Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

[gul_zebra]

Jag har ätit Levaxin i väldigt många år. Det började rätt dramatiskt under en höst. La på mig 20 kilo. Höll igen stenhårt men kilona kom ändå. Efter levaxinet (ett år senare) försvann tio kg så småningom. Jag låg på rejäla doser Levaxin och kunde inte sänka utan att bli dålig.

Nu har jag ändrat min medicinering och de sista tio kilona är sakta på väg bort. Ett halvt kilo i månaden försvinner. Jag gör inget särskilt, lever som tidigare men kilona rinner sakta av.

Så jag tror - baserat på denna lilla evidens - att rätt inställd medicin är vägen till måendet och viktminskningen.

Nice!
Ja jag kan bara instämma. Har inte knaprat länge och ligger på 50 mcg än sålänge, vem vet hur högt upp jag ska i slutändan

 

[dobbis]

Jag har en baddräkt med "kjol", täcker lite mer rumpa. Perfekt

Du behöver ingen att täcka rumpan med,du behöver en bh med hakklapp

 

[alazzi]

Jag håller med. Det verkar oöverstigligt med så många kilo och allt annat runt omkring.
Har inte lästa hela tråden men jag har förstått att Ts har mycket övervikt och problem med sköldkörteln och lite annat hormonellt.

Jag gör en gastric sleeve om en vecka.
För mig är det också till stor del sköldkörteln (medicinbiverkan) tillsammans med övergångsåldern som har gjort att vikten fullkomligt galopperat iväg.
Jag har ca 30-35 kilo att gå ner och jag har inte alls varit överviktig lika länge som Ts.
Däremot är jag äldre, fyller femtio snart och kroppen håller på att gå sönder totalt pga av övervikten.
Det är den största anledningen till att jag gör det nu.

Håller på och förbereder mig för operationen med en diet på 800-1000 kcal per dag och inte ens då vill kilona lämna kroppen.
Jag hade aldrig orkat hålla på så för ett halvt kilo i veckan och för att bara gått upp mer sen, vilket jag redan prövat.

En finess med operationen är också att man tvingas till sunda vanor genom att äta lite och ofta. Kroppen kommer kräva det naturligt, så att säga.
Dessutom måste man äta "rätt" för att då i sig allt det man ska.
Tror också att en stor av att resultatet blir lyckat efter en operation är att dom celler som stimulerar hungern opereras bort.

Det där hade kunnat vara skrivet av mig förutom operationsbiten. Jag har helt tappat kontrollen över min vikt. En kombination av medicinbiverkning (?), ond cirkel, sönderbantad ämnesomsättning osv.

 

[Vallmo]

Det där hade kunnat vara skrivet av mig förutom operationsbiten. Jag har helt tappat kontrollen över min vikt. En kombination av medicinbiverkning (?), ond cirkel, sönderbantad ämnesomsättning osv.

Låter jobbigt!
Jag kan ju då berätta att jag har gått ner 20 kg nu på tre månader efter operationen.
Jag mår jättebra och det är så skönt att blivit av med den stora magen till att börja med.
Det finns både för och nackdelar, men fördelarna överväger definitivt.
På det stora hela har allt gått över förväntan.

 

[gul_zebra]

Kära buke! Jag tänkte bara uppdatera lite, ty jag äro uttråkad.
Vikten står troligtvis ganska stilla kring ursprungsvikten, jag har iaf inte vuxit ur eller krympt ur mina kläder. Kör igång om och om och om igen men varje gång är det nånting som bara jävlas. Jag kommer helt enkelt inte igång ordentligt. Till råga på allt har jag ju då fått hypotyreos konstaterat sedan ett tag tillbaka och har en vc som är skitseg med att följa upp Levaxin-dosen så det tar ju hundra år bara det - och let's face it, vem fan håller motivationen uppe på såna premisser!? Det blir lite "varför ska jag ens försöka när det ändå inte går". Funkar inte sköldkörteln så går jag inte ner och då är det lönlöst liksom.
Har iaf knaprat Levaxin i 4 månader nu utan någon uppföljning så var på de lite och tog nya prover igår. Får se nästa vecka hur de ser ut antar jag, tippar på höjd dos. Lägg där till misstankarna om pcos som blivit ännu starkare nu i veckan. Avvaktar cellprov som jag tror ska tas i år och tar tag i att kolla upp efter det för att kanske kunna undvika en potentiellt jobbig barnmorska.
Kort sagt, jag är alltså uppe i 3 diagnoser som bidrar till min fetma, utöver min psykiska ohälsa vill säga, och misstänker en 4e. Det är inte helt lätt att tampas med kan jag ju konstatera...

...and that brings me to some news. Fick ett litet brev häromdagen. Brevet lät meddela att jag härmed står på kö för ett första besök hos bariatrin. 3-4 månaders kötid från att jag fixade en egen remiss i april, så kanske får jag komma dit redan i juli/augusti. Ska bli spännande, asläskigt och förhoppningsvis givande. Jag är fortfarande inte pigg på att opereras men jag blir 31 i augusti, livet bara springer förbi mig, jag vill därtill ha barn inom den snara framtid jag har på mig om jag kan tänkas hitta en partner, så jag har konstaterat att om de anser att operation är rätt väg att gå får jag helt enkelt vänja mig vid tanken. Och ptja... När jag hör mig själv försvara det här inför syrran som anser att jag är för ung för att opereras så kan jag väl mest konstatera att det kanske inte är så jäkla främmande ändå numera. Det tog bara lite tid och kämpande och många nöjda i omgivningen för att nå fram till den här punkten.

