Att ha häst eller inte?

[SiZo]

Jag är osäker på om tråden ligger rätt, men eftersom detta främst handlar om mig som person och inte direkt om hästar egentligen så får den ligga på allmänt tills någon tycker att det är olämpligt.

Jag har som många säkert vet haft hästar i 20 år. 2019 dog tyvärr båda mina hästar och jag blev hästlös. Jag saknade häst något otroligt i början och var på väg att köpa en ny. Men pga saker i livet så gjorde jag valet att backa.


Nu har det gått ett år och jag börjar fundera på om jag kanske inte borde ha häst igen?

Anledningen till detta är min skadade kropp, främst då huvudet som har fått sig ett gäng smällar. Jag har fått mellan 10-15 hjärnskakningar. Jag landar i regel på huvudet om jag åker av. Min partner har flera gånger frågat om jag verkligen tycker att det är värt risken. Mitt självklara svar innan igår har varit JA!

Men igår läste jag tråden om demens (Jag kommer inte ihåg vem som startade den, så vill någon tagga personen eftersom jag nämner dennes tråd så är det helt ok med mig) och det slog till lite när det hade fått sjunka in. Och nu känner jag att, nej, det kanske inte är värt det?

Men vad händer då med hela min framtidsdröm med en liten gård med några hästar, ett par köttdjur, höns osv? Ska jag inte ha hästar så kan jag ju lika gärna köpa dyrt kött från någon i närheten där jag vet att korna har det bra.

Jag vet inte riktigt vad jag vill med tråden. Det känns lite jobbigt att tänka på detta. Vem är jag ens utan drömmar om hästar, betäckningar och föl?

Det kanske är lite fel forum för sådana frågor, men finns det fler här med liknande funderingar? Vad har ni kommit fram till? Hur har ni tänkt på liknande saker?

 

[Linn-Nora]

Jag är osäker på om tråden ligger rätt, men eftersom detta främst handlar om mig som person och inte direkt om hästar egentligen så får den ligga på allmänt tills någon tycker att det är olämpligt.

Jag har som många säkert vet haft hästar i 20 år. 2019 dog tyvärr båda mina hästar och jag blev hästlös. Jag saknade häst något otroligt i början och var på väg att köpa en ny. Men pga saker i livet så gjorde jag valet att backa.


Nu har det gått ett år och jag börjar fundera på om jag kanske inte borde ha häst igen?

Anledningen till detta är min skadade kropp, främst då huvudet som har fått sig ett gäng smällar. Jag har fått mellan 10-15 hjärnskakningar. Jag landar i regel på huvudet om jag åker av. Min partner har flera gånger frågat om jag verkligen tycker att det är värt risken. Mitt självklara svar innan igår har varit JA!

Men igår läste jag tråden om demens (Jag kommer inte ihåg vem som startade den, så vill någon tagga personen eftersom jag nämner dennes tråd så är det helt ok med mig) och det slog till lite när det hade fått sjunka in. Och nu känner jag att, nej, det kanske inte är värt det?

Men vad händer då med hela min framtidsdröm med en liten gård med några hästar, ett par köttdjur, höns osv? Ska jag inte ha hästar så kan jag ju lika gärna köpa dyrt kött från någon i närheten där jag vet att korna har det bra.

Jag vet inte riktigt vad jag vill med tråden. Det känns lite jobbigt att tänka på detta. Vem är jag ens utan drömmar om hästar, betäckningar och föl?

Det kanske är lite fel forum för sådana frågor, men finns det fler här med liknande funderingar? Vad har ni kommit fram till? Hur har ni tänkt på liknande saker?

Jag tänker att man kan ju ha hästar utan att rida
Själv sålde jag min häst på grund av tidsbrist och jag tyckte inte det var värt att lägga alla de pengarna när jag inte hann få ut nåt av det.

Det är snart två år sen jag sålde henne nu och jag har börjat fundera på om jag kanske vill ha häst igen om några år. Min tanke då är att köpa en ponny som jag skulle kunna rida om jag ville, men jag vill även kunna köra den. Och så länge den får en vardag som är anpassad för hästar, gärna lösdrift, och inte blir fet så ser inte jag nåt måste att rida.

 

[Fruentimber]

En liten gård med köttdjur och höns kan du ju ha ändå, tänker jag? Hästavel kan du ju också ägna dig åt även om du blir tveksam till att sitta upp i sadeln igen.

Jag känner igen mig i dina tankegångar. Nu på äldre dagar (höhö, 33 år ) är jag betydligt mer restriktiv med vilken typ av häst jag sitter upp på. Förr var det tvärtom, ju vildare desto bättre! Min absoluta favorithäst bockade så att sargdörrarna flög upp när vi galopperade. Vi fick alltid en egen volt för oss själva när det var dags för galopp. Jag ramlade aldrig av.

Idag? Näe. Hästen ska vara schysst och snäll, punkt slut. Det har nog att göra med dels ålder men också att jag inte längre rider regelbundet = sämre balans. Ingen häst har någonsin bockat av mig och jag känner inte riktigt för att börja med det nu heller. Men att äga häst kan jag absolut tänka mig att göra ändå. Just nu är vi främst inne på nordsvensk att dra timmer med och promenadrida. Sambon är lite avig så vi får se framöver hur det blir!

Äger liten gård på 10 hektar. Har höns och gris, ska köpa in får vartefter.

 

[SiZo]

Jag tänker att man kan ju ha hästar utan att rida
Själv sålde jag min häst på grund av tidsbrist och jag tyckte inte det var värt att lägga alla de pengarna när jag inte hann få ut nåt av det.

Det är snart två år sen jag sålde henne nu och jag har börjat fundera på om jag kanske vill ha häst igen om några år. Min tanke då är att köpa en ponny som jag skulle kunna rida om jag ville, men jag vill även kunna köra den. Och så länge den får en vardag som är anpassad för hästar, gärna lösdrift, och inte blir fet så ser inte jag nåt måste att rida.

Självklart så måste man inte rida!
Men jag kommer inte kunna hålla mig ifrån det om jag har hästar
Det är ju det som är kul liksom!

 

[parellikusken]

Körning är ju fantastiskt roligt om man inte vill rida. Visst finns det olycksrisk där med, men inte alls på samma sätt.

 

[SiZo]

En liten gård med köttdjur och höns kan du ju ha ändå, tänker jag? Hästavel kan du ju också ägna dig åt även om du blir tveksam till att sitta upp i sadeln igen.

Jag känner igen mig i dina tankegångar. Nu på äldre dagar (höhö, 33 år ) är jag betydligt mer restriktiv med vilken typ av häst jag sitter upp på. Förr var det tvärtom, ju vildare desto bättre! Min absoluta favorithäst bockade så att sargdörrarna flög upp när vi galopperade. Vi fick alltid en egen volt för oss själva när det var dags för galopp. Jag ramlade aldrig av.

Idag? Näe. Hästen ska vara schysst och snäll, punkt slut. Det har nog att göra med dels ålder men också att jag inte längre rider regelbundet = sämre balans. Ingen häst har någonsin bockat av mig och jag känner inte riktigt för att börja med det nu heller. Men att äga häst kan jag absolut tänka mig att göra ändå. Just nu är vi främst inne på nordsvensk att dra timmer med och promenadrida. Sambon är lite avig så vi får se framöver hur det blir!

Äger liten gård på 10 hektar. Har höns och gris, ska köpa in får vartefter.

Ja, men det blir svårt att meritera hästarna. Jag kommer inte ha ekonomi att betala någon annan för att göra det. Och jag kommer som sagt inte klara att hålla mig ifrån hästryggen om jag har hästar..


Självklart kan jag ha gård ändå! Men jag har ju inget riktigt intresse för de djuren, utan det är mer för att det blir smidigt. Hästarna kan äta hösilage trots att de bara är 2-3 st för att man har köttdjur också som äter upp maten.

Största poängen med gården är just hästarna. Att jag vill ge dem ett bra liv osv.

 

[Kristall10]

Jag känner igen mig i dina funderingar.
Jag har skadat mig rätt illa då jag för 10 år sedan blev översprungen av hästarna i hagen samt för fyra år sedan då jag åkte av en unghäst rätt ordentligt. Jag har fortfarande stora problem med båda mina fötter efter detta. Jag fick även en ordentlig hjärnskakning och jag vet inte om det är pga den eller om det är pga mina instabila fötter eller att jag bara är otränad och svag i kroppen men jag har fått sämre balans efter detta vilket märks på hästryggen.
Efter olyckan med unghästen har jag blivit lite rädd för att rida just för att jag verkligen inte vill göra mig illa igen. Nu har jag ingen häst att rida sedan drygt ett år tillbaka men jag saknar ridningen och vill hitta mig en ny häst igen så småning om. Men samtidigt funderar jag på om det är värt den där oroskänslan varje gång jag rider? Kanske jag ska ge upp ridningen helt? Men varje gång jag tänker i de banorna så kommer jag fram till att nä, jag vill inte ge upp ridningen då det är det bästa jag vet. Jag får helt enkelt hitta en häst som passar mig och har förlikat mig med tanken på att inte kunna ha en fin dressyrhäst igen utan kanske får sänka kraven då min budget inte är så stor att jag kommer att ha råd med en bombsäkert halvblod med de kvalitéer jag vill ha. Samtidigt är det svårt att nöja sig med mindre då jag senaste 6 åren varit bortskämd med min fina välutbildade valack som gjorde rörelser upp till GP.
Men för mig väger ridning och hästar så tungt att jag känner att oavsett om jag enbart kommer att lufsa runt i skogen på ett stabilt kallblod och ge upp tävlingsambitionerna helt så är det för mig mer värt att få rida.

Så frågan är för dig om du kan tänka dig att leva utan hästar? Om inte, kan du kompromissa och skaffa en ridhäst som är väldigt lugn och trygg? Måste du ge upp avelsbiten om du väljer att ge upp ridningen? Hästar kan man ha på många olika sätt, det behlver inte innebära att man rider på dem.
Jag skulle gärna hålla på mer med uppfödning. Men det har ju inte gått så bra med de senaste fölungarna och mitt avelssto ska därför inte få fler föl. Och för mig är det inte ekonomiskt försvarbart att köpa in ett nytt sto och betäcka.

En sak som kan hjälpa till att göra ens tankar synliga är att göra plus och minus lista över ”dilemmat”. Vik pappret så att du inte ser båda listorna samtidigt men så att du när du är klar kan vila ut pappret och ha listorna bredvid och se vilken lista som ser ut att väga tyngst.

 

[Fruentimber]

Ja, men det blir svårt att meritera hästarna. Jag kommer inte ha ekonomi att betala någon annan för att göra det. Och jag kommer som sagt inte klara att hålla mig ifrån hästryggen om jag har hästar..


Självklart kan jag ha gård ändå! Men jag har ju inget riktigt intresse för de djuren, utan det är mer för att det blir smidigt. Hästarna kan äta hösilage trots att de bara är 2-3 st för att man har köttdjur också som äter upp maten.

Största poängen med gården är just hästarna. Att jag vill ge dem ett bra liv osv.

Ah, då förstår jag ditt perspektiv bättre. Svårt!

 

[Lingon]

Självklart så måste man inte rida!
Men jag kommer inte kunna hålla mig ifrån det om jag har hästar
Det är ju det som är kul liksom!

Skaffa en ras som är för liten för att du ska kunna rida? Shettisar är ju supermysiga små ponnys. Frihetsdressyr, tricks, körning osv verkar roligt även om jag håller med dig i att ridningen är det som är det roliga. Men jag tänker att om den tiden kommer då jag inte kan rida så kan jag ju göra annat med hästar bara för att få umgås med häst igen.

 

[SiZo]

Jag känner igen mig i dina funderingar.
Jag har skadat mig rätt illa då jag för 10 år sedan blev översprungen av hästarna i hagen samt för fyra år sedan då jag åkte av en unghäst rätt ordentligt. Jag har fortfarande stora problem med båda mina fötter efter detta. Jag fick även en ordentlig hjärnskakning och jag vet inte om det är pga den eller om det är pga mina instabila fötter eller att jag bara är otränad och svag i kroppen men jag har fått sämre balans efter detta vilket märks på hästryggen.
Efter olyckan med unghästen har jag blivit lite rädd för att rida just för att jag verkligen inte vill göra mig illa igen. Nu har jag ingen häst att rida sedan drygt ett år tillbaka men jag saknar ridningen och vill hitta mig en ny häst igen så småning om. Men samtidigt funderar jag på om det är värt den där oroskänslan varje gång jag rider? Kanske jag ska ge upp ridningen helt? Men varje gång jag tänker i de banorna så kommer jag fram till att nä, jag vill inte ge upp ridningen då det är det bästa jag vet. Jag får helt enkelt hitta en häst som passar mig och har förlikat mig med tanken på att inte kunna ha en fin dressyrhäst igen utan kanske får sänka kraven då min budget inte är så stor att jag kommer att ha råd med en bombsäkert halvblod med de kvalitéer jag vill ha. Samtidigt är det svårt att nöja sig med mindre då jag senaste 6 åren varit bortskämd med min fina välutbildade valack som gjorde rörelser upp till GP.
Men för mig väger ridning och hästar så tungt att jag känner att oavsett om jag enbart kommer att lufsa runt i skogen på ett stabilt kallblod och ge upp tävlingsambitionerna helt så är det för mig mer värt att få rida.

Så frågan är för dig om du kan tänka dig att leva utan hästar? Om inte, kan du kompromissa och skaffa en ridhäst som är väldigt lugn och trygg? Måste du ge upp avelsbiten om du väljer att ge upp ridningen? Hästar kan man ha på många olika sätt, det behlver inte innebära att man rider på dem.
Jag skulle gärna hålla på mer med uppfödning. Men det har ju inte gått så bra med de senaste fölungarna och mitt avelssto ska därför inte få fler föl. Och för mig är det inte ekonomiskt försvarbart att köpa in ett nytt sto och betäcka.

En sak som kan hjälpa till att göra ens tankar synliga är att göra plus och minus lista över ”dilemmat”. Vik pappret så att du inte ser båda listorna samtidigt men så att du när du är klar kan vila ut pappret och ha listorna bredvid och se vilken lista som ser ut att väga tyngst.

Problemet är ju att de där supertrygga hästarna är de jag trillar av, och dessutom tycker är rätt tråkiga hästar att sitta på.

Jag vill ha lite fart i hästen, men ändå kontrollerbar fart. Jag vill att hästen ska ha egna åsikter, men jag vill inte ha bockningar och liknande.

Jag hade ju en häst som passade mig perfekt! Superultrakänslig, orädd för allt, massor åsikter, ville jobba, och reagerade hon på något så balanserade hon med mig i den reaktionen. Men, hon dog ju, hennes avkomma dog ju och hennes pappa får jag inte tag i. Han är någonstans i UAE regionen,och jag har försökt få tag på ägaren på alla sätt jag kan tänka mig. Utan att lyckas. Alla hans avkommor verkar nämligen snarlika, så kan jag få tag på sperma från honom så är valet enkelt. Då tillverkar jag en ny!

