Bara massa tankar

Idag vill jag skriva av mig om massa olika tankar som jag har. Så kanske blir jätte rörigt och konstigt och ni inte fattar nånting alls eller så gör ni det om nån ens orkar läsa. Men ja bara så ni vet så är det bara massa tankar och så.
En sak är det här om kontroll och såna saker och att andra bestämmer. Som vissa verkar tro att jag bara vägrar göra som dom säger bara föratt. Och så är det INTE utan jag försöker verkligen HELA HELA TIDEN att göra som dom bestämmer. Alltså exakt varje gång jag ska äta så vill jag klara det och inte få massa ångest eller sånt. Och jag försöker så mycket jag kan att INTE lyssna på monstret och bara göra det. Och det kanske inte går att fatta för nån som inte har känt så men det GÅR ibland inte och jag KAN inte och det är inte för att jag inte vill eller inte försöker eller nånting sånt. Utan jag är väl för dålig bara som inte kan.
Och allt hur det går med maten bestämmer allt om hela dagen. Så om jag misslyckas så får jag ångest och mår dåligt och om jag inte klarar maten och mår för dåligt liksom så får jag inte åka till stallet eller gå ut. Och jag VET att dom inte menar det som ett straff men det blir ju ändå så för mig. Även fast jag fattar varför så känns det inte mindre som att jag misslyckas och då får jag inte göra dom enda sakerna jag mår lite bra av.
Sen en annan sak som jag har tänkt på endel är skillnaden mellan nu mot när jag hade anorexi förut när jag var yngre. Och då var jag aldrig såhär sjuk liksom om man kan jämföra. Men iallafall så då var det som att när jag fick att jag hade det och mamma och pappa skulle typ bestämma med maten och så och då var det typ som jag släppte allting och bara gjorde som dom bestämde. Som att då bestämde dom istället för monstret och det var bara skönt och enkelt att jag inte behövde ha koll på allt liksom. Men nu funkar inte det ALLS lika. Och jag fattar inte varför. Och skulle verkligen verkligen önska att det var lika nu så jag inte hade alla jobbiga tankar och känslor men det går bara inte.
Och sen är det en helt annan sak men det är med ponnysarna. Och när jag fick träffa dom igen så började jag ju sakna dom och bry mig och allt sånt. Och nu känns det som varje dag som jag inte får träffa dom så kommer dom längre bort igen. Typ som att jag inte kan känna för mycket och sakna dom för då blir det så jobbigt så jag typ inte står ut nästan. Men dom är på samma gång största andledningen att jag går mot monstret för vet att det är det jag måste göra så jag får åka till stallet och börja rida igen nångång och allt. Så jag VILL liksom inte sluta sakna dom heller men ändå är det som att jag känner att dom känslorna stängs av ungefär. Och det är både skönt och hemskt på samma gång.
Sista så vill jag bara förklara och hoppas att ni fattar. Men ifall jag verkar sur eller låter elak eller nåt sånt så är det inte att jag menar mot er personligt eller att jag tror att ni VILL vara taskiga eller nåt sånt. Men känns ändå ibland som att alla bara säger tusen saker jag gör som är fel eller att jag tänker på fel sätt eller att jag väljer monstret eller att jag behöver ändra mig och såna saker. Så allt bara är om alla saker jag INTE kan och gör fel och så. Och sen är det JAG som tänker taskiga tankar om mig själv och ska ändra på dom. Men det enda alla säger eller skriver och alla bryr sig om här är allt jag misslyckas med och gör fel. Så alla andra får peka ut alla fel och misslyckanden och dåliga saker med mig men jag ska på nåt sätt ändå kunna bara tänka på bra saker och säga snälla saker till mig själv. Som jag inte ens kommer på en enda sak som är bra med mig eller som jag är nöjd med eller nåt sånt. Och ingen annan heller verkar det ju som för alla bara klagar ju iallafall.
Men ja det var det jag ville skriva av mig om idag. Och ifall nån tänker att jag bara fokuserar på dåliga saker så fördetförsta så nej det gör jag inte men idag har varit en skit dålig dag. Och det andra så behöver jag kanske inte skriva av mig om nånting har varit lite bra så bara för jag inte skriver exakt ALLT så betyder inte det att jag sitter hela dagarna och bara klagar. Utan jag försöker vara possitiv och glad och göra mitt bästa men när jag skriver av mig så är det oftast jobbiga saker jag vill skriva om som jag kanske inte kan säga alltid. Bara så ni vet så dethär är inte ALLT jag tänker på ALLTID.
 

