Avelsmålet (Tidigare: Med tanke på priser på islandshästardiskussionen......)

[sambaengi]

Sv: Med tanke på priser på islandshästardiskussionen......

Just när man ser sånt här så blir man irriterad över att den svenska aveln är så tävlingsinriktad och att lugna familjehingstar med medelgångarter men jättegott lynne aldrig blir godkända avelshingstar! Vi måste för tusan ha både och! Begreppet familjehäst på islänningar tycker jag betyder att de finns i alla varianter så de passar alla familjens olika nivåer i ridkunskap och ambition. Det pratas om att det är bra att kriterierna vid bedömning av avelshästar närmar sig tävlingshästen mer och mer, men är det bra??? Skall vi tappa variationen och bara avla tävlingshästar? Och vad händer med den stora genetiska variationen inom rasen och vad händer med rasens sundhet om basen blir allt smalare? Och vad händer med lynnet? Skall vi avla heta "tävlingshalvblod" och strunta i att faktiskt 90% vill ha en lugn familje-/barnhäst passande till barnen, ridskolan osv. Är det seriös avel att bara lyssna på tävlingsryttarnas behov och strunta i de andra? Måste vi åka till Island eller annat land för att hitta dessa barnhästar? Hallo! Skall vi acceptera att en tävlingsfixerad minoritet håller på att göra ren tävlingshäst av islandshästen???

Anette

 

[Båbbe]

Sv: Med tanke på priser på islandshästardiskussionen......

Tja sedan finns det ju lugna "familjehästar" som är barnsäkra OCH har gångarter för tävling på hög nivå. ELIT-premierade hingstar på båda sidorna också. Så det ena behöver ju inte utesluta det andra. Bara för att hästen har bra gångarter och en trevlig exteriör betyder det ju inte automatiskt att den dessutom har dåligt lynne!

 

[sambaengi]

Sv: Med tanke på priser på islandshästardiskussionen......

Tja sedan finns det ju lugna "familjehästar" som är barnsäkra OCH har gångarter för tävling på hög nivå. ELIT-premierade hingstar på båda sidorna också. Så det ena behöver ju inte utesluta det andra. Bara för att hästen har bra gångarter och en trevlig exteriör betyder det ju inte automatiskt att den dessutom har dåligt lynne!

Nej det är helt rätt! Och jag vill inte påstå de har "dåligt" lynne. Jag utgår från att man inte gör en godkänd hingst av en häst med dåligt lynne! Och att man inte avlar på ston med dåligt lynne heller! Nej här pratar vi om något helt annat. Vi pratar om att de flesta har så mycket vilja att de inte passar till att avla familjehästar! De ger kanontrevliga tävlingshästar men hur många % av våra högt bedömda avelsston och hingstar har ett sådant lynne att de kan ridas av alla?

Och dessutom, om man tittar i stamtavlorna så är dessa hingstar inom en väldigt snäv liten del av det genetiskt ganska stora och variationsrika material som finns inom islandshästrasen och jag är rädd att vi till sist kommer i den situationen att vi för alltid tappar de blodslinjer som ger de lugna familjehästarna, ett misstag man gjort inom flera andra raser! Jag anser att vi måste släppa in hingstar med annat blod i aveln också. Det bör räcka att en hingst har en korrekt exteriör, dvs utan defekter som är negativt för hästens hållbarhet och ridbarhet, ett gott lynne och medelbra gångarter i skritt, tölt, trav och galopp.

Genom att sänka poänggränsen för godkänd hingst kan man få fler hingstar i aveln och ett större utbud så att man kan välja för vilket ändamål man avlar! Som det är idag så är avelsmålet = tävlingshäst! Det skall inte vara en nödvändighet att vara proffsryttare för att få en hingst godkänd och då menar jag att har hästen tillräckligt lätt för gångarterna och ett mycket gott lynne, så räcker det med att vara en medelbra ryttare för att kunna plocka fram gångarterna, rida och visa en sådan häst och få in den i stamboken. Då har man visat att det är en häst som passar för att avla familjehästar och är okomplicerad att rida och ta fram gångarterna på.

Det är bara en minoritet av alla islandshästägare som tävlar men säljesannonserna innehåller 90% tävlingshästar medan köpesannonserna till 90% eller mer gäller familjehästar! Vi skall väl avla hästar till alla inte bara till de som tävlar? Förresten har de också en gång varit barn. Vi behöver pålitliga och lugna nybörjarhästar till familjer, ridskolor och turridningsfirmor! Och vi behöver kraftigt byggda, stabila, rejäla och viktbärande islandshästar också! Jag menar att vi både skall avla tävlingshästar och nybörjarhästar och i den utsträckning som efterfrågan är. Och efterfrågan är störst på familjehästar men ändå har vi inget avelsmål som stämmer in på detta! I alla fall inte som det tillämpas i praktiken!

