Sv: Avla på färg
Personligen tycker jag att det är skönt att den värsta "silver-boomen" har lagt sig. Alla skulle ha silverhästar i olika nyanser ett tag, och det blev populärt att ta in vilket "skräp" som helst från Island. Ingenting är bra när det blir för populärt, schäfern, collien och dalmatinern har varit med om det. För några år sedan var det islandshästarna och "silver-hysterin". Och man får väl avla med vilken färg man vill - så länge man inte tummar på gångarter, lynne eller exteriör.
jag tror ärligt att det var SilverAskur som startade denna trenden i sverige iaf.
det verkar ju som att de galningarna som inriktade sig på silver (iaf på island) inte brydde sig ett dugg om nåt annat än färgen. och då får ju den färgen såklart dåligt ryckte när många silverhästar fick dåligt lynne bla.
.
Det märks att ni inte var med på 80- och 90-talen.
Askur startade något helt annat. -96 när jag köpte honom fanns det ingen annan silversvart hingst i avel i Sverige. Silverbrune Lýsingur hade (till stor del oförtjänt) dåligt rykte och mycket starka tongivande krafter ville till varje pris ha bort alla hingstar med färg ur aveln.
Silveranlaget var nere på någon procent och mycket få satsade på att kombinera det med kvalitet. Konstantskimlarna var rent utrotningshotade och att hitta någon sådan hingst var inte att tänka på. (Jag letade ÅTTA år för att hitta ett tillräckligt bra konstantskimmelsto och ett litet konstantskimmelskäckhingstämne)
Islandshästen är absolut rasren och internationellt började det med hjälp av internets utveckling under 90-talet gå att skapa nätverk av genetiskt intresserade hästmänniskor för att diskutera på ett djupare mer vetenskapligt plan hur man skulle rädda kulturarvet färgrikedomen är till eftervärlden.
Temperamentet och renheten i gångarterna är OERHÖRT mycket viktigare hos en färghingst för han måste kunna kompensera riktigt svaga ston från "hobbyavlarna". SÄRSKILT viktigt är det när man ska rädda en färg som det finns så mycket fördomar runt. Jag letade i 4 år efter Askur.
Jag tog in Askur för att RÄDDA ETT KULTURARV och såg till att släpa omkring honom land och rike runt för att bevisa att den då rådande "officiella sanningen" var en lögn. Efter att minst tusen personer provridit och han varit i landslaget så var det faktiskt lite svårt för folk att med trovärdighet fortfarande hävda att silverhästar alltid var blinda, galna och inte kunde ha bra gång. När ett rykte började gå i Skåne att Askur inte kunde tölta skodde jag upp honom, tog honom från vilan hos damerna och vann (trots tidernas foglossning) en regional tölttävling där. Det är det enda slutgiltliga sättet att få slut på skitsnacket.
Ett viktigt mål var att visa att en silverhingst kunde användas till allt, få fina avkommor och dessutom få många ston och lättsålda föl.
Den svenska avundsjukan noterade naturligtvis att Askur var med i toppen på betäckningsstatistiken fler år i rad och snart var det rumsrent att många stora seriösa avlare plötsligt hade satsat på ett "färgalternativ" bland hingstarna.
Med fler vackra silverhästar och en allt starkare armé av upplysare att färgen INTE är kopplad till lynnesfel och avsaknad av gång spred sig sedan en silverfeber och idag finns det väl tjugo ggr så många silverhingstar vilket gör att anlaget absolut säkert är räddat för framtiden.
Så jag behöver inte avla silver längre
Efter att silverfärgen brutit vallen kom många smygfärgälskare ut ur garderoben och det avr lättare att diskutera den betydligt mindre kommersiella men ÄNNU mer viktiga konstantskimmelfärgen. Den och bukskäckarna (Askur har nog en bukskäckgen) har egentligen varit det största målet för mig att bevara och nu ser det ut som att även det ska lyckas eftersom "ovanlig färg" numera är ett kommersiellt argument istället för skäl för ren mobbing.
Tjaldur som är en oerhört snäll och jämnstark hingst drar dessutom ston pga av sin läckra skäckfärg - så sprider han ut Rn-genen på köpet
Nu kan jag personligen dra mig tillbaka för slagen om de hotade anlagen är vunna.
Fast jag tycker det har gått överstyr med tex massimport av slaktföl med söta färger och annat oseriöst som jobbar MOT det vi kämpat för att kombinera just färg och KVALITET.
För mig har det dock alltid varit svårare att hitta bra köpare till färghästarna. Fuxarna har sålt sig på gången men den är svårare att se hos en silverhäst. Tävlingsryttarna tycker inte det är lönt att åka 50 mil för att titta på en häst som är slående vackert silversvart - det är liksom för OSANNOLIKT att den kan ha gång OCKSÅ
Så fortfarande finns en del att göra med att MATCHA de bra färghästar som finns. Nu går de mest och ser söta ut. Askur har jättemånga fina avkommor som skulle komma långt på tävlingsbanan men eftersom de är snälla, familjesäkra och söta hamnar de långt ut i skogen och rids under sin kapacitet.
Jag har tex nyligen hämtat hem en av de lovande unghästar jag sparat. På den mycket kända avelsgården där hon vuxit upp sa de att hon hade färgen emot sig - det skulle vara plättlätt att sälja henne svindyrt om hon varit svart, riktigt bra hästar är fortfarande handikappade av folks färgfördomar.
