltså som att det är en noga plan med maten och har fått olika tips om saker istället för prata och olika såna saker. Så det är ju saker som borde göra att det blir bättre liksom. Och både mina föräldrar och personalen här och alla är liksom possitiva att nu är jag på rätt väg liksom.
Men saken är att det ändå inte KÄNNS bättre. Alltså dom sakerna som är typ mätare för mig om jag mår bättre är ingen skillnad nu heller. Så saknar inte ponnysarna eller ens hundarna och jag vill inte träffa dom för vill inte vara ute liksom. Och har fortfarande lika mycket dåliga tankar och sådär att jag försöker komma på sätt att dö och sånt. Och känner mig lika jobbig och äcklig och att jag typ förstör för alla andra.
Men jag försöker ju ändå klara målen och allt sånt men det känns ändå sååå menings löst och onödigt och känns som alla andra tror att det blir bättre men det blir ju inte det.
 
:heartJag vet inte hur jag ska förklara dethär på ett bra sätt. Men nu har det ju iallafall hänt saker eller hur man ska säga. Alltså som att det är en noga plan med maten och har fått olika tips om saker istället för prata och olika såna saker. Så det är ju saker som borde göra att det blir bättre liksom. Och både mina föräldrar och personalen här och alla är liksom possitiva att nu är jag på rätt väg liksom.
Men saken är att det ändå inte KÄNNS bättre. Alltså dom sakerna som är typ mätare för mig om jag mår bättre är ingen skillnad nu heller. Så saknar inte ponnysarna eller ens hundarna och jag vill inte träffa dom för vill inte vara ute liksom. Och har fortfarande lika mycket dåliga tankar och sådär att jag försöker komma på sätt att dö och sånt. Och känner mig lika jobbig och äcklig och att jag typ förstör för alla andra.
Men jag försöker ju ändå klara målen och allt sånt men det känns ändå sååå menings löst och onödigt och känns som alla andra tror att det blir bättre men det blir ju inte det.
Det kommer. Promise.
 
Jag vet inte hur jag ska förklara dethär på ett bra sätt. Men nu har det ju iallafall hänt saker eller hur man ska säga. Alltså som att det är en noga plan med maten och har fått olika tips om saker istället för prata och olika såna saker. Så det är ju saker som borde göra att det blir bättre liksom. Och både mina föräldrar och personalen här och alla är liksom possitiva att nu är jag på rätt väg liksom.
Men saken är att det ändå inte KÄNNS bättre. Alltså dom sakerna som är typ mätare för mig om jag mår bättre är ingen skillnad nu heller. Så saknar inte ponnysarna eller ens hundarna och jag vill inte träffa dom för vill inte vara ute liksom. Och har fortfarande lika mycket dåliga tankar och sådär att jag försöker komma på sätt att dö och sånt. Och känner mig lika jobbig och äcklig och att jag typ förstör för alla andra.
Men jag försöker ju ändå klara målen och allt sånt men det känns ändå sååå menings löst och onödigt och känns som alla andra tror att det blir bättre men det blir ju inte det.

Jag tror att det kommer ta ett tag innan det faktisk känns bättre. Det är nog samma med måendet att det blir pytte pytte små framsteg, så det nästan inte ens märks i början. Och det kommer vara dippar där det känns sämre.

Du är inte äcklig eller jobbig. Du är en superfin tjej och du är älskad och omtyckt. Ingen tycker att du förstör för dom, det är inte ditt fel att du är sjuk. Du kämpar jättebra, även om det är motigt.
 
Vet inte hur jag ska skriva dethär men jag fick typ ett tillfälle som jag gjorde en sak. Och tänker inte skriva vad för det är dumt och äckligt och inget man ska skriva om. Och det blev typ mer än jag trodde fast ändå inte. Kan inte förklara för somsagt vill inte säga vad jag gjorde. Men behövde till akuten och måste ha några mätsaker så dom kan ha koll på några saker. Så vet inte vad jag ska skriva men gick ju skit iallafall. Och kommer nog inte skriva såmycket nu iallafall för känner mig jätte konstig och typ borta i huvudet och så
 
Vet inte hur jag ska skriva dethär men jag fick typ ett tillfälle som jag gjorde en sak. Och tänker inte skriva vad för det är dumt och äckligt och inget man ska skriva om. Och det blev typ mer än jag trodde fast ändå inte. Kan inte förklara för somsagt vill inte säga vad jag gjorde. Men behövde till akuten och måste ha några mätsaker så dom kan ha koll på några saker. Så vet inte vad jag ska skriva men gick ju skit iallafall. Och kommer nog inte skriva såmycket nu iallafall för känner mig jätte konstig och typ borta i huvudet och så
Krya på dig!
 