Visst kan man idag använda egen obedömd gårdshingst och få avkommor den vägen. Men det är ju inte säkert alla de är så lämpade i avel eller passar för att avla familjehästar. De kan ju ha defekter som är mindre bra att avla på. Vore det inte bättre att vi såg till att så många hingstar som möjligt som skall användas i aveln bedömdes? Det är väl bättre med både 1:a, 2:a och 3:e klass godkända hingstar som genomgått hälsoundersökning, spattröntgen och bedömning och på så vis har en viss varudeklaration?

Dessutom så sätter ju SIF en rejäl straffavgift vid registrering av avkomman då ett hästpass kostar 5000 istället för 750 samt avkomman hamnar i B-registret med begränsad användning, vilket bla innebär att en eventuellt jättetrevlig familjehingst inte får bedömas och så får man fortsätta avla B-avkommor om man vill använda honom. Och det är inga meravgifter för SIF vid registrering för allt merarbete och alla de merkostnader får den som vill registrera ta, så det resonemanget håller inte! Hade sedan samma häst varit född på Island så hade den fått fulla papper utan extra avgift, tom om fadern varit okänd!!! Logiken???

Det här har lett till att folk har börjat registrera avkommor efter icke-godkänd hingst som korsningsponnyer med okänd härstamning för det kostar nämligen bara några hundralappar och man slipper merarbete och kostnader för blodprov! Skall hästen endast användas som fritidshäst, i ridskola eller på turridning och inte tävlas, ja då är det ju oväsentligt att registrera den i SIF för dyra pengar! I förlängningen kan det leda till att vi får två islandshästföreningar. Jag skulle önska att vi kunde samsas inom samma förening och tillfredsställa allas smakinriktningar, även i vår avel och tycker det är hög tid vi tar upp detta för jag tror att vi kan komma fram till en bra lösning om alla inser problemet och har viljan att samarbeta!

Det pratas om seriös och icke-seriös avel. Men vad är kriteriet för seriös avel? Idag verkar det vara toppstammade tävlingshästar! Men jag vill ha en bred seriös avel som även innefattar lugna familjehästar! Det är ointressant och inte ens önskvärt att en barnhäst har stort steg, höga lyft och 9 på vilja! Så ge oss ett redskap att göra familjehästaveln rumsren! Ett sätt är ju att släppa aveln helt fri men jag vill gärna veta att den hingst jag betäcker med är fri från defekter och har lätt för fyra klockrena gångarter. Om sedan steget är kort, lyften små och han är grovt byggd spelar det mindre roll eller är tom en fördel vid avel av barnhästar. Det viktigaste är att hästen är frisk och har ett gott lynne samt är lättriden i 4 gångarter och helst att gångarterna finns där av sig själv!

Anette

 

[Inte_Ung]

Sv: Med tanke på priser på islandshästardiskussionen......

Vi kanske borde åka på avels-seminarium.
Jag lovar att vara snäll!

Det som du har beskrivit är faktiskt några av mina hjärtefrågor.

Avelsbasens storlek, alla kanske inte skall vara svarta och efter Hrafn.
Kriterier för avel.
Frisk och sund avel. Ingen spatt eller eksem.
Som det verkar vara nu så är eksem helt OK bara hästen har 9 i vilja lyfter framhovarna skithögt.

Korsningsponnyer, ja det kanske vore något.
Dem kan man ju också rida Akademiskt på.
Och man märker ju ingen skillnad i skogen.

 

[Lobelia]

Sv: Med tanke på priser på islandshästardiskussionen......

Det vore synd om man för att kunna behålla variationen i islandshästavlen tvingas skapa en "korsningsponny".

Håller fullkomligt med både dig och Sambaengi

 

[Lobelia]

Sv: Med tanke på priser på islandshästardiskussionen......

Jag tog mig friheten att dela upp tråden, avelsmålet förtjänar en egen diskussion.

Lobelia//Moderator

 

[kotte]

Sv: Avelsmålet (Tidigare: Med tanke på priser på islandshästardiskussionen......)

Hej
NÅgra av mina funderingar är också det här kring långsiktighet. Det jag fått med mig från min tid på island var att bonden hade ett livsmål med sin avel - han var ute efter att fylla sina (och även sin fars och farfars) drömmar om hur en häst skulle vara och avlade efter den linjen - tog med sina stons egenskaper många generationer bakåt och fyllde på med blod så att det skulle bli bra framåt.

