avliva sin katt?

[Björk]

Sv: avliva sin katt?

Nej, jag vet att det är en utopi som aldrig skulle kunna verkställas på ett bra sätt - men jag önskar att det kunde vara så.
Iaf de som går till vet. och anger skälet för det (tröttnat) kan åka dit.

Så länge vi anser att vi som människor har rätten att äga djuret så vore det konstigt om vi har rätten att äga det, men ej rätten att besluta om det ska få leva vidare eller ej.

Vad skulle alternativet vara menar du? Att den som tröttnat blir tvingad att fortsätta ha kvar sitt djur? Eller tvingad att ha kvar det tills den dagen denne hittar nytt hem? Hur bra blir livet för djuret då? Tänk om det tar x antal månader eller tom år innan ägaren finner annat alternativ - hur bra kommer djuret ha det under denna period?

Om man nu ska hårddra det hela och bara få ha vissa skäl som giltiga för att avliva ett djur så är väl frågan om vi ens ska få ha djur som våra ägodelar, som vi faktiskt har dem idag. Om vi inte får avliva för att vi tröttnat så är ju frågan om vi ska få avliva ett djur överhuvudtaget?

 

[Björk]

Sv: avliva sin katt?

Tänk vad många klantiga hemavlivningar vi skulle få!
PL

Ja precis. Eller så blir usel djurhållning vanligare. För är man trött på sitt djur och inte ens har "tillåtelse" att ta bort det - vad säger då att man fortsätter sköta om djuret på lämpligt sätt?

Jag tror ännu fler än idag skulle välja varianten "släppa ut i det fria". En del skulle kanske välja varianten "stänga in i tvättstugan" med reducerad socialt umgänge med matten/hussen som följd. Jättebra för djuren.... *not*

 

[peter_lundin]

Sv: avliva sin katt?

Oberoende av vad din utopiska (i min mening dystopiska) lagstiftning skulle säga skulle jag aldrig anmäla ngn som faktiskt tog sitt ansvar o tog bort katten på en snyggt sätt.
PL

 

[Heulwen]

Sv: avliva sin katt?

Så länge vi anser att vi som människor har rätten att äga djuret så vore det konstigt om vi har rätten att äga det, men ej rätten att besluta om det ska få leva vidare eller ej.

Varför det?

Vad skulle alternativet vara menar du? Att den som tröttnat blir tvingad att fortsätta ha kvar sitt djur? Eller tvingad att ha kvar det tills den dagen denne hittar nytt hem? Hur bra blir livet för djuret då? Tänk om det tar x antal månader eller tom år innan ägaren finner annat alternativ - hur bra kommer djuret ha det under denna period?

Om man tröttnar en gång kan man tröttna igen. Har jag ens angett några av de alternativen du radar upp?

Om man nu ska hårddra det hela och bara få ha vissa skäl som giltiga för att avliva ett djur så är väl frågan om vi ens ska få ha djur som våra ägodelar, som vi faktiskt har dem idag. Om vi inte får avliva för att vi tröttnat så är ju frågan om vi ska få avliva ett djur överhuvudtaget?

Tycker du?

 

[Heulwen]

Sv: avliva sin katt?

Oberoende av vad din utopiska (i min mening dystopiska) lagstiftning skulle säga skulle jag aldrig anmäla ngn som faktiskt tog sitt ansvar o tog bort katten på en snyggt sätt.
PL

Jag pratar inte om dig. Jag vet redan var du står.

 

[peter_lundin]

Sv: avliva sin katt?

Jag svarade på ett inlägg du riktat till mig så varför bli oförskämd?
PL

 

[TinyWiny]

Sv: avliva sin katt?

*kl*

Väldigt intressant diskussion!

Jag vill inte avliva friska katter (eller andra djur) jag anser att alla har rätten att leva, (nu talar jag alltså om hemma hos mej,) men visst har jag förståelse för att man kan komma i en sits som gör att man faktiskt inte kan ha kvar sitt djur.

Jag hamnade själv där när jag fick fly illa kvickt från mannen jag bodde med då, jag hade ingenstans att ta vägen utan fick flytta hem till mamma med två barn, fyra katter och en hund

Situationen var ju ohållbar, jag hade inte bott hemma hos dem sedan de kastade ut mej när jag var 13 år så när jag fick tag på en lägenhet där hyresvärden inte accepterade katter alls men efter mycket övertalning gick med på två katter (hundar hade han inget emot) så tog jag den lägenheten eftersom det var snabbast inflyttning i den, jag flyttade in fem dagar efter jag varit och tittat på den.

