Att skapa kön...

Sv: Att skapa kön...

Förändringen i attityder är också intressant och måste ju bero på något. Alltså något måste ha fått 20% män att tänka om på, låt säga de senaste 50 åren.

Då var den kanske en promille som kunde tänka sig att vara hemma med sina barn. Sen fanns det väl knappast möjligheter heller med tanke på samhällsstrukturen men det gör det ju inte mindre intressant. Eftersom det raskt gör det privata till politik.
 
Sv: Att skapa kön...

Min make fick ex. frågan om det verkligen var nödvändigt att han var hemma så länge. Och vad gjorde maman då? :eek:
om man som man möter den attityden så krävs det en hel del för att bryta mot de normer som finns i samhället.

Det är mycket ledsamt att det är så. Och jag vet andra män som råkat ut för samma sak. Men jag tänkte berätta en "solskenshistoria" kring saken. Min sambo och jag kommer att dela föräldraledigheten rakt av mellan oss. Sambon har flaggat detta för sin chef och han väntade sig nästan att chefen skulle .... se lite missnöjd ut. Men istället sa chefen "ja, det är ju annorlunda nu mot när jag fick barn. Men vad bra för dig att du ska få vara hemma!". En stor grej som påverkat på hans arbetsplats tror jag är: vår organisation (vi jobbar i samma organisation) jobbar en del med dessa frågor och tar upp detta med attityder under chefsutbildningar och annat. OCH; på arbetsplatsen finns redan två män som är i 40-årsåldern varav den ena lika ofta VAB:ar som sin sambo och den andra är halvt föräldraledig och delar fl med sin maka rakt av.

Så; tackolov så finns det förändringar i samhället!! Åtminstone på vissa platser och bland vissa individer.
 
Sv: Att skapa kön...

Men då kan du ju vända på det. VARFÖR tar kvinnor ut mer föräldraledighet? VARFÖR vabbar kvinnor mer?

Och om kvinnorna vill ta ut mer än mannen, varför får de inte lov att göra det? Jo för att folk som tror att jämlikhet är att trycka till männen blir förbannade när instinkterna tar vid att kvinnan tar hand om barnet och mannen arbetar. Hos vissa finns detta, även om det inte är hos alla, men alla måste böja sig för åsikterna att alla ska vara hemma lika mycket.
 
Sv: Att skapa kön...

Precis!! Men det är ju det som är själva pudelns kärna!! Att många som är/känner sig som "både och" faktiskt inte är accepterade idag.

det är väl en sak, men låt inte barnen hamna i skjutelden för detta. Apropå om 7-åringar är klokare än 3-åringar, så vet jag inte riktigt hur du menar. Barn mobbar gärna alla som sticker ut, oavsett vad vuxenvärlden anser vara pk. Jag har själv blivit mobbad och jag vet vad det innebär. Den som vill skapa ett jämställt samhälle borde börja med sig själv, på sin arbetsplats, och inte i första hand dra in barnen i debatten som ett verktyg.

Och apropå att barn lyssnar på sina föräldrar - nej, det gör de inte, i alla fall kan man inte räkna med det, om föräldrarnas ord står i konflikt med kompisarnas. Jag har tvingats lyssna på många förtvivlade föräldrar den senaste tiden och de står maktlösa när barnen väl har fått för sig något, från kompisar, andra föräldrar, skolpersonal eller vad det nu kan vara.
 
Sv: Att skapa kön...

Men ditt resonemang haltar fortfarande. Om allt beror på INDIVIDERNAS vilja & inte cementerade könsroller så borde fler män vara föräldralediga. Jag vägrar att tro att endast 20% av männen vill vara föräldralediga med sina barn om de VERKLIGEN kände att de fick välja. Det krävs en del av individen för att bryta gamla mönster.

Min make fick ex. frågan om det verkligen var nödvändigt att han var hemma så länge. Och vad gjorde maman då? :eek:
om man som man möter den attityden så krävs det en hel del för att bryta mot de normer som finns i samhället.

