Amning, känner mig så misslyckad!!

[cirkus]

Sv: Amning, känner mig så misslyckad!!

Jag ammade mina först tills det var "tomt" och sen fyllde jag på med flaska i samma måltid liksom. Det tyckte jag fungerade alldeles utmärkt.

Vad det gäller den sjukdomsförebyggande delen av amningen så räcker det med en matsked om dagen sägs det..

Lycka till och glöm inte att du är världens bästa mamma oavsett om du ammar eller ej.

 

[ainasoja]

Sv: Amning, känner mig så misslyckad!!

Sonen var 1 vecka när jag gav upp och gav honom ersättning som komplement till bröstet eftersom han så uppenbart inte blev mätt på bröstmjölk.

Jag pumpade, ammade och gav ersättning i 3½ månad sedan ratade han bröstet och valde nappflaskan istället.

Det var ett jäkla pumpande hela tiden eftersom jag började jobba i maj och sonen är född i april men som tur var arbetade jag på gården vi bodde på så jag kunde amma mellan turerna så länge stalltjejerna sadlade och skötte hästarna.

 

[vindvissla]

Sv: Amning, känner mig så misslyckad!!

Vill ju dock ge henne det när smakisarna gör sitt inträde också ... känns som om det är lättare då (?)

Jag har typ använt det tre gånger och han gjorde samma grimaser då som utan, så jag pallade inte mer

Jag började också med smakisar när han var 4 månader, men då bara en minitesked med typ mosad morot och sånt. Alltså inget ätande utan bara smakande. Nu först runt 6 månader har han självmant ätit mer och jag har gett mer som ett mål mat. Jag har gjort som någon här sa att ge lite när vi äter, det han klarar av. Han sitter i alla fall med vid varje måltid och äter något, sen om det är en bit morot eller om han får en riktig måltid det är olika.

 

[havreflinga]

Sv: Amning, känner mig så misslyckad!!

sen får jag tänka på att det viktigaste är att jag faktiskt orkar ge min son massor med kärlek och närhet, och det hade inte fungerat om jaf fortsatt må så dåligt som jag gjorde när han skrek och skrek, blev helt slut psykiskt av det.

Precis! Det låter förnuftigt. I ditt första inlägg skrev du:

Detta gnager i mig så mkt vad jag kunde ha gjort bättre, kanske stannat hemma mer och tagit det lugnt, stått ut mer, fast jag inser att jag mådde dåligt av att amma så många timmar.

Om du skulle stått ut mer, så skulle ju även din son fått göra det. Han skulle få stå ut med att aldrig bli riktigt mätt. Visst kan man låta bebisen suga igång produktionen, men det måste ju finnas en gräns. I ett u-land kanske det inte finns något annat alternativ, men här i Sverige känns det lite som slöseri med tid och energi. Det kostar ju både dig och bebisen energi att hålla på så, och det tar en massa tid, som ni hellre kan lägga på att leka titt-ut och sånt.

 

[Mitten]

Sv: Amning, känner mig så misslyckad!!

Ursäkta trådkapningen nu, TS, men jag måste kolla med alla er kunniga härinne

Nu när jag byter ut vissa mål mot ersättning (på dagarna får jag henne bara inte att ta bröstet, hon bara skäller ut mig då, så hon får nöja sig med amning kväll-natt-morgon) så äter hon så LITE mot vad paketet säger - kanske 50-120 ml. På paketet står det att hon bör klämma i sig 160-200 ml . Oftast äter hon 60 ml kanske. Pyttelite! Och inte ammar hon som en galning på nätterna heller, bara småsnuttar. Och sover gott. Bör jag oroa mig?
Hon är 5500 g tung och 59 cm lång, typ.

 

[Brandgul]

Sv: Amning, känner mig så misslyckad!!

Barn har olika strategier. Äta lite och ofta eller mycket och sällan. Jag har fått höra att barn som ammas oftare väljer att äta lite och ofta. De har inte tryckt ut magsäcken på samma vis.

Sen märker jag att mina bröst är annorlunda. Tidigare så kändes de alltid sprängfyllda. Nu känns de alltid halvtomma, men jag kan ändå pumpa ur 100 ml eller så. Så vem vet, hon kanske får i sig mer än du tror?

 

[twinstar]

Sv: Amning, känner mig så misslyckad!!

Jag kämpade i tre månader utan att ge ersättning fast BVC var på mig. Min dotter gick inte upp i vikt men jag envisades.