Medan jag uppfattar det som att här i Sverige sker allt mycket mer på måfå. De flesta verkar vilja använda en högt bedömd/populär/fin färg hingst till sitt sto - oavsett hur hästarnas stam ser ut bakåt i leden - vilken linje de avlats fram för. Jag saknar det där långsiktiga drömmandet och sökandet efter den ultimata hästen ur sin egen synvinkel. Jag antar att det beror mycket på oerfarenhet och att vissa hingstar får vädligt mycket publicitet i perioder. Naturligtvis finns det alldeles säkert flera som avlar mot sin drömhäst men jag uppfattar ändå att den som har ett eller ett par ston avlar mer på måfå. Rätta mig om jag har fel.

hälsningar
kotte

 

[Boj]

Sv: Avelsmålet (Tidigare: Med tanke på priser på islandshästardiskussionen......)

Medan jag uppfattar det som att här i Sverige sker allt mycket mer på måfå. De flesta verkar vilja använda en högt bedömd/populär/fin färg hingst till sitt sto - oavsett hur hästarnas stam ser ut bakåt i leden - vilken linje de avlats fram för. Jag saknar det där långsiktiga drömmandet och sökandet efter den ultimata hästen ur sin egen synvinkel. Jag antar att det beror mycket på oerfarenhet och att vissa hingstar får vädligt mycket publicitet i perioder. Naturligtvis finns det alldeles säkert flera som avlar mot sin drömhäst men jag uppfattar ändå att den som har ett eller ett par ston avlar mer på måfå. Rätta mig om jag har fel.

hälsningar
kotte

De som avlar på långsikt uppfattar i varje fall inte jag att detta sker pga en populär hingst, däremot fritidsavlaren som använder sitt sto oavsett vilken bakgrund det har till att avla fram föl på. Här kommer det många små föl ifrån, och jag tror inte att man tänker på vad för slags individ det kan tänkas bli. När hästen så småningom är klar för arbete, upptäcker man kanske att pållen ifråga plötsligt blev lite mer livlig än vad man tänkt sig. Här kommer många potentiala tävlingshästar, så det kan vara ett svar på frågan var alla dessa sådana kommer ifrån. Alla drömmer ju om att få fran DEN.

För den proffesionella avlaren komer viljan högt i kurs, jag är inte alls förvånad därför att viljan gör så mycket av hästen. Att hästen sen har en stor vilja, innebär INTE att den skulle vara oridbar för många. Jag skulle snarare vilja säga att om något skulle prioriteras så är det snarare lynnet, en stor vilja med ett sämre lynne kan vara svårt för gemeneman men mycket vilja och ett hjärta av guld samt ett huvud som är medgörligt tror jag de flesta önskar sig.

Här jämförs hästar med vilja på 9, det finns hingstar som besitter den viljan men rids ändå av barn. Även den mest kolugna häst kan bli hysterisk och smågalen i fel händer, här kan viljan passera över 10 fast på fel sätt. Det ser man ofta, hästar som från början har gått som den lugnaste turridnings/barn häst plötlligt blir en hysterisk skinnlapp rädd för det mesta.

Själv tycker jag det är fel att bara titta på viljan, bara för att hästen besitter en bra vilja innebär inte att den måste vara galen. Men det är faktiskt den uppfattning som man kan få, särskilt när man lyssnar på människor.

 

[Vala]

Sv: Avelsmålet (Tidigare: Med tanke på priser på islandshästardiskussionen......)

Tycker ni har rätt till viss del!

Jag är en sådan där stoägare med endast 1 sto. Har betäckt henne första gången själv i år.
Vala är då inte bedömd eftersom jag inte tycker hon varit redo för det än.
Jag kan säga att jag la mycket tanke bakom valet av hingst.
Rådfrågade många och fick tips om olika hingstar som skulle passa mitt sto.
Jag behövde en hingst med bra gång men ändå stabilt lynne.
Vilja har han med på ett bra sätt så att säga.
Tyckte mitt val verkar vara rätt.

Har även en del vänner som betäckt sina ston och vi har diskuterat valet av hingst mycket.

Eftersom vi ville få fram en så bra häst som möjligt som är ridbar för dom flesta men som ändå har kapacitet.
Sen om det lyckas eller ej är jo ett lotteri.
Så det finns många av oss med få ston som planerar väl och försöker få fram en bra ridhäst.

Kan dock hålla med om att det behövs fler "familjehästar".
Jag skulle till exempel behöva hitta en inte så stor genom snäll häst som inte får för sig att sticka sin väg om det skulle komma ett löv flygande till min kära mamma.
Vilket inte verkar vara jätte lätt.

 

[Båbbe]

Sv: Med tanke på priser på islandshästardiskussionen......

Tycker ni utgår ifrån lite fel synpunkt. Ni antar att bara för att hästen går att tävla är den omöjlig att rida för ett barn.

Det kanske stämde en gång i tiden när aveln inte hade kommit så långt, men numera stämmer inte det antagandet riktigt. Åtminstone vet jag på rak arm 4 hästar som kan ridas på tur ut med ett barn på ryggen (och då menar jag inte barn i betydelsen junior ryttare på 12 år som tävlar SM, utan 5-9 år som knappt suttit på häst innan) OCH kan tävlas på god nivå. Är det så fel att hästen förutom att fungera som barn- och nybörjarhäst dessutom är en god tävlingshäst?

DET tycker jag är det ultimata avelsmålet - en häst som ena dagen kan ridas av familjens 7-åring och nästa dag hoppträna med 12-åringen för att någon vecka senare tävlas av de vuxna!

 

[Lobelia]

Sv: Med tanke på priser på islandshästardiskussionen......

Det är ingen som menar att det inte ibland sammanfaller att hästen är en god tävlingshäst samtidigt som den funkar med barn eller som familjehäster, det finns säkert gott om sådana. Som det är nu så upplever jag det snarast som att den gemensamma nämnaren på de flesta hästar som säljs som familje/barn/fritids-hästar är de som inte har kapacitet eller på annat sätt passar på tävlingar. Ibland funkar det, men långt ifrån alltid.

Undrar just om de med tävlingsambitioner hade nöjt sig med de hästar som inte passat in när man avlar med inriktning trevliga lättridna fritids/familjehästar det skulle med all säkerhet finnas de med tävlingskapacitet bland "skräpet" som inte uppfyller aveslsmålet.

Varför ska en inriktning få dominera urvalet av hingstar i avlen så totalt? Okej att många vill avla fram tävlingshästar, men för dem som har andra mål och en hingst som uppfyller dessa så finns det få möjligheter.

 

[Isold]

Sv: Avelsmålet (Tidigare: Med tanke på priser på islandshästardiskussionen......)

Jag har följt diskussionerna på detta forum i ett par år men har aldrig gjort ett inlägg. Men i just denna tråd vill jag göra ett undantag...

Efter att ha sysslat med avel i liten skala i ca 15 år (på islandshäst) vill jag ändå tro att vi med dagens avelsmål kan avla fram både fina tävlingshästar och bra fritidshästar. Vi ska inte glömma att en tävlingshäst i dag måste ha, inte bara god arbetsvilja, utan även ett mycket gott lynne. Ett gott lynne i kombination med god vilja är en förutsättning för jämna och bra tävlingsprestationer, för att hästen ska kunna prestera även om den rest i 65 mil och kommer till en helt ny miljö, för att den ska bjuda framåt då den går ensam i en uttagning samt vara harmonisk och visa genomgående jämna och fina gångarter i en final med många hästar. Det ÄR trevliga ridhästar vi söker i en tävlingshäst OCKSÅ!

Det kommer att komma familje- och fritidshästar ur den avel som bedrivs i dag, var så säker. Förhoppningsvis kommer de att ha välåtskilda gångarter och trevlig arbetsvilja precis som våra tävlingshästar.

Problemet vad gäller kategorin "familje-fritidshästar" är, som jag ser det, att utbildningen av hästen ofta brister. Vi betalar ofta för att ge den "lovande tävlingshästen" en god grundutbildning med den häst vi inte förväntar oss något av, den rider grannflickan in åt oss. Jag hoppas (och tror) att de hästar som avlas fram ur det vi nu kallar "kvalitetsavel" kommer att få en bättre start i livet som ridhäst och att de hästar som inte hamnar på tävlingsbanan istället blir mycket bra fritidshästar. De absolut bästa hästar som jag haft i min verksamhet är "pensionerade" tävlingshästar, vissa som tävlat på hög nivå. Och det gör ju inget om ovana fritidsryttare också får rida hästar med ganska stora gångarter i bland. Hästar med liten aktion kommer alltid att finnas, hur mycket vi än avlar, för även om de av naturen har stora rörelser så brukar vi ryttare se till att de blir mindre...

Enligt min erfarenhet är det svårare för en familj att hantera en häst med dålig arbetsvilja än en häst med god arbetsvilja. Problem såsom att hästen vänder och vill sprinag hem, inte vill gå ifrån stallet
o s v uppkommer sällan om hästen har god vilja (eller är välutbildad).

Tack för mig!

 

[sambaengi]

Sv: Med tanke på priser på islandshästardiskussionen......

