Sen skiljer det sig åt beroende på övrig pigmentering, dvs runt öron o ögon samt munnen. En del helvita boxrar är t ex döva.
- Hundavel & Ras
- Trådstartare sockerdricka
- Startdatum
Ja, är det inte samma sak med många few spotted dalmatiner och argentinsk vildsvinshund (dogo)?
Jag tror det. På dalmatiner görs väl BEAR test (hörselprov) innan leverans?
Uj uj uj, nu kommer jag till undsättning här efter tips om tråden! 
*Varning för LÅNG text!*
Kan börja med att kort berätta om mig och min roll i rasen. Skaffade min första miniatyr -14, året efter blev jag invald i styrelsen för rasklubben och sitter i dagsläget fortfarande kvar. Har även haft min första egna kull av rasen, men fler ska det bli!
Som ni ser på min profilbild så är det inte en bulle jag har där, utan en av mina förra hundar. Schäfer, en ras som jag haft i 14 års tid.
Då jag inte längre orkade eller ville ha en brukshund längre så började jag söka mig om en aktiv och rolig sällskapshund utan några direkta krav på "någonting".
Miniatyrbullterriern ploppade upp, nåja min sambo tipsade om rasen. Jag sa tvär NEEEEEJ - just av alla dessa orsaker folk har skrivit om här.
Det verkade vara en otroligt sjuk, lat, vrång och bångstyrig ras som dessutom var hemskt ful.
Men av någon anledning så återkom jag hela tiden till miniatyren. Ju mer jag satte mig in i den desto mer gillade jag det jag läste samt desto finare blev dom även i mina ögon.
Bla bla bla, det blev en mini - en riktigt j*vla bra sådan! I början var det en omställning från att ha gått från en ras som gjorde ALLT för en utan att ens blinka till en ras som faktiskt hade ett eget tänk, kanske inte alltid det smartaste tänket men ändock! Det tog lite tid innan jag började förstå mig på min hund och vad som fungerade. Men när jag väl började få grepp om det så var det otroligt smärtfritt!
Min tik Vega är en fantastiskt rolig hund, innan hon fyllt 17 månader så hade hon tagit sin första titel, var Nordens första bullterrier som erhållit en lydnadstitel av något slag. Innan 2 års ålder hade hon erhållit sin andra titel och var nu uppe i avancerad klass i rallylydnad.
Även utställd världen över med otroligt bra resultat, hon är en av Sveriges bästa tikar. 2016 är hon topp 1 ledande miniatyren.
Utöver detta då? Hon har ett fantastiskt bra MH och MT, med 402 p. Länkar till filmerna nedan.
Hon är min absolut bästa kompis, en mer okomplicerad hund får man banne mig leta efter. Fungerar med allt och alla, social och lyhörd. Guuud så skönt! Säger jag som hade driftiga brukshundar varav en med stor hundaggression.
Min tik är med mig på Allt jag gör, alltifrån att ligga i soffan och käka chips. OBS: Ett måste att dela med sig! Till alla möjliga utomhusaktiviteter.
Detta var lite kort om MIN hund, en individ. Valpen jag har behållit är nu 3 månader men ett riktigt litet krutpaket, waaay more på alla plan än mor sin än så länge. Sjukt rolig liten hund, vart ska detta sluta haha.
MEN, Vega är inte ensam! Generellt sett så är miniatyren enligt min uppfattning den mer käcka och alerta av båda varianterna. Dom är överlag mer terrier, dock inte åt det negativa hållet. Standard upplevs och är överlag mer brötig och vrång.
Men det finns även en handfull käcka storbullar också. En av mina närmare vänner har fyra (!) storbullar, den äldsta (7 år) uppfyller i stort alla kriterier som skrivits om här i tråden. De resterande hon har tävlas i rallylydnad och är väldigt aktiva till vardags. Den ena tycker att promenader är det absolut bästa som finns i hela,hela, hela världen. Har en annan bekant som har 3 storbullar, också väldigt "sportiga" rent fysiskt.
Sen kan jag också säga att min uppfattning och erfarenhet av de bullar jag har mött (vilket som sagt är MÅNGA!!!) så är det mycket av en ägarfråga också faktiskt. Allt för många låter sina bullar komma undan med allt, inkl vägran att gå och att ignorera en ute.
För att generalisera så är dessa oftast "den äldre generationen" medan den yngre faktiskt är dom som har väldigt aktiva bullar som är med på saker. Är det en handhavande fråga eller har aveln utvecklats? Jag säger nog både ock. Men som sagt, många ägare kör på stuket "En bulle kan inte, en bulle ska inte" och lever därefter. Jag fostrar och ställer krav på mina hundar som vilken annan hund som helst, och det går in, även om känslorna ibland fått sig ett törn när viljan inte alltid får som den vill - men det går över det också.