Vet inte hur jag ska skriva dethär men jag fick typ ett tillfälle som jag gjorde en sak. Och tänker inte skriva vad för det är dumt och äckligt och inget man ska skriva om. Och det blev typ mer än jag trodde fast ändå inte. Kan inte förklara för somsagt vill inte säga vad jag gjorde. Men behövde till akuten och måste ha några mätsaker så dom kan ha koll på några saker. Så vet inte vad jag ska skriva men gick ju skit iallafall. Och kommer nog inte skriva såmycket nu iallafall för känner mig jätte konstig och typ borta i huvudet och så
Ledsen att det blev så. Skönt att du är omhändertagen. Vila dig nu. Kram. :heart
 
Vet inte hur jag ska skriva dethär men jag fick typ ett tillfälle som jag gjorde en sak. Och tänker inte skriva vad för det är dumt och äckligt och inget man ska skriva om. Och det blev typ mer än jag trodde fast ändå inte. Kan inte förklara för somsagt vill inte säga vad jag gjorde. Men behövde till akuten och måste ha några mätsaker så dom kan ha koll på några saker. Så vet inte vad jag ska skriva men gick ju skit iallafall. Och kommer nog inte skriva såmycket nu iallafall för känner mig jätte konstig och typ borta i huvudet och så
Ta det lugnt och vila nu. Det kommer att bli bra.
 
Vet inte hur jag ska skriva dethär men jag fick typ ett tillfälle som jag gjorde en sak. Och tänker inte skriva vad för det är dumt och äckligt och inget man ska skriva om. Och det blev typ mer än jag trodde fast ändå inte. Kan inte förklara för somsagt vill inte säga vad jag gjorde. Men behövde till akuten och måste ha några mätsaker så dom kan ha koll på några saker. Så vet inte vad jag ska skriva men gick ju skit iallafall. Och kommer nog inte skriva såmycket nu iallafall för känner mig jätte konstig och typ borta i huvudet och så
Kram på dig, hoppas du fått sova gott ❤️
 
Tack alla :heart
Jag sov inte så jätte bra för blev väckt flera gånger för dom skulle kolla nåt och sånt. Plus ändå inte så lätt miljö att sova eller hur man ska säga.
Men nu iallafall så är olika värden med cirkulation eller vad det heter bättre igen så ska ha svar på nåt blodprov om det är okej eller annars kanske jag måste få mer blod. Som ju låter skit äckligt att man får nån annans blod som blandas med sitt liksom. Har fått en påse eller vad man säger igår men det låter så äckligt så kan typ inte tänka på det. Men ja det var nåt med blodet som var jätte lågt iallafall så fick det och nu är det väl om jag behöver mer och annars är det tillbaka till bup.
Och det här låter ju också jätte knäppt och trodde aldrig jag skulle säga det men jag VILL tillbaka dit. För nu känns det typ mera vant och som hemma nästan jämfört med här. Och känner igen personalen och det är liksom lugnare på vissa sätt. Så ja jag hoppas att jag får komma tillbaka dit nu.
Och sen också så måste jag säga förlåt till pappa men jag vet inte hur. För egentligen så är det kanske inte nåt man kan bara säga förlåt så är det bra liksom men måste ändå göra det för känner mig så jävla hemsk mot han.
 
Jag hoppas att dina värden blir bättre så att du kan komma tillbaka till bup snart.
Kan du skriva nåt till din pappa? Egentligen tror jag att han vet att du är ledsen för det som hände men om det känns bättre för dig så tycker jag du ska skriva nåt, oavsett vad du skriver kommer han nog uppskatta det ❤️
 
Tack alla :heart
Jag sov inte så jätte bra för blev väckt flera gånger för dom skulle kolla nåt och sånt. Plus ändå inte så lätt miljö att sova eller hur man ska säga.
Men nu iallafall så är olika värden med cirkulation eller vad det heter bättre igen så ska ha svar på nåt blodprov om det är okej eller annars kanske jag måste få mer blod. Som ju låter skit äckligt att man får nån annans blod som blandas med sitt liksom. Har fått en påse eller vad man säger igår men det låter så äckligt så kan typ inte tänka på det. Men ja det var nåt med blodet som var jätte lågt iallafall så fick det och nu är det väl om jag behöver mer och annars är det tillbaka till bup.
Och det här låter ju också jätte knäppt och trodde aldrig jag skulle säga det men jag VILL tillbaka dit. För nu känns det typ mera vant och som hemma nästan jämfört med här. Och känner igen personalen och det är liksom lugnare på vissa sätt. Så ja jag hoppas att jag får komma tillbaka dit nu.
Och sen också så måste jag säga förlåt till pappa men jag vet inte hur. För egentligen så är det kanske inte nåt man kan bara säga förlåt så är det bra liksom men måste ändå göra det för känner mig så jävla hemsk mot han.
Det är bra att friska människor lämnar blod, så sjukvården har att ge när någon behöver; men förstår att det känns lite skumt. Bra att de kollar upp dig ordentligt innan du åker tillbaka.

