Hålla avstånd försöker jag alltid göra så gott det går, men på trottoaren kan det vara svårt ibland och vi måste gå på en trottoar nära en väl trafikerad väg för att ta oss till skogen
Får försöka få till det
Känner inte så många med hund i min stad (känner typ 1 så pass väl att jag kan be om hjälp ) Men vi har privata lektioner att använda hos vår uppfödare med, så kanske kan ta hjälp av dem Får försöka få till det
Vi är med i Hundungdomsklubben i närheten samt just nu i brukshundsklubben via dem (dock tänkt att byta till SSRK som specialklubb när jag förnyar medlemskapet eftersom vårt stora intresse är jakt (apportering och viltspår)). Har gått en del temadagar där samt några allmänna träningar. Har bl.a. en kurs på 3 ggr som börjar i mars som handlar om att kunna träna med lös hund bland andra hundar (inriktning lek och belöning). Det kanske hjälper lite. Men är ju även det i en träningssituation där jag förväntar mig min hunds totala uppmärksamhet hela tiden (dvs ingen fri nostid eller så som han får ha på skogspromenaderna). Det är i koppel när vi går på en väg eller liknande eller när han har fått frikommando och nosar loss och råkar se en annan hund på nära avstånd som det har hänt att det uppstår problem. Är han och jag inne i en aktivitet i skogen (räcker med att jag pratar mycket med honom och att vi kanske har hittat en fin pinne eller så, behöver inte vara regelrätt träning eller lek på så sätt utan att vi verkligen går tillsammans) kan en hund gå 10 meter ifrån utan större problem för då kommunicerar jag och min hund på ett annat sätt än när han har nostid och vi inte "går tillsammans" på samma sätt. Jag känner att han har ett behöv av den här nosa av sig tiden (lite som hans "egentid"
) annars hade ju det enklaste varit att vi aldrig hade någon sådan alls utan att vi är i ständigt samtal med varandra i en gemensam aktivitet, men jag tror att han (och jag kanske också) behöver några minuter då och då på promenaden då vi bara nosar (eller jag typ lyssnar på fåglarna, tittar på utsikten eller nåt medan han nosar av sig )
Jasså okej, hade inte jag blivit så länge hunden vore trevlig, förstår inte all ilska
Vilken ilska? Jag håller helt med @Amha min hund skall inte behöva riskera att avlivas om den käkar upp någons olydiga o lösa golvmopp.Jasså okej, hade inte jag blivit så länge hunden vore trevlig, förstår inte all ilska
Vi är med i Hundungdomsklubben i närheten samt just nu i brukshundsklubben via dem (dock tänkt att byta till SSRK som specialklubb när jag förnyar medlemskapet eftersom vårt stora intresse är jakt (apportering och viltspår)). Har gått en del temadagar där samt några allmänna träningar. Har bl.a. en kurs på 3 ggr som börjar i mars som handlar om att kunna träna med lös hund bland andra hundar (inriktning lek och belöning). Det kanske hjälper lite. Men är ju även det i en träningssituation där jag förväntar mig min hunds totala uppmärksamhet hela tiden (dvs ingen fri nostid eller så som han får ha på skogspromenaderna). Det är i koppel när vi går på en väg eller liknande eller när han har fått frikommando och nosar loss och råkar se en annan hund på nära avstånd som det har hänt att det uppstår problem. Är han och jag inne i en aktivitet i skogen (räcker med att jag pratar mycket med honom och att vi kanske har hittat en fin pinne eller så, behöver inte vara regelrätt träning eller lek på så sätt utan att vi verkligen går tillsammans) kan en hund gå 10 meter ifrån utan större problem för då kommunicerar jag och min hund på ett annat sätt än när han har nostid och vi inte "går tillsammans" på samma sätt. Jag känner att han har ett behöv av den här nosa av sig tiden (lite som hans "egentid"
Hmm, men jag har ju inte samma kontroll på avståndet om jag inte känner de hundar som går i skogen. Då kan det ju råka bli som igår att det dyker upp någon lite närmare än vi just nu kan hantera? Eller hur menar du?
Eller var ska jag träna? Jag måste ju träna där det ändå finns hundar, vilket hemma hos mig främst är i skogen och på vägen till skogen
Nu hade både ts och mötande trevliga hundar då förstår jag inte varför man ska härja på hundarna att det är negativt med andra hundar. Återupprepar, hade jag mött en trevlig hund hade jag inte sett nån anledning till att bli upprörd det minsta .
Eller dra ihop ett gäng som vill träna samma sak ?Eller var ska jag träna? Jag måste ju träna där det ändå finns hundar, vilket hemma hos mig främst är i skogen och på vägen till skogen
Och vad händer den gången du möter en otrevlig hund och din hund fattat att man går leka med andra? Eller när din hund råkar ha en smittsam sjukdom att dela med sig av till en eventuellt dräktig tik/hund med små valpar hemma innan du själv vet att den har det eller tvärtom? Eller att motparten tränar på att hunden inte ska springa hälsa på andra? Jag kan se hur många anledningar som helst till att inte låta sin jycke springa fram till andras. Så förbannat respektlöst!
