Att skapa kön...

[Badger]

Men bara för att ett barn inte förklarar hur någon ser ut så innebär det knappast att hen inte har lagt märke till det. Det kanske helt enkelt är oviktigt för henom. För mig är det inget konstigt alls att inte kunna förklara hur den jag pratat med ser ut. Det är totalt oviktigt för mig. Jag märker varken glasögon, hårlängd eller annat förren någon påtalar det för mig men jag kan återge hela samtalet vid behov för det är samtalet som är det viktiga för mig.

Jag har inte skrivit att barnen börjar resonera om vad pojkar/flickor ska göra utan att när de förstår att det finns olika kön och ser att vissa saker anses flick eller pojkaktiga så försöker de passa in och vara "som alla andra". Det är där man som förälder får säga ifrån. I dagens samhälle är det tyvärr fortfarande starka könsnormer men turligt nog säger inte de flesta nedsättande ord om människor med annan hår/ögon/hudfärg till sina barn. Gör de det så lär barnet däremot få den åsikten också och därmed bli rasistisk.

Det är samhällets åsikter som gör att barn ser skillnader på kön och då inte kön som i fysiska attribut utan vad könen förväntas göra, tycka om, vara osv. När de upptäcker de fysiska attributen blir de medvetna om att det finns olika kön och först då ser de att samhället har könsnormer. Ett barn som växer upp i ett rasistisk samhälle ser mer självklart med en rasistisk syn på människor som ser annorlunda ut mot de själva än vad ett barn som växer upp i en miljö där ingen hud/hår/ögonfärg anses avvikande, konstig eller att de attributen gör en människa annorlunda gör.

Min erfarenhet är ju snarare att barn skiljer på pojkar och flickor genom att titta på färgen på kläderna så länge de har kläderna på i alla fall. Min uppenbara son blev flicka med rosa stövlar tex. Ett annat exempel är när kläder skulle köpas till lillebrors kompisar när han var 4-6, det var tvunget att de skulle vara röda eller rosa annars kunde den som hade dem på sig bli till en kille.

Könet verkar så vagt i 3-4 årsåldern att det liksom blir en hotbild, om man inte följer "reglerna", man kan råka bli det andra könet. Det är därför det är så viktigt. Eller snarare det finns någonting jätteviktigt som skiljer barn åt -det vet de. De vet att de Är en pojke/flicka och att det är det viktigaste någonsin om dem, det första och det enda folk ofta vill veta. Men Vad är en pojke/flicka för någonting? Det måste redas ut. -flickor kan inte vara brandmän? (och andra jättekonstiga frågor, även i grupper (vår) där någons mamma faktiskt Är brandman och har varit där.)

Håller med om att de såg saker som att jag var prickig, och varför det (fräknar). Och att de frågar om snopp och snippa, men att det ändå inte riktigt fastnar hos dem, om man inte säger det rakt ut, att det är just den biten som skiljer pojkar och flickor åt, inte stövelfärgen.

En jättelustig kontrast är ett brev i en historietidning från en engelsk prinsessa som gifte sig med en dansk prins/kung? minns inte, 1800-tal. Det jag minns är att barnet de hade fått och som var på resa med henne i England. En son, en arvinge, den äldsta och just son, som borde varit viktigt. Hela tiden kallades för baby. Baby har det mysigt, baby tog dittan och dattan. Inget han, inget son, bara -barnet. (känns intressant, samtidigt föreställer man sig väl att baby hade en vit kolt på sig tills han var fyra eller sex, precis som sina feminina medbebisar. Barn är kanske barn, sedan blir de kvinnor och män, som Susan i Narnia när hon fyller 16.)