Bara massa tankar

Idag vill jag skriva av mig om massa olika tankar som jag har. Så kanske blir jätte rörigt och konstigt och ni inte fattar nånting alls eller så gör ni det om nån ens orkar läsa. Men ja bara så ni vet så är det bara massa tankar och så.
En sak är det här om kontroll och såna saker och att andra bestämmer. Som vissa verkar tro att jag bara vägrar göra som dom säger bara föratt. Och så är det INTE utan jag försöker verkligen HELA HELA TIDEN att göra som dom bestämmer. Alltså exakt varje gång jag ska äta så vill jag klara det och inte få massa ångest eller sånt. Och jag försöker så mycket jag kan att INTE lyssna på monstret och bara göra det. Och det kanske inte går att fatta för nån som inte har känt så men det GÅR ibland inte och jag KAN inte och det är inte för att jag inte vill eller inte försöker eller nånting sånt. Utan jag är väl för dålig bara som inte kan.
Och allt hur det går med maten bestämmer allt om hela dagen. Så om jag misslyckas så får jag ångest och mår dåligt och om jag inte klarar maten och mår för dåligt liksom så får jag inte åka till stallet eller gå ut. Och jag VET att dom inte menar det som ett straff men det blir ju ändå så för mig. Även fast jag fattar varför så känns det inte mindre som att jag misslyckas och då får jag inte göra dom enda sakerna jag mår lite bra av.
Sen en annan sak som jag har tänkt på endel är skillnaden mellan nu mot när jag hade anorexi förut när jag var yngre. Och då var jag aldrig såhär sjuk liksom om man kan jämföra. Men iallafall så då var det som att när jag fick att jag hade det och mamma och pappa skulle typ bestämma med maten och så och då var det typ som jag släppte allting och bara gjorde som dom bestämde. Som att då bestämde dom istället för monstret och det var bara skönt och enkelt att jag inte behövde ha koll på allt liksom. Men nu funkar inte det ALLS lika. Och jag fattar inte varför. Och skulle verkligen verkligen önska att det var lika nu så jag inte hade alla jobbiga tankar och känslor men det går bara inte.
Och sen är det en helt annan sak men det är med ponnysarna. Och när jag fick träffa dom igen så började jag ju sakna dom och bry mig och allt sånt. Och nu känns det som varje dag som jag inte får träffa dom så kommer dom längre bort igen. Typ som att jag inte kan känna för mycket och sakna dom för då blir det så jobbigt så jag typ inte står ut nästan. Men dom är på samma gång största andledningen att jag går mot monstret för vet att det är det jag måste göra så jag får åka till stallet och börja rida igen nångång och allt. Så jag VILL liksom inte sluta sakna dom heller men ändå är det som att jag känner att dom känslorna stängs av ungefär. Och det är både skönt och hemskt på samma gång.
Sista så vill jag bara förklara och hoppas att ni fattar. Men ifall jag verkar sur eller låter elak eller nåt sånt så är det inte att jag menar mot er personligt eller att jag tror att ni VILL vara taskiga eller nåt sånt. Men känns ändå ibland som att alla bara säger tusen saker jag gör som är fel eller att jag tänker på fel sätt eller att jag väljer monstret eller att jag behöver ändra mig och såna saker. Så allt bara är om alla saker jag INTE kan och gör fel och så. Och sen är det JAG som tänker taskiga tankar om mig själv och ska ändra på dom. Men det enda alla säger eller skriver och alla bryr sig om här är allt jag misslyckas med och gör fel. Så alla andra får peka ut alla fel och misslyckanden och dåliga saker med mig men jag ska på nåt sätt ändå kunna bara tänka på bra saker och säga snälla saker till mig själv. Som jag inte ens kommer på en enda sak som är bra med mig eller som jag är nöjd med eller nåt sånt. Och ingen annan heller verkar det ju som för alla bara klagar ju iallafall.
Men ja det var det jag ville skriva av mig om idag. Och ifall nån tänker att jag bara fokuserar på dåliga saker så fördetförsta så nej det gör jag inte men idag har varit en skit dålig dag. Och det andra så behöver jag kanske inte skriva av mig om nånting har varit lite bra så bara för jag inte skriver exakt ALLT så betyder inte det att jag sitter hela dagarna och bara klagar. Utan jag försöker vara possitiv och glad och göra mitt bästa men när jag skriver av mig så är det oftast jobbiga saker jag vill skriva om som jag kanske inte kan säga alltid. Bara så ni vet så dethär är inte ALLT jag tänker på ALLTID.