Jasså okej, hade inte jag blivit så länge hunden vore trevlig, förstår inte all ilska
Jag ska förklara vad jag menade
Jag menar inte att vi har ögonkontakt som i att han går fot när jag säger att vi "går tillsammans". Jag menar att vi har en kommunikation oss emellan, han hittar en pinne jag säger "åh vilken fin pinne du hittade!", han tittar åt en hund, jag säger "hitåt går vi", jag säger "ska vi leka? 1,2 oooo 3" Jag springer iväg och vi springer tillsammans. Dvs vi gör något ihop, vi får en kommunikation. Det jag då menade är att här och där på promenaden släpper vi denna kommunikation litegrann och han nosar för sig själv och jag är väl med för mig själv på ett annat sätt även om jag håller koll samtidigt. Kommunikationen är inte densamma. Han har släppt sin förväntan på att det snart kommer ske något för en liten stund. Han fokuserar på sin fläck istället för att alltid ha ett öra/öga riktat mot mig. Det är i dessa lägen då vi måste skapa en ny kommunikation som det ofta är svårare. Kanske är det bara så att jag inte är lika uppmärksam på hans signaler då och inte märker lika fort när han ser någon hund som intresserar honom och därför inte hinner tjoa till att "hitåt ska vi" i tid. Typ. Svårt att förklara, det är känslan oss emellan som skiljer sig, men kan också vara min uppmärksamhet som skiljer sig åt. Det handlar kanske om att skapa samma förväntan hos honom överallt? (Gud vad jag kommer få jobba Jag måste gå upp 200% i energi för att lyckas behålla det fokuset hos honom på brukshundsklubben. (Jag blir typ en hypervariant av mig själv för en liten stund ) Får bli rätt korta träningar om det ska funka att behålla det fokuset hos honom överallt utan att jag ska totaldäcka efteråt ).
Jag känner inte så många
Känner bara matten till min hunds syster och hon är som en klocka på det mesta och behöver inte träna så mycket hundmöten Löser jag det inte genom att själv anpassa mitt avstånd till andra får jag väl slänga ut nåt facebookmeddelande i nån av hundgrupperna, men testar själv först så får vi se
Om hunden är trevlig eller inte vet du ju inte för än det är för sent. Huruvida hunden uppskattar främmande eller inte har öht inte med "trevlighet" att göra! Mina är väldigt socialt avspända och bor i stor flock där det titt som tätt kommer främmande. Det betyder inte att de skulle vara glada och avslappnade om det kom en främmande hund framrusande till oss när vi är ute...
Då går vi vidare istället
Jag ska förklara vad jag menade
Situationen är inte densamma på brukshundklubben, där tränar vi, där har han en förväntan på mig och att nåt kul ska ske. Det är lättare att träna i närheten av andra än att "bara vara" alternativt att bara gå. Iof kan man ju även träna typ passivitet och liknande på brukshundsklubben. Den här säsongen är det dock inte så mycket folk där än så då får vi nog avvakta träningen ett tag. (De öppna träningarna har inte börjat för våren ännu).
Jag har en förmåga att överanalysera saker samt kanske se problemen större än de egentligen är så det har du rätt i... Jag lyckas alltid göra så även om jag är medveten om det
Jag kanske gör det svårare än det behöver vara, det är så svårt att veta för mig eftersom jag inte vet riktigt hur svårt det faktiskt "behöver vara" då han som sagt är min första hund. Jag har nog svårt att hitta det där mellanläget som jag upplever att du menar. Antingen har han i princip mellan 80-100% fokus på mig alternativt 0%. Typ. Dvs. släpper jag läget då han har 80-100% fokus på mig så är det svårt för mig att nå honom igen tillräckligt fort när situationen kräver. Det tar lite för lång tid att få tillbaka honom till 80-100% fokuset igen och han hinner få upp intresset för den andra hunden eller vad det nu må vara innan vi hinner dit att jag kan påverka honom tillräckligt. På dig låter det som att istället för 0% fokus har de kanske en 20% fokus på dig när ni har rastningsrunda? Om du förstår vad jag menar? Hur kommer jag till det läget? Tänker att han borde komma dit av att jag är oförutsägbar och hittar på kul grejer när han minst anar det? Det gör jag mest hela tiden, men det det kanske å andra sidan kommer bli bättre och bättre av att bara fortsätta som jag gör... Jag kanske gör allt ännu svårare nu och svamlar in på en massa irrelevanta saker, säg åt mig isåfall så ska jag göra mitt bästa att bättra mig