Men då stod jag ju med fyra katter, alltså två för många min mamma gick med på att två av mina katter fick bo där tills jag fått tag på annat boende, men med facit i hand så hade det varit bättre att ta bort den ena på en gång min mamma berättade inte om de blev sjuka, en gång när vi kom för att hälsa på katterna så hade honan fått blodöra av att ha gått med skabb så länge när vi väl fått ordning på örat så sa jag till min mamma verkligen tydligt att om de verkar dåliga på något sätt så måste du ringa!!

Något halvår senare fick jag veta att den ena katten dog för två veckor sedan, de hade hittat henne under min brors bil men, sa min mor, hon hade ju kissat blod först någon vecka och sedan hade hon kissat var så det var ju inte oväntat.

Jag blev ju helt förtvivlad och undrade ju varför hon inte hade ringt?! jag skulle ju tagit katten till veterinär om jag hade vetat, antingen för att få behandling eller om det inte gick så ta bort henne så hon slapp lida.
Min mor hade inget svar utan tyckte ju bara att jag var fånig, åka med en katt som är döende är väl ingen idé

Så ibland är det faktiskt bättre att avliva, nu trodde jag ju att jag skulle kunna ta hem mina katter igen ganska snart, men tyvärr tog det mer än ett år innan jag hittade ett boende där mängden katter var ok, och då var det redan försent, då var hon redan död

 

[Heulwen]

Sv: avliva sin katt?

Jag svarade på ett inlägg du riktat till mig så varför bli oförskämd?
PL

Nu tolkar du in saker, Peter.

 

[Heulwen]

Sv: avliva sin katt?

Vad sorgligt.

 

[peter_lundin]

Sv: avliva sin katt?

Ja när jag läste en gång till ser jag att jag nog övertolkat.
Jag uppfattade det som att du undanbad dig komentarer från mig eftersom du visste min åsikt.
Men jag känner mina kolleger tillräckligt väl för att veta att en anmälningssylidighet på sådana här (vansinniga) grunder inte skulle bli populär.
PL

 

[Björk]

Sv: avliva sin katt?

Varför det?

Därför att om ett djur är en ägodel så måste man ju kunna få tröttna på sin ägodel och göra sig av med den.

Om man tröttnar en gång kan man tröttna igen. Har jag ens angett några av de alternativen du radar upp?

ööööäää nej, men just därför hade jag frågetecken efter alternativen. Hur ser du framför dig att det ska funka? är vad jag undrar. Hur ska en person göra rent praktiskt som tröttnat och vill bli av med djuret?

Tycker du?

Ja, det tycker jag.

 

[aiquen]

Sv: avliva sin katt?

Därför att om ett djur är en ägodel så måste man ju kunna få tröttna på sin ägodel och göra sig av med den.

Det är förstås sant att man äger sitt djur och jag håller med om att det finns tillfällen när avlivning är det allra bästa (även vad gäller friska djur) o.s.v., men synsättet att "mitt djur är min ägodel och därför kan jag tröttna på det och avliva det när jag vill" tycker åtminstone jag är väldigt otäckt. För åtminstone i mina ögon så är ett djur inte som vilken annan ägodel som helst eftersom det är ett levande ting och därför medför ett betydligt större moraliskt ansvar än andra saker; jag kan utan vidare slänga min tröja när jag tröttnar på den, men jag kan inte "slänga" min katt hur som helst. Om man mot förmodan skulle tröttna eller av någon annan anledning inte kan ha kvar sin katt så finns det förvisso ingenting som säger att det bästa alltid är att omplacera katten (om det över huvud taget går) utan det är mycket möjligt att avlivning är det bästa - även för kattens skull - men jag tycker det är otäckt hur lättvindigt många djurägare tycks ta på det faktum att de faktiskt släcker djurets liv för alltid när de väljer att avliva det.

Nu vet jag inte jag inte om jag tillför tråden så mycket med det här inlägget egentligen, men jag ryser verkligen när jag hör djurägare prata om sina djur som vilken annan "icke-levande" ägodel som helst. (Observera att jag menar rent allmänt, och inte nödvändigtvis pratar om någon i den här tråden.)

 

[Heulwen]

Sv: avliva sin katt?

Därför att om ett djur är en ägodel så måste man ju kunna få tröttna på sin ägodel och göra sig av med den.

ööööäää nej, men just därför hade jag frågetecken efter alternativen. Hur ser du framför dig att det ska funka? är vad jag undrar. Hur ska en person göra rent praktiskt som tröttnat och vill bli av med djuret?


Ja, det tycker jag.

Jag tycker det är lika mycket en ägodel som ens lilla barn är. Båda bestämmer man över.