Jag är ju bland annat kontaktperson och sammankallande för SvBtk's aktivitetskommitté som tillsattes i slutet på -15. Detta för att vi i rasklubben vill uppmuntra bullefolket till att göra saker med sina bullar mer än att dega i soffan, sola på verandan och springa några varv i ringen.
Vi har haft prova på dag för kapplöpning och prova på dag med rallylydnad för instruktör. Ett tio-tjugo tal kom och det var högst uppskattat och det var inga bullar som vägrade. Vi anordnar även BPH för mentalitet är viktig för oss också!
Det finns även flera bulleägare som kör drag med sina bullar, vi snackar om att de köttar på mil efter mil.
Men det finns såklart också dom som inte tycker att just den aktiviteten är så fantastisk men det innebär inte att dom är lata för det och vägrar annan motion.
Vi har också fler som fått upp ögonen för t ex rallylydnad och agility, så att säga att dom är omöjliga stämmer inte riktigt med verkligheten i dagsläget.
Sen har folk rätt i det dom skriver, det är ingen ras om du vill satsa stenhårt inom lydnad eller brukset. För det är INTE en prestationsavlad brukshund som du kan precisionsträna. Men det är en otroligt rolig och aktiv sällskapshund som med rätt motivation, inställning (hos både förare och hund) samt belöning är med på det mesta.
Det känns lite som att det är mycket gamla skrönor som lever kvar. För såhär extremt lata och vägrande som rasen framstår i denna tråd tycker jag inte alls att dom är. Envisa är dom, för det är en ändå en bullhund och en terrier. Men skam den som ger sig som det så fint heter.
Vad gäller sjukdomar då, jaaaaaaa dom finns! Precis som i ALLA andra raser också! Rasklubben har flera hälsotester som uppfödare regelbundet rekommenderas att göra, vilket mer eller mindre alla gör. Tror nog inte det finns en enda uppfödare som inte hälsotestar på hud,hjärta och njurar...?! Patella är också en rekommendation vilket också kollas av många, främst hos mini.
Men det är trots allt levande djur och garantier har man tyvärr aldrig, oavsett ras. Men gör man sin efterforskning som valpköpare och väljer en uppfödare som delas ens egna syn på avel och använder sig av friska djur så har man ju bättre odds att få sig en frisk bulle. Precis som med vilken annan ras som helst.
Storleken skiljer ju sig en del också, minisarna ligger runt 15 kg (plus/minus) och standard runt 30 kg (plus/minus). Det märks och känns när en standard är i farten, haha. Det är pansarvagnar.
Så det är ju vad man själv föredrar, jag tycker det är lagom med hund i en mini. Dom orkar med allt men är lätta att ta under armen om det behövs och tar inte så mycket plats i soffan, sängen och bilen. :P
Vill man ha en go kompis som hänger med alltifrån att slänga sopor till att vara ute en heldag eller sällskapa i annan aktivitet så absolut, det är en fantastisk ras som jag personligen snabbt blivit helt frälst i. Fasen så underbara dom är!
Så VARNING: Bullar är beroendeframkallande! Har man väl skaffat sig en så vill man bara ha fler och fler!
Jag vill även tipsa dig om att besöka SvBtk's hemsida (www.svbtk.com) och kolla under rasrepresentanter. Vi har ett gäng runt om i Sverige som ställer upp för en träff eller fler, för att kunna informera mer så att de som är intresserade av rasen ska kunna få träffa en helt vanlig, opartisk bulleägare och dennes hund/ar. Ett jättebra verktyg att använda sig utav.
Sen kan jag även starkt tipsa om att besöka dom utställningar SvBtk anordnar, nu nästa är Västbullen i Tånga Hed, Vårgårda. 6 Maj vill jag minnas att det är, stanna gärna även kvar till kvällen för då jeflar blir det grillning och party med trubadur och allt. Vi bullefolket är nog lika roliga och crazy som våra hundar, hahaha.
Kan också inflika om varför Jag inte valde staffe, amstaff eller fralla(har ägt en). Detta är raser som är sjukt stora numerärt och det inte för rasernas bästa. De två förstnämnda besitter också egenskaper som inte tilltalar mig personligen - t ex låg retningströskel och hundriktad aggression.
Frallan å andra sidan är extremt trevliga men ack så sjuka, vanligt med missbildningar i ryggen samt det klassiska med andningen.
Nu vet jag inte vart i landet du bor, men jag håller till i Örebro men även Sthlm som jag ofta åker till pga vänner och familj. Vill du träffa mina minisar så hojta!