 

[LiviaFilippa]

Tänk på det som en varböld, men med ett långsammare förlopp. När man skär upp varbölden (eller som du talar om en mental varböld) så gör det mycket mer ont för en tid. men tar man hand om såren så kommer de att läka ut och göra mindre ont efterhand.

Och ja hjärnan/kroppen kan inte skilja på det som hänt idag och det som hänt långt tidigare, just nu är hela du inställd på hot och ser lejon "bakom var dörr". Dina tankar triggar känslor som triggar nya tankar. För stunden kan du försöka distrahera dig genom att lyssna/se på något du gillar och som vänder tankarna åt annat håll. Titta på kattvideos på youtube (eller vad du nu gillar och ler/skrattar åt) lyssna på lugn musik, försök att titta rakt fram eller uppåt. Sjunker man ihop och tittar neråt (det spelar ingen roll om ögon är öppna eller inte) så hjälper man kroppen att falla i tankar och leta efter minnen, riktar man blicken rakt fram eller uppåt så är det svårare för de jobbiga tankarna att komma upp.

Det är bara att dom flesta sakerna jag brukar vilja göra känns också bara jobbigt nu. Som typ rita eller pyssla eller sånt så blir jag bara irriterad och det blir dåligt. Och kolla på youtube och sånt är svårt att hålla fokuset på så går bara en liten stund. Fast jag försöker göra såna saker ändå fast jag typ inte vill och inte orkar. Men vet att jag ändå typ behöver det.

 

[Lobelia]

Det är bara att dom flesta sakerna jag brukar vilja göra känns också bara jobbigt nu. Som typ rita eller pyssla eller sånt så blir jag bara irriterad och det blir dåligt. Och kolla på youtube och sånt är svårt att hålla fokuset på så går bara en liten stund. Fast jag försöker göra såna saker ändå fast jag typ inte vill och inte orkar. Men vet att jag ändå typ behöver det.

När du pysslar med något så tittar du förmodligen nedåt och då är det stor risk att du börjar tänka på det dåliga.

 

[LiviaFilippa]

När du pysslar med något så tittar du förmodligen nedåt och då är det stor risk att du börjar tänka på det dåliga.

Funkar det så påriktigt? Man kan ju inte bara sitta och titta rakt upp bara för man inte ska tänka på jobbiga minnen och sånt?

 

[Motacilla]

Funkar det så påriktigt? Man kan ju inte bara sitta och titta rakt upp bara för man inte ska tänka på jobbiga minnen och sånt?

Det har jag aldrig hört, och aldrig varit med om själv heller.
Kanske stämmer det för någon, men det är absolut inte en etablerad sanning!

Du kan definitivt pyssla, titta på dina tår, göra vad du vill! Om tankarna kommer så kommer de. Tankarna kan inte skada dig även om de känns jobbiga.

Kan du lyssna på musik nu, eller är det jobbigt?

 

[LiviaFilippa]

Skriver bara av mg nu igen. Men ja jag vet att idag har varit jobbig för jag inte har sovit och har massa jobbiga saker i huvudet och så. Så det är kanske inte så konstigt. Men känns ändå som jag hade behövt att det kunde vara bra bara en enda dag liksom. Men det går ju inte. Och då för det har varit jobbigt så har maten inte gått bra heller och nu har jag typ haft inte ett bråk men lite halv bråk med pappa. Och nu ska jag äta kvälls fika men känns jätte jobbigt och kommer inte gå ändå.