Vi kanske borde åka på avels-seminarium.
Jag lovar att vara snäll!

Det som du har beskrivit är faktiskt några av mina hjärtefrågor.

Avelsbasens storlek, alla kanske inte skall vara svarta och efter Hrafn.
Kriterier för avel.
Frisk och sund avel. Ingen spatt eller eksem.
Som det verkar vara nu så är eksem helt OK bara hästen har 9 i vilja lyfter framhovarna skithögt.

Korsningsponnyer, ja det kanske vore något.
Dem kan man ju också rida Akademiskt på.
Och man märker ju ingen skillnad i skogen.

Nu blev jag riktigt glad och tom med sugen på att gå på avelsmöte! Tackar! Skitkul att du håller med mig!

Anette

 

[sambaengi]

Sv: Avelsmålet (Tidigare: Med tanke på priser på islandshästardiskussionen......)

Jag har följt diskussionerna på detta forum i ett par år men har aldrig gjort ett inlägg. Men i just denna tråd vill jag göra ett undantag...

Efter att ha sysslat med avel i liten skala i ca 15 år (på islandshäst) vill jag ändå tro att vi med dagens avelsmål kan avla fram både fina tävlingshästar och bra fritidshästar. Vi ska inte glömma att en tävlingshäst i dag måste ha, inte bara god arbetsvilja, utan även ett mycket gott lynne. Ett gott lynne i kombination med god vilja är en förutsättning för jämna och bra tävlingsprestationer, för att hästen ska kunna prestera även om den rest i 65 mil och kommer till en helt ny miljö, för att den ska bjuda framåt då den går ensam i en uttagning samt vara harmonisk och visa genomgående jämna och fina gångarter i en final med många hästar. Det ÄR trevliga ridhästar vi söker i en tävlingshäst OCKSÅ!

Det kommer att komma familje- och fritidshästar ur den avel som bedrivs i dag, var så säker. Förhoppningsvis kommer de att ha välåtskilda gångarter och trevlig arbetsvilja precis som våra tävlingshästar.

Problemet vad gäller kategorin "familje-fritidshästar" är, som jag ser det, att utbildningen av hästen ofta brister. Vi betalar ofta för att ge den "lovande tävlingshästen" en god grundutbildning med den häst vi inte förväntar oss något av, den rider grannflickan in åt oss. Jag hoppas (och tror) att de hästar som avlas fram ur det vi nu kallar "kvalitetsavel" kommer att få en bättre start i livet som ridhäst och att de hästar som inte hamnar på tävlingsbanan istället blir mycket bra fritidshästar. De absolut bästa hästar som jag haft i min verksamhet är "pensionerade" tävlingshästar, vissa som tävlat på hög nivå. Och det gör ju inget om ovana fritidsryttare också får rida hästar med ganska stora gångarter i bland. Hästar med liten aktion kommer alltid att finnas, hur mycket vi än avlar, för även om de av naturen har stora rörelser så brukar vi ryttare se till att de blir mindre...

Enligt min erfarenhet är det svårare för en familj att hantera en häst med dålig arbetsvilja än en häst med god arbetsvilja. Problem såsom att hästen vänder och vill sprinag hem, inte vill gå ifrån stallet
o s v uppkommer sällan om hästen har god vilja (eller är välutbildad).

Tack för mig!

Den ena aveln utesluter inte den andra, men idag möter inte aveln efterfrågan. Det finns för många alltför pigga hästar och för få lugna barn-/familjehästar. Om resultatet av aveln idag resulterar i en sådan avkomma är det närmast ett olycksfall i arbetet!

Jag tror inte vi pratar samma språk vad gäller lynnet. Jag pratar om en klok häst med det superlynne som djurjourens häst visar på filmerna. Och jag pratar om ett målmedvetet inriktat avelsarbete att få fram sådana hästar! Procentuellt sätt är de mycket sällsynta fastän de är de mest efterfrågade! Självklart vill man gärna kombinera detta med att den också är ganska pigg att rida för en erfaren ryttare. Men vi har ingenting i avelsmålen som stöder en sådan avel!

På Island finns det flera gårdar, okända i de stora sammanhangen, som avlar just för de vardagliga egna behoven ändamålen eller för turridning. Det är där vi hittar familjehästarna. De skakar på huvudet åt bara tanken att blanda in tävlingshästarnas blod i sin avel! De har sin egen lugna gårdshingst. Men jag vill att vi inte minst för de eksemproblem som importhästarna dras med, skall kunna ha det avelsmålet i Sverige också! Som det är idag finns det inga sådana hingstar att välja på för de som vill avla sådana hästar.

Det är bara en mycket liten klick av de toppstammade hingstarna och stona som har ett sådant lynne. De är så få att om vi endast skall ha dessa att välja på för att avla familjehästar så blir det snabbt inavel, med alla dess negativa konsekvenser! Vi måste ha in en bred bas hingstar som lämpar sig för familjehästavel utan tävlingsprestationskrav!

Den ensidigt målinriktade aveln mot tävlingshästar gör att den genetiska variationen går mer och mer förlorad och islandshästen blir mer och mer inavlad. Alla torde vara bekanta med inavelns risker i form av lynnesfel, fysiska defekter, fel på syn eller hörsel och sämre hållbarhet. Dessutom ogillas grovt byggda hästar. Varför? En grovt byggd häst kan ha en lika korrekt exteriör som en lättbyggd! Och den är definitivt mer viktbärande. Dessutonm finns det undersökningar som visar att ju mer lättbyggd en hästras blir desto hetare blir medeltemperamentet! Och en familjehäst vill man ofta skall kunna ridas av alla, även pappa med ölmage vägandes 100 kg och hålla för detta! Idag stiger försäkringspremierna på islandshästaarna i samma takt som försäkringsbolagen konstaterar att islandshästen inte är lika sund och frisk längre!

Dagens avel på toppresterande hästar resulterar i en biprodukt av heta hästar med medelgångarter som varken platsar på tävlingsbanan eller som familjehäst och som kräver erfaren ryttare. Dessa hästar är betydligt vanligare än familjehästarna men betydligt mindre eftertraktade och finns i överflöd! De är resultatet av den popularitetsavel som sker pga en hingst tävlingsprestationer!

En bra familjehäst ska inte kräva att en professionell ryttare rider in den utan den medelgoda ryttaren, kanske grannflickan, skall lätt kunna rida in den och plocka fram gångarterna. Det är det avelsmålet många okända familjehästgårdar har på Island och det är de hästarna som gjort rasen så populär! Bara det att individerna från den tävlingsinriktade aveln kräver professionell hjälp för att bli en hygglig fritidshäst, är ju vansinnigt! Och det är inte de flesta beredda att betala för, så var gör vi då av denna biprodukt med ej tillräcklig kapacitet för att hävda sig som tävlingshäst men opassande som familjehäst? Och de har bara blivit fler med åren. De senaste åren har familjehästannonserna drastiskt minskat på bekostnad av just dessa svårridna hästar som kräver erfaren ryttare!

Anette

 

[Silverkedjan]

Sv: Avelsmålet (Tidigare: Med tanke på priser på islandshästardiskussionen......)

Men vi har ingenting i avelsmålen som stöder en sådan avel!

Nja, jag jag tycker inte det är något fel på SIF:s officiella avelsmål.

"Avelsmålet för islandshästrasen är en modig, stark och hållbar ridhäst, med mycket gott lynne, som är samarbetsvillig och arbetsvillig, är fyrgångare (skritt, trav, tölt, galopp) eller femgångare (+ flygande pass), med taktrena, spänstiga och vägvinnande rörelser i alla gångarter, med naturlig balans och bra undertramp, som bär sig väl under ryttare. Den skall ha ändamålsenlig exteriör och stark utstrålning. Den typiska robustheten, den rikliga behåringen med mycket skyddshår samt den stora färgvariationen måste alltid bevaras."


Problemet som jag ser det är att bedömningarna inte mäter det vi formulerat. Och att femgångare viktas så mkt högre än fyrgångare. Och att det inte finns något bra kontrollsystem för att ta eksem- och spatthästar ur avel.

Att avla på "problemfrihet", hållbarhet och bra vardagslynne måste på något sätt ändå mest vara den enskildes ansvar för det är så svårt att mäta på en bedömning. Det finns ju hingstar med mycket höga lynnespoäng som utanför banan bokstavligt slagit ner sin ryttare

Men att få reda på dessa variabler hos hingstarna är ju inte lätt. Förhoppningsvis gör konkurrensen att fler törs visa upp sina hingstar i olika sammanhang även som "familjehästar" och låta stoägarna prova om de gillar honom "i vardagen".


Vi har ju med hull och hår köpt det Isländska avelsmålet i praktiken eftersom vi dömer efter det. En extremt lättbyggd långbent femgångshäst med stark pass och vilja.

Så vi som håller oss till ett personligt lite mer "svenskanpassat" avelsmål med lättridna robusta fyrgångshästar som håller sig friska i vårt klimat får om vi inte förmår SIF att anpassa bedömningarna finna oss i att hamna längre ner på poängskalan.

Men å andra sidan är det ju vi som kan SÄLJA våra uppfödningar

 

[Inte_Ung]

Sv: Med tanke på priser på islandshästardiskussionen......

Tycker ni utgår ifrån lite fel synpunkt. Ni antar att bara för att hästen går att tävla är den omöjlig att rida för ett barn.

Det kanske stämde en gång i tiden när aveln inte hade kommit så långt, men numera stämmer inte det antagandet riktigt. Åtminstone vet jag på rak arm 4 hästar som kan ridas på tur ut med ett barn på ryggen (och då menar jag inte barn i betydelsen junior ryttare på 12 år som tävlar SM, utan 5-9 år som knappt suttit på häst innan) OCH kan tävlas på god nivå. Är det så fel att hästen förutom att fungera som barn- och nybörjarhäst dessutom är en god tävlingshäst?

DET tycker jag är det ultimata avelsmålet - en häst som ena dagen kan ridas av familjens 7-åring och nästa dag hoppträna med 12-åringen för att någon vecka senare tävlas av de vuxna!

Problemet är att det ur den aveln kommer en massa halvgalna hästar som varken går att tävla eller är bra för barn.
En bra häst är alltid en bra häst.
De goda tävlingshästarna är ofta mycket bra i huvudet samtidigt som de är oerhört välridna.

Men en extrem tävlingsavel medför att det produceras massor av hästar med 9 i vilja och halvgalet lynne.
Hästar som är för svåra för vanliga ryttare men inte duger till för de riktigt duktiga.

Att det blir så beror till stor del på att pass och vilja räknas så högt vid bedömningen.
Och 10 i vilja och 10 i pass kan inte kompencera för ingen trav eller supernervös när det kommer till vanliga ryttare.
Detta gör att man måste kunna föra in egenskaper som lätthanterlig, lättriden och lätt-töltad i avelsmålet.
Och det är svårt i dag.

I dag så är det i princip bara passande arab-liknande historier som slår sig själva på hakan, som lyckas att få några direkta poäng på bedömningar. Och dessa är inte alltid särskilt lättridna, vilket de borde vara.
Vi håller dessutom på att förlora den viktbärande delen av populationen, då man premierar att hästen är så lättbyggd som det bara går.
Riktigt viktbärande hästar är ofta litet grövre, och dessa få inga direkt höga poäng på extriören.

 

[Isold]

Sv: Avelsmålet (Tidigare: Med tanke på priser på islandshästardiskussionen......)

Nja, jag jag tycker inte det är något fel på SIF:s officiella avelsmål.

"Avelsmålet för islandshästrasen är en modig, stark och hållbar ridhäst, med mycket gott lynne, som är samarbetsvillig och arbetsvillig, är fyrgångare (skritt, trav, tölt, galopp) eller femgångare (+ flygande pass), med taktrena, spänstiga och vägvinnande rörelser i alla gångarter, med naturlig balans och bra undertramp, som bär sig väl under ryttare. Den skall ha ändamålsenlig exteriör och stark utstrålning. Den typiska robustheten, den rikliga behåringen med mycket skyddshår samt den stora färgvariationen måste alltid bevaras."


Problemet som jag ser det är att bedömningarna inte mäter det vi formulerat. Och att femgångare viktas så mkt högre än fyrgångare. Och att det inte finns något bra kontrollsystem för att ta eksem- och spatthästar ur avel.

Att avla på "problemfrihet", hållbarhet och bra vardagslynne måste på något sätt ändå mest vara den enskildes ansvar för det är så svårt att mäta på en bedömning. Det finns ju hingstar med mycket höga lynnespoäng som utanför banan bokstavligt slagit ner sin ryttare

Så vi som håller oss till ett personligt lite mer "svenskanpassat" avelsmål med lättridna robusta fyrgångshästar som håller sig friska i vårt klimat får om vi inte förmår SIF att anpassa bedömningarna finna oss i att hamna längre ner på poängskalan.

Håller så fullt och fast med i dessa synpunkter.

Det Tim nämner ovan är, om jag förstått det rätt, en bra ridhäst med bra lynne, bra hållbarhet OCH bra gångarter. Detta måste väl ändå vara det optimala! Det är väl ändå inte så att ett gott lynne är synonymt med små rörelser och tvärt om.

Jag tror INTE ALLS på att släppa in supersnälla gårdshingsten i stambok för att den är ju så himla trevlig och lämnar så trevliga avkommor. MASSOR av hingstar har vi i Sverige som är i stambok, säkerligen har flera av dem ett alldeles särdeles gott lynne. Faran med att dela upp rasen i "tävlingsvariant" och "skugsmullevariant" är att vi till sist får två olika raser. Ungefär som skett med den Nordsvenska rasen. Är det vad vi egentligen vill?