Därmed inte sagt att jag är inställd på att just opereras, men jag är öppen för möjligheten och tror att det kommer bli så i slutänden. Alldeles oavsett så behöver jag hjälp så jag hoppas att bariatrin kan ge mig det, i vilken form de än anser är lämpligast.

 

[lilstar]

Tänk att du lyckats stå stilla och inte fortsätta öka trots låg motivation och flera diagnoser som jobbar rakt i motsatt håll! Det är ganska bra jobbat tycker jag och ett jäkligt bra utgångsläge den där dagen när den stora livsomvälvande motivationen kommer. Om den motivationen nu kommer i augusti eller om fem år, men en dag är jag säker på att du plötsligt bara kommer ha den där kraften att orka kämpa och den den dagen kommer du tack vare ditt slit hittills inte behöva börja på noll.

 

[gul_zebra]

Tänk att du lyckats stå stilla och inte fortsätta öka trots låg motivation och flera diagnoser som jobbar rakt i motsatt håll! Det är ganska bra jobbat tycker jag och ett jäkligt bra utgångsläge den där dagen när den stora livsomvälvande motivationen kommer. Om den motivationen nu kommer i augusti eller om fem år, men en dag är jag säker på att du plötsligt bara kommer ha den där kraften att orka kämpa och den den dagen kommer du tack vare ditt slit hittills inte behöva börja på noll.

Ja det är jag rätt jäkla nöjd med. Fortsätter försöka och tänker att de dagar det funkar helt enkelt väger upp för de dagar det inte funkar. Ska det funka i längden kommer jag däremot behöva hjälp, så vi får se vad som sägs

 

[_husmusen_]

Jag vet själv hur jävligt jobbigt det är att vara tjock och ens försöka tänka på att gå ner. Och jag har inga direkta sjukdomar som "hindrar" mig.

Jag tycker du är så grymt imponerande! Och att stå stilla är också svårt och du är jätteduktig.

Och hoppas att det går bra hos bariatrin oavsett vad ni väljer att göra!

 

[gul_zebra]

Jag vet själv hur jävligt jobbigt det är att vara tjock och ens försöka tänka på att gå ner. Och jag har inga direkta sjukdomar som "hindrar" mig.

Jag tycker du är så grymt imponerande! Och att stå stilla är också svårt och du är jätteduktig.

Och hoppas att det går bra hos bariatrin oavsett vad ni väljer att göra!

Tack!

 

[gul_zebra]

Försöker komma igång med träning i samråd med sjukgymnast, men just att komma igång är min stora svaghet i det här fallet. Blev tipsad om att det finns typ träningsdagböcker som appar som funkar för en del, är det någon som har tips på nån bra? Allt jag hittat har varit för värsta ambitiösa gym-träningen, jag kör bara lite övningar hemma i vardagsrummet

Remissen till bariatrin blev för övrigt en utredning kring kirurgi som jag hoppas blir av. Mina bitar med besök hos läkare, psykolog, dietist och sjukgymnast, femtielva olika prover, blodtryck som var tvunget att medicineras ner lite och stegräkning som skulle köras igång med veckovis målökning... Det är uppfyllt alltihop så nu inväntar jag bara besked om de skickar mig vidare till kirurg eller inte. Fingers crossed!

 

[Hyacinth]

Försöker komma igång med träning i samråd med sjukgymnast, men just att komma igång är min stora svaghet i det här fallet. Blev tipsad om att det finns typ träningsdagböcker som appar som funkar för en del, är det någon som har tips på nån bra? Allt jag hittat har varit för värsta ambitiösa gym-träningen, jag kör bara lite övningar hemma i vardagsrummet

Remissen till bariatrin blev för övrigt en utredning kring kirurgi som jag hoppas blir av. Mina bitar med besök hos läkare, psykolog, dietist och sjukgymnast, femtielva olika prover, blodtryck som var tvunget att medicineras ner lite och stegräkning som skulle köras igång med veckovis målökning... Det är uppfyllt alltihop så nu inväntar jag bara besked om de skickar mig vidare till kirurg eller inte. Fingers crossed!

Jag använder iPhones egen hälsa-app, och ibland Lifesum

Håller alla tummar!

 

[gul_zebra]

Jag använder iPhones egen hälsa-app, och ibland Lifesum

Håller alla tummar!

Ah justfan, kanske ska nämna att jag har Android
Tack!

 

[Amha]

Ah justfan, kanske ska nämna att jag har Android
Tack!

Lifesum

 

[gul_zebra]

Får ta en titt på Lifesum ja, har haft för mig att det mest är för kaloriräkning annars

 

[Hyacinth]

Får ta en titt på Lifesum ja, har haft för mig att det mest är för kaloriräkning annars

Det också, men den tar även motion och sånt

 

[gul_zebra]

Det också, men den tar även motion och sånt

Ah, good! Får se om den passar, tack!

 

[Hyacinth]

Ah, good! Får se om den passar, tack!

Gratisversionen är ok, betal är grym tycker jag.

 

[Andromedae]

Ska du ha en träningsapp tycker jag att Sworkit är jätterolig!

 

[gul_zebra]

Ska du ha en träningsapp tycker jag att Sworkit är jätterolig!

Tack! Drar ner den också och jämför

 

[Andromedae]

Tack! Drar ner den också och jämför

De är inte riktigt samma grej. Lifesum är mer typ lägg in vad du äter och hur du tränar (i antal minuter). Sworkit är liksom ett app som gör ett cirkelträningsprogram åt dig (typ). Du väljer hur länge du vill hålla på med allt, om det är grejer du inte vill göra och var du vill fokusera. Och voila! Gör det mycket roligare att träna hemma tycker jag