 

[Motacilla]

Kan du göra en teckning om hur du känner, för att pysa ut lite känslor?

 

[sorbifolia]

Skriver bara av mg nu igen. Men ja jag vet att idag har varit jobbig för jag inte har sovit och har massa jobbiga saker i huvudet och så. Så det är kanske inte så konstigt. Men känns ändå som jag hade behövt att det kunde vara bra bara en enda dag liksom. Men det går ju inte. Och då för det har varit jobbigt så har maten inte gått bra heller och nu har jag typ haft inte ett bråk men lite halv bråk med pappa. Och nu ska jag äta kvälls fika men känns jätte jobbigt och kommer inte gå ändå.

Nej det är inte alls konstigt. Och du får vara trött och grinig och ledsen och sur (om du är det), det är helt okej. Alla människor har period perioder i livet där man mår sämre och behöver att någon tar hand om oss.

Kanske när dina föräldrar blir äldre så blir det dig som får ta hand om dom ett tag. Du skulle inte tycka att de behövde må dåligt över att vara till besvär då, skulle du? Om man bryr sig om någon så är man oftast bara glad över att få hjälpa dom, så ta emot den hjälp och stöd du får utan dåligt samvete, du.

 

[Takire]

Vill bara säga att jag fattar allt det att jag inte ska ta ansvar för andras känslor och så men det är jätte svårt att bara inte bry mig. För jag är liksom inte en sån som vill vara besvär för andra så om jag VET att det är kanske mitt fel att nån är ledsen eller arg eller trött eller vadsomhelst så känns det taskigt och dåligt även ifall jag försöker inte tänka så. Men det är inte så enkelt.
Sen om den saken som hände så känns det som att jag överdriver det jätte mycket. För om man tänker så borde det inte vara så mycket att bry sig om liksom. Eller jag vet ju såklart att många tycker det är jätte jobbigt men egentligen så är det bara att nån har rört på ställen och lite såna saker. Alltså jag menar inte att det är fel om nån har vart med om sånt och tycker det är jobbigt för jag tycker ju också det är jätte jobbigt men egentligen är det lite konstigt ändå och det KÄNNS som jag borde kunna strunta i det mera. Men alla som vet om det som både ni här och mina föräldrar och dom i personalen så har ju alla mera reagerat som det är en allvarlig sak liksom. Så fattar också att det är det fast det KÄNNS som det inte borde det.

Jag tror att jag kan förstå känslan av att det inte borde kännas jobbigt att någon "bara" har rört vid en. Särskilt om det inte finns några fysiska spår/skador efter det. Det är ju över liksom.

Men egentligen handlar det väl inte bara om var personen rörde någonstans, utan det är en hel situation där du blir utsatt
av en person som vet att den gör fel, och där du vet att personen vet att den gör fel. Även om personen bara hade rört vid mer neutrala kroppsdelar, som armar, händer eller underben, så skulle det säkert (i alla fall om jag tänker mig själv i situationen) också ha satt obegagliga spår och äcklat en att tänka tillbaka på. Sedan kanske man har med sig känslan av att det ändå var delvis ens eget fel (även om det inte är sant!) så att det känns ännu värre.

Ja, jag ville bara dela tanken av att det inte bara är beröringen i sig som det handlar om.

 

[LiviaFilippa]

Kan du göra en teckning om hur du känner, för att pysa ut lite känslor?

Jag orkar inte ta fram dom sakerna nu men skulle iallafall bara bli massa svart och rörigt känns det som. Så inte så mycket att rida ändå kanske.

 

[Lobelia]

Funkar det så påriktigt? Man kan ju inte bara sitta och titta rakt upp bara för man inte ska tänka på jobbiga minnen och sånt?

Klart du inte kan sitta och titta rakt upp, det var inte det jag menade utan snarare att inte titta ner.

