LitenIsa
Trådstartare
Först vill jag bara klargöra att jag vet att bröstmjölk är det bästa för mitt barn bla bla bla så nu behöver ingen dra den predikningen för mig:-).
Måste man tycka om att amma? Ja, enligt min BVC-tant (som jag förövrigt avskyr) så finns det inga alternativ och völjer man något annat är man en dålig mamma.
När jag fick Elivia mådde jag rätt dåligt. Tuff förlossning, amning som bara strulade och allmänt kaos. Fick av en annan kvinna på BVC (vår oridinarie hade sem) tipset att prova lite ersättning för att få bort ett jobbigt moment. Kände då att jag mådde mycket bättre, satt inte fast på samma sätt. Hon var tre veckor då vi började varva flaska och amning. Gjorde så tills hon var 4 mån och ratade bröstet (flaskan var väl bekvämare). Elivia är idag en helgo 1½åring utan allergier eller psykiska besvär pga att hon flaskmatades som liten.
När Saga föddes för ca 1 mån sedan hade jag som plan att ge amningen en ärlig chans. Jag har nu försökt och jag TYCKER INTE OM ATT AMMA!!! Det är obehagligt, jag vantrivs med att amma offentligt vilket begränsar mina möjligheter att umgås med folk. Jag känner mig som en mjölkkossa som bara finns till för att Saga ska ligga och tutta på mig. Hon hänger vid bröstet 22h per dygn. Hon sover med min ena bröstvårta i munnen.
Härom natten blev jag totalt knäckt och körde upp mannen ur sängen och gav Saga till honom och bad honom fixa en flaska ersättning. han gjorde så och Saga åt utan problem och sov sedan 2h utan min bröstvårta i munnen!!!
Detta berättade jag på BVC igår och fick då en uppläxning om hur viktigt det är med bröst och bröstmjölk. Annars får de ingen närhet och mår dåligt. Men JAG då? Jag mår också dåligt. Betyder jag ingenting i detta spel där bröstmjölk är högsta vinsten?
Kan inte någon bara skriva att jag ska skita i BVC och göra det som känns bäst för mig?
Måste man tycka om att amma? Ja, enligt min BVC-tant (som jag förövrigt avskyr) så finns det inga alternativ och völjer man något annat är man en dålig mamma.
När jag fick Elivia mådde jag rätt dåligt. Tuff förlossning, amning som bara strulade och allmänt kaos. Fick av en annan kvinna på BVC (vår oridinarie hade sem) tipset att prova lite ersättning för att få bort ett jobbigt moment. Kände då att jag mådde mycket bättre, satt inte fast på samma sätt. Hon var tre veckor då vi började varva flaska och amning. Gjorde så tills hon var 4 mån och ratade bröstet (flaskan var väl bekvämare). Elivia är idag en helgo 1½åring utan allergier eller psykiska besvär pga att hon flaskmatades som liten.
När Saga föddes för ca 1 mån sedan hade jag som plan att ge amningen en ärlig chans. Jag har nu försökt och jag TYCKER INTE OM ATT AMMA!!! Det är obehagligt, jag vantrivs med att amma offentligt vilket begränsar mina möjligheter att umgås med folk. Jag känner mig som en mjölkkossa som bara finns till för att Saga ska ligga och tutta på mig. Hon hänger vid bröstet 22h per dygn. Hon sover med min ena bröstvårta i munnen.
Härom natten blev jag totalt knäckt och körde upp mannen ur sängen och gav Saga till honom och bad honom fixa en flaska ersättning. han gjorde så och Saga åt utan problem och sov sedan 2h utan min bröstvårta i munnen!!!
Detta berättade jag på BVC igår och fick då en uppläxning om hur viktigt det är med bröst och bröstmjölk. Annars får de ingen närhet och mår dåligt. Men JAG då? Jag mår också dåligt. Betyder jag ingenting i detta spel där bröstmjölk är högsta vinsten?
Kan inte någon bara skriva att jag ska skita i BVC och göra det som känns bäst för mig?