Men snälla, du svarar inte på resonemanget utan glider undan hela tiden. Jag har aldrig skrivit att könsroller inte finns eller spelar roll. Det tror jag visst att de gör. Men du har störst ansvar för ditt liv, oavsett roller, och störst möjlighet att påverka din karriär/lön/utbildning/vem som är hemma med barnen. Allt annat är naivt och bortförklaringar! Och om du har läst mitt inlägg skriver jag att männen - tror jag - inte känner sig tillräckligt motiverade att vara hemma. De vill inte bidra på det sättet, utan sätter pengar och ekonomi högst på dagordningen, medan mammorna föredrar att vara med sina barn och sätter ekonomin lägre. Men det är min spekulation! Förstår du?
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Att skapa kön...

det är väl en sak, men låt inte barnen hamna i skjutelden för detta.
I skjutelden hamnar de ju bara för att något av barnen som mobbar har fått lära sig hemifrån att tex rosa är en "tjejfärg". Om du läser hela tråden ser du också min tanke angående om jag själv skulle sätta kjol på min (eventuella) son.

Apropå om 7-åringar är klokare än 3-åringar, så vet jag inte riktigt hur du menar. Barn mobbar gärna alla som sticker ut, oavsett vad vuxenvärlden anser vara pk. Jag har själv blivit mobbad och jag vet vad det innebär. Den som vill skapa ett jämställt samhälle borde börja med sig själv, på sin arbetsplats, och inte i första hand dra in barnen i debatten som ett verktyg.
Arbetsplatserna kommer aldrig att förändras om det inte jobbas med jämställdhetsfrågorna redan från unga år. Från både föräldrar och skola och övriga i samhället. Jag har också varit lite smått mobbad, min bror var rätt rejält mobbad när han gick i lågstadiet. Och ingen av oss var det pga att vi inte passade i könsmallen utan det var helt andra saker som det mobbades/retades för. Men det här är ju en moralisk fråga: ska man som förälder försöka få sitt barn att bete sig så mycket enligt mallen som möjligt för att förhindra att de blir mobbade? SKa man råda sitt barn att byta klädstil, färger, intressen för att andra barn mobbar dem? Eller ska man operera ögonen på sitt barn om det är glasögon det mobbas för?
Vad sänder det för signaler egentligen att säga till sitt barn "anpassa dig till de som retas så att du passar in"? Jag tycker vi ska angripa problemet från andra hållet istället. De som BLIR mobbade står inte för problemet; det är det MOBBARNA (och i regel deras föräldrar) som gör! Det är DE som ska ändra sig, inte de som de utsätter.

Och apropå att barn lyssnar på sina föräldrar - nej, det gör de inte, i alla fall kan man inte räkna med det, om föräldrarnas ord står i konflikt med kompisarnas. Jag har tvingats lyssna på många förtvivlade föräldrar den senaste tiden och de står maktlösa när barnen väl har fått för sig något, från kompisar, andra föräldrar, skolpersonal eller vad det nu kan vara.
Jag tycker fortfarande du förenklar något otroligt. Om nu barn inte lyssnar på sina föräldrar alls (som det låter som att du tycker/tror) så behöver man ju inte ens försöka lägga krut på att fostra sina barn. De blir ju ändå som de blir. Och menar du verkligen att andra föräldrar och skolpersonal skulle kunna påverka MER än den egna föräldern? Föräldrar ÄR betydelsefulla som normbildare/förebilder för sina barn. Visst påverkas de ÄVEN av vänner, andra vuxna, samhället mm. Men att säga som du gör tycker jag är att totalt "ge upp" sin föräldraroll och sin möjlighet att påverka!

Mina värderingar kommer till allra största del från min mamma och pappa. Det vet jag, eftersom jag som vuxen kan se att våra värderingar till största del överensstämmer. De allra flesta människor blir faktiskt fostrade och formade av sina föräldrar. Att andra påverkar är sant, men jag tror inte att andra påverkar MER. Möjligen om föräldrarna abdikerar och inte bryr sig alls...
 
Sv: Att skapa kön...