Många som håller på med terapi av diverse slag, de som förhör folk och egentligen de flesta som som har behov av förstå människor läser av folk intuitivt eller medvetet. Det är ingen slump att den som försöker minnas, grubblar, är deprimerad oftast tittar ner du har säkert sett det massor av gånger och den som fantiserar tittar uppåt eller rakt fram - hur skulle du själv rita någon som är ledsen och sitter och mår dåligt? Det fungerar även på andra hållet så att det blir svårare att grubbla om man tittar upp och lättare om man tittar ner.

Du kan själv testa om det fungerar för. Titta ner och tänk på något tråkigt och titta sedan uppåt och se om det gör någon skillnad för dig. Det är inte så att du inte kan vara ledsen och titta rakt fram, det är mer så att det är lättare att inte fastna i negativa tankar och grubblerier om man inte tittar ner.

Det är ingen lösning på dina problem men det kan hjälpa lite för stunden.

 

[LiviaFilippa]

Jag tror att jag kan förstå känslan av att det inte borde kännas jobbigt att någon "bara" har rört vid en. Särskilt om det inte finns några fysiska spår/skador efter det. Det är ju över liksom.

Men egentligen handlar det väl inte bara om var personen rörde någonstans, utan det är en hel situation där du blir utsatt
av en person som vet att den gör fel, och där du vet att personen vet att den gör fel. Även om personen bara hade rört vid mer neutrala kroppsdelar, som armar, händer eller underben, så skulle det säkert (i alla fall om jag tänker mig själv i situationen) också ha satt obegagliga spår och äcklat en att tänka tillbaka på. Sedan kanske man har med sig känslan av att det ändå var delvis ens eget fel (även om det inte är sant!) så att det känns ännu värre.

Ja, jag ville bara dela tanken av att det inte bara är beröringen i sig som det handlar om.

Ja man kan väl säga att det blev lite typ spår från det men bara kanske två dagar eller nåt. Så inget stort alls. Men ja kanske skulle kännas jobbigt och äckligt även ifall det bara hade varit på andra delar.

 

[MiaMia]

Jag tror att jag kan förstå känslan av att det inte borde kännas jobbigt att någon "bara" har rört vid en. Särskilt om det inte finns några fysiska spår/skador efter det. Det är ju över liksom.

Men egentligen handlar det väl inte bara om var personen rörde någonstans, utan det är en hel situation där du blir utsatt
av en person som vet att den gör fel, och där du vet att personen vet att den gör fel. Även om personen bara hade rört vid mer neutrala kroppsdelar, som armar, händer eller underben, så skulle det säkert (i alla fall om jag tänker mig själv i situationen) också ha satt obegagliga spår och äcklat en att tänka tillbaka på. Sedan kanske man har med sig känslan av att det ändå var delvis ens eget fel (även om det inte är sant!) så att det känns ännu värre.

Ja, jag ville bara dela tanken av att det inte bara är beröringen i sig som det handlar om.

Ja, det är en kränkning. Att någon går över ens gränser, inte respekterar en som person, kör över ens rätt till integritet och självbestämmande.
Så mycket mer elakt och fult i situationen som den personen utsätter någon för än "bara" den rent fysiska beröringen.

Finns all anledning att reagera på att ha blivit utsatt för det på ett sätt som kan verka som "mycket" ifall man inte tänker på att det är mer som ingår utöver att en hand läggs på ett ställe där den absolut inte ska vara.

 

[EmmaBovary]

Klart du inte kan sitta och titta rakt upp, det var inte det jag menade utan snarare att inte titta ner.

Många som håller på med terapi av diverse slag, de som förhör folk och egentligen de flesta som som har behov av förstå människor läser av folk intuitivt eller medvetet. Det är ingen slump att den som försöker minnas, grubblar, är deprimerad oftast tittar ner du har säkert sett det massor av gånger och den som fantiserar tittar uppåt eller rakt fram - hur skulle du själv rita någon som är ledsen och sitter och mår dåligt? Det fungerar även på andra hållet så att det blir svårare att grubbla om man tittar upp och lättare om man tittar ner.

Du kan själv testa om det fungerar för. Titta ner och tänk på något tråkigt och titta sedan uppåt och se om det gör någon skillnad för dig. Det är inte så att du inte kan vara ledsen och titta rakt fram, det är mer så att det är lättare att inte fastna i negativa tankar och grubblerier om man inte tittar ner.

Det är ingen lösning på dina problem men det kan hjälpa lite för stunden.

Det där måste väl vara en sanning med väldigt stor modifikation? I stil med när någon granne kommenterat till närstående att de noterat att jag har persiennerna nere ofta, så då måste jag vara mer deprimerad. Sanningen där är att jag är väldigt ljuskänslig av en annan sjukdom och att det blir handikappande med för skarpt ljus.

 

[LiviaFilippa]

Ja, det är en kränkning. Att någon går över ens gränser, inte respekterar en som person, kör över ens rätt till integritet och självbestämmande.
Så mycket mer elakt och fult i situationen som den personen utsätter någon för än "bara" den rent fysiska beröringen.

Finns all anledning att reagera på att ha blivit utsatt för det på ett sätt som kan verka som "mycket" ifall man inte tänker på att det är mer som ingår utöver att en hand läggs på ett ställe där den absolut inte ska vara.

Menar inte att det var dåligt att du skrev som du gjorde eller nåt men det första att nån går över ens gränser och det är typ exakt som det känns. Kan inte förklara men det att inte ha själv bestämmande så exakt det som är jobbigt att jag kunde inte bestämma nånting då och han brydde sig inte det minsta att jag tyckte det var jätte jobbigt och läskigt och så. Utan han typ gjorde som han ville bara. Och därför också så blir det jätte jobbigt med nästan allt nu med hela behandlingen för anorexin och allt för typ ALLT är att andra bestämmer. Som är typ det allra allra värsta jag vet när andra bestämmer ALLT och att det inte spelar nån roll vad jag vill. Så menar inte att det är samma sak eller nåt sånt ALLS men bara att själva att inte jag får bestämma nånting alls så känns det som jag inte är värd nåt heller liksom. Vet inte om nån fattar för är jätte svårt att förklara.

 

[Takire]

Ja man kan väl säga att det blev lite typ spår från det men bara kanske två dagar eller nåt. Så inget stort alls. Men ja kanske skulle kännas jobbigt och äckligt även ifall det bara hade varit på andra delar.

Det är så svårt att förstå att folk kan bete sig på det där viset .

Alltså jag tror kanske att det känns värre när det handlar om ens intima delar, men att det skulle kännas äckligt och jobbigt även om det, säg, handlade om armarna. Det beror liksom på hela kontexten.

Nu upprepade jag mig
lite halvt om halvt så kanske borde sova istället.

 

[Gotthard]

Menar inte att det var dåligt att du skrev som du gjorde eller nåt men det första att nån går över ens gränser och det är typ exakt som det känns. Kan inte förklara men det att inte ha själv bestämmande så exakt det som är jobbigt att jag kunde inte bestämma nånting då och han brydde sig inte det minsta att jag tyckte det var jätte jobbigt och läskigt och så. Utan han typ gjorde som han ville bara. Och därför också så blir det jätte jobbigt med nästan allt nu med hela behandlingen för anorexin och allt för typ ALLT är att andra bestämmer. Som är typ det allra allra värsta jag vet när andra bestämmer ALLT och att det inte spelar nån roll vad jag vill. Så menar inte att det är samma sak eller nåt sånt ALLS men bara att själva att inte jag får bestämma nånting alls så känns det som jag inte är värd nåt heller liksom. Vet inte om nån fattar för är jätte svårt att förklara.

