Hur gör man för att komma undan både dåligt samvete och känslan av att inte vara tillräckligt med barnen allernativt att pappan inte träffar barnen så mycket som man vill.
Ja det där låter lagom rörigt inser jag...
Jag står inför en separation pga att mina känslor helt enkelt har dött och det har varit så länge,jag borde kanske ha gått för länge sen men jag har stannat av massor med skäl.Jag känner nu att det inte längre är hållbart.I den här stan finns det nästan inga jobb eller något som tilltalar mig,så jag vill alltså byta stad.Och där kommer så problemet med barnen in i bilden.
Växelvis boende försvinner och som jag ser vet jag inte om det är en jättebra ide heller även om vi skulle bo nära.Så alternativen som finns är att de bor med mig och är hos pappa varannan helg eller vice versa.Barnen vill bo här,de trivs i sin skola,har sina vänner och allt det där...Jag känner mig som en skurk om jag skulle rycka upp dom och flytta så långt bort...får extremt dåligt samvete för hur dålig mamma jag är om jag skulle ha dom bara på helgerna.
Jag vet varken ut eller in,och bara svamlar känns det som,men jag reder inte ut det här på egen hand.Vill ha andras infallsvinklar för att se om jag kan bli klokare av det...
Ja det där låter lagom rörigt inser jag...
Jag står inför en separation pga att mina känslor helt enkelt har dött och det har varit så länge,jag borde kanske ha gått för länge sen men jag har stannat av massor med skäl.Jag känner nu att det inte längre är hållbart.I den här stan finns det nästan inga jobb eller något som tilltalar mig,så jag vill alltså byta stad.Och där kommer så problemet med barnen in i bilden.
Växelvis boende försvinner och som jag ser vet jag inte om det är en jättebra ide heller även om vi skulle bo nära.Så alternativen som finns är att de bor med mig och är hos pappa varannan helg eller vice versa.Barnen vill bo här,de trivs i sin skola,har sina vänner och allt det där...Jag känner mig som en skurk om jag skulle rycka upp dom och flytta så långt bort...får extremt dåligt samvete för hur dålig mamma jag är om jag skulle ha dom bara på helgerna.
Jag vet varken ut eller in,och bara svamlar känns det som,men jag reder inte ut det här på egen hand.Vill ha andras infallsvinklar för att se om jag kan bli klokare av det...