Jag tycker tv programmet Hundar utan hyfs är ett TV program med bra metoder.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Bra poäng! Överdrivet hoppande och hälsande, speciellt om det mest är riktat mot främlingar, kan definitivt bero på att hunden inte är riktigt socialt tillgänglig utan blir lite osäker och därför vill "fjäska". Det behöver ju inte vara så men det kan vara värt att fundera över så att en inte av misstag förstärker hundens osäkerhet genom en massa korrigeringar. Med mitt eget kräk är det inte så (han är tydligen bara till hälften känguru, där livets alla glädjeämnen kan firas medelst höga SKUTT och HOPP ) men det är smart att inte ta för givet att hunden älskar folk bara för att den slänger sig i famnen på dem...Jag känner igen min väldigt i det du beskriver!
Setter, stor hanhund som ibland blir väldigt översvallande i sitt hälsande - speciellt med barn och folk han inte känner så bra. Hos honom har vi insett att det överdrivna hälsandet är att han i botten är lite osäker när det är barn (som ju är yviga och lite oberäkneliga) och vuxna som han hälsar gladast på. Kan det vara så för din med?
Det som har funkat bra är att vi har en rutin för hälsande: sitta hos mig en bit in i hallen när de kommer in, när lugn få OK att gå fram, hälsa kort och sen kallar jag honom tillbaka till mig innan han börjar varva upp. Tar i halsbandet om han har svårt att bryta. Gästerna vänder ryggen till om han börjar hoppa, jag kallar honom till mig. Efter han har hälsat har jag bett gäster att ignorera honom tills han är lugn, då får de klappa om han kommer fram och är lugn. Upplever att han blir lugnare när ingen bekräftar honom i det här överdrivna hälsandet, OCH när alla vet att klappa i tid och otid/busa upp inte är ok.
Barn är svårare, blir han för glad så får han faktiskt vara i hallen utestängd. Upplever inte att han längre tycker att det är tråkigt, utan snarare skönt att han får lite utrymme för sig själv.
Slår också ett slag för passivitet i koppel - något som jag ärligt tränat för lite på. När vi började med det så blev det lättare för honom att bara sitta med, och inte busa runt och tugga på kopplet. Har faktiskt i princip slutat använda godis i sådana situationer då jag tycker att det skapar mer förväntan än vad det lugnar.
Bra poäng! Överdrivet hoppande och hälsande, speciellt om det mest är riktat mot främlingar, kan definitivt bero på att hunden inte är riktigt socialt tillgänglig utan blir lite osäker och därför vill "fjäska". Det behöver ju inte vara så men det kan vara värt att fundera över så att en inte av misstag förstärker hundens osäkerhet genom en massa korrigeringar.
Men säg då att jag el min man för några sekunder inte är i rummet där hund och gäster befinner sig. Kopplet släpar efter när hunden går fram till ett barn som kommer in i rummet, och hoppar upp på det. Känns som att det bara kommer funka med Nej när vi är i närheten..?
Men säg då att jag el min man för några sekunder inte är i rummet där hund och gäster befinner sig. Kopplet släpar efter när hunden går fram till ett barn som kommer in i rummet, och hoppar upp på det. Känns som att det bara kommer funka med Nej när vi är i närheten..?
Fast du eller din partner måste alltid ha koll. Det är erat ansvar gentemot hunden. Ni vet ju att hunden inte kan hantera sådana situationer och där måste ju ni backa upp och hjälpa hunden så att inget händer. Man kan inte lämna hunden ensam i situationer hen inte klarar eller som inte människorna runt den klarar av. Det är ju som gjort för att skapa problem. Du eller din partner måste hålla i kopplet, ta med er hunden om ni går eller lämna hunden innanför grind.Men säg då att jag el min man för några sekunder inte är i rummet där hund och gäster befinner sig. Kopplet släpar efter när hunden går fram till ett barn som kommer in i rummet, och hoppar upp på det. Känns som att det bara kommer funka med Nej när vi är i närheten..?
Men nån håller ju i kopplet? Vad är annars poängen?Men säg då att jag el min man för några sekunder inte är i rummet där hund och gäster befinner sig. Kopplet släpar efter när hunden går fram till ett barn som kommer in i rummet, och hoppar upp på det. Känns som att det bara kommer funka med Nej när vi är i närheten..?
Ni får nog helt enkelt se till att vara där hela tiden, alternativt stänga in hunden! Det du vill att hunden ska klara (gå lös bland era gäster utan er närvarande och utan att hoppa på dem) är i nuläget alldeles för svårt! Det spelar liksom ingen roll vad du anser att hunden ska klara, eller att du anser att du gjort allt rätt - med just den här hunden i just de här situationerna så är det ändå för svårt för att hunden ska kunna lyckas!Men säg då att jag el min man för några sekunder inte är i rummet där hund och gäster befinner sig. Kopplet släpar efter när hunden går fram till ett barn som kommer in i rummet, och hoppar upp på det. Känns som att det bara kommer funka med Nej när vi är i närheten..?