Nu är jag tillbaka på bup iallafall. Kommer inte ihåg vad alla olika saker dom kollade var men nåt var typ nåt på 70 nu och det var 63 tror jag som minst. Men ska egentligen vara över 110 men om det var över 70 så behövde jag inte få mer blod iallafall. Så det var väl bra.
Men ja det var några andra saker också som var dåliga igår och inatt. Så det var ganska allvarligt eller hur man ska säga. Men känns ändå inte som det är mig själv det handlar om när jag tänker på det och skriver om det.
Skickar dig styrkekramar <3
 
Nu är det igen sådär att jag har jätte mycket i huvudet som vill ut liksom men ändå kan jag inte skriva det. Utan det blir bara stopp.
Men allt känns så himla konstigt iallafall och som att inget är påriktigt. Skit äcklig känsla. Så ungefär som att jag är i en mardröm helatiden så jag väntar på att jag ska vakna. Fast det gör jag ju aldrig för det är inte en dröm ändå.
Men ja vet inte hur jag ska få ut allt jag vill men inte kan.
 
Allt är liksom i huvudet samtidigt så jag kan inte få ut en sak att skriva eller rita. Så det blir ändå jätte svårt.

Jag undrar om det har något att göra med kreativ blockering, som drabbar de som jobbar med kreativa yrken. Eller det kanske ändå går att se det så och titta på tips och trix för det. Känns ju som det är väldigt smärtsamt för dig att inte kunna uttrycka dig, varken i ord eller bild :(
 
Nu är det igen sådär att jag har jätte mycket i huvudet som vill ut liksom men ändå kan jag inte skriva det. Utan det blir bara stopp.
Men allt känns så himla konstigt iallafall och som att inget är påriktigt. Skit äcklig känsla. Så ungefär som att jag är i en mardröm helatiden så jag väntar på att jag ska vakna. Fast det gör jag ju aldrig för det är inte en dröm ändå.
Men ja vet inte hur jag ska få ut allt jag vill men inte kan.
Du är nog väldigt trött nu efter allt som hände, både påverkan på kroppen och inte fått sova heller. Är det något du är ledsen över? :heart

ETA: Känns det kanske otäckt att det blev så allvarligt igår? Har du kunnat reda ut allt med din pappa? Kram.
 
Senast ändrad:
Du är nog väldigt trött nu efter allt som hände, både påverkan på kroppen och inte fått sova heller. Är det något du är ledsen över? :heart

ETA: Känns det kanske otäckt att det blev så allvarligt igår? Har du kunnat reda ut allt med din pappa? Kram.
Jag vet inte eller det är som jag inte fattar att det blev ganska allvarligt liksom. Och det gick så fort så bara blev det. Och sen när jag var på akuten så blev det att dom upptäckte vissa olika värden med cirkulationen som inte var bra så då blev det som att DÅ blev det allvar liksom. Och då blev jag rädd.
Men ja har skrivit förlåt till pappa och så men har inte som pratat genom det eller så. Och är dåligt mellan mig och mamma också för detdär. Och vi har ju alltid filmkväll på fredagar men känns skit jobbigt nu men skit jobbigt att allt är konstigt också. Så vet inte.
 
Jag måste förresten fråga (som du inte alls behöver svara på), kan du beskriva vart och ett av dina djur med fem ord? :)
Jag försökte komma på fem men det var så svårt men kan iallafall komma på tre ord var om dom. Och då är det såhär
C är snäll pigg och busig
O är modig ambitös och possitiv
B är lugn snäll och gosig
T är kaxig smart och lättlärd
S är blyg snäll och matglad
 
Jag försökte komma på fem men det var så svårt men kan iallafall komma på tre ord var om dom. Och då är det såhär
C är snäll pigg och busig
O är modig ambitös och possitiv
B är lugn snäll och gosig
T är kaxig smart och lättlärd
S är blyg snäll och matglad

Vilka fina djur du verkar ha! Lyckost dig. Jag har två hundar. Hanhunden är stor, osäker och majestätisk. Tiken är snabb, busig och kvicktänkt.

Om du skulle säga EN av varje djurs egenskap som du gillar bäst - vilken skulle du ta?

Själv väljer jag hanhundens majestätiska sida, jag har aldrig haft ett så ståtligt djur (kanske fullblodet). Tikens snabbhet tycker jag är kul, eftersom jag brukar ha tunga hundar (rottweiler och cane corso).
 
Jag vet inte eller det är som jag inte fattar att det blev ganska allvarligt liksom. Och det gick så fort så bara blev det. Och sen när jag var på akuten så blev det att dom upptäckte vissa olika värden med cirkulationen som inte var bra så då blev det som att DÅ blev det allvar liksom. Och då blev jag rädd.
Men ja har skrivit förlåt till pappa och så men har inte som pratat genom det eller så. Och är dåligt mellan mig och mamma också för detdär. Och vi har ju alltid filmkväll på fredagar men känns skit jobbigt nu men skit jobbigt att allt är konstigt också. Så vet inte.
Förstår att du blev rädd, det måste ha varit så otäckt. Skönt att de kunde ta hand om dig så bra på akuten. Dina föräldrar blev nog väldigt rädda också. Men kom ihåg att det inte är ditt fel, det är svårt att styra över så starka känslor. Ge din mamma lite tid att smälta allt, så blir det nog bra. Har din pappa sagt något om det? :heart

Det är alltid jobbigt när det hänger bråk i luften sådär. Ibland behövs det lite tid för att kunna reda ut saker och ting.
 
Vilka fina djur du verkar ha! Lyckost dig. Jag har två hundar. Hanhunden är stor, osäker och majestätisk. Tiken är snabb, busig och kvicktänkt.

Om du skulle säga EN av varje djurs egenskap som du gillar bäst - vilken skulle du ta?

Själv väljer jag hanhundens majestätiska sida, jag har aldrig haft ett så ståtligt djur (kanske fullblodet). Tikens snabbhet tycker jag är kul, eftersom jag brukar ha tunga hundar (rottweiler och cane corso).
För C skulle jag ta att hon är pigg. Det var typ därför jag ville ha henne för hon var så pigg men ändå lyssnade.
O är det att han är modig. Han är inte rädd för NÅT så man kan liksom alltid vara trygg med han. Såklart kan det ju hända saker men han blir aldrig rädd för nåt när man rider ut eller tittig på hinder eller sånt.
B är att hon är gosig och hon vill ALLTID sitta i knät eller ligga bredvid om man ligger på golvet och så.
T är att han är smart. Så han kan lära sig saker jätte fort och kan liksom lösa problem och sånt så han är den som är mest kul att träna med.
Och S att han är snäll så han skulle aldrig göra nåt surt mot nån varken människa eller nån annan hund utan han vill typ bara vara med dom han känner så är han nöjd och glad helatiden.
 
Förstår att du blev rädd, det måste ha varit så otäckt. Skönt att de kunde ta hand om dig så bra på akuten. Dina föräldrar blev nog väldigt rädda också. Men kom ihåg att det inte är ditt fel, det är svårt att styra över så starka känslor. Ge din mamma lite tid att smälta allt, så blir det nog bra. Har din pappa sagt något om det? :heart

Det är alltid jobbigt när det hänger bråk i luften sådär. Ibland behövs det lite tid för att kunna reda ut saker och ting.
Ja jag vet att dom blev jätte rädda och så. Men jag ljög för pappa så går inte att säga att det inte var mitt fel för skulle jag inte gjort det så hade jag inte fått det tillfället liksom. Så det känns jätte taskigt.
Och ja pappa har sagt lite om det men inte så vi har pratat mycket liksom.
 
Ja jag vet att dom blev jätte rädda och så. Men jag ljög för pappa så går inte att säga att det inte var mitt fel för skulle jag inte gjort det så hade jag inte fått det tillfället liksom. Så det känns jätte taskigt.
Och ja pappa har sagt lite om det men inte så vi har pratat mycket liksom.
Jag förstår. Tar de där mörka tankarna över, så kan det ju bli så. Nu vet han att du inte alltid kan styra det, så han får vara extra vaksam. Du kan inte hjälpa att det blev så. Vet du när nästa läkarsamtal blir?
 
Jag förstår. Tar de där mörka tankarna över, så kan det ju bli så. Nu vet han att du inte alltid kan styra det, så han får vara extra vaksam. Du kan inte hjälpa att det blev så. Vet du när nästa läkarsamtal blir?
Det var idag men vet inte när nästa blir. Men tror i början på veckan kanske.
 
Kommer säkert låta jätte neggativ och dum nu så vill ni inte läsa det så vet ni att det kanske är så.
Men jag vill bara skriva av mig men kan inte förklara hur mycket jag hatar exakt ALLT dethär. Jag verkligen verkligen HATAR att min hjärna är så jävla dum och får såna där idiot tankar så jag gör såna saker. Fast jag borde ju fatta att det inte kommer gå när jag är här och ändå ljög jag och gjorde massa dumt för att kunna göra det. Helt helt i onödan OCH sen blev jag ändå rädd för att dö typ fast jag vill det också. Så kan inte ens säga vad av det jag vill.
Och hatar att allt är som det är bara. Alltså ALLT att det är jobbigt med mamma och pappa och hatar anorexi monstret men hatar lika mycket att gå mot det. Och hatar denhär fula äckliga värdelösa kroppen och allt hur den ser ut.
Och liksom jag VILL INTE fortsätta såhär och bara misslyckas med allt helatiden och typ bara hoppas att det blir bättre nån gång. Men jag har ju inget val heller.
Så om jag kunde önska precis vad som helst så skulle jag vilja vara tillbaka som allt var i våras innan allt blev dåligt. Men det känns som den personen är död och jag kommer ALDRIG vara den personen igen.
Och orkar liksom inte med migsjälv och min hjärna men det går ju inte att slippa heller. Så ja det är ju en hopplös situation egentligen som BARA är skit dålig och jobbig för alla men ändå KAN jag inte bara fixa allt hur mycket jag än skulle vilja.
 
Kommer säkert låta jätte neggativ och dum nu så vill ni inte läsa det så vet ni att det kanske är så.
Men jag vill bara skriva av mig men kan inte förklara hur mycket jag hatar exakt ALLT dethär. Jag verkligen verkligen HATAR att min hjärna är så jävla dum och får såna där idiot tankar så jag gör såna saker. Fast jag borde ju fatta att det inte kommer gå när jag är här och ändå ljög jag och gjorde massa dumt för att kunna göra det. Helt helt i onödan OCH sen blev jag ändå rädd för att dö typ fast jag vill det också. Så kan inte ens säga vad av det jag vill.
Och hatar att allt är som det är bara. Alltså ALLT att det är jobbigt med mamma och pappa och hatar anorexi monstret men hatar lika mycket att gå mot det. Och hatar denhär fula äckliga värdelösa kroppen och allt hur den ser ut.
Och liksom jag VILL INTE fortsätta såhär och bara misslyckas med allt helatiden och typ bara hoppas att det blir bättre nån gång. Men jag har ju inget val heller.
Så om jag kunde önska precis vad som helst så skulle jag vilja vara tillbaka som allt var i våras innan allt blev dåligt. Men det känns som den personen är död och jag kommer ALDRIG vara den personen igen.
Och orkar liksom inte med migsjälv och min hjärna men det går ju inte att slippa heller. Så ja det är ju en hopplös situation egentligen som BARA är skit dålig och jobbig för alla men ändå KAN jag inte bara fixa allt hur mycket jag än skulle vilja.
Det är desperata känslor av att inte se en väg ut från allt jobbigt. När någon har varit med om något så otäckt som du har och är så sjuk så kan det bli så. Jag ser det mer som ett rop på hjälp än något annat. :heart

Förstår att det är jobbigt att känna att dina föräldrar blev rädda och är ledsna och kanske besvikna, men det är inte ditt fel. Du är sjuk. Den som har sådana tankar kan inte alltid hålla sig till sanningen. Det blir för svårt. Så du behöver inte ta på dig den skulden och hata på dig själv för det.

Jag förstår att det är jobbigt att kämpa och kämpa hela tiden och att du väntar på att få känna att det blir bättre. Sa läkaren något om medicineringen idag? Det skulle ju vara bra om de kunde ge dig lite hjälp så du inte dippar så djupt och får lättare att ha hopp om framtiden.

Det kommer att vända. Det kommer att bli bra. :heart
 
Kommer säkert låta jätte neggativ och dum nu så vill ni inte läsa det så vet ni att det kanske är så.
Men jag vill bara skriva av mig men kan inte förklara hur mycket jag hatar exakt ALLT dethär. Jag verkligen verkligen HATAR att min hjärna är så jävla dum och får såna där idiot tankar så jag gör såna saker. Fast jag borde ju fatta att det inte kommer gå när jag är här och ändå ljög jag och gjorde massa dumt för att kunna göra det. Helt helt i onödan OCH sen blev jag ändå rädd för att dö typ fast jag vill det också. Så kan inte ens säga vad av det jag vill.
Och hatar att allt är som det är bara. Alltså ALLT att det är jobbigt med mamma och pappa och hatar anorexi monstret men hatar lika mycket att gå mot det. Och hatar denhär fula äckliga värdelösa kroppen och allt hur den ser ut.
Och liksom jag VILL INTE fortsätta såhär och bara misslyckas med allt helatiden och typ bara hoppas att det blir bättre nån gång. Men jag har ju inget val heller.
Så om jag kunde önska precis vad som helst så skulle jag vilja vara tillbaka som allt var i våras innan allt blev dåligt. Men det känns som den personen är död och jag kommer ALDRIG vara den personen igen.
Och orkar liksom inte med migsjälv och min hjärna men det går ju inte att slippa heller. Så ja det är ju en hopplös situation egentligen som BARA är skit dålig och jobbig för alla men ändå KAN jag inte bara fixa allt hur mycket jag än skulle vilja.
Om du inte verkligen vill så behöver du inte tala om att du tror att du låter negativ och att vi inte behöver läsa. Alla här läser precis hur lite eller mycket vi vill och är du negativ så är du det, inget att be om ursäkt för ♥️. Vet du jag tror alla här är fulla av beundranför hur modig och klok du är när du skriver här. Skulle vi starta en fan-club hade vi blivit ganska många. Du är en hjälte och en kämpe. Skriv precis så mycket eller lite du vill och tänk inte på vad vi tänker

Jag tror aldrig det kommer att bli som i våras, när du kommit igenom det här så kommer du vara en erfarenhet rikare (eller många) och ha lärt dig en massa om dig själv och dina känslor. På vissa vis tror jag att det blir bättre. :heart :heart :heart :heart
 
Om du inte verkligen vill så behöver du inte tala om att du tror att du låter negativ och att vi inte behöver läsa. Alla här läser precis hur lite eller mycket vi vill och är du negativ så är du det, inget att be om ursäkt för ♥️. Vet du jag tror alla här är fulla av beundranför hur modig och klok du är när du skriver här. Skulle vi starta en fan-club hade vi blivit ganska många. Du är en hjälte och en kämpe. Skriv precis så mycket eller lite du vill och tänk inte på vad vi tänker

Jag tror aldrig det kommer att bli som i våras, när du kommit igenom det här så kommer du vara en erfarenhet rikare (eller många) och ha lärt dig en massa om dig själv och dina känslor. På vissa vis tror jag att det blir bättre. :heart :heart :heart :heart
Jag vill bara inte att nån läser och kanske blir neggativt påverkad av det på nåt sätt. Så ifall det är sånt som nån kanske kan tycka är jobbigt så vill jag varna liksom.
Och tack :heart
Och sen så jag fattar typ hur du menar men skulle hellre inte ha dom här erfarenheterna och inte lära mig massa om mig själv och så än att vara såhär.
 

Liknande trådar

R
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag har ingen aning om jag ihuvud taget får skriva en ny dagboks tråd men den blir väl bort tagen annars då an tar jag 🙃 Jag kommer...
2 3
Svar
47
· Visningar
4 028
R
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag tänkte göra en dagboks tråd här. Inte för jag har nåt jätte viktigt att skriva om eller att jag tror att jätte många är så...
2
Svar
23
· Visningar
3 801
Senast: Raderad medlem 149524
·
  • Artikel Artikel
Dagbok ..... Ungefär april-juni är de månader som jag tycker det känns bra på jobbet. Jag tror att det beror på att dagarna då börjar bli...
Svar
0
· Visningar
368
Senast: Takire
·
L
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag ville göra en egen dagboks tråd om dethär för att det är mera djupa tankar och så och jag vill inte blanda hop det med liksom...
Svar
15
· Visningar
1 810
Senast: SiZo
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Brukshunds- och kelpiefunderingar
  • Uppdateringstråd 30
  • Guldfasanerna

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp