Bara massa tankar

Idag vill jag skriva av mig om massa olika tankar som jag har. Så kanske blir jätte rörigt och konstigt och ni inte fattar nånting alls eller så gör ni det om nån ens orkar läsa. Men ja bara så ni vet så är det bara massa tankar och så.
En sak är det här om kontroll och såna saker och att andra bestämmer. Som vissa verkar tro att jag bara vägrar göra som dom säger bara föratt. Och så är det INTE utan jag försöker verkligen HELA HELA TIDEN att göra som dom bestämmer. Alltså exakt varje gång jag ska äta så vill jag klara det och inte få massa ångest eller sånt. Och jag försöker så mycket jag kan att INTE lyssna på monstret och bara göra det. Och det kanske inte går att fatta för nån som inte har känt så men det GÅR ibland inte och jag KAN inte och det är inte för att jag inte vill eller inte försöker eller nånting sånt. Utan jag är väl för dålig bara som inte kan.
Och allt hur det går med maten bestämmer allt om hela dagen. Så om jag misslyckas så får jag ångest och mår dåligt och om jag inte klarar maten och mår för dåligt liksom så får jag inte åka till stallet eller gå ut. Och jag VET att dom inte menar det som ett straff men det blir ju ändå så för mig. Även fast jag fattar varför så känns det inte mindre som att jag misslyckas och då får jag inte göra dom enda sakerna jag mår lite bra av.
Sen en annan sak som jag har tänkt på endel är skillnaden mellan nu mot när jag hade anorexi förut när jag var yngre. Och då var jag aldrig såhär sjuk liksom om man kan jämföra. Men iallafall så då var det som att när jag fick att jag hade det och mamma och pappa skulle typ bestämma med maten och så och då var det typ som jag släppte allting och bara gjorde som dom bestämde. Som att då bestämde dom istället för monstret och det var bara skönt och enkelt att jag inte behövde ha koll på allt liksom. Men nu funkar inte det ALLS lika. Och jag fattar inte varför. Och skulle verkligen verkligen önska att det var lika nu så jag inte hade alla jobbiga tankar och känslor men det går bara inte.
Och sen är det en helt annan sak men det är med ponnysarna. Och när jag fick träffa dom igen så började jag ju sakna dom och bry mig och allt sånt. Och nu känns det som varje dag som jag inte får träffa dom så kommer dom längre bort igen. Typ som att jag inte kan känna för mycket och sakna dom för då blir det så jobbigt så jag typ inte står ut nästan. Men dom är på samma gång största andledningen att jag går mot monstret för vet att det är det jag måste göra så jag får åka till stallet och börja rida igen nångång och allt. Så jag VILL liksom inte sluta sakna dom heller men ändå är det som att jag känner att dom känslorna stängs av ungefär. Och det är både skönt och hemskt på samma gång.
Sista så vill jag bara förklara och hoppas att ni fattar. Men ifall jag verkar sur eller låter elak eller nåt sånt så är det inte att jag menar mot er personligt eller att jag tror att ni VILL vara taskiga eller nåt sånt. Men känns ändå ibland som att alla bara säger tusen saker jag gör som är fel eller att jag tänker på fel sätt eller att jag väljer monstret eller att jag behöver ändra mig och såna saker. Så allt bara är om alla saker jag INTE kan och gör fel och så. Och sen är det JAG som tänker taskiga tankar om mig själv och ska ändra på dom. Men det enda alla säger eller skriver och alla bryr sig om här är allt jag misslyckas med och gör fel. Så alla andra får peka ut alla fel och misslyckanden och dåliga saker med mig men jag ska på nåt sätt ändå kunna bara tänka på bra saker och säga snälla saker till mig själv. Som jag inte ens kommer på en enda sak som är bra med mig eller som jag är nöjd med eller nåt sånt. Och ingen annan heller verkar det ju som för alla bara klagar ju iallafall.
Men ja det var det jag ville skriva av mig om idag. Och ifall nån tänker att jag bara fokuserar på dåliga saker så fördetförsta så nej det gör jag inte men idag har varit en skit dålig dag. Och det andra så behöver jag kanske inte skriva av mig om nånting har varit lite bra så bara för jag inte skriver exakt ALLT så betyder inte det att jag sitter hela dagarna och bara klagar. Utan jag försöker vara possitiv och glad och göra mitt bästa men när jag skriver av mig så är det oftast jobbiga saker jag vill skriva om som jag kanske inte kan säga alltid. Bara så ni vet så dethär är inte ALLT jag tänker på ALLTID.