Jag tycker fortfarande du förenklar något otroligt. Om nu barn inte lyssnar på sina föräldrar alls (som det låter som att du tycker/tror) så behöver man ju inte ens försöka lägga krut på att fostra sina barn. De blir ju ändå som de blir. Och menar du verkligen att andra föräldrar och skolpersonal skulle kunna påverka MER än den egna föräldern? Föräldrar ÄR betydelsefulla som normbildare/förebilder för sina barn. Visst påverkas de ÄVEN av vänner, andra vuxna, samhället mm. Men att säga som du gör tycker jag är att totalt "ge upp" sin föräldraroll och sin möjlighet att påverka!

Jag skriver efter mina egna erfarenheter av att diskutera den här typen av problem med föräldrar, och du får tycka att jag förenklar, men jag försöker vara realistisk, inte idealistisk. Man måste vara lite pragmatisk och inse att vi inte längre inte uppfostrar våra barn själva. Du delar den uppfostran med en oerhörd massa andra människor som spenderar mer tid med dina framtida barn än du själv gör. Och kompisars ord väger tyngre än föräldrars. Självklart ska man ha en ambition att uppfostra sina barn, men precis som i fall med djur, de är individer och de kan bara formas till en viss gräns och slumpen avgör hur. Det är inte att förenkla, det är att acceptera att du inte har kontroll över allt.

Vem som gör rätt och fel i barnens värld och vem som ska anpassa sig efter vad är att strunta i barnens omedelbara situation. Det spelar ingen roll vem som gör rätt och fel. Man måste kompromissa med verkligheten ibland! Könsstereotyper (klädkoder) dödar inte. Men det kan mobbning göra.

Vad gäller din arbetsplats - du kan göra förändringar redan i dag, du behöver inte vänta en generation. Återigen, var är handlingskraften hos alla som väntar på att ett jämställdhetsmirakel ska ske? Vad får dig att tro att dina barn kommer att ha tid, ork och engagemang att satsa på detta? Du störs av problemen - gör något åt dem i dag! Det är inte säkert att dina barn kommer att hålla med dig.
 
Sv: Att skapa kön...

Jag skriver efter mina egna erfarenheter av att diskutera den här typen av problem med föräldrar, och du får tycka att jag förenklar, men jag försöker vara realistisk, inte idealistisk. Man måste vara lite pragmatisk och inse att vi inte längre inte uppfostrar våra barn själva.
Det har vi väl aldrig gjort? Det är ju just det som den här jämställdhetsdebatten handlar om; att människor socialiseras av hela samhället. Samtidigt fortsätter jag säga emot när du generaliserande säger "barn lyssnar inte på sina föräldrar". För riktigt så (illa) är det ju ändå inte.


Vem som gör rätt och fel i barnens värld och vem som ska anpassa sig efter vad är att strunta i barnens omedelbara situation. Det spelar ingen roll vem som gör rätt och fel.
Jag håller inte alls med! För mig hade det tex enorm betydelse att mina föräldrar gett mig en stark självkänsla och det hjälpte mycket att kunna tala med mamma om när kände mig utstött i högstadiet. Och få höra från henne att problemet INTE låg hos mig! Att jag INTE måste/skulle skaffa nya vinterstövlar för att den coola tjejen i 7:an ansåg mina stövlar vara fula.

Jag tycker nog att det är bra när skolan jobbar med mobbningproblematiken. Och jag tycker det är bra när skola, föräldrar och andra jobbar för ett mer tolerant samhälle.

Vad gäller din arbetsplats - du kan göra förändringar redan i dag, du behöver inte vänta en generation. Återigen, var är handlingskraften hos alla som väntar på att ett jämställdhetsmirakel ska ske? Vad får dig att tro att dina barn kommer att ha tid, ork och engagemang att satsa på detta? Du störs av problemen - gör något åt dem i dag! Det är inte säkert att dina barn kommer att hålla med dig.
Du, jag jobbar med jämställdhetsfrågorna som en av mina arbetsuppgifter. Så jag vet nog att jag kan göra saker själv. :smirk: En sak jag gör är att informera och utbilda vid chefs- och andra utbildningar. En annan sak jag gör rent privat är att jag och sambon ska dela lika på föräldraledgheten.

Däremot tycker inte jag att det ger framsteg på området om vi ska "stanna" där vi är idag. Om inte skolorna jobbar med frågorna (vilket många skolor gör) så förändras ju inget till nästa generation. Utan de står i samma läge som idag. VIlket säkert är bättre ur jämställdhetssynpunkt mot för 40 år sen, men fortfarande långtifrån så bra som det skulle kunna vara.

Jag tror på att jobba med jämställdhet på flera områden i samhället, ja på alla områden. Att utesluta skolan och barnen tycker jag låter som en dålig idé.
 
Sv: Att skapa kön...

Förresten så är det nog rätt omöjligt att utesluta sitt barn ur jämställdhetsarbetet i det här landet nu. I alla fall om man vill ha dem i vanlig, kommunal barnomsorg och skola. De allra flesta kommuner jobbar med frågorna i skolan. Man gör studier och förändrar sina arbetssätt för att försäkra sig om att man verkligen ger pojkar och flickor samma möjligheter och bemöter dem lika. När jag snabbt söker upp Skollagen ser jag att bland annat följande:
2 § Alla barn och ungdomar skall, oberoende av kön, geografiskt
hemvist samt sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika
tillgång till utbildning i det offentliga skolväsendet för barn
och ungdom. Utbildningen skall inom varje skolform vara
likvärdig, varhelst den anordnas i landet.

och
Särskilt skall den som
verkar inom skolan

1. främja jämställdhet mellan könen samt

2. aktivt motverka alla former av kränkande behandling såsom
mobbning och rasistiska beteenden. Lag (1999:886).

Så, vad man än tycker som enskild förälder eller vuxen så är skolan skyldig att arbeta med frågorna.
 
Sv: Att skapa kön...

Det har vi väl aldrig gjort? Det är ju just det som den här jämställdhetsdebatten handlar om; att människor socialiseras av hela samhället. Samtidigt fortsätter jag säga emot när du generaliserande säger "barn lyssnar inte på sina föräldrar". För riktigt så (illa) är det ju ändå inte.

Jag håller inte alls med! För mig hade det tex enorm betydelse att mina föräldrar gett mig en stark självkänsla och det hjälpte mycket att kunna tala med mamma om när kände mig utstött i högstadiet. Och få höra från henne att problemet INTE låg hos mig! Att jag INTE måste/skulle skaffa nya vinterstövlar för att den coola tjejen i 7:an ansåg mina stövlar vara fula.

Det är en sak. Att gå att med klänning och smink i skolan - bara som exempel - för att mamma säger att det är helt normalt är en annan och hade varit en ganska tydlig provokation. Att vara 50 kilos överviktig är inte heller så lätt, och det spelar nog ingen roll om mamma säger att det är fullt accepterat och lika snyggt som att vara smal, barnet inser snart att det är en lögn. Eller att inte ha råd med kläder som inte är smutsiga eller trasiga. Förstår du vad jag menar? Att stötta och peppa - självklart. Men att usätta barnet för en situation vars konsekvenser h*n inte kan överblicka - där har vi ett ansvar att styra upp saker utan att för den skull värdera saker som bättre eller sämre.

Vad gäller vem barnen lyssnar på och hur mycket du kan uppfostra dem är individuellt - men fråga andra föräldar till unga barn! Tiderna har förändrats, det är min slutsats.
 
Sv: Att skapa kön...

Och de är skyldiga att jobba mot mobbning också. Jätteframgångsrikt har det varit...
 
Sv: Att skapa kön...

Du, jag jobbar med jämställdhetsfrågorna som en av mina arbetsuppgifter. Så jag vet nog att jag kan göra saker själv. :smirk:

Vad bra. Men hur är det, får män gå i klänning och smink på din arbetsplats, eller finns det en klädkod för det? Är rena ridkläder ett okej val, clowndräkt och kort-kort-kort kjol?
 
Sv: Att skapa kön...

Jag ska bli lärare, och jämställdhetsarbete och arbete mot mobbning kommer vara en av mina arbetsuppgifter.
Något jag tar på största allvar.
 
Sv: Att skapa kön...

Och om kvinnorna vill ta ut mer än mannen, varför får de inte lov att göra det? Jo för att folk som tror att jämlikhet är att trycka till männen blir förbannade när instinkterna tar vid att kvinnan tar hand om barnet och mannen arbetar. Hos vissa finns detta, även om det inte är hos alla, men alla måste böja sig för åsikterna att alla ska vara hemma lika mycket.

Instinkter? Vad är mannens instinkter då? Att klubba ner mammutar?

Vem i denna diskussion försöker trycka till män?
 
Sv: Att skapa kön...

Men snälla, du svarar inte på resonemanget utan glider undan hela tiden. Jag har aldrig skrivit att könsroller inte finns eller spelar roll. Det tror jag visst att de gör. Men du har störst ansvar för ditt liv, oavsett roller, och störst möjlighet att påverka din karriär/lön/utbildning/vem som är hemma med barnen. Allt annat är naivt och bortförklaringar! Och om du har läst mitt inlägg skriver jag att männen - tror jag - inte känner sig tillräckligt motiverade att vara hemma. De vill inte bidra på det sättet, utan sätter pengar och ekonomi högst på dagordningen, medan mammorna föredrar att vara med sina barn och sätter ekonomin lägre. Men det är min spekulation! Förstår du?

Glider undan? Vad är det du vill veta? Om jag tycker att jag har störst möjlighet att påverka min situation? Ja givetvis är det så. MEN jag anser även att en förändring behöver ske i samhället....
 
Sv: Att skapa kön...

Det är en sak. Att gå att med klänning och smink i skolan - bara som exempel - för att mamma säger att det är helt normalt är en annan och hade varit en ganska tydlig provokation.
Provokation? Mot dem som anser det vara fel ja... Det läskiga är ju att själva ordet "provokation" antyder att det ger andra någon slags "rätt" att håna/slå/mobba...

Det finns nog ingen unge som är över 5-6 år som inte redan insett att det är oönskat från många att som kille gå i kjol och smink. Sorgligt nog...

Att vara 50 kilos överviktig är inte heller så lätt, och det spelar nog ingen roll om mamma säger att det är fullt accepterat och lika snyggt som att vara smal, barnet inser snart att det är en lögn.
Den mamma som säger till sitt barn att det är fullt accepterat efter att barnet blivit mobbad är ju ... inte riktigt på rätt spår. :crazy: För barnet har ju redan fått bevis för motsatsen. Däremot kan mamma stärka sitt barn genom att tala om att det är de som mobbar barnet som äger det största problemet. Och försöka stärka sitt barns självkänsla på andra sätt. En mamma kan inte förändra världens/omgivningens reaktioner, men kan lära sitt barn att hantera dem. Och; självklart; uppmärksamma skolan på att hennes barn blir utsatt för hån.

Att stötta och peppa - självklart. Men att usätta barnet för en situation vars konsekvenser h*n inte kan överblicka - där har vi ett ansvar att styra upp saker utan att för den skull värdera saker som bättre eller sämre.
Så du menar alltså att det rätta är att åsidosätta sin egen värderingsgrund som förälder; om att tex tolerans är viktigt och att killar visst kan ha rosa (eller kjol) och tala om för barnet (direkt eller indirekt) att de ska anpassa sig?
Jag köper inte det. Det finns nämligen alltid skäl att retas. Är det inte för att man är kille och har kjol så är det något annat. Jag tycker fortfarande att man istället ska ställa upp för sitt barn såtillvida att försöka stödja barnet i sitt egna val.