Men annars är det knepigt med de kraven jag har. Det landar väl lite i att hittar jag RÄTT så är det värt det. Men det är ju extremt knepigt att hitta rätt, framförallt med den kombinationen jag vill ha.

 

[SiZo]

Skaffa en ras som är för liten för att du ska kunna rida? Shettisar är ju supermysiga små ponnys. Frihetsdressyr, tricks, körning osv verkar roligt även om jag håller med dig i att ridningen är det som är det roliga. Men jag tänker att om den tiden kommer då jag inte kan rida så kan jag ju göra annat med hästar bara för att få umgås med häst igen.

Alltså, för mig så finns bara araber. Älskar deras mentalitet och kan inte tänka mig något annat. Säger jag häst så menar jag Arabiskt Fullblod liksom, på den nivån är det

 

[Lingon]

Alltså, för mig så finns bara araber. Älskar deras mentalitet och kan inte tänka mig något annat. Säger jag häst så menar jag Arabiskt Fullblod liksom, på den nivån är det

Ah ok, jag kan förstå att det då inte är så lockande med en annan ras om man är så förtjust i en specifik. Jag hoppas du hittar det du letar efter!

 

[Telina]

Alltså, för mig så finns bara araber. Älskar deras mentalitet och kan inte tänka mig något annat. Säger jag häst så menar jag Arabiskt Fullblod liksom, på den nivån är det

En arab framför en vagn ,du kan köra dressyrkörning och dessutom behöver man inte ha två hästar för att ha med sambon eller en vän ut på tur.
Jag älskar också araber och drömmer om att någon gång ha en inkörd arab då jag är rädd för att rida numera,en egen arab hade jag dock kunnat tänka mig att våga rida lite på araber är något speciellt för mig med.

 

[Lillgrådis]

Jag är inte riktigt i din situation men ändå där jag måste fatta någon form av beslut om min hästframtid. Har haft häst i 40 år och miste helt nyligen min tredje, den vackre på min profilbild. Har haft alla sedan de var ett eller två år gamla, ridit in de senaste två själv och aldrig sålt någon så det är lätt att säga att det är en livsstil. Jag bor också redan på en gård och min kvarvarande häst nr 4 som nu är 13 år hoppas jag få behålla många år till.

Jag noterar att det är mycket pengar och ganska mycket tid OCH en skaderisk - OCH en för djävlig sorg när det är dags att ta adjö. Men som sagt - vem är jag utan hästarna och djuren vid min sida? Det är en helt omöjlig tanke för mig. Så i mitt fall kommer det garanterat att bli en häst nr 5 också, i sinom tid.

Jag har inte alls haft så trista ridolyckor som du och det är definitivt en parameter att tänka på. Det jag tidigare har tänkt är att jag kanske börjar bli så ringrostig, och kroppen lite mindre tålig med stigande ålder, att jag allvarligt borde tänka på att riskreducera och skaffa en inriden häst och/eller en stabilare individ än hur mycket av halvblodsaveln har utvecklats.

I min fantasi har jag sett mig själv på en stabil större connemara eller welsh cob eller kanske islandshäst som pensionär, men dit är det ju ännu några år. Hade jag haft 10 hjärnskakningar eller andra svåra kroppsskador så är det mycket möjligt att det ändå hade vägt över redan nu. Men i hjärtat är jag också fast vid det svenska halvblodet, hur svenskt det nu är. Men den för mig ultimata ridhästmodellen i alla fall.

Och samtidigt, när jag nu står här och försöker känna efter så säger precis allting annat i mig att jag vill, jag vill, jag VILL ha en unghäst till att få forma från början, för att det är en sådan fantastisk tid och blir ett sådant band. Jag har ju gjort det förut och de där första åren är lite blandad glädje och rädsla bara för att hästen är ung och oerfaren, men samtidigt en sådan galen känsla och kick som inget annat kan ge. Det kan ju hända olyckor med alla hästar, och det går ju att lämna bort på inridning för de första uppsittningarna. Och det kan vara sista chansen för mig att skaffa en häst att träna till en någorlunda nivå inom dressyren igen.

