B
beda
För mig, som har min första hund och är relativt ny inom den aktiva hundvärlden (har dock alltid haft jakthund i familjen mm), och som alltid sett det som en självklarhet att ha egen hund, har det absolut viktigaste varit att kunna ha den lös. För mig är det till och med en självklarhet , jag har helt enkelt aldrig tänkt tanken att ha en hund som måste gå kopplad jämt och ständigt.
Jag vill på intet sätt få mig själv att framstå som jätteduktig som tror att jag kan allt, tvärtom vet jag att jag har MASSOR kvar att lära när det gäller mycket.
Men faktum är att jag lagt ner en hel del jobb på att få inkallningen att fungera, och fortfarande får jag "underhålla" den träningen ibland, när det dyker upp en ny situation. Men grunden sitter bergsäkert, och det är jag verkligen nöjd över. Det gör vardagen enklare, roligare och hemskt mycket friare för mig - och framförallt för hunden!
Men ibland stöter man på hundägare som inte alls lägger ner sin tid och energi på detta, utan ser andra saker som viktigare. De har accepterat att hunden måste gå i koppel.
Givetvis finns det gånger då hunden ska ha koppel - på stan, tätbebyggt område, då man möter andra människor/hundar, Brukshundsklubben = av respekt för andra. Och jag talar naturligtvis inte om att släppa hunden vind för våg i samhället eller skogen. Utan jag menar en god lydnad där hunden kommer på min inkallning oavsett vad som händer - omedelbart.
Hur resonerar ni kring det här?
Hur mycket vikt lägger ni vid just inkallningen?
Jag vill på intet sätt få mig själv att framstå som jätteduktig som tror att jag kan allt, tvärtom vet jag att jag har MASSOR kvar att lära när det gäller mycket.
Men faktum är att jag lagt ner en hel del jobb på att få inkallningen att fungera, och fortfarande får jag "underhålla" den träningen ibland, när det dyker upp en ny situation. Men grunden sitter bergsäkert, och det är jag verkligen nöjd över. Det gör vardagen enklare, roligare och hemskt mycket friare för mig - och framförallt för hunden!
Men ibland stöter man på hundägare som inte alls lägger ner sin tid och energi på detta, utan ser andra saker som viktigare. De har accepterat att hunden måste gå i koppel.
Givetvis finns det gånger då hunden ska ha koppel - på stan, tätbebyggt område, då man möter andra människor/hundar, Brukshundsklubben = av respekt för andra. Och jag talar naturligtvis inte om att släppa hunden vind för våg i samhället eller skogen. Utan jag menar en god lydnad där hunden kommer på min inkallning oavsett vad som händer - omedelbart.
Hur resonerar ni kring det här?
Hur mycket vikt lägger ni vid just inkallningen?