 

[Silverkedjan]

Sv: Avelsmålet (Tidigare: Med tanke på priser på islandshästardiskussionen......)

Det är väl ändå inte så att ett gott lynne är synonymt med små rörelser och tvärt om.

Nej så är det förstås inte. Jag tycker att ett vägvinnande självbärande steg som beskrivs i avelsmålet är viktigt även för skogsmullar. Där står däremot inte att man måste sparka sig på hakan

Frambensaktion är häftig - om den kommer pga bärighet. Nu har man ibland en tendens att bara se frambenen och inte om bakkärran är med. En av våra allra högst bedömda hingstar har tex inte mkt bakbenssteg, och en annan knappast någon skritt. Det är ju rätt viktiga egenskaper hos bra "skogsmullar" - man vill ju komma nånstans även om hästen går lugnt.

Att däremot ge höga poäng för generellt små rörelser tror jag inte är rätt väg - det kommer ändå alltid hästar med sådana. Men man ska enligt avelsmålet ovan kunna bli godkänd även utan extrema frambenslyft.

Ett betydligt större problem är att det krävs att hästen ser "hetsig" ut (särskilt nu när domarna inte rider) och har PASS.

Det diskar definitivt de bästa familjehästavelsämnena som oftast är 4-4½gångare med mer lagom vilja och för lydiga för att se vilda ut på visning.

 

[Silverkedjan]

Sv: Avelsmålet (Tidigare: Med tanke på priser på islandshästardiskussionen......)

Problemet vad gäller kategorin "familje-fritidshästar" är, som jag ser det, att utbildningen av hästen ofta brister. :

Jag håller absolut med.

Vilka ska rida in och träna alla efterfrågade familjehästar tills de är över 7 år?

Det finns inte lika många seriösa tränare som det finns behövande hästar - och de duktiga som finns handplockar ju ofta det "flashigaste" materialet för att kunna meritera sig på visningar och tävlingar etc.

Att ta en islandshäst på inridning och gångartsträning är en mycket olönsam historia om man ska göra det seriöst och vitt.

"Familjehästen" ökar helt enkelt inte i värde motsvarande den träning den behöver för att bli grundutbildad, gångartssäker och helt stabil som ridhäst.

Jag känner flera duktiga tränare som slutat ta emot unghästar för det är så mkt jobb för så lite lön. Och man får alltid kompromissa för att det ska bli så kort tid som möjligt (för att spara pengar) så färdigheterna hinner inte befästas ordentligt. Ofta är dessutom dessa hästar så ouppfostrade från början att det är riskabelt att tämja dem

 

[Isold]

Sv: Avelsmålet (Tidigare: Med tanke på priser på islandshästardiskussionen......)

Frambensaktion är häftig - om den kommer pga bärighet. Nu har man ibland en tendens att bara se frambenen och inte om bakkärran är med. En av våra allra högst bedömda hingstar har tex inte mkt bakbenssteg, och en annan knappast någon skritt. Det är ju rätt viktiga egenskaper hos bra "skogsmullar" - man vill ju komma nånstans även om hästen går lugnt.

Detta upplever jag också ffa vad gäller AVELSBEDÖMNINGAR. Där kan man ju verkligen diskutera hur hög resp låg kofficient varje moment ska ha. Skritten tex, utgör ju faktiskt bara 3 % av den totala bedömningen! Dessutom håller jag med om att frambensaktion premieras rätt högt liksom även ett "hetsigt" uttryck (vilja?), ja...

... MEN detta börjar ju faktiskt ändras på TÄVLINGSFRONTEN. Hästens form och samlingsgrad diskuteras alltmer, och även om bedömningssporter alltid tål att diskuteras, så tycker jag nog att vi är på väg åt rätt håll. De flesta stoägare jag känner som ska betäcka sitt sto väljer att titta på hingsten på tävlingsbanan. Allt färre går enbart efter bedömningspoäng. De flesta vill betäcka med en trevlig hingst med goda rörelser och god RIDBARHET. Detta visar sig ju faktiskt rätt väl i sportsammanhang, ffa i finaler.

Vad gäller dessa trevliga 4 1/2-gångare som, precis som du nämner, ofta är de potentiellt bästa fritidshästarna, så tycker jag att det är tråkigt att det i tävlingssammanhang inte riktigt finns någon gren som premierar dem. Ofta håller de inte riktigt i varken fyrgång eller femgång. T2, som jag tror kom till med tanken att just dessa mjuka tölthästar skulle kunna hävda sig i töltgren, har ju utvecklats till en gren där lättöltade 4-gångshästar hävdar sig bäst (i alla fall som det sett ut i år).