Men jag ska låta det ta sin tid med funderandet, det är stora och långsiktiga beslut och det är nyttigt - om än tråkigt - att påminnas om vilka risker man spelar med för sin egen säkerhet. Och kanske dyker det plötsligt bara upp en häst som vill bli min och så löser det sig då.

 

[SiZo]

Jag är inte riktigt i din situation men ändå där jag måste fatta någon form av beslut om min hästframtid. Har haft häst i 40 år och miste helt nyligen min tredje, den vackre på min profilbild. Har haft alla sedan de var ett eller två år gamla, ridit in de senaste två själv och aldrig sålt någon så det är lätt att säga att det är en livsstil. Jag bor också redan på en gård och min kvarvarande häst nr 4 som nu är 13 år hoppas jag få behålla många år till.

Jag noterar att det är mycket pengar och ganska mycket tid OCH en skaderisk - OCH en för djävlig sorg när det är dags att ta adjö. Men som sagt - vem är jag utan hästarna och djuren vid min sida? Det är en helt omöjlig tanke för mig. Så i mitt fall kommer det garanterat att bli en häst nr 5 också, i sinom tid.

Jag har inte alls haft så trista ridolyckor som du och det är definitivt en parameter att tänka på. Det jag tidigare har tänkt är att jag kanske börjar bli så ringrostig, och kroppen lite mindre tålig med stigande ålder, att jag allvarligt borde tänka på att riskreducera och skaffa en inriden häst och/eller en stabilare individ än hur mycket av halvblodsaveln har utvecklats.

I min fantasi har jag sett mig själv på en stabil större connemara eller welsh cob eller kanske islandshäst som pensionär, men dit är det ju ännu några år. Hade jag haft 10 hjärnskakningar eller andra svåra kroppsskador så är det mycket möjligt att det ändå hade vägt över redan nu. Men i hjärtat är jag också fast vid det svenska halvblodet, hur svenskt det nu är. Men den för mig ultimata ridhästmodellen i alla fall.

Och samtidigt, när jag nu står här och försöker känna efter så säger precis allting annat i mig att jag vill, jag vill, jag VILL ha en unghäst till att få forma från början, för att det är en sådan fantastisk tid och blir ett sådant band. Jag har ju gjort det förut och de där första åren är lite blandad glädje och rädsla bara för att hästen är ung och oerfaren, men samtidigt en sådan galen känsla och kick som inget annat kan ge. Det kan ju hända olyckor med alla hästar, och det går ju att lämna bort på inridning för de första uppsittningarna. Och det kan vara sista chansen för mig att skaffa en häst att träna till en någorlunda nivå inom dressyren igen.

Men jag ska låta det ta sin tid med funderandet, det är stora och långsiktiga beslut och det är nyttigt - om än tråkigt - att påminnas om vilka risker man spelar med för sin egen säkerhet. Och kanske dyker det plötsligt bara upp en häst som vill bli min och så löser det sig då.

Ja, det är ju samma för mig. Jag vill gärna rida in hästarna själv, och ärligt talat; jag har faktiskt aldrig trillat av eller skadat mig under inridningen av en häst. Jag tycker att träningen innan är otroligt kul, att stegen framåt är SÅ stora är väldigt motiverande!


Jag har inte trillat av mer än någon annan normal ryttare, utan problemet är just att jag har haft en jävla otur när jag har åkt i backen. Oftast så landar jag på huvudet. Ja, jag har faktiskt lyckats med att studsa på huvudet en gång tillomed (och landade på ryggen och hade sönder några revben...).Och i övrigt så slår jag mig alltid när jag åker av. Antalet gånger jag har kunnat hoppa upp igen efter en avtrillning är extremt få. Jag kan nog räkna dessa på en hand.

Pengar... Ja... Herregud vad pengar jag har över! Trots att jag är student! Jag köpte en svamptork för 2500 kr den här månaden och det märks inte överdrivet i ekonomin, förutom att jag lägger in mindre pengar på sparkontot såklart.

Jag har ju råd att göra saker som jag aldrig hade när jag hade häst. Det är skönt!

Usch så svårt detta är!

 

[WhoIsItAgain]

Ja, men det blir svårt att meritera hästarna. Jag kommer inte ha ekonomi att betala någon annan för att göra det. Och jag kommer som sagt inte klara att hålla mig ifrån hästryggen om jag har hästar..


Självklart kan jag ha gård ändå! Men jag har ju inget riktigt intresse för de djuren, utan det är mer för att det blir smidigt. Hästarna kan äta hösilage trots att de bara är 2-3 st för att man har köttdjur också som äter upp maten.

Största poängen med gården är just hästarna. Att jag vill ge dem ett bra liv osv.

Köp små hästar du inte kan rida på? Tex att köra, shettis, russ el liknande.

 

[SiZo]

Köp små hästar du inte kan rida på? Tex att köra, shettis, russ el liknande.

Det går emot att jag bara vill ha araber, så små araber finns det inte

 

[Unafraid]

Jag har varit hästlös ett år, efter att ha haft 1-2 hästar + ridit fler under 18 år. Jag kommer inte skaffa en ny inom en snar framtid. Jag har dels väldigt mycket bättre ekonomi, det är skönt att man tex kan köpa nya däck till bilen utan att helt rensa alla reserver. Sen hade jag betydligt mer veterinärbesök än träningar de sista åren. Så jag är lite "bränd". Jag får en rysning så fort jag ser att mina vänner har fått en tappsko tex.
Kan någon lova att hästen jag köper kommer vara frisk och aldrig tappa en sko kan det absolut vara aktuellt.

 

[Linn-Nora]

Det går emot att jag bara vill ha araber, så små araber finns det inte

Welshponny då?

 

[Asko]

Ja, det är ju samma för mig. Jag vill gärna rida in hästarna själv, och ärligt talat; jag har faktiskt aldrig trillat av eller skadat mig under inridningen av en häst. Jag tycker att träningen innan är otroligt kul, att stegen framåt är SÅ stora är väldigt motiverande!


Jag har inte trillat av mer än någon annan normal ryttare, utan problemet är just att jag har haft en jävla otur när jag har åkt i backen. Oftast så landar jag på huvudet. Ja, jag har faktiskt lyckats med att studsa på huvudet en gång tillomed (och landade på ryggen och hade sönder några revben...).Och i övrigt så slår jag mig alltid när jag åker av. Antalet gånger jag har kunnat hoppa upp igen efter en avtrillning är extremt få. Jag kan nog räkna dessa på en hand.

Pengar... Ja... Herregud vad pengar jag har över! Trots att jag är student! Jag köpte en svamptork för 2500 kr den här månaden och det märks inte överdrivet i ekonomin, förutom att jag lägger in mindre pengar på sparkontot såklart.

Jag har ju råd att göra saker som jag aldrig hade när jag hade häst. Det är skönt!

Usch så svårt detta är!

Nu är detta kanske något som jag totalt fantiserat ihop men jag tänker på cykelhjälmar som blåser upp sig när man trillar ned och ger ett mera omfattande beskydd runt nacken etc. Kanske det finns mera skydd som du kan börja använda för att inte råka ut för såna skador när du råkar falla av?
Och så tänker jag att rida in egen häst (arab ) eller vad man än vill göra behöver inte vara så svårt/farligt om man väljer att avla/köpa ett föl/unghäst som är efter stabila lugna föräldrar? För jag antar att det finns araber med såna temperament också. Lite på tårna men ändå stabila i remperamentet etc.

Men jag är dock en stor amatör, vet bara mest vad jag läst till mig på forumet