Så, nu till filmerna på min tiks MH och MT samt några bilder.
*Varning för LÅNG text!*Kan börja med att kort berätta om mig och min roll i rasen. Skaffade min första miniatyr -14, året efter blev jag invald i styrelsen för rasklubben och sitter i dagsläget fortfarande kvar. Har även haft min första egna kull av rasen, men fler ska det bli!
Som ni ser på min profilbild så är det inte en bulle jag har där, utan en av mina förra hundar. Schäfer, en ras som jag haft i 14 års tid.
Då jag inte längre orkade eller ville ha en brukshund längre så började jag söka mig om en aktiv och rolig sällskapshund utan några direkta krav på "någonting".
Miniatyrbullterriern ploppade upp, nåja min sambo tipsade om rasen. Jag sa tvär NEEEEEJ - just av alla dessa orsaker folk har skrivit om här.
Det verkade vara en otroligt sjuk, lat, vrång och bångstyrig ras som dessutom var hemskt ful.
Men av någon anledning så återkom jag hela tiden till miniatyren. Ju mer jag satte mig in i den desto mer gillade jag det jag läste samt desto finare blev dom även i mina ögon.
Bla bla bla, det blev en mini - en riktigt j*vla bra sådan! I början var det en omställning från att ha gått från en ras som gjorde ALLT för en utan att ens blinka till en ras som faktiskt hade ett eget tänk, kanske inte alltid det smartaste tänket men ändock! Det tog lite tid innan jag började förstå mig på min hund och vad som fungerade. Men när jag väl började få grepp om det så var det otroligt smärtfritt!
Min tik Vega är en fantastiskt rolig hund, innan hon fyllt 17 månader så hade hon tagit sin första titel, var Nordens första bullterrier som erhållit en lydnadstitel av något slag. Innan 2 års ålder hade hon erhållit sin andra titel och var nu uppe i avancerad klass i rallylydnad.
Även utställd världen över med otroligt bra resultat, hon är en av Sveriges bästa tikar. 2016 är hon topp 1 ledande miniatyren.
Utöver detta då? Hon har ett fantastiskt bra MH och MT, med 402 p. Länkar till filmerna nedan.
Hon är min absolut bästa kompis, en mer okomplicerad hund får man banne mig leta efter. Fungerar med allt och alla, social och lyhörd. Guuud så skönt! Säger jag som hade driftiga brukshundar varav en med stor hundaggression.
Min tik är med mig på Allt jag gör, alltifrån att ligga i soffan och käka chips. OBS: Ett måste att dela med sig! Till alla möjliga utomhusaktiviteter.
Detta var lite kort om MIN hund, en individ. Valpen jag har behållit är nu 3 månader men ett riktigt litet krutpaket, waaay more på alla plan än mor sin än så länge. Sjukt rolig liten hund, vart ska detta sluta haha.
MEN, Vega är inte ensam! Generellt sett så är miniatyren enligt min uppfattning den mer käcka och alerta av båda varianterna. Dom är överlag mer terrier, dock inte åt det negativa hållet. Standard upplevs och är överlag mer brötig och vrång.
Men det finns även en handfull käcka storbullar också. En av mina närmare vänner har fyra (!) storbullar, den äldsta (7 år) uppfyller i stort alla kriterier som skrivits om här i tråden. De resterande hon har tävlas i rallylydnad och är väldigt aktiva till vardags. Den ena tycker att promenader är det absolut bästa som finns i hela,hela, hela världen. Har en annan bekant som har 3 storbullar, också väldigt "sportiga" rent fysiskt.
Sen kan jag också säga att min uppfattning och erfarenhet av de bullar jag har mött (vilket som sagt är MÅNGA!!!) så är det mycket av en ägarfråga också faktiskt. Allt för många låter sina bullar komma undan med allt, inkl vägran att gå och att ignorera en ute.
För att generalisera så är dessa oftast "den äldre generationen" medan den yngre faktiskt är dom som har väldigt aktiva bullar som är med på saker. Är det en handhavande fråga eller har aveln utvecklats? Jag säger nog både ock. Men som sagt, många ägare kör på stuket "En bulle kan inte, en bulle ska inte" och lever därefter. Jag fostrar och ställer krav på mina hundar som vilken annan hund som helst, och det går in, även om känslorna ibland fått sig ett törn när viljan inte alltid får som den vill - men det går över det också.
Jag är ju bland annat kontaktperson och sammankallande för SvBtk's aktivitetskommitté som tillsattes i slutet på -15. Detta för att vi i rasklubben vill uppmuntra bullefolket till att göra saker med sina bullar mer än att dega i soffan, sola på verandan och springa några varv i ringen.
Vi har haft prova på dag för kapplöpning och prova på dag med rallylydnad för instruktör. Ett tio-tjugo tal kom och det var högst uppskattat och det var inga bullar som vägrade. Vi anordnar även BPH för mentalitet är viktig för oss också!
Det finns även flera bulleägare som kör drag med sina bullar, vi snackar om att de köttar på mil efter mil.
Men det finns såklart också dom som inte tycker att just den aktiviteten är så fantastisk men det innebär inte att dom är lata för det och vägrar annan motion.
Vi har också fler som fått upp ögonen för t ex rallylydnad och agility, så att säga att dom är omöjliga stämmer inte riktigt med verkligheten i dagsläget.
Sen har folk rätt i det dom skriver, det är ingen ras om du vill satsa stenhårt inom lydnad eller brukset. För det är INTE en prestationsavlad brukshund som du kan precisionsträna. Men det är en otroligt rolig och aktiv sällskapshund som med rätt motivation, inställning (hos både förare och hund) samt belöning är med på det mesta.
Det känns lite som att det är mycket gamla skrönor som lever kvar. För såhär extremt lata och vägrande som rasen framstår i denna tråd tycker jag inte alls att dom är. Envisa är dom, för det är en ändå en bullhund och en terrier. Men skam den som ger sig som det så fint heter.
Vad gäller sjukdomar då, jaaaaaaa dom finns! Precis som i ALLA andra raser också! Rasklubben har flera hälsotester som uppfödare regelbundet rekommenderas att göra, vilket mer eller mindre alla gör. Tror nog inte det finns en enda uppfödare som inte hälsotestar på hud,hjärta och njurar...?! Patella är också en rekommendation vilket också kollas av många, främst hos mini.
Men det är trots allt levande djur och garantier har man tyvärr aldrig, oavsett ras. Men gör man sin efterforskning som valpköpare och väljer en uppfödare som delas ens egna syn på avel och använder sig av friska djur så har man ju bättre odds att få sig en frisk bulle. Precis som med vilken annan ras som helst.
Storleken skiljer ju sig en del också, minisarna ligger runt 15 kg (plus/minus) och standard runt 30 kg (plus/minus). Det märks och känns när en standard är i farten, haha. Det är pansarvagnar.
Så det är ju vad man själv föredrar, jag tycker det är lagom med hund i en mini. Dom orkar med allt men är lätta att ta under armen om det behövs och tar inte så mycket plats i soffan, sängen och bilen. :P
Vill man ha en go kompis som hänger med alltifrån att slänga sopor till att vara ute en heldag eller sällskapa i annan aktivitet så absolut, det är en fantastisk ras som jag personligen snabbt blivit helt frälst i. Fasen så underbara dom är!
Så VARNING: Bullar är beroendeframkallande! Har man väl skaffat sig en så vill man bara ha fler och fler!
Jag vill även tipsa dig om att besöka SvBtk's hemsida (www.svbtk.com) och kolla under rasrepresentanter. Vi har ett gäng runt om i Sverige som ställer upp för en träff eller fler, för att kunna informera mer så att de som är intresserade av rasen ska kunna få träffa en helt vanlig, opartisk bulleägare och dennes hund/ar. Ett jättebra verktyg att använda sig utav.
Sen kan jag även starkt tipsa om att besöka dom utställningar SvBtk anordnar, nu nästa är Västbullen i Tånga Hed, Vårgårda. 6 Maj vill jag minnas att det är, stanna gärna även kvar till kvällen för då jeflar blir det grillning och party med trubadur och allt. Vi bullefolket är nog lika roliga och crazy som våra hundar, hahaha.
Kan också inflika om varför Jag inte valde staffe, amstaff eller fralla(har ägt en). Detta är raser som är sjukt stora numerärt och det inte för rasernas bästa. De två förstnämnda besitter också egenskaper som inte tilltalar mig personligen - t ex låg retningströskel och hundriktad aggression.
Frallan å andra sidan är extremt trevliga men ack så sjuka, vanligt med missbildningar i ryggen samt det klassiska med andningen.
Nu vet jag inte vart i landet du bor, men jag håller till i Örebro men även Sthlm som jag ofta åker till pga vänner och familj. Vill du träffa mina minisar så hojta!
Så, nu till filmerna på min tiks MH och MT samt några bilder.
Fel!
Det finns ett flertalet bullar som startat i Lydnad, redan på 80-talet och nu 2000-talet.
I Agility har vi minst en mini som tävlat, kanske inte framgångsrikt men ändå!
Rallyn har vi flera som de senaste 2 åren som har startat och det är inte "en enda som lyckats ta sig till fortsättningsklass" utan det är minst fyra nu varav en av dom (min egna) är uppe i avancerad klass! Dock ej startad där ännu pga landskamper i utställning utomlands och valpar förra året. Men i år så jävlar!
I viltspår har vi några som tävlar och flera som sysselsätter sig med drag, det sistnämnda i ren motionsform om det ser ut nu.
Så snälla, kom med korrekt information om du nu ska sprida någon.
Tack för att du skrev detta, precis så känner jag också för bullterriern trots att jag inte har någon egen, jag har haft staffar hela livet men träffat på en hel del bullar och deras ägare också, det är en allt vanligare ras bland hästfolk upplever jag det, vilket passar perfekt.
Av alla jag träffat så har bara en varit den där lata, tråkiga typen, men som sagt så var den smällfet, vilket kan spela roll. Mycket av det som skrivs här känns som beskrivning av engelsk bulldog snarare än bullterrier.
Bullar är enligt mig lightversionen av staffe; en glad, kelig, ROLIG, trofast, lättsam och matglad individ som älskar allt och alla. Kanske inte lika "hetsig" och "på" som staffen, men absolut finns det stora likheter, dels i det egna tänket och dels i hur positiva dom är mot allt nytt.
En bra av och på-knapp.
Av alla jag träffat så har bara en varit den där lata, tråkiga typen, men som sagt så var den smällfet, vilket kan spela roll. Mycket av det som skrivs här känns som beskrivning av engelsk bulldog snarare än bullterrier.
Bullar är enligt mig lightversionen av staffe; en glad, kelig, ROLIG, trofast, lättsam och matglad individ som älskar allt och alla. Kanske inte lika "hetsig" och "på" som staffen, men absolut finns det stora likheter, dels i det egna tänket och dels i hur positiva dom är mot allt nytt.
En bra av och på-knapp.
Uj uj uj, nu kommer jag till undsättning här efter tips om tråden!
Kan börja med att kort berätta om mig och min roll i rasen. Skaffade min första miniatyr -14, året efter blev jag invald i styrelsen för rasklubben och sitter i dagsläget fortfarande kvar. Har även haft min första egna kull av rasen, men fler ska det bli!
Som ni ser på min profilbild så är det inte en bulle jag har där, utan en av mina förra hundar. Schäfer, en ras som jag haft i 14 års tid.
Då jag inte längre orkade eller ville ha en brukshund längre så började jag söka mig om en aktiv och rolig sällskapshund utan några direkta krav på "någonting".
Miniatyrbullterriern ploppade upp, nåja min sambo tipsade om rasen. Jag sa tvär NEEEEEJ - just av alla dessa orsaker folk har skrivit om här.
Det verkade vara en otroligt sjuk, lat, vrång och bångstyrig ras som dessutom var hemskt ful.
Men av någon anledning så återkom jag hela tiden till miniatyren. Ju mer jag satte mig in i den desto mer gillade jag det jag läste samt desto finare blev dom även i mina ögon.
Bla bla bla, det blev en mini - en riktigt j*vla bra sådan! I början var det en omställning från att ha gått från en ras som gjorde ALLT för en utan att ens blinka till en ras som faktiskt hade ett eget tänk, kanske inte alltid det smartaste tänket men ändock! Det tog lite tid innan jag började förstå mig på min hund och vad som fungerade. Men när jag väl började få grepp om det så var det otroligt smärtfritt!
Min tik Vega är en fantastiskt rolig hund, innan hon fyllt 17 månader så hade hon tagit sin första titel, var Nordens första bullterrier som erhållit en lydnadstitel av något slag. Innan 2 års ålder hade hon erhållit sin andra titel och var nu uppe i avancerad klass i rallylydnad.
Även utställd världen över med otroligt bra resultat, hon är en av Sveriges bästa tikar. 2016 är hon topp 1 ledande miniatyren.
Utöver detta då? Hon har ett fantastiskt bra MH och MT, med 402 p. Länkar till filmerna nedan.
Hon är min absolut bästa kompis, en mer okomplicerad hund får man banne mig leta efter. Fungerar med allt och alla, social och lyhörd. Guuud så skönt! Säger jag som hade driftiga brukshundar varav en med stor hundaggression.
Min tik är med mig på Allt jag gör, alltifrån att ligga i soffan och käka chips. OBS: Ett måste att dela med sig! Till alla möjliga utomhusaktiviteter.
Detta var lite kort om MIN hund, en individ. Valpen jag har behållit är nu 3 månader men ett riktigt litet krutpaket, waaay more på alla plan än mor sin än så länge. Sjukt rolig liten hund, vart ska detta sluta haha.
