Jag har ett riktigt dilemma som jag mår riktigt, riktigt dåligt av.
Jag har 2 ston och en äldre valack. Valacken är 20 år, har en åkomma som han inte lider av plus en skimmelknuta i äggstorlek i "armhålan" som han inte heller lider av. Köpte honom som ridbar sällskapshäst, och hade ridits mycket sporadiskt de senaste åren innan jag köpte honom. Således inte i någon direkt kondition, men har funkat fint som promenadhäst. Han stegrar sig, både med ryttare och från marken när han blir spänd eller frustrerad/stressad vilket kan vara rätt obehagligt. Det handlar inte om smärta, utan att han blir istadig av att ridas ut på själv eller blir upprörd av att gå sist in från hagen t ex. Händer sällan ( förutom när han rids ut på själv, det är farligt att sitta på honom då), men har ändock hänt. Är känslig vintertid och hostar om inte dörrarna är öppna i stallet under natten. Är annars en mycket trevlig häst som är lyhörd och min sambo som aldrig ridit innan har lärt sig på honom. Det är en godhjärtad häst som är lätt att tycka om.
Med den bakgrunden så kommer nu mitt problem. Han har hela livet gått i blandad flock och det har gått SUPER med mina ston men för ett par veckor sedan vaknade hingsten i honom och han började visa VÄL mycket intresse av mitt brunstiga sto och var i färd med att börja klättra på henne med ett riktigt praktstånd
jag vet att det förekommer att gamla valacker "som ALDRIG har" kan få för sig sådana saker. Jag har haft ston och valacker ihop förut utan minsta problem men lärt mig den hårda vägen att det visst kunde hända mig också... Även om intresset är svalare så har han från ingenstans även börjat uppvakta mitt lilla ponnysto (han 170 hög och det skulle vara om möjligt en ännu större katastrof om han försökt betäcka henne) i dagarna när även hon börjat brunsta. Han går SJÄLVKLART inte tillsammans med stona längre, men han putsar och gullar över staketet. Jag har varken orken eller möjligheten att i längden låta honom gå själv, mycket då han blir olycklig av att gå ensam, men också att det är svårare rent praktiskt för mig. Jag har ingen annons ute, men hört av mig till flertalet familjer som söker sällskapshäst och verkar vettiga men de har inte varit intresserade. Har också hört av mig till en hästhandlare som motvilligt skulle kunna ta honom gratis, men då kommer hen skicka honom till slakt om hen inte blir av med honom. Han bodde hos sin förra ägare i 10 år där han haft det bra och han har trivts bra hos oss. Därför känns det inte rätt att skänka honom till vem som helst (någon som vill ha en billig häst men inte tar hand om honom ordentligt eller förstår sig på honom). Det känns absolut inte rätt att någon han inte känner kör honom till ett slakteri och han får avsluta sina dagar i händerna på en främmande människa.
Det vimlar av billiga sällskapshästar både på hästnet och div facebookgrupper och jag är ju inte dummare än att jag förstår att en stor gammal valack inte står jättehögt i kurs på den marknaden.
Är det hemskt av mig att avliva honom hemma istället? Han har levt ett bra liv och varit en älskad kompis i hela sitt liv och jag står inte ut med tanken att han inte får det bra sina sista år. Borde jag aktivt annonsera? Hur ska jag tänka? En död häst lider inte, som det sägs, men ändock är det så mycket känslor och ångest hos mig som måste ta ett beslut. Jag söker nog mest bekräftelse
Jag har 2 ston och en äldre valack. Valacken är 20 år, har en åkomma som han inte lider av plus en skimmelknuta i äggstorlek i "armhålan" som han inte heller lider av. Köpte honom som ridbar sällskapshäst, och hade ridits mycket sporadiskt de senaste åren innan jag köpte honom. Således inte i någon direkt kondition, men har funkat fint som promenadhäst. Han stegrar sig, både med ryttare och från marken när han blir spänd eller frustrerad/stressad vilket kan vara rätt obehagligt. Det handlar inte om smärta, utan att han blir istadig av att ridas ut på själv eller blir upprörd av att gå sist in från hagen t ex. Händer sällan ( förutom när han rids ut på själv, det är farligt att sitta på honom då), men har ändock hänt. Är känslig vintertid och hostar om inte dörrarna är öppna i stallet under natten. Är annars en mycket trevlig häst som är lyhörd och min sambo som aldrig ridit innan har lärt sig på honom. Det är en godhjärtad häst som är lätt att tycka om.
Med den bakgrunden så kommer nu mitt problem. Han har hela livet gått i blandad flock och det har gått SUPER med mina ston men för ett par veckor sedan vaknade hingsten i honom och han började visa VÄL mycket intresse av mitt brunstiga sto och var i färd med att börja klättra på henne med ett riktigt praktstånd
jag vet att det förekommer att gamla valacker "som ALDRIG har" kan få för sig sådana saker. Jag har haft ston och valacker ihop förut utan minsta problem men lärt mig den hårda vägen att det visst kunde hända mig också... Även om intresset är svalare så har han från ingenstans även börjat uppvakta mitt lilla ponnysto (han 170 hög och det skulle vara om möjligt en ännu större katastrof om han försökt betäcka henne) i dagarna när även hon börjat brunsta. Han går SJÄLVKLART inte tillsammans med stona längre, men han putsar och gullar över staketet. Jag har varken orken eller möjligheten att i längden låta honom gå själv, mycket då han blir olycklig av att gå ensam, men också att det är svårare rent praktiskt för mig. Jag har ingen annons ute, men hört av mig till flertalet familjer som söker sällskapshäst och verkar vettiga men de har inte varit intresserade. Har också hört av mig till en hästhandlare som motvilligt skulle kunna ta honom gratis, men då kommer hen skicka honom till slakt om hen inte blir av med honom. Han bodde hos sin förra ägare i 10 år där han haft det bra och han har trivts bra hos oss. Därför känns det inte rätt att skänka honom till vem som helst (någon som vill ha en billig häst men inte tar hand om honom ordentligt eller förstår sig på honom). Det känns absolut inte rätt att någon han inte känner kör honom till ett slakteri och han får avsluta sina dagar i händerna på en främmande människa.Det vimlar av billiga sällskapshästar både på hästnet och div facebookgrupper och jag är ju inte dummare än att jag förstår att en stor gammal valack inte står jättehögt i kurs på den marknaden.
Är det hemskt av mig att avliva honom hemma istället? Han har levt ett bra liv och varit en älskad kompis i hela sitt liv och jag står inte ut med tanken att han inte får det bra sina sista år. Borde jag aktivt annonsera? Hur ska jag tänka? En död häst lider inte, som det sägs, men ändock är det så mycket känslor och ångest hos mig som måste ta ett beslut. Jag söker nog mest bekräftelse
jättetråkigt såklart, men en äldre häst med hälsoproblem och nu med ett oönskat beteende - vart hittar du ett bra hem till en sådan? Jag ser också en stor risk att han kommer fara illa (tyvärr).
Melanom är inte en hormonproducerande tumör, alltså kan den inte hux flux börja producera hormoner oavsett var den skulle metastasera till. Dessutom så metastaserar mig veterligen inte equina melanom på samma sätt som hos människor ens. Det finns, enligt en snabbsök på Pubmed, studier på korrelation mellan östrogen och malignt melanom (kvinnor har bättre prognos), men det är fortfarande inte en hormonproducerande tumör.