Vad personen bör göra är att anmäla någonstans att man tröttnat på djuret och så omhändertas det av staten om en djurskyddsinspektör bedömer att djuret klarar av flytt eller bör avlivas.
Katter kommer nog avlivas i det fallet då det är svårt att hitta nya hem åt dem. Men det gör att personen iaf kan hamna i ett register som förbjuder dem från att äga djur igen.
Jag anser att man förbrukat sin rätt att ha djur någon gång igen ifall man tröttnar på dem - då borde man rimligen inte ens vilja ha ett djur igen.
Det bör göras enkelt och utan kostnad för djurägaren (ev. avlivningskostnaden) så det inbjuder folk att använda systemet.

Och ja, detta är en utopi för min del som jag redan sagt. Och något som är svårt att omsätta i praktiken.

 

[Björk]

Sv: avliva sin katt?

Nu vet jag inte jag inte om jag tillför tråden så mycket med det här inlägget egentligen, men jag ryser verkligen när jag hör djurägare prata om sina djur som vilken annan "icke-levande" ägodel som helst. (Observera att jag menar rent allmänt, och inte nödvändigtvis pratar om någon i den här tråden.)

Jag ser inte heller mina djur som ägodelar på samma sätt som saker. Det tror jag nästan inga djurägare gör. Det är ju levande varelser så självklart har de en helt annan betydelse rent känslomässigt (för säkert 99% av alla som har djur) än tex tröjor, bilar, soffor och annat. Men; det är ju så rent praktiskt/juridiskt att vi faktiskt äger våra djur. De får inte bestämma över sitt egna liv så att säga. Vi bestämmer vad de ska äta, när de ska äta, när de ska gå ut, var de får vara i huset osv osv. Vissa saker bestämmer vi mer i detalj, andra bestämmer vi i mindre omfattning. Det betyder ju inte att alla djur "lider" av att vara ägda per se. Men det betyder ändå att vi just äger dem. Och det är liksom det jag menar när jag pratar om dem som ägodelar. Jag har svårt att se att man ska få äga djur och bestämma över så mycket som man ändå får och samtidigt ska man inte få bestämma över skälen till att man avlivar samma djur.

 

[Björk]

Sv: avliva sin katt?

Jag tycker det är lika mycket en ägodel som ens lilla barn är. Båda bestämmer man över.

Tja, då är vi långt ifrån varann. Visst bestämmer man även över barnen, men ett barn är inte ägd i samma bemärkelse som ett djur. Ett barn har ett egenvärde som människa och skyddas av de mänskliga rättigheterna. Det gör inte ett djur. För att det är just ett djur. Skulle de ha samma "status" som människor rent generellt så skulle ju djuren vara jämförbara med slavar (speciellt djur som på något sätt "arbetar" för oss människor; tex hästar och ofta/i viss mån hundar) snarare än barn tycker jag. För mig är det skillnad på djur och barn (vilket inte betyder att jag inte älskat och behandlat mina djur så bra som möjligt).

Vad personen bör göra är att anmäla någonstans att man tröttnat på djuret och så omhändertas det av staten om en djurskyddsinspektör bedömer att djuret klarar av flytt eller bör avlivas.

Ja, det skulle ju kunna vara en lösning. Men ärligt talat; hur stor prioritet skulle det få i dagens samhälle...? Djurskydsinspektörernas löner bekostas ju av skattemedel..... Och de har väl fullt upp med vanskötta djur ändå skulle jag tro. Sen undrar jag ju som Peter: hur många kommer att säga att de just tröttnat på sitt djur om processen är så komplicerad. Speciellt de som tröttnat tror jag kommer ljuga och hitta på andra skäl (eller som PL sa: avliva på annat sätt). Jag förstår att du tycker det är en utopi, det tror jag också att det är.

Jag anser att man förbrukat sin rätt att ha djur någon gång igen ifall man tröttnar på dem - då borde man rimligen inte ens vilja ha ett djur igen.

Så; "livstidsstraff" för dem som en gång tröttnar på ett djur? Antingen vill väl en sån person aldrig ha djur igen eller så vill de just för att de ändrat sig. De flesta människor förändrar sig ju genom livet. Kanske är man rätt annorlunda som 45åring jämfört med när man var 22..... tex.

För övrigt är det ju svårt att definiera; vad är att "tröttna" på ett djur? Säg att man har sambo och skaffar hund, när hunden är 5 år så skaffar paret barn. Och det visar sig att paret inte kan ha kvar hunden för att de helt enkelt inte upplever sig ha tiden som hunden kräver längre. De "tröttnar" på dåligt samvete över att de aldrig kan ge hunden den stimulans som den så väl behöver.
Eller att en person har två katter och börjar fundera över att plugga utomlands. Personen inser att det kommer bli svårt att flytta till det landet och hitta en bostad där katt är tillåtet att ha. Att då välja att flytta ändå - är det att man har "tröttnat"? För egentligen skulle man ju kunna vänta i x antal år tills båda katterna är döda innan man åker utomlands.

 

[Findus och Molly]

Sv: avliva sin katt?

PL och Björk, jag tycker ni har en sund inställning gällande djur.

Sedan finns det ju andra situationer när man kan bli tvingad att avliva en frisk och ung katt. En extremt strilande hane till exempel. Vi kastrerade vår avelshane då han till slut strilat ner hela huset, inklusive strilat på mig ett par gånger. Nu är det så att en viss procent fortsätter strila efter kastrering, och han tillhörde den procenten.
Vi har provat att släppa ut honom, och det fungerade bra, ända tills grannen började klaga. Vi har provat med p-piller, vilket också fungerar någorlunda, han strilar inte alls lika mycket, men tyvärr vet man inte så mycket om p-piller till hanar och vilka effekter det kan ha hälsomässigt. Många ger sina honor p-piller i långa perioder, vilket visat sig ge cancer, och de dör i förtid, kanske 5 år innan de borde. Detta, givetvis, för att kunna ta en kull när det passar, för att arbeta mot ett avelsmål(varför inte ännu plattare nos på persern).
Nåja, tillbaka till strilande hane; ingen vill ha honom, han markerar längs väggarna, på möblerna, på barnens kläder. Vi har nu avgränsat hans utrymme att röra sig i huset, men allt går inte att stänga till. Han är dock otroligt kelig och fin, ligger i knät eller i sängen och spinner. Han skulle gå hur lätt som helst att omplacera, men som sagt...ingen vill ha honom. Kollat upp med lite stall och bönder, men det verkar vara mättat på katter. Nu har vi två hanar till som uppnått könsmogenhet, och de börjar visa revirhävdande mot varandra. Pappa har kvar sina haninstinkter och vill inte släppa sin rang, vilket naturligvis kan leda till otrevliga situationer. Så vi är i valet och kvalet.
Kan tillägga att det för tillfället är omöjligt att sälja katter nu, även kattungar, och då har vi ändå gått ner i pris rejält. Skulle tro att det är ännu svårare för äldre katter att hitta nytt hem. Som någon påpekat vill de flesta ha kattungar, och nu vill folk tydligen inte ens ha det. Det låter kanske som om vi kör någon sorts massproduktion, men det är inte så att vi bara avlar och avlar fram en massa kattungar, denna kull var oplanerad och resulterade i en stort antal ungar.

Om att leka Gud. Det är väl när vi ingriper: opererar, ger medicin, räddar djur från döden, som vi verkligen leker gud? För att inte tala om utseendedesign tills smärtgränsen är nådd för länge sen, när djuren inte kan andas, saknar päls, avlas på dvärgväxt, saknar svans och så vidare. Snacka om att leka Gud!

Mvh Findus och Molly

 

[peter_lundin]

Sv: avliva sin katt?

Men det måste du väl begripa att det var din förbannade skyldighet att behålla katten tills den självdog, lite pink led väl inte katten av.
PL

 

[peter_lundin]

Sv: avliva sin katt?

Har du barn
PL

 

[Sol]

Sv: avliva sin katt?

När jag nu har en bebis på väg kan jag då rakt säga att katterna inte är ett dugg jämförbara med katterna. Inte alls. Visst kanske man kan resonera som så att man känner sig mer som en målsman än som en ägare till en katt men faktum är att vi köper, säljer, omplacerar och avlivar katter. Det gör vi inte med barn (det är iaf inte lagligt och anses inte vara moraliskt försvarbart i vårat samhälle heller).

Att äga en katt är inte detsamma som att äga en stol, men det är inte heller detsamma som att ha ett barn. Att äga ett djur kanske hamnar lite mitt emellan att äga döda ting och att ha barn, men de att ha katt kan inte jämföras med att ha barn.

 

[Björk]

Sv: avliva sin katt?

Att äga en katt är inte detsamma som att äga en stol, men det är inte heller detsamma som att ha ett barn. Att äga ett djur kanske hamnar lite mitt emellan att äga döda ting och att ha barn, men de att ha katt kan inte jämföras med att ha barn.

Jag instämmer. Jag har självklart älskat och behandlat mina katter så väl som möjligt (liksom andra djur jag haft), men det går inte på en karta att jämföra med sitt eget barn. Det är en helt annan sak rent känslomässigt.