MEN, Vega är inte ensam! Generellt sett så är miniatyren enligt min uppfattning den mer käcka och alerta av båda varianterna. Dom är överlag mer terrier, dock inte åt det negativa hållet. Standard upplevs och är överlag mer brötig och vrång.
Men det finns även en handfull käcka storbullar också. En av mina närmare vänner har fyra (!) storbullar, den äldsta (7 år) uppfyller i stort alla kriterier som skrivits om här i tråden. De resterande hon har tävlas i rallylydnad och är väldigt aktiva till vardags. Den ena tycker att promenader är det absolut bästa som finns i hela,hela, hela världen. Har en annan bekant som har 3 storbullar, också väldigt "sportiga" rent fysiskt.
Sen kan jag också säga att min uppfattning och erfarenhet av de bullar jag har mött (vilket som sagt är MÅNGA!!!) så är det mycket av en ägarfråga också faktiskt. Allt för många låter sina bullar komma undan med allt, inkl vägran att gå och att ignorera en ute.
För att generalisera så är dessa oftast "den äldre generationen" medan den yngre faktiskt är dom som har väldigt aktiva bullar som är med på saker. Är det en handhavande fråga eller har aveln utvecklats? Jag säger nog både ock. Men som sagt, många ägare kör på stuket "En bulle kan inte, en bulle ska inte" och lever därefter. Jag fostrar och ställer krav på mina hundar som vilken annan hund som helst, och det går in, även om känslorna ibland fått sig ett törn när viljan inte alltid får som den vill - men det går över det också.
Jag är ju bland annat kontaktperson och sammankallande för SvBtk's aktivitetskommitté som tillsattes i slutet på -15. Detta för att vi i rasklubben vill uppmuntra bullefolket till att göra saker med sina bullar mer än att dega i soffan, sola på verandan och springa några varv i ringen.
Vi har haft prova på dag för kapplöpning och prova på dag med rallylydnad för instruktör. Ett tio-tjugo tal kom och det var högst uppskattat och det var inga bullar som vägrade. Vi anordnar även BPH för mentalitet är viktig för oss också!
Det finns även flera bulleägare som kör drag med sina bullar, vi snackar om att de köttar på mil efter mil.
Men det finns såklart också dom som inte tycker att just den aktiviteten är så fantastisk men det innebär inte att dom är lata för det och vägrar annan motion.
Vi har också fler som fått upp ögonen för t ex rallylydnad och agility, så att säga att dom är omöjliga stämmer inte riktigt med verkligheten i dagsläget.
Sen har folk rätt i det dom skriver, det är ingen ras om du vill satsa stenhårt inom lydnad eller brukset. För det är INTE en prestationsavlad brukshund som du kan precisionsträna. Men det är en otroligt rolig och aktiv sällskapshund som med rätt motivation, inställning (hos både förare och hund) samt belöning är med på det mesta.
Det känns lite som att det är mycket gamla skrönor som lever kvar. För såhär extremt lata och vägrande som rasen framstår i denna tråd tycker jag inte alls att dom är. Envisa är dom, för det är en ändå en bullhund och en terrier. Men skam den som ger sig som det så fint heter.
Vad gäller sjukdomar då, jaaaaaaa dom finns! Precis som i ALLA andra raser också! Rasklubben har flera hälsotester som uppfödare regelbundet rekommenderas att göra, vilket mer eller mindre alla gör. Tror nog inte det finns en enda uppfödare som inte hälsotestar på hud,hjärta och njurar...?! Patella är också en rekommendation vilket också kollas av många, främst hos mini.
Men det är trots allt levande djur och garantier har man tyvärr aldrig, oavsett ras. Men gör man sin efterforskning som valpköpare och väljer en uppfödare som delas ens egna syn på avel och använder sig av friska djur så har man ju bättre odds att få sig en frisk bulle. Precis som med vilken annan ras som helst.
Storleken skiljer ju sig en del också, minisarna ligger runt 15 kg (plus/minus) och standard runt 30 kg (plus/minus). Det märks och känns när en standard är i farten, haha. Det är pansarvagnar.
Så det är ju vad man själv föredrar, jag tycker det är lagom med hund i en mini. Dom orkar med allt men är lätta att ta under armen om det behövs och tar inte så mycket plats i soffan, sängen och bilen. :P
Vill man ha en go kompis som hänger med alltifrån att slänga sopor till att vara ute en heldag eller sällskapa i annan aktivitet så absolut, det är en fantastisk ras som jag personligen snabbt blivit helt frälst i. Fasen så underbara dom är!
Så VARNING: Bullar är beroendeframkallande! Har man väl skaffat sig en så vill man bara ha fler och fler!
Jag vill även tipsa dig om att besöka SvBtk's hemsida (www.svbtk.com) och kolla under rasrepresentanter. Vi har ett gäng runt om i Sverige som ställer upp för en träff eller fler, för att kunna informera mer så att de som är intresserade av rasen ska kunna få träffa en helt vanlig, opartisk bulleägare och dennes hund/ar. Ett jättebra verktyg att använda sig utav.
Sen kan jag även starkt tipsa om att besöka dom utställningar SvBtk anordnar, nu nästa är Västbullen i Tånga Hed, Vårgårda. 6 Maj vill jag minnas att det är, stanna gärna även kvar till kvällen för då jeflar blir det grillning och party med trubadur och allt. Vi bullefolket är nog lika roliga och crazy som våra hundar, hahaha.
Kan också inflika om varför Jag inte valde staffe, amstaff eller fralla(har ägt en). Detta är raser som är sjukt stora numerärt och det inte för rasernas bästa. De två förstnämnda besitter också egenskaper som inte tilltalar mig personligen - t ex låg retningströskel och hundriktad aggression.
Frallan å andra sidan är extremt trevliga men ack så sjuka, vanligt med missbildningar i ryggen samt det klassiska med andningen.
Nu vet jag inte vart i landet du bor, men jag håller till i Örebro men även Sthlm som jag ofta åker till pga vänner och familj. Vill du träffa mina minisar så hojta!
Så, nu till filmerna på min tiks MH och MT samt några bilder.
Vad kul att höra att min novell uppskattas, tack. Vill ju dela rätt bild av rasen men inte heller "mörka" något.Tack för att du skrev detta, precis så känner jag också för bullterriern trots att jag inte har någon egen, jag har haft staffar hela livet men träffat på en hel del bullar och deras ägare också, det är en allt vanligare ras bland hästfolk upplever jag det, vilket passar perfekt.
Av alla jag träffat så har bara en varit den där lata, tråkiga typen, men som sagt så var den smällfet, vilket kan spela roll. Mycket av det som skrivs här känns som beskrivning av engelsk bulldog snarare än bullterrier.
Bullar är enligt mig lightversionen av staffe; en glad, kelig, ROLIG, trofast, lättsam och matglad individ som älskar allt och alla. Kanske inte lika "hetsig" och "på" som staffen, men absolut finns det stora likheter, dels i det egna tänket och dels i hur positiva dom är mot allt nytt.
En bra av och på-knapp.
Där sa du det, en lightversion av staffe! Så är det faktiskt, dom är liksom mer... Balanserade...?! Kan man säga så?
Tyvärr så är det där med vikten tyvärr ett vanligt förekommande problem också, det smärtar mig att se att folk håller sina hundar i för högt hull, vilket i sin tur absolut kan påverka hurdan hunden ser på motion.
Men det glädjer mig också att se att denna trend till feta bullar har börjat vända det senaste, framförallt inom minin. Där är det inte alls lika vanligt längre att se en fet mini som det är att se en fet standard, undantag finns såklart.
Detta är också något som även alltfler domare börjat premiera, förr var det "saknar hull/massa" och normalviktiga hundar åkte ut till att det numer gärna lyfts upp att hundar är i "perfekt kondition" när dom faktiskt är i bra kondition. Så det känns riktigt bra faktiskt för jag är en sådan som hållit min tik i bra form, alltid.
Det har varit mycket diskussioner om detta bland rasfolket, i RS står det att bullar ska vara muskulösa med bra massa, något som (miss)tolkats att övervikt/fett = muskulös massa.
Jag har hört att många kan vara blinda också?
Visst är dom fiiiinaaaa!! Älskar dom!Vilka sötnosar alla tre
Det är min Vega (tricolor) och hennes halvsyster Inka (black and tan) samt Vegas dotter Mira, lillskiten där.
Något som är sjukt positivt med rasen, dom fungerar oftast så otroligt väl med andra hundar/i flock.
Det har jag aldrig hört. Blinda o ev med missbildningar i ögonhålor o själva ögat är för förknippat med merleavel.
Tack för att du skrev detta, precis så känner jag också för bullterriern trots att jag inte har någon egen, jag har haft staffar hela livet men träffat på en hel del bullar och deras ägare också, det är en allt vanligare ras bland hästfolk upplever jag det, vilket passar perfekt.
Av alla jag träffat så har bara en varit den där lata, tråkiga typen, men som sagt så var den smällfet, vilket kan spela roll. Mycket av det som skrivs här känns som beskrivning av engelsk bulldog snarare än bullterrier.
Bullar är enligt mig lightversionen av staffe; en glad, kelig, ROLIG, trofast, lättsam och matglad individ som älskar allt och alla. Kanske inte lika "hetsig" och "på" som staffen, men absolut finns det stora likheter, dels i det egna tänket och dels i hur positiva dom är mot allt nytt.
En bra av och på-knapp.
Jag har som sagt engelsk bulldog, och nej, jag känner inte igen att hon är lat och slö, tvärt om! Men däremot så har hon inget emot att ligga på soffan hela dagen om det är så! Och jag kan tänka mig att en del ägare till e.b tror att det är lite så dom är, och väljer då denna ras för att dom själva inte vill aktivera sig så mycket. För Mollan protesterar absolut inte som sagt av att ligga på soffan, lika lite som hon protesterar om vi tar en långpromenad! Däremot lydnad...
Jag trodde det skulle bli en jättestor omställning då jag tidigare haft Staffe, boxer m.m, men Mollan är med på allt! Vi kan spendera halva dagarna ute och hon rejsar runt som en blå, enda tills vi kommer hem. Då blir det tvärdäck!
Sen tror jag övervikt är problem även hos e.b. Vissa är ju som en enda klump som knappt kan ta sig upp och ner själva. Jag håller gärna hellre lite undervikt än övervikt. Det är tillräckligt tungt endå för deras kroppsställning! Revbenen känns när man trycker, men syns inte. Många e.b jag klämt och känt på har det inte funnits tillstymmelse till revben även om man har gröpat efter dom!
Det kanske är mer på katter då?
Hon är ju så finMin galning på kapplöpningsbanan, några HUNDRADELS sekunder långsammare än en Galgo Espanol i tävlingskondition! *Japp, alla hundar klockades och ja min hund springer hela varvet runt*
"Släpp mig ungjävel!" *Ej jag på bild*
Är det på banan i Örebro ni springer?Aldrig hört heller, däremot ofta döva.
Vad roligt!Min galning på kapplöpningsbanan, några HUNDRADELS sekunder långsammare än en Galgo Espanol i tävlingskondition! *Japp, alla hundar klockades och ja min hund springer hela varvet runt*
"Släpp mig ungjävel!" *Ej jag på bild*
Det förvånar mig inte att din hund nästan slog vinthunden i snabbhet. Dom där små är dessutom nästan lika kompakta och atletiska som staffarna.
Den första bilden fick mig att haja till lite extra, ser ut som om tjejen håller i en bulle i den ena och en hamburgare i den andra handen.
Ja, jag har aldrig sett en engelsk bulldog i god kondition annat än på bild möjligen. Så det kan nog stämma, samt att många är för extrema i kroppen så dom knappt orkar jobba en meter.
Men det finns kanske sundare varianter?
Tack så mycket, jag är ju såklart partisk men hon är faktiskt otroligt fin och framförallt trevlig.Hon är ju så fin
Ja det är på Örebro kapp. Hade en prova-på dag i höstas men Vega har sprungit där innan också.
Liknande trådar
Hundavel & Ras
Jag har alltid älskat hundar och är uppvuxen med labradorer i kärnfamiljen. Har från det jag var barn gått ut med hundar, genomgående...
Senast: Cissi_ma
·
Hundavel & Ras
Hej!
Det är spännande tider för mig och min familj, då vi äntligen känner att det är en bra tid att skaffa hund. Tanken är att besöka...
Senast: nightcrawler
·
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Hästar kan bli lejonmat på djurpark- Hästnyheter Samma här, jag skulle personligen inte vilja äta mina egna men har ingenting problem med att se hästkött på menyn.
- Sel
- Svar: 42
- Visningar: 1 973
- Hästnyheter
-
Två ryttare får stöd av SOK- Hästnyheter Då läste jag uppenbart dåligt.
- Ceta
- Svar: 5
- Visningar: 370
- Hästnyheter
Allmänt, Barn, Dagbok
-
NPF- diagnoser och dagens skola- Skola & Jobb Utifrån våra erfarenheter med tonåring som mått dåligt sedan femte klass (går i nian nu) och inte fick hjälp förrän vi bytte skola i...
- gullviva
- Svar: 43
- Visningar: 1 027
- Allmänt
Hästrelaterat
-
Ni som gått från en häst till två hästar på inackordering- Hästmänniskan Naturligtvis kan det hända. Men i mitt fall så under de senaste 10 åren så har jag bara haft en längre period med två skadade hästar där...
- Fiorano
- Svar: 34
- Visningar: 1 425
- Hästmänniska
