Avla på hund som haft rädsla?

[Gnist]

Att vilja ha valp efter just sin egen hund är jättevanligt, men valpar blir ju inga kloner, så det är inte alls säkert man får vad man önskar sig och vad man bör fråga sig är vad tillför just min hund rasen, vad har den för kvalitéer som ger det där lilla extra?

Att avla för att hunden i stort är en helt okej medelindivid är ingen superbra anledning, såvida det inte är en ras med väldigt snäv genetisk avelsbas eller att hunden har andra väldigt bra kvalitéer som är ovanliga att finna i rasen och att man då har ett långsiktigt mål att förädla det man har.

Men om du nu skulle ge dig ut på tikjakt, din hunds skotträdsla till trots så måste du ju finna en tik som har det han inte har och som balanserar upp även övriga egenskaper och exteriör, för att para din med en skottberörd tik vore katastrof för avkommorna samt deras ägare och som tikägare skulle jag personligen inte vara jätteintresserad av att använda en hane med oförmågan att avreagera inom rimlig tid och för mig är inte rimlig tid = flera år.

 

[Red_Chili]

Ni får fortsätta tycka att det är oseriöst att ens tänka tanken på en avkomma på en mycket fin och trevlig hund när hunden inte är en champion eller bättre än 95 % av rasen. Även utan rädsla. Jag säger igen att jag inte sagt att jag SKA avla. Jag ställde en fråga. Jag tror fortfarande att det här kommer gå bort. Men det betyder inte nödvändigtvis att jag faktiskt avlar på hunden.
Jag har fått svar på min fråga. Jag lämnar tråden.

Jättetråkigt om du lämnar tråden. Folk här vill bara hundarnas bästa. Sedan att du kanske inte får de svar du hoppats på, det beror på att bukes medlemmar många gånger är mycket(!) erfarna när det gäller hunduppfödning, genetik osv. Det är tex flera väldigt erfarna, kunniga och seriösa uppfödare som skrivit här. Att de väljer att dela med sig av sin kunskap på sin fritid, helt gratis till helt okända människor är guld värt!

Det är också jättebra att du frågar innan du eventuellt avlar på din hund. Att du vill förstå mer, lära dig mer och funderar längre än "Min hund är söt, grannens hund är söt, nu ska vi ha söta valpar!". Du har också fått tips här på vad du bör göra för att det ska bli seriös avel den dag du eventuellt avlar på din hund. Se till att den går MH/BPH så snart som möjligt (helst ska sådant göras på hundar när de är 12-18 månader gamla för att de inte ska ha påverkats allt för mycket med träning osv). Se till att som minst göra de hälsoundersökningar som rasklubben rekommenderar (brukar tex vara höftröntgen).

Ser du din hunds uppfödare som seriös? Prata i så fall med denne om att ha din hund i avel efter att en mentalitetsbeskrivning är gjord. Prata om hur valparna kan tänkas bli utifrån den info som finns om din hund, dess släktingar, den tilltänkta partnern och dess släktingar osv. På så sätt kan det bli så bra som möjligt.

Allt det här är för hundarnas bästa. För eventuellt kommande valpar och för deras ägare. Det innebär ett enormt ansvar att ta fram en valpkull och mycket kunskap bör finnas hos ägarna för att ge valparna så goda chanser som möjligt till fantastiska liv. Det är trots allt det enda som är riktigt viktigt här.

 

[WildWilma]

Vallhund (Voff). Jag vet att hunden utsätts för stress och man vill se hur den avreagerar eller inte avreagerar. Men Vallhund tyckte jag skulle göra ett MH. Vilket jag tänkt. Och om det blir ett bra resultat för rasen? Skulle jag ställt frågan så istället?

Ett bra MH för din hund löser inte "problemet", han är fortfarande rädd/berörd för fyrverkerier. Hur gammal är han?

Jag har två hanar som jag älskar högt, både är fantastiska på sitt sätt.

Den äldre gjorde ett "bra" MH och han syskon har också gjort för rasen hyffsade MH, ingen har visat skotträdsla på MH, inte heller föräldrarna. Det gör inte honom lämplig för avel eftersom han är berörd av fyrverkerier, inte panikslagen men blir lite orolig. Vet att han har minst ett syskon som också är berörd/rädd. Han har även några andra rädslor men även utan dessa skulle han inte vara lämplig för avel.