Jag har en tragisk anekdot om just den här saken: en överviktig pojke som alltid haft komplex för sin vikt (något som mamman delvis "spätt på" genom att själv påpeka det) säger en dag som 13-åring till mamma: "Nej, mamma, den här gången tänker jag faktiskt vara MED och bada på gympan på onsdag!" (han har alltid förut låtit bli att gå dit med ngn slags ursäkt på papper från mamman). Då säger mamman:
"Nej, Bosse, det ska du INTE behöva göra! Du ska inte behöva stå ut med att bli retad av alla de andra! Jag bestämmer att du slipper utstå det!".
Anekdoten är alldeles sann, från verkliga livet. Hade det varit jag som vore mamma så skulle jag säga:
"Bravo, det tycker jag du ska göra! Vad tufft av dig att våga något du aldrig gjort förut!" Sen får jag vara beredd som förälder att kanske trösta pojken när han kommer hem och eventuellt har blivit retad.

Vad gäller vem barnen lyssnar på och hur mycket du kan uppfostra dem är individuellt - men fråga andra föräldar till unga barn! Tiderna har förändrats, det är min slutsats.

Jag känner en förälder som sa "det spelar ingen roll att jag tjatar ... när de andra barnen cyklar utan hjälm så gör hon också det..." (en 7åring handlar det om). Mitt svar blev: "Men hur kommer det sig att grannflickan alltid cyklar med hjälm då? Och att det aldrig är en diskussion om bilbälte i bilen?"
Grejen var ju att den föräldern helt enkelt var inkonsekvent och inte orkade/ville bry sig tillräckligt. Det såg jag själv på nära håll. Herrejösses; en 7åring! Det är ju bara att ta ifrån dem cykeln och låsa in dem tills hjämen är på!

Jag upplever att alldeles för många föräldrar abdikerar och frånsäger sitt ansvar som föräldrar. De ger upp pga att de inte orkar helt enkelt. Och kanske för att de tror på teorin du framför: att det ändå inte har någon betydelse vad jag gör och säger.
 
Senast ändrad:
Sv: Att skapa kön...

Och de är skyldiga att jobba mot mobbning också. Jätteframgångsrikt har det varit...

Ja, bättre än att inte jobba mot det alls! Eller?
Och är det inte framgångsrikt så får man ju försöka hitta nya arbetsformer; vilket man också gör på många ställen.
 
Sv: Att skapa kön...

tessiem;8525248Om jag tycker att jag har störst möjlighet att påverka min situation? Ja givetvis är det så. MEN jag anser även att en förändring behöver ske i samhället....[/QUOTE skrev:
Då är vi fullt överens!
Frågan är nu bara: tar du din chans att påverka din situation? Och därigenom bidra till en förändring i samhället?
 
Sv: Att skapa kön...

Ja, bättre än att inte jobba mot det alls! Eller?
Och är det inte framgångsrikt så får man ju försöka hitta nya arbetsformer; vilket man också gör på många ställen.

Återigen - ambition är en sak, verklighet är en helt annan! Eu:s mål är levande hav med ett stort torskbestånd. Och i verkligheten... Du resonerar hela tiden idealistiskt. Jag tror aldrig man får släppa realism när vi har med sköra personer som barn att göra. De ska inte hamna i ett sociologiskt experiment.
 
Sv: Att skapa kön...

Dessa attityder är inte bara olika i tid, de är VÄLDIGT olika i kultur !

Förra året var jag på kurs och träffade då mina kollegor från olika länder inom Europa/Afrika. Och jisses. Diskussionen blev väldigt intressant när det gällde att ta hand om barnen. Min manliga kollega från ett nordafrikanskt land (som jag diskuterade hit och dit med) var helt tvär säker på att om mamman till hans barn dog så skulle barnet få flytta till mormor eller farmor eller någon annan kvinnlig släkting, för HAN kunde inte ta hand om barn. På frågan varför så var han självklara svar - För att jag är man.
 

Liknande trådar

Småbarn Jag är lite nyfiken på era erfarenheter av detta. Jag har en tvåårig dotter som vi klär i alla regnbågens färger, ibland klänning...
5 6 7
Svar
134
· Visningar
10 582
Senast: Badger
·
Övr. Barn En "vän" till mig hade härom dagen skrivit på fb att hon tyckte att det krävdes föräldrakörkort eftersom det fanns klackskor till små...
5 6 7
Svar
120
· Visningar
11 814
Senast: Badger
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp