Att bli sambo, är det en stor grej?

[Alfonso]

Hej buke,
så här ligger det till: jag och min pojkvän har varit tillsammans i snart 3 år och har tidigare pratat lite löst om att flytta ihop, men den senaste tiden har vi pratat mer seriöst om det. Och jag är nervös! Tänk om det inte funkar, tänk om vi tjafsar hela tiden, tänk om jag aldrig får min så nödvändiga ensamtid... Jag överdriver allt som jag är nervös för, så jag glömmer bort att det finns så många bra saker med att bo tillsammans! Jag kan ju inte tänka mig något bättre än att bo med honom!
Vi har varsin bostadsrätt och jag ska flytta in i hans lägenhet och hyra ut min egen, möblerad. Så det är ju inte så många saker jag tar med mig.
Vad ska vi tänka på? Ska vi skriva samboavtal? Han vill tex köpa en ny soffa, men jag tänker att han får köpa den själv, jag har ju min soffa i min (uthyrda) lägenhet.
Är det en stor grej att bli sambo? Eller blir man sambo lite hux flux?

Jag har aldrig varit sambo tidigare och det här är mitt första riktiga förhållande, så jag vet ingenting. Hjälp mig!

 

[pepp]

Hej buke,
så här ligger det till: jag och min pojkvän har varit tillsammans i snart 3 år och har tidigare pratat lite löst om att flytta ihop, men den senaste tiden har vi pratat mer seriöst om det. Och jag är nervös! Tänk om det inte funkar, tänk om vi tjafsar hela tiden, tänk om jag aldrig får min så nödvändiga ensamtid... Jag överdriver allt som jag är nervös för, så jag glömmer bort att det finns så många bra saker med att bo tillsammans! Jag kan ju inte tänka mig något bättre än att bo med honom!
Vi har varsin bostadsrätt och jag ska flytta in i hans lägenhet och hyra ut min egen, möblerad. Så det är ju inte så många saker jag tar med mig.
Vad ska vi tänka på? Ska vi skriva samboavtal? Han vill tex köpa en ny soffa, men jag tänker att han får köpa den själv, jag har ju min soffa i min (uthyrda) lägenhet.
Är det en stor grej att bli sambo? Eller blir man sambo lite hux flux?

Jag har aldrig varit sambo tidigare och det här är mitt första riktiga förhållande, så jag vet ingenting. Hjälp mig!

Jag tycker sambo är ett stort steg, jag väntar gärna lite längre innan det händer. Är nu i mitt andra samboskap, vi flyttade ihop (i hans bostadsrätt) efter år.
Vi har inte skrivit samboavtal, men vet att många rekommenderar det! Vi bor väldigt litet på 35 kvm och har inga problem med att få ensamtid - som jag har stort behov av! Det gäller att man fortfarande har sina egna liv, hittar på saker där partnern inte alltid är med

Kanske kan vara bra att komma överens om städning/tvätt och såna basgrejer så det inte blir massa småtjafs kring det tänker jag.

 

[YaHilweh]

Mitt största tips är att flytta till något gemensamt, inte till dig och inte till honom utan att ni hittar en gemensam punkt som är bådas. Jag hade haft svårt att flytta in hos sambon då jag hade känt att "det är hans lägenhet" samma om det vart tvärt om.

Vi har inte skrivit några samboavtal. Har inte heller som plan att göra, då vi väntar tillökning av familjen samt skrev på lånepappren om husköp idag.

Men jag tror delen att komma överens om städ/tvätt är viktig. Samt den ekonomiska biten, vem som betalar vad eller om ni ska ha gemensam ekonomi. Vi delar på det, vissa räkningar tar sambon och vissa räkningar tar jag. Sedan delar vi på matkostnaderna, jag är den som handlar mest, men sambon skjuter över pengar när det behövs då han tjänar mer.
Vi har inte gemensam ekonomi samtidigt som vi har det, eller hur man ska förklara det.

 

[Thrillie]

Hej buke,
så här ligger det till: jag och min pojkvän har varit tillsammans i snart 3 år och har tidigare pratat lite löst om att flytta ihop, men den senaste tiden har vi pratat mer seriöst om det. Och jag är nervös! Tänk om det inte funkar, tänk om vi tjafsar hela tiden, tänk om jag aldrig får min så nödvändiga ensamtid... Jag överdriver allt som jag är nervös för, så jag glömmer bort att det finns så många bra saker med att bo tillsammans! Jag kan ju inte tänka mig något bättre än att bo med honom!
Vi har varsin bostadsrätt och jag ska flytta in i hans lägenhet och hyra ut min egen, möblerad. Så det är ju inte så många saker jag tar med mig.
Vad ska vi tänka på? Ska vi skriva samboavtal? Han vill tex köpa en ny soffa, men jag tänker att han får köpa den själv, jag har ju min soffa i min (uthyrda) lägenhet.
Är det en stor grej att bli sambo? Eller blir man sambo lite hux flux?

Jag har aldrig varit sambo tidigare och det här är mitt första riktiga förhållande, så jag vet ingenting. Hjälp mig!

Som Pepp sa innan, kom överens redan innan om städning och såna grejer, så minskar man risken för att det blir tjafs om det

Har ni båda egna intressen så får man sin egentid ändå. Skulle det vara så att ni inte har intressen som gör att ni är ifrån lägenheten så kan man ju ändå vara i varsitt rum. T.ex ibland sitter jag och kollar på tv och sambon spelar dator i ett annat rum. Inget konstigt med det tycker jag Man måste inte umgås 100% av tiden bara för att man bor ihop, även om man oftast vill det

Jag är sån som gärna flyttar ihop relativt snart, så vet man om det funkar eller inte. Jag vet att jag vill bo ihop med min partner, så då måste det ju fungera för att förhållandet ska fungera.
Oroa dig inte för mycket, det går nog bra! Så länge man kan prata med varann så löser sig det mesta.
Lycka till

 

[Mitrolle]

Är det med någon man älskar är det ingen stor grej. Blir det problem då har man ju problem sedan innan, bara att det märks mer när man ses hela tiden.
Man måste dock sluta tänka 'min soffa' och 'hans soffa'. Endera flyttar ni ihop för att det är tänkt att vara så för all framtid (även om man inte kan veta det, så får man tänka så), eller så kommer det kännas som att du bor inneboende hos honom med hans saker. Dina saker måste också kunna finnas i ERT hem. Så ta med det du vill ha av ditt och han får göra rum för det.

Egentid, kan man ju givetvis ha. Man har en hobby eller något annat som tar upp ens tid, man måste ju inte sitta ihop för att man bor ihop. Men vill man inte umgås med den man bor ihop med, t.ex. ville vara 'ifred' hela dagar/kvällar och sitta i ett annat rum eller något så skulle jag ju tycka att det var lite märkligt om man nu älskar varandra.

 

[pepp]

Mitt största tips är att flytta till något gemensamt, inte till dig och inte till honom utan att ni hittar en gemensam punkt som är bådas. Jag hade haft svårt att flytta in hos sambon då jag hade känt att "det är hans lägenhet" samma om det vart tvärt om..

Håller med om detta! Jag känner mig inte riktigt hemma här då det verkligen inte känns som min lägenhet (har inte ens några möbler som är mina ) fast ibland är man så illa tvungen med tanke på bostadsbristen som råder!

 

[Mitrolle]

Håller med om detta! Jag känner mig inte riktigt hemma här då det verkligen inte känns som min lägenhet (har inte ens några möbler som är mina ) fast ibland är man så illa tvungen med tanke på bostadsbristen som råder!

Jag har flyttat in till killen alla 3 ggr jag varit sambo faktiskt, även om jag själv tänker att det bästa är att skaffa något gemensamt. Denna gång är dock enda gången jag känner att det är vårt hem eftersom min sambo såg till att jag fick plats här med mina saker som jag ville ha och så skaffade vi lite nya grejer gemensamt också. Vi har även köpt ett gemensamt nytt hem som vi ska flytta in i nästa år, så då blir det att inreda från grunden tillsammans. Tror själva känslan är viktigast

 

[Ainon]

Hej buke,
så här ligger det till: jag och min pojkvän har varit tillsammans i snart 3 år och har tidigare pratat lite löst om att flytta ihop, men den senaste tiden har vi pratat mer seriöst om det. Och jag är nervös! Tänk om det inte funkar, tänk om vi tjafsar hela tiden, tänk om jag aldrig får min så nödvändiga ensamtid... Jag överdriver allt som jag är nervös för, så jag glömmer bort att det finns så många bra saker med att bo tillsammans! Jag kan ju inte tänka mig något bättre än att bo med honom!
Vi har varsin bostadsrätt och jag ska flytta in i hans lägenhet och hyra ut min egen, möblerad. Så det är ju inte så många saker jag tar med mig.
Vad ska vi tänka på? Ska vi skriva samboavtal? Han vill tex köpa en ny soffa, men jag tänker att han får köpa den själv, jag har ju min soffa i min (uthyrda) lägenhet.
Är det en stor grej att bli sambo? Eller blir man sambo lite hux flux?

Jag har aldrig varit sambo tidigare och det här är mitt första riktiga förhållande, så jag vet ingenting. Hjälp mig!

Vet inte om jag tycker det var så stor grej att bli sambo, blev det själv här i augusti officiellt, dock har jag i princip bott där sedan maj. Flyttade in i hans hus som typ var fullt möblerat, hade själv i princip inga grejer så blev så naturligt. Känner inte att det är något problem, men vi kommer att byta ut lite grejer eftersom för att göra det mer vårt (och mer min stil ) Men tar nog ett tag för båda att ställa om sig från mitt/hans till vårt, spelar dock inte så stor roll att man ibland säger fel.Tanken är dock att i framtiden bygga ett hus tillsammans när detta hus är klart och ekonomin tillåter.

Inget samboavtal och vi har väl inte tänkt på något särskilt. Delar på kostnaderna rakt av förutom det som verkligen hör till fastigheten, dvs lån (amortering, ränta) och renoveringskostnader vilket han betalar eftersom han äger huset.

 

[Emtherlia]

För att bli sambo så krävs en sak: att båda vill det! Vill du bli sambo men bara är lite nervös? Eller är du inte redo? Har du berättat att du är orolig över saker som kan bli jobbiga? Det kanske kan vara skönt att ha en "plan?" Typ att du vet att du kan säga att du behöver ensamtid utan att han tar illa upp.

 

[Magiana]

En sak som jag tycker är värt tänka på är att sambos är försörjningspliktiga för varann om livet skiter sig för någon av er och den personen hamnar på socialens kontor för att be om försörjningsstöd. Då fungerar det inte längre att ha enskild ekonomi, om det är det man kört med.

 

[Hyacinth]

Jag tycker det är jobbigt att flytta isär. Packa och hitta nytt. Därför avvaktar jag gärna att flytta ihop numer. Jag tror jag skulle trivas ypperligt med att ha varsin bostad nära varandra.

 

[TinyWiny]

Jag hade aldrig flyttat in hos någon annan om det inte var högst tillfälligt. Skaffa er ett gemensamt hem där bådas saker får plats. Du kommer inte att känna dig hemma annars. Den tiden du kunde tänka "hans" soffa osv. är förbi när ni blir sambos. Antingen bor ni ihop och då är det ert hem och era saker eller så bor du inte där alls. I övrigt delar man upp sin tid precis som man vill.

 

[Alfonso]

För att bli sambo så krävs en sak: att båda vill det! Vill du bli sambo men bara är lite nervös? Eller är du inte redo? Har du berättat att du är orolig över saker som kan bli jobbiga? Det kanske kan vara skönt att ha en "plan?" Typ att du vet att du kan säga att du behöver ensamtid utan att han tar illa upp.

Jag vill bli sambo! Och han också för den delen. Det låter vettigt att ha någon slags plan och verkligen prata innan om ens "rädslor" och hur vi ska kunna reda ut dom.

 

[Alfonso]

+ svarar alla

Tanken är att vi nu ska provbo tillsammans och se om det funkar för att sedan sälja våra lägenheter och skaffa något gemensamt. Jag tror nog att det är bra, istället för att köpa nåt tillsammans för att sedan inse att det inte funkar, och måste då in i hela köp-och-sälj-karusellen igen. (Att hyra lägenhet är inte aktuellt i dagsläget)
Jag ska nog tänka vad jag ska ta med. Möbler måste jag ju inte ta med, utan det är småsakerna som gör hemmet, typ tavlor, prydnadssaker, böcker...

Det här med vem som sköter vad av markservicen måste vi prata om, likaså ekonomi. Men jag ser ingen anledning till att ha gemensam ekonomi nu.

Tack så mycket för så bra svar!

 

[Efwa]

En del personer tycker det är en stor grej och andra att det faller sig naturligt och inte alls är så stort.
Jag tror det beror mycket på hur man är som person själv och hur man tänker sig det hela.

Men det bästa är att prata genom saker innan, de stora sakerna iallafall, som pengar, sysslor och andra saker. Det andra blir liksom löst på vägen, vilket de här sakerna också kan bli såklart. Inte har man liksom tänkt på allt och en del kommer man behöva snacka om när det dyker upp.

 

[Emuliiaa]

Jag tycker inte det är någon stor grej. Älskar man någon och trivs bra tillsammans så borde det gå utmärkt. Vi har dessutom samma ekonomi sen typ starten så det underlättar med. Hade aldrig orkat med "mitt" och "ditt". Om man delar liv tillsammans så delar man enligt min mening allt.

 

[zoller]

Hej buke,
så här ligger det till: jag och min pojkvän har varit tillsammans i snart 3 år och har tidigare pratat lite löst om att flytta ihop, men den senaste tiden har vi pratat mer seriöst om det. Och jag är nervös! Tänk om det inte funkar, tänk om vi tjafsar hela tiden, tänk om jag aldrig får min så nödvändiga ensamtid... Jag överdriver allt som jag är nervös för, så jag glömmer bort att det finns så många bra saker med att bo tillsammans! Jag kan ju inte tänka mig något bättre än att bo med honom!
Vi har varsin bostadsrätt och jag ska flytta in i hans lägenhet och hyra ut min egen, möblerad. Så det är ju inte så många saker jag tar med mig.
Vad ska vi tänka på? Ska vi skriva samboavtal? Han vill tex köpa en ny soffa, men jag tänker att han får köpa den själv, jag har ju min soffa i min (uthyrda) lägenhet.
Är det en stor grej att bli sambo? Eller blir man sambo lite hux flux?

Jag har aldrig varit sambo tidigare och det här är mitt första riktiga förhållande, så jag vet ingenting. Hjälp mig!

Jag flyttade ihop med min kille efter två år tillsammans. Aldrig bott med någon tidigare förutom min familj. Jag var jätte nervös då det var hans lägenhet men han gjorde plats åt mig och mina saker och var väldigt välkomnande för förändring för han kände att han bott där själv och var "klar" med att ha det som han ville. Det blev väldigt bra. Vi bor idag ihop i en gemensam bostadsrätt sedan fyra år.

Vi har min soffa och mitt bord o lite så. Vi har inga papper på det(förmodligen dumt) men då får jag stå mitt kast om han en dag kräver pengar för den om vi skiljer oss.

Jag var skeptisk i början och suoernervös men det har gått super bra, om båda har viljan att flytta ihop så ser jag inte problemet

 

[Elisha]

Hej buke,
så här ligger det till: jag och min pojkvän har varit tillsammans i snart 3 år och har tidigare pratat lite löst om att flytta ihop, men den senaste tiden har vi pratat mer seriöst om det. Och jag är nervös! Tänk om det inte funkar, tänk om vi tjafsar hela tiden, tänk om jag aldrig får min så nödvändiga ensamtid... Jag överdriver allt som jag är nervös för, så jag glömmer bort att det finns så många bra saker med att bo tillsammans! Jag kan ju inte tänka mig något bättre än att bo med honom!
Vi har varsin bostadsrätt och jag ska flytta in i hans lägenhet och hyra ut min egen, möblerad. Så det är ju inte så många saker jag tar med mig.
Vad ska vi tänka på? Ska vi skriva samboavtal? Han vill tex köpa en ny soffa, men jag tänker att han får köpa den själv, jag har ju min soffa i min (uthyrda) lägenhet.
Är det en stor grej att bli sambo? Eller blir man sambo lite hux flux?

Jag har aldrig varit sambo tidigare och det här är mitt första riktiga förhållande, så jag vet ingenting. Hjälp mig!

Nej det är ingen stor grej. iaf inte eftersom du har din lgh kvar! jag och min numera man flyttade ihop i egen lägenhet efter 3 månader sen vi träffades första gången, och innan de hade han bott hos mig sen vi träffades. O du ser ju hur de gick! Barn, villa, gifta. Det är bara 1.5 år sen vi träffades

Ser ni en framtid tillsammans kommer ni väl antagligen vilja flytta ihop nån gång så varför inte nu

 

[Ingela_S]

[Jag flyttade ihop med min pojkvän efter 1 månad tillsammans... Rent praktiskt i alla fall, sen tog det ytterligare 3 månader innan han blev folkbokförd på min adress och ytterligare 1½ år innan vi sålde hans bostadsrätt. Vi har alltså haft dubbla lägenheter ända fram till nu. Jag känner mig dock lika hemma i hans lägenhet som i min och båda har grejer på båda ställena. Vi har inget samboavtal och har inte köpt några möbler gemensamt utan haft kvar alla grejer i respektive lägenhet. Tanken är att köpa hus och gemensamma prylar sen, då vi minst sagt har olika stilar på våra möblemang. Tror samboavtal kan vara en god idé just när man börjar köpa gemensamma grejer.

Jag har aldrig varit sambo tidigare men tyckte inte det var någon större grej att flytta ihop. Både han och jag var över 30 och vana att klara oss själva. Sköter alla sysslor gemensamt, även om jag får leva med att det är lite stökigare än när jag bodde själv. Jag trodde det skulle bli en stor omställning att leva så nära inpå en annan människa, just när man är van vid sitt eget svängrum, men det kändes som den enklaste sak i världen. Lycka till!

 

[Amha]

Det beror nog på vem du är. Jag och min sambo flyttade ihop först några månader i hans etta och sedan till gemensam 2:a (vi letade hela tiden efter nytt men pga graviditet och lite sånt föll det sig så att vi officiellt flyttade ihop lite tidigare). Vi hade båda bott själva länge innan och trivdes med det men hade också umgåtts ganska nära varandra länge innan. Jag hade redan nyckel till honom osv. Den stora omställningen är väl att man inte på samma sätt kan få den där känslan av att vakna och helt i sin egen takt kliva upp, göra en frukost och njuta av att vara ensam vid någon måltid här och där. Det har väl också med att göra att vi har barn numer. Jag kan ju tycka att just den biten kan vara ganska trevlig även om jag oftast tycker att det är skönt att ha någon runt mig hela tiden.

Jag och sambon kan tillbringa kvällar på helt olika platser i huset. Jag t.ex i soffan med en bra film och en skål godis och han vid sin dator. Eller han i soffan med en dålig film och en skål godis och jag i sängen med Buke i mobilen. För vår del funkade inte riktigt en 2:a som vi mellanlandade i innan vi köpte hus. Jag hade kunnat strypa honom när han bad mig sänka volymen på TV till ohörbart för att han skypade med några vänner i samma rum. Vi måste kunna dela dator från övriga delar av hemmet.

Sen som vissa skriver är det väl samtidigt dumt att vänta om ni känner er mogna för det. Det är ju bara ni som kan ana. Ni har ju träffats länge så då hade jag bara kört på. Hur upplägget ska se ut får ni ju fundera på. Ska ni "provbo" ihop kanske ni ska vänta med att köpa ny soffa tills ni märker åt vilket håll det lutar så ni kanske kan tänka om och köpa en gemensamt som ev ska passa i nytt hem?