Den yngre har inga kvarstående rädslor, tar ibland lite tid på sig att avreagera men det sker inom några MINUTER i alla fall. Varken han eller hans syskon, eller deras föräldrar och deras syskon har visat någon skotträdsla. Han har många fina kvalitéter och skulle säkert kunna bidra med en del till rasen. Men inte heller han är lämplig för avel i dagsläget då han har två syskon (av åtta) som inte klarade att genomföra MH, de fick bryta efter skramlet. Jag skulle så gärna ha en "kopia" av honom i framtiden men vågar inte låta honom gå i avel för tänk om han nedärver den oförmågan att avreagera som hans två syskon visade. Nu är dessa hundar inte så gamla än så länge så vi får se hur de utvecklas, om flera av dem gör riktigt bra MT kanske jag omvärderar mitt beslut. Jag siktar nog in mig på att försöka hitta en hund med delvis samma linjer som honom så borde jag få de egenskaperna jag är ute efter ändå :-)

Man får inte låta sina känslor styra över det sunda förnuftet i avel med djur, det kommer eventuella valpar och deras framtida ägare värsta fall få lida för.

 

[MiniLi]

Jag hade inte avlat på den hunden och inte heller velat köpa valp efter den. Även om den blev skrämd så har den ju uppenbart en nervkonstruktion som gjort att den fått en rejäl kvarstående rädsla och den har dessutom flera år senare fortfarande reaktioner. Det är inte värt att riskera att valparna blir rädda, hur bra kvaliteér hunden än har i övrigt.
Du vill väl inte ha på ditt samvete att ett gäng avkommor senare utvecklar rädsla?

 

[Dentaku]

@Mia_R Och andra verkar tycka att det är oseriöst bara att man vill ha en avkomma.
Jag har som sagt tidigare inte sagt att jag SKA avla. Jag vill ha en avkomma, men jag har aldrig sagt att jag SKA.

Jag tycker inte det är oseriöst att vilja ha en avkomma till sin hund men om hunden har brister som gör att den inte passar i avel är det oseriöst att avla på den ändå eftersom de flesta raser får långt fler än en valp per kull. Hos flattarna är det vanligt med runt 10 valpar. Avel för att få en avkomma till sig själv kommer alltså att leda till att ännu fler avkommor hamnar i andra hem.

 

[purity_666]

Jag tycker att det mest låter som att du vill att folk ska säga att du ska avla på hunden.

Det har gått alldeles för lång tid för att hunden ska ha avreagerat på ett bra sätt. Det ska inte ta flera år och man ska inte behöva träna. Din hund har kvarstående rädslor och du bör inte använda den i avel.

 

[Raderad medlem 94602]

Eftersom det är Flatte det handlar om så finns ännu en stor, avgörande punkt och det är Cancer. Hur ser sjukdomsbilden ut i linjerna?
Här anser jag att man bör avvakta en del år för att se om individen, kull och halvsyskon kommer att drabbas.

Jag har själv en vän som mycket hastigt förlorade båda sina till synes fullt friska hundar mitt i tävlingsform.

 

[Kakis]

Jag tror det är svårt att förstå om man inte har något att jämföra med. Min äldsta hund var min första och hon bygger på sig rädslor. När jag inte hade något att jämföra med normaliserade jag det och rättfärdigade det på något sätt. När jag nu har haft 2 andra hundar med så märker jag sån stor skillnad på saker jag fått träna och har problem med med henne som bara fungerat med de andra. Så jag tycker absolut inte att man ska avla på en hund som bygger på sig rädslor. Har fått förfrågningar på min rädda tik då hon är grym på tävlingsbanorna och bland de mest framgångsrika i sin ras i landet men även innan hon kastrerades sa jag nej till att avla på henne. Ett exempel från nu ett par dagar innan nyår så var jag ute med Milla (rädd) och Vips (10 månader orädd). Det kom en hög smäll 2 kvarter bort väldigt plötsligt. Jag hoppar till, Milla vill fly, Vips hoppade till så hon tappar pinnen hon hade i munnen. Milla forsätter vilja fly hem och stressar inte ner förrän vi är hemma. Vips inser att hon tappat sin pinne, tar upp den som om inget hänt och går vidare.

 

[Killaloe]

@Killaloe Han har fått bra omdöme på utställning om exteriören. Uppfödaren har sagt att han är av den gamla typen.

Om vi bortser från rädslan så är det väl många som vill ha en avkomma från sin hund, och jag förstår inte varför det skulle vara så oseriöst? Om det är en hund med bra egenskaper och bra exteriör.

Alltså, nej, det är inte oseriöst per automatik att vilja ha en valp efter sin hunds MEN att låta sin hund gång avel handlar ju om så mycket mer än att bara få fram en valp till sig själv Och i ditt fall så även om din hane är trevlig och snygg enligt utställningsdomare, så är ändå att vara rädd ett så stort problem och en sådan brist att det liksom överskuggar det positiva. Även om han är en trevlig individ (vilket jag inte tvivlar på) så är hans egenskaper inte tillräckligt bra för att han ska vara lämpad för avel.

Du skriver också att det går bra på utställningar - det är liksom inte heller ett bra argument för att hunden ska vara med i avel. Framförallt inte hos flattar som är så mycket mer än utseende. Har han några andra meriter? Jagar ni? Tävlar? Sådant känns spontant så mycket viktigare än utseendet iom att flattar ännu inte har hamnat i samma problem som Golden och labbe där det är två helt olika typer av hund.

Så ja, det jag vill ha sagt är att du inte kan bortse från rädslan. Den finns där och är ett problem. Och det oseriösa är inte att önska sig en valp utan det oseriösa blir om en låter sin hund gå i avel av den anledningen och blundar för svagheterna

 

[dobbis]

@Killaloe Han har fått bra omdöme på utställning om exteriören. Uppfödaren har sagt att han är av den gamla typen.

Om vi bortser från rädslan så är det väl många som vill ha en avkomma från sin hund, och jag förstår inte varför det skulle vara så oseriöst? Om det är en hund med bra egenskaper och bra exteriör.

Det du missat är att din hund har INTE bra egenskaper,den är BARA snygg ,om den nu är det,men det visar sig väl när den ställs officiellt eller på exteriörbeskrivningen.

 

[squarepants]

Ja, det är i dom allra flesta fall otänkbart att avla vidare på en jakthund med ljudrädsla och miljöberördhet. Ingenting kan kompensera bort det. Däremot är en förvärvad rädsla pga trauma svårare att bedöma.

Men vad finns det för skäl att avla på hunden?
Att hunden är vacker enligt utställningsdomare? Finns gott om vackra flattar.
Att hunden är hälsotestad utan anmärkning? Det är inget ovanligt.
Att hunden är en "fin och trevlig sällskapshund"? Det är inget ovanligt det heller och absolut inte det främsta kriteriet för en jakthundsras.

Ett avelsvärde kan finnas om det är en utmärkt fungerande jakthund med sund exteriör och det i syskon eller föräldrarnas tidigare avkommor ej finns betydande rädslor eller hälsoproblem. Är det därtill en hanhund som är över 10år är det ett stort plus i kanten då rasens största hälsoproblem är cancer och att unga hundar behöver avlivas.

Det första man ska göra när man funderar på att avla på sin flat är att ringa uppfödaren. Om man inte oturligt nog lyckats köpa hunden från ett riktigt stolpskott, så får man en hyfsat ärlig bild av hälsa och mentalitet i linjerna. För det är det som står högst upp på listan hos en seriös uppfödare. Längst ner på listan står utställningsresultat. För det är en jakthund. Inget gosedjur att släpa runt i vänstervarv.

 

[squarepants]

Ett tillägg: Det allra allra allra främsta skälen till att flatten har gått ifrån att på 80-talet vara mer jaktligt framgångsrik än labben till att idag vara i bästa fall medelmåttig, är dels dess utseende ("Såäå fiiiin") och dels en övertro på den egna hundens egenskaper. Man ställer i största allmänhet alldeles för låga krav på avelsdjuren.

 

[dobbis]

För det är en jakthund. Inget gosedjur att släpa runt i vänstervarv.

I loooooooooooooove you

 

[squarepants]

I loooooooooooooove you

Du får gärna citera mig och skriva under med "Squarepants säger sanningen"