Sv: Bakom/Framför lodplanet?
Jag vet inte om jag egentligen känner mig redo att gå så mycket djupare in i denna diskussion, men det är ändå intressant fördjupa sig i ämnet, så jag gör ett försök i hopp om att inte bli missförstådd, eftersom detta, med huvudet i lod eller ej, är något jag själv funderat kring en längre tid.
Sen får du ursäkta att det blev lite långt också
Jag respekterar din syn på saken och kunskap i ämnet och skulle väl om jag inte redan tidigare fördjupat mig i detta, helt och fullt köpa ditt resonemang. Men som det nu är så funderar jag mest kring vad det är du egentligen menar. Så ta inte illa upp av mina funderingar.
delvis *kl*
I den ridlära jag själv anammar så fokuserar vi inte så mycket på huvudet (eller åtminstone försöker vi låta bli), utan vi jobbar i grunden med formen främst via böjning och sidoförflyttning och fokuserar på rörelsen, arbetet och bibehållen avslappnad nacke. Det intressanta är då när man får förklarat för sig, genom att tex läsa om anatomin och biomekaniken bakom, varför nacken behöver vara avslappnad. Jag har också tack vare denna fördjupning i teorin blivit mer självkritisk, hur rider jag egentligen? Varför? Hur hänger det ihop? osv..
Som jag förstår det har det att göra med "vilka" muskler som arbetar, respektive vilar, i momentet. När nosen är bakom lod så arbetar/vilar "fel" muskler som jag förstått det. Dessutom så när huvudet är bakom lod så kopplas den långa muskeln under halsen också delvis bort, den som hjälper frambenen att ”lyfta” uppåt och framåt. Men det är klart att viss anspänning måste till, det handlar bara om var och hur. Att hjälpa hästen hitta balans handlar mycket om att få den att slappna av, sedan öva, öva, öva. För inte menar du väl att den har bättre balans med huvudet bakom lod? Som jag ser det handlar det mest om att hitta balans mellan ytterligheterna, för mycket framför lod och/eller bakom lod. I lod är det optimala, men något framför är bättre än något bakom.
Jag ser detta fenomen tydligt när jag tränar min egen häst från marken tex, att när han ”drar in huvudet” (vilket han gör ibland, om inte annat så för att han älskar att spexa
) så blir han låst i framdelen, kortar steget och blir mer ”trippig”, då ber jag honom att ”gå fram”, och vips sträcker han fram nosen och framben och bog följer med, är han då avspänd också så hamnar huvudet per automatik i lod. I min värld är det just för att han ”reser upp sig fram” som han kan komma loss. Det må vara på den allra enklaste grundnivå, men det är ändå ett steg i rätt riktning (som jag ser det), bort från spänning, bakom lod och/eller överdrivet upplyft huvud.
Jag märker också att om jag istället ber honom ”lyfta bogen” (flytta i sidled) när han spexar så där, så behöver han ta ut nosen för att detta ska bli möjligt, annars låser han sig och viker halsen istället. Återigen för att ”komma loss” behöver han ”lyfta bogen” och är han avslappnad hamnar huvudet i lod, jag står ju på marken med endast ett grimskaft i handen så huvudpositionen har jag inte påverkat, utom möjligen indirekt då eftersom jag bett honom ”räta upp sig”.
Det är förstås fler ingredienser med i spelet, vad bakdelen gör tex, men det bla sånt här jag funderar över när jag tränar min häst numer. Jag tittar och studerar, testar och funderar. Vad händer, varför, hur hänger det ihop. Jag gör dom övningar som vi drillat nu sen begynnelsen, med helt andra ögon kan man säga.
Jag syftar alltså inte främst på ”högre form” av samling, utan grundarbetet och processen dit, även om man inte kommer ända fram. För det är väl inte särskilt smart egentligen att ”träna” muskler, teknik och hållning som direkt sänker hästens framdel, när det är det omvända men i slutändan strävar efter,....? Det är så jag funderar oavsett hur långt jag och min häst kan tänkas komma.