 

[Sleepy]

Jag försöker men jag KAN inte komma på possitiva saker nu hur mycket jag än försöker. Utan typ enda jag kan ha fokus på är typ andas och räkna ner tills jag kan få en sån sömn medicin.
Och det här låter säkert jätte töntigt och knäppt men jag vill egentligen bara få en jätte lång kram och att liksom det känns tryggt eller hur jag ska säga. Men det GÅR inte så känns typ ensamt eller hur jag ska förklara det. Men jätte jobbigt iallafall.

Allt kommer att bli bra. Ett steg i taget. Du kämpar så tappert. Du är fantastisk. Kram.

 

[gammalek]

Ja det gör hon men det känns bara jobbigt och konstigt att fråga det.

Kan du säga att du skulle behöva känna dig tryggare? Då kan hon föreslå att hon kan sitta bredvid eller något liknande?

 

[sorbifolia]

Jag försöker men jag KAN inte komma på possitiva saker nu hur mycket jag än försöker. Utan typ enda jag kan ha fokus på är typ andas och räkna ner tills jag kan få en sån sömn medicin.
Och det här låter säkert jätte töntigt och knäppt men jag vill egentligen bara få en jätte lång kram och att liksom det känns tryggt eller hur jag ska säga. Men det GÅR inte så känns typ ensamt eller hur jag ska förklara det. Men jätte jobbigt iallafall.

Det är inte alls töntigt eller knäppt att vilja ha en lång och god kram, så känner jag med många gånger när livet är kämpigt!

Tror du kommer få hjälp med att lära dig bli kramad och så utan att få äckelkänslor, nu som det är lite tydligare varför du reagerar så. Men tills dess, skulle det funka att bara hålla någon i handen, tror du? Eller att din pappa stryker dig på ryggen så som när du hade haft mardröm?

Edit - såg att flera redan skrivit samma innan jag hann posta...

 

[Flixon]

Ja det gör hon men det känns bara jobbigt och konstigt att fråga det.

Hon kommer säkert inte tycka det!

För ett par år sen födde jag mitt andra barn. Dagen efter fick jag en medicin som hade bieffekten att jag skakade okontrollerat i hela kroppen, skitläskigt var det, jag grät jättemycket! Två sköterskor kom in, den ena höll mitt nyfödda barn och den andra höll mig i handen och klappade lite på mig bara för att jag skulle känna mig trygg och lugn det var så fint, och hjälpte massor. Och då var jag 32 år, alltså någorlunda vuxen dessutom ibland behöver man bara lite tröst.

 

[Lovisaleonora]

En stor, varm och lååååång cyberkram till dig från oss.

Jag tror jag fattar hur dumenar. Du vill att en kram ska kännas bra. Men just nu är det skit ivägen som gör att du både vill och inte vill. Pissigt jobbigt.

En positiv sak är att du känner fina hästar och hundar i ditt liv. Och att du har din artistiska ådra. Och att dina föräldrar stöttar dig så gott de kan

 

[sorbifolia]

Nu hoppast jag att du sover, och att du får en bra dag imorgon. Men om du skulle vakna och inte få sova, eller bara behöva något att göra sedan för att få tiden att gå, så gå tillbaks och läs igen alla fina saker som skrivits till dig i dag (och tidigare). Och försök att verkligen ta in hur stark och klok och modig alla vi tycker att du är.

Det är bra träning för den "positiva" delen av din hjärna, du kan gärna plocka ut några saker som är extra fina som sagts och läsa igen och igen tills du känner att du kan börja se dig själv så som vi ser dig.

 

[LiviaFilippa]

Inatt har varit jätte jätte jobbigt och fast jag fick sån sömn medicin så har jag nästan inte sovit nånting. Eller kanske två timmar eller nåt. Men har varit helt omöjligt för så fort jag nästan somnade så liksom ryckte jag till och vaknade igen. Så ja jätte jobbigt. Enda lite sköna är väl att jag iallafall har pratat lite mera med pappa både om det som har hänt och hur jag mår så känns som han kanske fattar lite bättre. Men känns taskigt också för han har inte sovit nånting heller. Och ja jag vet att han vill hellre hjälpa mig om han kan men det känns ändå lite taskigt så. Men vet att jag inte ska oroa mig för det.
Men ja iallafall så nu är jag som jätte trött fast ändå inte trött på samma gång. Så vet inte om jag ska försöka sova nåt mera eller om jag bara ska hålla mig vaken nu men får väl se. Vågar typ inte försöka sova iallafall heller så.

 

[Gimlan]

Inatt har varit jätte jätte jobbigt och fast jag fick sån sömn medicin så har jag nästan inte sovit nånting. Eller kanske två timmar eller nåt. Men har varit helt omöjligt för så fort jag nästan somnade så liksom ryckte jag till och vaknade igen. Så ja jätte jobbigt. Enda lite sköna är väl att jag iallafall har pratat lite mera med pappa både om det som har hänt och hur jag mår så känns som han kanske fattar lite bättre. Men känns taskigt också för han har inte sovit nånting heller. Och ja jag vet att han vill hellre hjälpa mig om han kan men det känns ändå lite taskigt så. Men vet att jag inte ska oroa mig för det.
Men ja iallafall så nu är jag som jätte trött fast ändå inte trött på samma gång. Så vet inte om jag ska försöka sova nåt mera eller om jag bara ska hålla mig vaken nu men får väl se. Vågar typ inte försöka sova iallafall heller så.

Åh, jobbigt! Men vilken fin pappa du verkar ha

 

[Lovisaleonora]

Inatt har varit jätte jätte jobbigt och fast jag fick sån sömn medicin så har jag nästan inte sovit nånting. Eller kanske två timmar eller nåt. Men har varit helt omöjligt för så fort jag nästan somnade så liksom ryckte jag till och vaknade igen. Så ja jätte jobbigt. Enda lite sköna är väl att jag iallafall har pratat lite mera med pappa både om det som har hänt och hur jag mår så känns som han kanske fattar lite bättre. Men känns taskigt också för han har inte sovit nånting heller. Och ja jag vet att han vill hellre hjälpa mig om han kan men det känns ändå lite taskigt så. Men vet att jag inte ska oroa mig för det.
Men ja iallafall så nu är jag som jätte trött fast ändå inte trött på samma gång. Så vet inte om jag ska försöka sova nåt mera eller om jag bara ska hålla mig vaken nu men får väl se. Vågar typ inte försöka sova iallafall heller så.

Så tråkigt att sömnen varit dålig. Kanske du kan försöka med en tupplur under dagen?

Härligt att höra att du fått bra samtal med din pappa, jag tror det är viktigt. Du kan ju alltid säga till honom att du är ledsen att du hållt honom vaken. Jag tror inte han har så mycket emot det, det har varit en tuff natt för dig. Men det kan han svara bäst på själv.

Hoppas du får en hyfsad dag.

 

[LiviaFilippa]

Åh, jobbigt! Men vilken fin pappa du verkar ha

Ja jag vet att jag har jätte tur att mina föräldrar gör allt dom gör för mig och så. Och vet att mångas föräldrar kanske inte skulle kunna vara med dom så mycket eller inte ta saker så bra liksom så jag är jätte tacksam för dom. Fast då känns det också mera att jag borde må bättre liksom.

 

[LiviaFilippa]

Så tråkigt att sömnen varit dålig. Kanske du kan försöka med en tupplur under dagen?

Härligt att höra att du fått bra samtal med din pappa, jag tror det är viktigt. Du kan ju alltid säga till honom att du är ledsen att du hållt honom vaken. Jag tror inte han har så mycket emot det, det har varit en tuff natt för dig. Men det kan han svara bäst på själv.

Hoppas du får en hyfsad dag.

Nej han har sagt att det inte gör nåt men känns ju ändå dumt liksom.

 

[Lovisaleonora]

Nej han har sagt att det inte gör nåt men känns ju ändå dumt liksom.

Jag tycker du ska lita på honom. I hans värld är det ju sant, det gör inget för honom, han lider säkert med dig som inte får sova.

Om du lyfter av all tyngd från dina axlar som du inte behöver bära, ska du se att livet blir betydligt lättare. Du behöver inte kånka runt på andras tankar, de vet du inget om. Du behöver inte hela tiden känna in alla andra, de tar ansvar för sina egna känslor.

 

[Sleepy]

lite sköna är väl att jag iallafall har pratat lite mera med pappa både om det som har hänt och hur jag mår så känns som han kanske fattar lite bättre.

Åh så härligt att höra, det måste kännas så bra. Kram.

 

[nullo-modo]

Ja men det är en ätstörnings psykolog eller vad man säger så vet inte hur mycket annat jag kan ta upp då. För det är ju för anorexin liksom.

Låt psykologen avgöra det. Skulle bli mycket förvånad om det bara strikt ska handla om mat.

 

[sorbifolia]

Ja jag vet att jag har jätte tur att mina föräldrar gör allt dom gör för mig och så. Och vet att mångas föräldrar kanske inte skulle kunna vara med dom så mycket eller inte ta saker så bra liksom så jag är jätte tacksam för dom. Fast då känns det också mera att jag borde må bättre liksom.

Näe, du är inte skyldig någon att må bättre därför att du har bra föräldrar. Det är inte så det fungerar.
Glöm alla "borde", skit i det. Du gör så gott du kan och det räcker mera än väl.

 

[Lovisaleonora]

Fast då känns det också mera att jag borde må bättre liksom.

Fast du vill ju verkligen må bättre. Det är inte så att du ligger i sängen och tjurar och är otrevlig bara för att. Du försöker och du vill verkligen bli bättre. Just nu är det det bästa du förmår, det är allt någon kan begära. Och jag tror att dina föräldrar är glada för varje försök du gör. Varje steg i rätt riktning räknas, och varje steg tillbaka är temporärt.

Du har utvecklats enormt sedan du började skriva här.

 

[LiviaFilippa]

Jag fattar inte varför men det är som att jag mår mera dåligt för det som jag berättade om nu när alla vet än innan jag berättade det. Men fattar inte varför men nu är det mera minnen av det och liksom som äckel känslor och sånt. Och då såklart går det dåligare med maten också och allt blir sämre. Och blir sådär som det brukade bli förut att det blir som tomt i huvudet och att jag inte kan säga nånting så blir bara tyst.
Det är en sköterska som inte är den bästa men hon är också ganska bra. Iallafall så hon sa att det är helt normalt att det är jobbigare efter man liksom drar fram jobbiga saker som man har hållt hemligt. Men det är ju ändå ingen skillnad för mig egentligen nu. Bara att dom vet det. Men ändå så tänker jag på det mer och så nu.
Iallafall så ska jag träffa hundarna sen. För orkar inte ha permison och åka hem eller till stallet men ska iallafall träffa dom ute ett tag för det är också viktigt att jag gör såna saker fast jag inte orkar liksom.
Men vill typ bara få sova men också att när jag ska försöka slappna av så typ reagerar kroppen på det och startar nåt varnings system så det inte går. Och det är också vanligt enligt sköterskan och inget konstigt liksom. Vet inte om jag kan förklara exakt rätt nu men typ att kroppen vet inte skillnad om det är minnen eller nåt som är nu så den känner typ att det är jobbigt och ungefär som ett hot även fast det bara är minnen liksom.

 

[Sleepy]

Jag fattar inte varför men det är som att jag mår mera dåligt för det som jag berättade om nu när alla vet än innan jag berättade det. Men fattar inte varför men nu är det mera minnen av det och liksom som äckel känslor och sånt. Och då såklart går det dåligare med maten också och allt blir sämre. Och blir sådär som det brukade bli förut att det blir som tomt i huvudet och att jag inte kan säga nånting så blir bara tyst.
Det är en sköterska som inte är den bästa men hon är också ganska bra. Iallafall så hon sa att det är helt normalt att det är jobbigare efter man liksom drar fram jobbiga saker som man har hållt hemligt. Men det är ju ändå ingen skillnad för mig egentligen nu. Bara att dom vet det. Men ändå så tänker jag på det mer och så nu.
Iallafall så ska jag träffa hundarna sen. För orkar inte ha permison och åka hem eller till stallet men ska iallafall träffa dom ute ett tag för det är också viktigt att jag gör såna saker fast jag inte orkar liksom.
Men vill typ bara få sova men också att när jag ska försöka slappna av så typ reagerar kroppen på det och startar nåt varnings system så det inte går. Och det är också vanligt enligt sköterskan och inget konstigt liksom. Vet inte om jag kan förklara exakt rätt nu men typ att kroppen vet inte skillnad om det är minnen eller nåt som är nu så den känner typ att det är jobbigt och ungefär som ett hot även fast det bara är minnen liksom.

Förut förträngde du minnena, som att det inte riktigt hänt. Men kroppen mindes ändå o blev påmind av beröring och fick samma panik som då det hände. Nu har du berättat och då blev det mer verkligt, det som hände. Du har även fått reaktioner från andra och nya tankar kring det, som rör om. Du har börjat funder på det och bearbeta, som du inte gjort förut - då kommer även känslorna kring det fram och du mår dåligt av det. Det blir bättre efterhand. Kram.

 

[LiviaFilippa]

Vill bara säga att jag fattar allt det att jag inte ska ta ansvar för andras känslor och så men det är jätte svårt att bara inte bry mig. För jag är liksom inte en sån som vill vara besvär för andra så om jag VET att det är kanske mitt fel att nån är ledsen eller arg eller trött eller vadsomhelst så känns det taskigt och dåligt även ifall jag försöker inte tänka så. Men det är inte så enkelt.
Sen om den saken som hände så känns det som att jag överdriver det jätte mycket. För om man tänker så borde det inte vara så mycket att bry sig om liksom. Eller jag vet ju såklart att många tycker det är jätte jobbigt men egentligen så är det bara att nån har rört på ställen och lite såna saker. Alltså jag menar inte att det är fel om nån har vart med om sånt och tycker det är jobbigt för jag tycker ju också det är jätte jobbigt men egentligen är det lite konstigt ändå och det KÄNNS som jag borde kunna strunta i det mera. Men alla som vet om det som både ni här och mina föräldrar och dom i personalen så har ju alla mera reagerat som det är en allvarlig sak liksom. Så fattar också att det är det fast det KÄNNS som det inte borde det.

 

[Lobelia]

Jag fattar inte varför men det är som att jag mår mera dåligt för det som jag berättade om nu när alla vet än innan jag berättade det. Men fattar inte varför men nu är det mera minnen av det och liksom som äckel känslor och sånt. Och då såklart går det dåligare med maten också och allt blir sämre. Och blir sådär som det brukade bli förut att det blir som tomt i huvudet och att jag inte kan säga nånting så blir bara tyst.
Det är en sköterska som inte är den bästa men hon är också ganska bra. Iallafall så hon sa att det är helt normalt att det är jobbigare efter man liksom drar fram jobbiga saker som man har hållt hemligt. Men det är ju ändå ingen skillnad för mig egentligen nu. Bara att dom vet det. Men ändå så tänker jag på det mer och så nu.
Iallafall så ska jag träffa hundarna sen. För orkar inte ha permison och åka hem eller till stallet men ska iallafall träffa dom ute ett tag för det är också viktigt att jag gör såna saker fast jag inte orkar liksom.
Men vill typ bara få sova men också att när jag ska försöka slappna av så typ reagerar kroppen på det och startar nåt varnings system så det inte går. Och det är också vanligt enligt sköterskan och inget konstigt liksom. Vet inte om jag kan förklara exakt rätt nu men typ att kroppen vet inte skillnad om det är minnen eller nåt som är nu så den känner typ att det är jobbigt och ungefär som ett hot även fast det bara är minnen liksom.

Tänk på det som en varböld, men med ett långsammare förlopp. När man skär upp varbölden (eller som du talar om en mental varböld) så gör det mycket mer ont för en tid. men tar man hand om såren så kommer de att läka ut och göra mindre ont efterhand.

Och ja hjärnan/kroppen kan inte skilja på det som hänt idag och det som hänt långt tidigare, just nu är hela du inställd på hot och ser lejon "bakom var dörr". Dina tankar triggar känslor som triggar nya tankar. För stunden kan du försöka distrahera dig genom att lyssna/se på något du gillar och som vänder tankarna åt annat håll. Titta på kattvideos på youtube (eller vad du nu gillar och ler/skrattar åt) lyssna på lugn musik, försök att titta rakt fram eller uppåt. Sjunker man ihop och tittar neråt (det spelar ingen roll om ögon är öppna eller inte) så hjälper man kroppen att falla i tankar och leta efter minnen, riktar man blicken rakt fram eller uppåt så är det svårare för de jobbiga tankarna att komma upp.