Mina lär jag att hoppa framför, inte på.Jag har en notoriskt människohoppande 15-månaders labrador - och jag känner en viss hopplöshet kring det. Är hon runt andra människor än oss i familjen (det händer att hon hoppar på oss också, men mest vid överslag) så hoppas det. Vet förstås att labbar älskar folk och är väldigt glada, och det ska vår hund förstås få vara, men det begränsar henne en hel del också eftersom det inte funkar att ha en vilt hoppande överglad hund runt folk som tycker det är obehagligt. Jag börjar undra om hon för alltid ska behöva vara kopplad och bakom kompostgaller när vi är bortbjudna/har folk hos oss.
I koppel kan hon hindras och lägga lite band på sig, samt att bära något (leksak/gosedjur) hjälper en hel del. Men är hon okopplad, t ex om hon ska få leka/gå lös med annan hund, ja då hoppas det rejält på den andra hundägaren. Och jag kan ju inte alltid gå runt leksaker att lägga framför nosen så fort vi träffar någon, eller gå som en livvakt och skydda/parera vid den andra hundägaren när hon är lös.
Jag har alltid jobbat för en neutral, lugnare inställning till människor (och hundar), hon har aldrig fått gå fram till någon främmande och hälsa. Har jobbat enorm med att släcka förväntningar. Slängt ner godis på golvet, gett Kong/ben så fokus ska ändras. Ska hon få gå fram till gäster ska hon ha lugnat ner sig och ha något att bära. Tycker jag gjort allt rätt. Men vad händer när jag inte är där och kontrollerar henne, jag kanske är tillfälligt i ett annat rum och en gäst kommer ned från övervåningen - jo då hoppas det å det grövsta ändå. Och våra gäster är inte alltid hundvana, de vill inte, el ska inte behöva träna vår hund när de är hos oss, som att alltid ha hundmat i fickan att slänga ut. Oftast har de egna barn att hålla koll på. De vet så mkt som att de ska ignorera hundens överdrivet glada beteende, men det hjälper föga. Vända ryggen till hjälper inte heller, och man måste liksom ha det i ryggraden så tajmingen blir rätt, vilket gäster inte har. Hinner hon hoppa upp och gästen sedan kommer på "Ja just det, vända ryggen till" så är det redan för sent.
Andras barn är det svåraste (gästers barn t ex). De blir ganska rädda för henne, vilket stissar upp henne än mer. Säg t ex att vi är ute på tomten med våra gäster, hunden har lugnat sig och pysslar med sitt/vilar. Barnen är med våra barn inne, ett av de gästande barnen kommer ut på tomten. Då rusar vår hund fram och hoppar, och för ett barn som blir rädd är det väldigt svårt att ignorera och stå still. Det backas, viftas och kanske skriks till, vilket ju gör det sju resor värre.
Och det är så tråkigt och frustrerande för både hund och oss att behöva ha koppel på när vi är runt andra människor i vårt eget hem el hos andra. Men självklart har vi det, ingen ska bli "påtvingad" el bli rädd för vår hund.
Det känns faktiskt som att någon negativ förstärkning måste till här, och helst från någon annan än mig, även om jag inte jobbar med bestraffning/negativ förstärkning. Hon ska liksom inte vilja hoppa upp på någon igen. Men jag kommer inte på vad/hur. Vattenspruta funkar förstås inte.
Mina lär jag att hoppa framför, inte på.
Negativ förstärkning ger jag bara om det blir direkt farligt, labbe är tveksamt om det är farligt ens på äldre och barn, men kanske om den är extremt intensiv
Fast det finns ju positiva metoder då.Farligt eller inte farligt så är det få människor som uppskattar en hoppande hund. Speciellt bland icke-hundvana. TS vill ju kunna ha hem även de av sina vänner och släkt som inte vill bli hoppade. Farlig eller inte.
Men vaddå, negativ bestraffning innebär ju bara att det roliga/belöningen uteblir när hunden gör "fel". Det är väl inget fel med det? Värre med positiv bestraffning (ryck i kopplet tex) isåfall.Mina lär jag att hoppa framför, inte på.
Negativ förstärkning ger jag bara om det blir direkt farligt, labbe är tveksamt om det är farligt ens på äldre och barn, men kanske om den är extremt intensiv
Nu pratade jag ju om negativ förstärkning som är samma som positiv bestraffningMen vaddå, negativ bestraffning innebär ju bara att det roliga/belöningen uteblir när hunden gör "fel". Det är väl inget fel med det? Värre med positiv bestraffning (ryck i kopplet tex) isåfall.
Negativ förstärkning är INTE samma sak som positiv bestraffning!Nu pratade jag ju om negativ förstärkning som är samma som positiv bestraffning
Det är att göra något obehagligt när hunden inte gör det den ska för att få den att göra det den ska. Ser faktiskt inte riktigt skillnaden. Putta ner en hund som hoppar hårt, kan lika gärna vara båda, det är bara fokuset som skiftar. Det är aktiv handling. För att kunna sluta göra obehag måste du tillfört obehag. Alltså traditionella hårda metoderNegativ förstärkning är INTE samma sak som positiv bestraffning!
Negativ förstärkning är att ta bort något (ett tryck eller obehag) när hunden gör rätt.
Positiv bestraffning är att lägga till något obehagligt när hunden gör fel.