Visst menar du här det folk som om man skulle säga "Ja men jag är en transman", så svarar de "jaha men du vet om att du aldrig kommer vara en RIKTIG man?". De där som om man berättar om hormoner så är deras fokus hur ful man kommer bli (inte kan, i deras ögon är det att man kommer bli det by default). Som jag fick höra "men ditt hårfäste kommer ju gå bak i nacken på dig!" som om det inte redan var kört på den biten för längesen . Samma personer som gärna använder ens nya namn, tills de förstår att man är trans, då åker det gamla namnet fram direkt.Jag menar bara att om jag, som är född i en kvinnlig kropp, skulle känna att jag faktiskt inte är kvinna utan kanske man eller ickebinär, så finns det dom som måste påpeka att jag "minsann inte är man eller ickebinär utan att jag är kvinna. Punkt".
Rätta mig om jag har fel, men det var så jag tolkade det iaf. Och lite sorgset är det med sådana människor, för de kan ju liksom inte glädjas med en. Samtidigt så känns det som det enda man kan göra är att skaka av sig det, för jag tror nämligen aldrig att det kommer ändras. Eller så är jag kanske bara bitter för att varenda person jag har kommit ut för har reagerat just sådär, med undantag min partner.