Det är alltid bra att säga förlåt, även för din egen skull. Jag tror han vet hur du känner, men messa ett "förlåt" eller ett hjärta, så vet han nog vad du menar. Du kan inte hjälpa att de tunga känslorna är så starka så de tar över. Det är fortfarande bra att du skickar en signal till din pappa så fort det känns mörkt inombords, så han kan hjälpa dig. Även om alla är hoppfulla nu, så kommer det ta ett litet tag till innan det vänder. Även om du får antidepp sen, så tar det ett litet tag innan de hjälper. Men det blir bra nu. Allt blir bra. Kram på dig. :heart
 
Tack alla :heart
Jag sov inte så jätte bra för blev väckt flera gånger för dom skulle kolla nåt och sånt. Plus ändå inte så lätt miljö att sova eller hur man ska säga.
Men nu iallafall så är olika värden med cirkulation eller vad det heter bättre igen så ska ha svar på nåt blodprov om det är okej eller annars kanske jag måste få mer blod. Som ju låter skit äckligt att man får nån annans blod som blandas med sitt liksom. Har fått en påse eller vad man säger igår men det låter så äckligt så kan typ inte tänka på det. Men ja det var nåt med blodet som var jätte lågt iallafall så fick det och nu är det väl om jag behöver mer och annars är det tillbaka till bup.
Och det här låter ju också jätte knäppt och trodde aldrig jag skulle säga det men jag VILL tillbaka dit. För nu känns det typ mera vant och som hemma nästan jämfört med här. Och känner igen personalen och det är liksom lugnare på vissa sätt. Så ja jag hoppas att jag får komma tillbaka dit nu.
Och sen också så måste jag säga förlåt till pappa men jag vet inte hur. För egentligen så är det kanske inte nåt man kan bara säga förlåt så är det bra liksom men måste ändå göra det för känner mig så jävla hemsk mot han.

Ibland är det nyttigt att på tråkigt sätt få perspektiv, som t ex att det ändå är bättre på BUP än där du är nu.

Ledsen att höra att du har varit så dålig, men skönt att höra att du verkar vara på bättringsväg.

Bästa sättet att säga förlåt är att bara göra det.
 
Nu är jag tillbaka på bup iallafall. Kommer inte ihåg vad alla olika saker dom kollade var men nåt var typ nåt på 70 nu och det var 63 tror jag som minst. Men ska egentligen vara över 110 men om det var över 70 så behövde jag inte få mer blod iallafall. Så det var väl bra.
Men ja det var några andra saker också som var dåliga igår och inatt. Så det var ganska allvarligt eller hur man ska säga. Men känns ändå inte som det är mig själv det handlar om när jag tänker på det och skriver om det.
 
Nu är jag tillbaka på bup iallafall. Kommer inte ihåg vad alla olika saker dom kollade var men nåt var typ nåt på 70 nu och det var 63 tror jag som minst. Men ska egentligen vara över 110 men om det var över 70 så behövde jag inte få mer blod iallafall. Så det var väl bra.
Men ja det var några andra saker också som var dåliga igår och inatt. Så det var ganska allvarligt eller hur man ska säga. Men känns ändå inte som det är mig själv det handlar om när jag tänker på det och skriver om det.
Så tokigt att det blev som det blev. Skönt att det gick bra iaf. Kram.
 

Liknande trådar

R
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag har ingen aning om jag ihuvud taget får skriva en ny dagboks tråd men den blir väl bort tagen annars då an tar jag 🙃 Jag kommer...
2 3
Svar
47
· Visningar
3 974
  • Artikel Artikel
Dagbok Nu skriver jag som det är. Jag behöver input och jag vill/kan inte berätta detta för någon i min närhet. En triggervarning kanske är på...
Svar
7
· Visningar
1 085
Senast: soom
·
R
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag tänkte göra en dagboks tråd här. Inte för jag har nåt jätte viktigt att skriva om eller att jag tror att jätte många är så...
2
Svar
23
· Visningar
3 789
Senast: Raderad medlem 149524
·
  • Artikel Artikel
Dagbok ..... Ungefär april-juni är de månader som jag tycker det känns bra på jobbet. Jag tror att det beror på att dagarna då börjar bli...
Svar
0
· Visningar
362
Senast: Takire
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp