Bara massa tankar

Idag vill jag skriva av mig om massa olika tankar som jag har. Så kanske blir jätte rörigt och konstigt och ni inte fattar nånting alls eller så gör ni det om nån ens orkar läsa. Men ja bara så ni vet så är det bara massa tankar och så.
En sak är det här om kontroll och såna saker och att andra bestämmer. Som vissa verkar tro att jag bara vägrar göra som dom säger bara föratt. Och så är det INTE utan jag försöker verkligen HELA HELA TIDEN att göra som dom bestämmer. Alltså exakt varje gång jag ska äta så vill jag klara det och inte få massa ångest eller sånt. Och jag försöker så mycket jag kan att INTE lyssna på monstret och bara göra det. Och det kanske inte går att fatta för nån som inte har känt så men det GÅR ibland inte och jag KAN inte och det är inte för att jag inte vill eller inte försöker eller nånting sånt. Utan jag är väl för dålig bara som inte kan.
Och allt hur det går med maten bestämmer allt om hela dagen. Så om jag misslyckas så får jag ångest och mår dåligt och om jag inte klarar maten och mår för dåligt liksom så får jag inte åka till stallet eller gå ut. Och jag VET att dom inte menar det som ett straff men det blir ju ändå så för mig. Även fast jag fattar varför så känns det inte mindre som att jag misslyckas och då får jag inte göra dom enda sakerna jag mår lite bra av.
Sen en annan sak som jag har tänkt på endel är skillnaden mellan nu mot när jag hade anorexi förut när jag var yngre. Och då var jag aldrig såhär sjuk liksom om man kan jämföra. Men iallafall så då var det som att när jag fick att jag hade det och mamma och pappa skulle typ bestämma med maten och så och då var det typ som jag släppte allting och bara gjorde som dom bestämde. Som att då bestämde dom istället för monstret och det var bara skönt och enkelt att jag inte behövde ha koll på allt liksom. Men nu funkar inte det ALLS lika. Och jag fattar inte varför. Och skulle verkligen verkligen önska att det var lika nu så jag inte hade alla jobbiga tankar och känslor men det går bara inte.
Och sen är det en helt annan sak men det är med ponnysarna. Och när jag fick träffa dom igen så började jag ju sakna dom och bry mig och allt sånt. Och nu känns det som varje dag som jag inte får träffa dom så kommer dom längre bort igen. Typ som att jag inte kan känna för mycket och sakna dom för då blir det så jobbigt så jag typ inte står ut nästan. Men dom är på samma gång största andledningen att jag går mot monstret för vet att det är det jag måste göra så jag får åka till stallet och börja rida igen nångång och allt. Så jag VILL liksom inte sluta sakna dom heller men ändå är det som att jag känner att dom känslorna stängs av ungefär. Och det är både skönt och hemskt på samma gång.
Sista så vill jag bara förklara och hoppas att ni fattar. Men ifall jag verkar sur eller låter elak eller nåt sånt så är det inte att jag menar mot er personligt eller att jag tror att ni VILL vara taskiga eller nåt sånt. Men känns ändå ibland som att alla bara säger tusen saker jag gör som är fel eller att jag tänker på fel sätt eller att jag väljer monstret eller att jag behöver ändra mig och såna saker. Så allt bara är om alla saker jag INTE kan och gör fel och så. Och sen är det JAG som tänker taskiga tankar om mig själv och ska ändra på dom. Men det enda alla säger eller skriver och alla bryr sig om här är allt jag misslyckas med och gör fel. Så alla andra får peka ut alla fel och misslyckanden och dåliga saker med mig men jag ska på nåt sätt ändå kunna bara tänka på bra saker och säga snälla saker till mig själv. Som jag inte ens kommer på en enda sak som är bra med mig eller som jag är nöjd med eller nåt sånt. Och ingen annan heller verkar det ju som för alla bara klagar ju iallafall.
Men ja det var det jag ville skriva av mig om idag. Och ifall nån tänker att jag bara fokuserar på dåliga saker så fördetförsta så nej det gör jag inte men idag har varit en skit dålig dag. Och det andra så behöver jag kanske inte skriva av mig om nånting har varit lite bra så bara för jag inte skriver exakt ALLT så betyder inte det att jag sitter hela dagarna och bara klagar. Utan jag försöker vara possitiv och glad och göra mitt bästa men när jag skriver av mig så är det oftast jobbiga saker jag vill skriva om som jag kanske inte kan säga alltid. Bara så ni vet så dethär är inte ALLT jag tänker på ALLTID.

 

[LiviaFilippa]

Vet inte varför jag vill skriva dethär för egentligen är det INGENTING som borde vara nåt att berätta om ALLS och det känns sååå dumt att det är nåt att ens tänka på liksom. Och tror det är jätte svårt för andra att fatta så ni behöver inte låtsas att ni gör det om ni inte gör det För fattar om det låter jätte dumt och konstigt.
Men iallafall så det jag ville berätta är att jag drack mjölk idag vid kvällsfika. Och då kanske dom flesta tänker typ jaha mjölk är väl inget att bry sig om alls. Och nej det är det inte. Men har inte ätit eller druckit nånting själv förutom vatten och tillochmed det har varit jobbigt. Så var typ en vecka sen jag åt eller drack nånting annat själv. Så kanske bara är lite mjölk för andra men det är ändå mer än det för mig liksom.
Sen iallafall blev det jobbigt men inte liksom ångest av monstret eller hur jag ska förklara. Utan blev som ALLT bara blev för mycket så typ bröt ihop och började grina och massa sånt och kände mig igen jätte dum och jobbig men kunde ändå inte sluta på typ en halvtimme. Men nu är det iallafall inte lika som panik aktigt längre. Men typ skäms ändå för allt dethär och ville bara skriva av mig.

 

[Andromedae]

Vet inte varför jag vill skriva dethär för egentligen är det INGENTING som borde vara nåt att berätta om ALLS och det känns sååå dumt att det är nåt att ens tänka på liksom. Och tror det är jätte svårt för andra att fatta så ni behöver inte låtsas att ni gör det om ni inte gör det För fattar om det låter jätte dumt och konstigt.
Men iallafall så det jag ville berätta är att jag drack mjölk idag vid kvällsfika. Och då kanske dom flesta tänker typ jaha mjölk är väl inget att bry sig om alls. Och nej det är det inte. Men har inte ätit eller druckit nånting själv förutom vatten och tillochmed det har varit jobbigt. Så var typ en vecka sen jag åt eller drack nånting annat själv. Så kanske bara är lite mjölk för andra men det är ändå mer än det för mig liksom.
Sen iallafall blev det jobbigt men inte liksom ångest av monstret eller hur jag ska förklara. Utan blev som ALLT bara blev för mycket så typ bröt ihop och började grina och massa sånt och kände mig igen jätte dum och jobbig men kunde ändå inte sluta på typ en halvtimme. Men nu är det iallafall inte lika som panik aktigt längre. Men typ skäms ändå för allt dethär och ville bara skriva av mig.

Men du, bra jobbat! Du gjorde något som är jättejobbigt för dig. Och du fixade det, även fast det var och blev så jobbigt.

 

[emma-vsm]

Jag håller verkligen med @Andromedae! Det ÄR en stor grej nu när du mått så dåligt! Tack för att du delar med dig av det!

Och jag hoppas att du inte ska fortsätta skämmas för att du bröt ihop

 

[Lobelia]

Vet inte varför jag vill skriva dethär för egentligen är det INGENTING som borde vara nåt att berätta om ALLS och det känns sååå dumt att det är nåt att ens tänka på liksom. Och tror det är jätte svårt för andra att fatta så ni behöver inte låtsas att ni gör det om ni inte gör det För fattar om det låter jätte dumt och konstigt.
Men iallafall så det jag ville berätta är att jag drack mjölk idag vid kvällsfika. Och då kanske dom flesta tänker typ jaha mjölk är väl inget att bry sig om alls. Och nej det är det inte. Men har inte ätit eller druckit nånting själv förutom vatten och tillochmed det har varit jobbigt. Så var typ en vecka sen jag åt eller drack nånting annat själv. Så kanske bara är lite mjölk för andra men det är ändå mer än det för mig liksom.
Sen iallafall blev det jobbigt men inte liksom ångest av monstret eller hur jag ska förklara. Utan blev som ALLT bara blev för mycket så typ bröt ihop och började grina och massa sånt och kände mig igen jätte dum och jobbig men kunde ändå inte sluta på typ en halvtimme. Men nu är det iallafall inte lika som panik aktigt längre. Men typ skäms ändå för allt dethär och ville bara skriva av mig.

Fantastiskt!! !! Ja inte att du kände dig dum och jobbig men att du klarade att dricka mjölken. Och så fint att du kunde gråta och inte höll tillbaks alla känslor som stormade inom dig även om du skäms för det (ja du vet att du egentligen inte har någon anledning men känslorna lever sitt eget liv) just nu.

Känner du en aning glädje/stolthet eller något som är lite åt det positiva så håll fast vid det en stund om du kan. Det lät i vart fall som du var lite stolt över dig själv

 

[Sleepy]

Vet inte varför jag vill skriva dethär för egentligen är det INGENTING som borde vara nåt att berätta om ALLS och det känns sååå dumt att det är nåt att ens tänka på liksom. Och tror det är jätte svårt för andra att fatta så ni behöver inte låtsas att ni gör det om ni inte gör det För fattar om det låter jätte dumt och konstigt.
Men iallafall så det jag ville berätta är att jag drack mjölk idag vid kvällsfika. Och då kanske dom flesta tänker typ jaha mjölk är väl inget att bry sig om alls. Och nej det är det inte. Men har inte ätit eller druckit nånting själv förutom vatten och tillochmed det har varit jobbigt. Så var typ en vecka sen jag åt eller drack nånting annat själv. Så kanske bara är lite mjölk för andra men det är ändå mer än det för mig liksom.
Sen iallafall blev det jobbigt men inte liksom ångest av monstret eller hur jag ska förklara. Utan blev som ALLT bara blev för mycket så typ bröt ihop och började grina och massa sånt och kände mig igen jätte dum och jobbig men kunde ändå inte sluta på typ en halvtimme. Men nu är det iallafall inte lika som panik aktigt längre. Men typ skäms ändå för allt dethär och ville bara skriva av mig.

Men så starkt gjort av dig med mjölken! Du är så fantastisk som kämpar på, fast du har det så jobbigt. Inte alls konstigt att du bryter ihop ibland då, när det bara blir för mycket med allting. Ut med gråten du bara, så skönt. Kram på dig.

 

[sorbifolia]

Jag vet inte hur jag ska förklara. Men ja hon försöker väl säkert göra så bra som möjligt och försökte lyssna på mig och allt sånt. Och hon menade säkert att det är liksom med mina problem som är komplicerat och inte själva jag. Men det är ju ändå JAG som är det. Alltså det är ju jag som har alla problemen så det blir komplicerat.
Och vet att det här är en jätte barnslig och onödig sak att säga men det känns så jävla orättvist liksom. För som allt för mig nu så är det INGET som jag har viljat själv eller nåt sånt. Alltså som anorexin så jag tänkte inte ens att jag skulle banta eller ville bli smal eller nånting men ändå blev jag sååå jävla sjuk i det. Och ville inte göra äckel saker så jag typ får panik av allt som har med kroppen att göra för den är så jävla äcklig. Och jag har liksom försökt att tänka på bra saker och ha mål och sånt och har faktiskt försökt må bra även fast det kanske inte verkar så. Och ändå så har jag typ en deppresion och att jag inte ens bryr mig ett dugg om hundarna eller ponnysarna eller nånting. Bryr mig inte ens att jag missar massor i skolan så jag inte kommer kunna ha så bra betyg som jag vill så hela min framtid förstörs och jag bryr mig inte. Fast jag har alltid viljat göra bra i skolan så det är inte att jag har struntat i det med flit heller.
Så liksom INGET av allt är nåt jag har viljat och inte att jag inte kan prata och äta och sova normalt så är det INTE för jag inte vill. Utan att det bara GÅR INTE.
Och vet att det säkert låter taskigt och som att jag ser ner på andra men menar INTE så och önskar inte att NÅN annan skulle ha nåt av mina problem! Men känns ändå så jävla orättvist att det finns andra som bantar och typ smiter ut och dricker och skolkar mycket och allt möjligt sånt och dom har ändå hur mycket frihet som helst och mår skit bra. Alltså såklart att alla har väl sina problem och så men som är inte som mig iallafall. Utan det känns som jag får exakt all skit och andra har allt hur perfekt och bra som helst.
Och det här låter säkert också dumt men jag menar det inte så men jag fattar liksom inte vad jag har gjort för fel för allt dethär. För liksom ALLT kan inte bara råkat hända. Utan det måste ju vara jag som rår för det eller hur man ska säga. Men jag vet inte hur.

Det är jätte jätte jätteorättvist, och det är helt okej att känna så. Och det är INTE ditt fel. Kram. ❤

Du har varit riktigt duktig i dag tycker jag, som både kommunicerade med läkaren och sedan även lyckades dricka mjölken. Bra jobbat!

 

[LiviaFilippa]

Igår var första kvällen på jätte länge som jag somnade i typ okej tid. Eller vet inte hur mycket klockan var men iallafall före tolv. För var sååå trött efter allting. Även fast det kanske inte verkar som mycket alls för andra så var det ändå det för mig.
Men sen vaknade jag typ fyra halv fem och efter det har jag varit vaken. Och är redan jätte nervös och orolig och stressad för jag ska till psykologen idag. Och ska dit typ nio eller tio tror jag så det är fortfarande långt kvar och jag har redan varit jätte stressad för det i flera timmar.
Men vet typ inte varför heller för det jag tycker än iallafall så verkar hon bra. Och liksom att hon lyssnade på att jag inte ville prata om den jobbiga händelsen tillexempel och förra veckan gjorde hon liksom ingen stor sak av att jag inte kunde prata. Så finns egentligen ingen andledning att vara SÅ nervös för det men ändå är jag det. Och ja egentligen så är jag nervös för allt att åka dit och allt sånt också för har inte varit utanför bup alls sen förra gången jag var till henne. Och har ju haft väldigt mycket dåliga tankar så jag är typ rädd för det också att dom ska komma sådär jätte starkt så jag blir så jag typ inte kan ha kontroll på dom utan att jag blir sådär så jag försöker göra dumma saker och blir helt knäpp.
Men såklart så vet jag inte om det blir så men är ändå rädd för OM. Eller om psykologen vill prata med bara mamma och pappa och jag blir så då när inte dom är där. För har ju några gånger varit så nån behövde typ hålla fast mig för jag försökte komma därifrån. Och då får jag ännu mer panik och typ slåss och sparkas. Alltså inte att jag vill göra det utan mer som att jag verkligen inte KAN stoppa det. Men ja iallafall så det här låter säkert jätte dåligt och konstigt men om jag blir så så vill jag att det är med pappa. Och fattar att det låter jätte elakt att jag typ vill slå han men menar inte så. Men liksom mer att OM jag blir så så mår jag skit dåligt och skäms och känner mig ändå jätte störd och äcklig och konstig efter och då är det ännu värre ifall det är nån annan typ nån personal eller även mamma. För vet att pappa liksom inte blir arg eller hur man ska säga för han fattar liksom att det inte är JAG som vill bli så. Så känner mig ändå jätte hemsk och dum mot han men är ändå värre om det är nån annan som kanske blir arg tillbaka och så.

 

[emma-vsm]

Jag förstår att du är orolig och nervös, men jag tror att det kommer gå bra. Dom kommer nog inte lämna dig om det finns risk att du tappar kontrollen, jag tror du kan lita på det. Jag tänker på dig idag och hoppas att du får en bra upplevelse hos psykologen!

 

[Sleepy]

Igår var första kvällen på jätte länge som jag somnade i typ okej tid. Eller vet inte hur mycket klockan var men iallafall före tolv. För var sååå trött efter allting. Även fast det kanske inte verkar som mycket alls för andra så var det ändå det för mig.
Men sen vaknade jag typ fyra halv fem och efter det har jag varit vaken. Och är redan jätte nervös och orolig och stressad för jag ska till psykologen idag. Och ska dit typ nio eller tio tror jag så det är fortfarande långt kvar och jag har redan varit jätte stressad för det i flera timmar.
Men vet typ inte varför heller för det jag tycker än iallafall så verkar hon bra. Och liksom att hon lyssnade på att jag inte ville prata om den jobbiga händelsen tillexempel och förra veckan gjorde hon liksom ingen stor sak av att jag inte kunde prata. Så finns egentligen ingen andledning att vara SÅ nervös för det men ändå är jag det. Och ja egentligen så är jag nervös för allt att åka dit och allt sånt också för har inte varit utanför bup alls sen förra gången jag var till henne. Och har ju haft väldigt mycket dåliga tankar så jag är typ rädd för det också att dom ska komma sådär jätte starkt så jag blir så jag typ inte kan ha kontroll på dom utan att jag blir sådär så jag försöker göra dumma saker och blir helt knäpp.
Men såklart så vet jag inte om det blir så men är ändå rädd för OM. Eller om psykologen vill prata med bara mamma och pappa och jag blir så då när inte dom är där. För har ju några gånger varit så nån behövde typ hålla fast mig för jag försökte komma därifrån. Och då får jag ännu mer panik och typ slåss och sparkas. Alltså inte att jag vill göra det utan mer som att jag verkligen inte KAN stoppa det. Men ja iallafall så det här låter säkert jätte dåligt och konstigt men om jag blir så så vill jag att det är med pappa. Och fattar att det låter jätte elakt att jag typ vill slå han men menar inte så. Men liksom mer att OM jag blir så så mår jag skit dåligt och skäms och känner mig ändå jätte störd och äcklig och konstig efter och då är det ännu värre ifall det är nån annan typ nån personal eller även mamma. För vet att pappa liksom inte blir arg eller hur man ska säga för han fattar liksom att det inte är JAG som vill bli så. Så känner mig ändå jätte hemsk och dum mot han men är ändå värre om det är nån annan som kanske blir arg tillbaka och så.

Hur gick det för dig idag? Kram.

 

[LiviaFilippa]

Hur gick det för dig idag? Kram.

Jag kan inte skriva så jätte mycket nu men det gick väl ganska bra men var väldigt jobbigt också. Men ja det var ganska mycket jobbiga ämnen och att vissa saker blev mer tydliga liksom så blev det mer jobbigt också på ett sätt.
Men pratade ganska mycket om anorexin och en plan med det. Och lite allt som har hänt iår och hur olika saker hör ihop och så och varför det är så jätte jobbigt nu. Så säkert bra och viktiga saker liksom men jobbigt också.

 

[sorbifolia]

Jag kan inte skriva så jätte mycket nu men det gick väl ganska bra men var väldigt jobbigt också. Men ja det var ganska mycket jobbiga ämnen och att vissa saker blev mer tydliga liksom så blev det mer jobbigt också på ett sätt.
Men pratade ganska mycket om anorexin och en plan med det. Och lite allt som har hänt iår och hur olika saker hör ihop och så och varför det är så jätte jobbigt nu. Så säkert bra och viktiga saker liksom men jobbigt också.

Låter som att ni har börjat ta lite tag och jobba på dina problem, det är ju jättebra.

Jag ser för mig en bild i huvudet där du sitter nere i det där hålet som vi pratade om i förra veckan, men psykologen håller på att skicka ner material till dig så att du nu påbörjat börja bygga en stege så du kan ta dig upp. Hejjar på dig!

 

[Sleepy]

Jag kan inte skriva så jätte mycket nu men det gick väl ganska bra men var väldigt jobbigt också. Men ja det var ganska mycket jobbiga ämnen och att vissa saker blev mer tydliga liksom så blev det mer jobbigt också på ett sätt.
Men pratade ganska mycket om anorexin och en plan med det. Och lite allt som har hänt iår och hur olika saker hör ihop och så och varför det är så jätte jobbigt nu. Så säkert bra och viktiga saker liksom men jobbigt också.

Förstår att det var jättejättejobbigt. Men det låter som att du kan få bra hjälp av henne och jag är så jätteglad för din skull för det. Och känn inga förväntningar på att skriva här, ta det när du vill och orkar och har lust. Stor kram.

 

[LiviaFilippa]

Tänkte skriva lite mer om idag. Så var ju hos psykologen då på förmiddagen. Och då först var mamma och pappa också med och hon undrade hur veckan har varit och sånt. Och ja det var ju inte så bra. Men då blev det också om allting som har hänt och varför iallafall hon tror att jag mår typ sämst nånsin nu. Och då var det att när äckel händelsen hände så kom jag typ i chock. För är väldigt vanligt att man blir så efter såna saker. Så då var det typ att jag inte ville tänka på det eller nåt utan jag la typ ALLT fokus på skolan och ponnysarna. Och lät liksom inga andra tankar eller känslor finnas i huvudet.
Och sen blev C halt så då som försvann en av mina saker som jag hade kontroll på. Sen blev det sommarlov så då försvann ju skolan. Så hade bara O och sköta om C men ingen ridning och så och var ju jätte orolig för henne hela tiden. Så då var det liksom att anorexi monstret var nästan det enda alternativet annars var det att händelsen skulle komma ikapp. Så då inte valde jag att jag tänkte det men typ under medvetet. Så började jag lägga allt fokus på det istället.
Sen när jag blev inlagd i somras så försvann O och väldigt mycket av anorexi sakerna också så ALLT som jag hade kontroll på. Men då var liksom kroppen och hjärnan i för dåligt skick för anorexin hade gått så långt så då kunde ändå inte allt om den jobbiga händelsen komma.
Men nu är ju vikten bättre och massa värden har gått upp så allt fungerade bättre liksom. Och då kunde jag inte trycka bort alla dom minnena och tankar och allt plus att det hade bara växt och växt när jag bara tryckte bort det. Och hade fortfarande inga sätt jag kunde liksom ha kontroll på. Så då blev det som att jag var TVUNGEN att det kom ikapp kan man säga. Så för min hjärna blev det nästan som det hände ganska nyss för den har typ inte glömt men liksom vägrat ta i det. Och nu när jag inte har nåt annat av alla sakerna och ändå inget sätt jag kan hantera det så blev allt skit jobbigt och jag vill typ ha kontroll på nåt men det går inte. Så inte så konstigt då att det blev skit.
Så med det så är det liksom att jag ska lära mig olika strategier som jag kan hantera det och så och att man nog behöver prata om det mer alltså jag och psykologen. Men att det måste vara i min takt.
Sen om anorexin så sa hon att varje måltid så är det som ett val. Att antingen går man mot det eller så följer man det monstret vill. Och ena hållet blir man friskare av och andra sjukare. Och det GÅR INTE att inte välja nåt för varje gång blir det antingen det ena eller andra.
Så med det var det att hon fattar att jag inte kan göra några jätte stora utmaningar nu liksom så var mest att göra en plan så jag kan välja frisk hållet. Men det får inte bli för stora steg liksom men ändå bättre om jag klarar att ta ett pytte steg åt det hållet än ett steg åt sjuk hållet. Så var ganska mycket om det med mål och så.
Sen det att jag inte kan säga nåt nu så tyckte hon inte att det var så konstigt heller utan att jag är sån att jag måste få känna mig trygg liksom så jag kan ut trycka mig. Och justnu känner jag mig inte trygg alls. Men att man kan komunicera på jätte många sätt ändå så det är liksom inte ett MÅSTE nu.
Så hade hon lite olika saker typ känslo kort och lite annat sånt och lite tips på saker jag kan göra så det blir tydligare för mig och mamma och pappa och personalen. Så lite såna saker.
Tror det var det mesta iallafall. Och det här blev jätte långt så förlåt och fattar om ingen orkar läsa! Men jag ville skriva allt jag kommer ihåg så jag kan kolla tillbaka sen ifall jag vill komma ihåg nåt och så. Och ifall nån ändå vill veta.

 

[Ullmerkott]

Det låter som att ni haft ett jättebra samtal, även om det såklart är jobbigt. Heja dig!

 

[svea]

Vilken bra psykolog du verkar ha fått! Hoppas att du får sova i natt, det måste vara mycket känslor som snurrar nu.

 

[Lovisaleonora]

Tänkte skriva lite mer om idag. Så var ju hos psykologen då på förmiddagen. Och då först var mamma och pappa också med och hon undrade hur veckan har varit och sånt. Och ja det var ju inte så bra. Men då blev det också om allting som har hänt och varför iallafall hon tror att jag mår typ sämst nånsin nu. Och då var det att när äckel händelsen hände så kom jag typ i chock. För är väldigt vanligt att man blir så efter såna saker. Så då var det typ att jag inte ville tänka på det eller nåt utan jag la typ ALLT fokus på skolan och ponnysarna. Och lät liksom inga andra tankar eller känslor finnas i huvudet.
Och sen blev C halt så då som försvann en av mina saker som jag hade kontroll på. Sen blev det sommarlov så då försvann ju skolan. Så hade bara O och sköta om C men ingen ridning och så och var ju jätte orolig för henne hela tiden. Så då var det liksom att anorexi monstret var nästan det enda alternativet annars var det att händelsen skulle komma ikapp. Så då inte valde jag att jag tänkte det men typ under medvetet. Så började jag lägga allt fokus på det istället.
Sen när jag blev inlagd i somras så försvann O och väldigt mycket av anorexi sakerna också så ALLT som jag hade kontroll på. Men då var liksom kroppen och hjärnan i för dåligt skick för anorexin hade gått så långt så då kunde ändå inte allt om den jobbiga händelsen komma.
Men nu är ju vikten bättre och massa värden har gått upp så allt fungerade bättre liksom. Och då kunde jag inte trycka bort alla dom minnena och tankar och allt plus att det hade bara växt och växt när jag bara tryckte bort det. Och hade fortfarande inga sätt jag kunde liksom ha kontroll på. Så då blev det som att jag var TVUNGEN att det kom ikapp kan man säga. Så för min hjärna blev det nästan som det hände ganska nyss för den har typ inte glömt men liksom vägrat ta i det. Och nu när jag inte har nåt annat av alla sakerna och ändå inget sätt jag kan hantera det så blev allt skit jobbigt och jag vill typ ha kontroll på nåt men det går inte. Så inte så konstigt då att det blev skit.
Så med det så är det liksom att jag ska lära mig olika strategier som jag kan hantera det och så och att man nog behöver prata om det mer alltså jag och psykologen. Men att det måste vara i min takt.
Sen om anorexin så sa hon att varje måltid så är det som ett val. Att antingen går man mot det eller så följer man det monstret vill. Och ena hållet blir man friskare av och andra sjukare. Och det GÅR INTE att inte välja nåt för varje gång blir det antingen det ena eller andra.
Så med det var det att hon fattar att jag inte kan göra några jätte stora utmaningar nu liksom så var mest att göra en plan så jag kan välja frisk hållet. Men det får inte bli för stora steg liksom men ändå bättre om jag klarar att ta ett pytte steg åt det hållet än ett steg åt sjuk hållet. Så var ganska mycket om det med mål och så.
Sen det att jag inte kan säga nåt nu så tyckte hon inte att det var så konstigt heller utan att jag är sån att jag måste få känna mig trygg liksom så jag kan ut trycka mig. Och justnu känner jag mig inte trygg alls. Men att man kan komunicera på jätte många sätt ändå så det är liksom inte ett MÅSTE nu.
Så hade hon lite olika saker typ känslo kort och lite annat sånt och lite tips på saker jag kan göra så det blir tydligare för mig och mamma och pappa och personalen. Så lite såna saker.
Tror det var det mesta iallafall. Och det här blev jätte långt så förlåt och fattar om ingen orkar läsa! Men jag ville skriva allt jag kommer ihåg så jag kan kolla tillbaka sen ifall jag vill komma ihåg nåt och så. Och ifall nån ändå vill veta.

Känns det som en ok förklaring till hur du känner?

Jag tycker hon verkar väldigt bra!

 

[emma-vsm]

Vad bra psykologen verkar!

 

[LiviaFilippa]

Känns det som en ok förklaring till hur du känner?

Jag tycker hon verkar väldigt bra!

Ja eller det var det som var att jag har inte tänkt på det hur allt hör ihop och så men när hon pratade om det och hur hon typ såg det så kunde jag också hålla med att det nog är så. Och att liksom det att jag helatiden la allt fokus på andra saker är inte FEL eller dåligt men man kan inte trycka bort såna saker för alltid liksom utan nån gång kommer det ändå ikapp. Och för mig blev det nu när jag inte har nåt annat som jag kan trycka bort det med men det är jätte olika för alla när det kommer och så. Men det var typ skönt eller hur jag ska säga att hon förklarade det så jag fattade och att dom allra flesta gör så fast på olika sätt. Men att det är inte konstigt liksom.
Och med allt om att känna sig trygg och allt så sa hon också att det också ofta är jobbigt för i min ålder så börjar man ju typ bryta sig från föräldrarna och så och ha starkare relationer med kompisar och andra. Men nu för mig så är det ju som att jag behöver mina föräldrar mycket mer igen både för anorexin och allt när man är inlagd och allting. Så det är många svåra och läskiga saker så då är det egentligen BRA att jag typ behöver dom mer för då kan jag få mer hjälp och så. Som vissa kan bli att dom inte vill ha nånting med sina föräldrar att göra och då måste man typ bygga upp den relationen också för man behöver ändå deras hjälp och så. Så fast jag känner mig ju ofta jätte dum och barnslig och konstig och allt sånt så tyckte hon jag ska tänka att det egentligen är bra och att justnu är det bästa ändå att dom får hjälpa mig och så. Och sen när jag mår bättre och är tryggare och allt så kommer jag liksom kunna vara mera själv ständigt också.

 

[sorbifolia]

Du behöver inte alls be om ursäkt för att du skriver långt/mycket, du skriver så bra så det är interessant och engagerande för oss som läser, kändes inte alls långt. Och dessutom som du sa så skriver du ju främst för dig själv.

Psykologen verkar ha bra koll på både anorexiabehandling och annat, det låter bra! Skönt att hon kunde förklara så att det blev tydligare för dig hur allting hänger ihop.

Pyttesteg i taget är en bra plan, och du kommer klara det, du har redan tagit dig igenom det värsta nu tror jag.

 

[LiviaFilippa]

Inatt drömde jag en skit jobbig och äcklig mardröm så vaknade typ vid halv tre ungefär och hade jätte mycket panik. Så var typ tvungen att väcka pappa. Eller såklart inte TVUNGEN men ja ni fattar kanske hur jag menar.
Men iallafall så pratade vi typ nästan en timme innan jag var lugnare så jag kunde somna om. Eller jag pratade ju inte men. Iallafall så kanske klockan var nästan fyra eller nåt när jag somnade sen vaknade jag runt fem igen och sen har jag varit vaken. Så har ju inte super mycket hjälp av sömn medicinen direkt men dom alternativen som finns blir jag jätte trött och konstig av hela dagen så vill inte ta dom heller. Så finns ju inte så mycket val då.
Men ja iallafall så idag har jag mål med maten och så. Och det är jätte små och töntiga mål så vill inte skriva dom för ni skulle kanske tycka att det inte ens är åt frisk hållet. Men det är ändå det för mig och jag har redan ångest för det. Men ska ändå försöka klara målen fast jag typ på ett sätt inte vill.