Den här texten borde du visa för din läkare och dina föräldrar Tyckte du beskrev det väldigt bra och jag tror att dom kommer kunna förstå exakt varför det blir så jobbigt för dig ibland

 

[Sleepy]

det att inte ha själv bestämmande så exakt det som är jobbigt att jag kunde inte bestämma nånting då och han brydde sig inte det minsta att jag tyckte det var jätte jobbigt och läskigt och så. Utan han typ gjorde som han ville bara.

Det du känner är maktlöshet. Fruktansvärt.

 

[Lobelia]

Det har jag aldrig hört, och aldrig varit med om själv heller.
Kanske stämmer det för någon, men det är absolut inte en etablerad sanning!

Du kan definitivt pyssla, titta på dina tår, göra vad du vill! Om tankarna kommer så kommer de. Tankarna kan inte skada dig även om de känns jobbiga.

Kan du lyssna på musik nu, eller är det jobbigt?

Googla på bilder och grubbla och se om du hittar någon som tittar uppåt?

Det lär vara allmänt känt bland alla som har nytta av att läsa av folk att vissa beteende är förknippade med vissa beteenden, det är inte en slump utan det beror på att vissa beteende faktiskt hör ihop med beteenden/känslor. Kanske inte så att alla har koll på det medvetet men många har det och använder det.

 

[Andromedae]

Min psykolog brukar säga till mig att hjärnan ställer in sig för att försöka skydda oss.

Om du till exempel är i en situation där du blir illa behandlad, men inte kan ta dig bort från situationen, så försöker hjärnan helt enkelt göra det bästa av situationen och göra det outhärdliga uthärdligt (göra om det så att det inte är så farligt). Det är en överlevnadsteknik som har att göra med hur vi fungerar rent biologiskt.

Grejen är ju den att när hjärnan har lärt sig en inställning, då är det lättare för den att ta till samma inställning igen (hjärnan vill ju fortsätta skydda oss!). Även om du rent logiskt vet att situationen inte är densamma som den smärtsamma erfarenhet som du har upplevt tidigare, så går hjärnan igång, för den jobbar hela tiden med att försöka skydda dig.

Det upplyftande i det här är att det går att jobba med de här inställningarna. Man behöver hjälp, tid och förståelse, men våra hjärnor utvecklas hela tiden och kan lära sig nya inställningar, som bättre hjälper oss för de som vi är nu.

 

[MiaMia]

Menar inte att det var dåligt att du skrev som du gjorde eller nåt men det första att nån går över ens gränser och det är typ exakt som det känns. Kan inte förklara men det att inte ha själv bestämmande så exakt det som är jobbigt att jag kunde inte bestämma nånting då och han brydde sig inte det minsta att jag tyckte det var jätte jobbigt och läskigt och så. Utan han typ gjorde som han ville bara. Och därför också så blir det jätte jobbigt med nästan allt nu med hela behandlingen för anorexin och allt för typ ALLT är att andra bestämmer. Som är typ det allra allra värsta jag vet när andra bestämmer ALLT och att det inte spelar nån roll vad jag vill. Så menar inte att det är samma sak eller nåt sånt ALLS men bara att själva att inte jag får bestämma nånting alls så känns det som jag inte är värd nåt heller liksom. Vet inte om nån fattar för är jätte svårt att förklara.

Det är inte ovanligt när man varit med om otäcka saker att man kan bli som "överkänslig" för sådant som kan påminna om den händelsen på något sätt, även om det inte är en dum person med fula avsikter denna gången.

Men därför är det väldigt bra att du börjat berätta om detta så de som sköter din behandling kan veta att detta finns med bland dina tidigare erfarenheter. Det går ju inte att lösa så att de slutar bestämma just nu eftersom det behövs för din vård.
Kan det kanske kännas lite lättare om du försöker få den tänkande delen av hjärnan att tala om för den delen som reagerar instinktivt med känslor att de som bestämmer över dig nu är snälla människor som hjälper dig, så den behöver inte bli rädd på samma sätt som när det var en elak person som gjorde fula saker.

Och så önskar jag dig att du får sova bättre inatt.