När hon inte gått upp ett gram sen senaste vägningen på hennes 3 månadersdag gav jag upp och började delamma och ge flaska.

Efter ytterligare 1,5 månad ratade hon bröstet helt. Det var jobbigt men i efterhand måste jag säga att det är det bästa jag gjort!

Bäbisen var nöjd, vi kunde hjälpas åt mer som föräldrar och bäbisen växte!


Du har säkert alldeles UTMÄRKT mjölk i dina bröst men man är faktiskt två om att amma.
I mitt fall så kunde inte min dotter suga ordentligt. Hon gjorde av med mer energi än vad hon fick i sig vilket gjorde att min mjölk inte rann till ordentligt. Det var nästan ständigt på sin och hon kämpade och kämpade och trots att vi fick hjälp så fick vi inte till det. Pratade med ammningshjälpen flera gånger.

 

[NeverEver]

Sv: Amning, känner mig så misslyckad!!

Min Wilhelm är nu 2 veckor. Jag ammar honom på dagarna och sista målet på kvällen får han ersättning eftersom min bröstmjölk inte räcker till. Han får en dryg dl ersättning och så fyller jag upp det sista med bröstet. Har funkat bra hittills och han sover mkt bättre efter att ha fått ersättning. Än så länge har det räckt med ersättning baravpå kvällarna.

 

[vindvissla]

Sv: Amning, känner mig så misslyckad!!

Ta det lugnt, Sam har aldrig heller ätit varken ersättning eller bm så mycket som man "ska". Häromsistens var jag med en kompis kompis vars son är 5 veckor yngre än Sam. Hon gav honom i en och samma giva 3.3 dl och Sam får typ mellan 90 och 120 ml. Jag var lite orolig att Sam fick för lite mat, men en snabb blick på hans valkar på låren och hans friska hy och spring i benen fick mej att tänka om. De äter oftast vad de behöver.
Enligt boken äter Sam som en nyfödd nästan. Hm.... (fast å andra sidan äter han fortfarande var 3e timme dygnet runt)

 

[Mirre]

Sv: Amning, känner mig så misslyckad!!

Jag ammade Isak bara dem två första veckorna.
Han fick fel tag, sög snett, det blev sår och gjorde ont.
Försökte ändå men sedan började pumpa ur och ge på flaska. Gick bra ett tag men sedan tog helt enkelt mjölken slut. (pga av att man var spänd och så antar jag). Hade funkat bra hela dan och sedan på kvällen fick jag helt enkelt inte ur nåt. Panik! Ingen ersättning hemma, alla affärer stängda och sonen hungrig. Det löste sig dock.

Nu äter han bara ersättning på flaska. Det fungerar bara bra.
Så du är inte ensam om att få ge flaska istället. Kom bara ihåg att du är precis lika bra mamma till ditt barn för det.

 

[_Yggdrasil_]

Sv: Amning, känner mig så misslyckad!!

Jag tycker det är synd att ammning pressas fram så hårt vart man än vänder sig. Att mammor som inte kan/vill amma ska må dåligt och i vissa fall utsättas för någon slags häxjakt är vidirgt!

Ja ja visst visst ammning ska vara det bästa för barnet... Ja men om det inte funkar då??? Det är ju lixom inte bara att vifta med tuttarna och vips så har man mer mjölk! Jag tycker det är tragiskt att det nu i morderna tider fortfarande är lite tabu att flaska sitt barn istället för att amma!
Att man måste ha ursäkter och skuldkänslor.
Det är synd! Man missar så mycket underbar mammatid med att grubbla och skuldbelägga sig själv!

För mig är det det viktigaste att barnet mår bra! Och barnet mår lika bra när det ammas som när det flaskas. Barnet får i sig näringen det behöver för att växa och frodas oavsett vilken väg mamman väljer med maten!

 

[miss_kala]

Sv: Amning, känner mig så misslyckad!!

Här är en till som hade problem med amningen. Eller problem ska jag kanske inte säga, för vi hittade en lösning som funkade för alla parter.

Jag var skeptisk till amning hela graviditeten, men hade bestämt mig för att testa och ge det en ordentlig chans.
Men redan från början tyckte jag att det kändes fel och känslan förstärktes av att jag inte mådde bra efter förlossningen.

Så det blev ersättning väldigt tidigt, plus att jag började pumpa. Detta fortsatte jag med i några veckor och sedan, när jag var mer stabil tog jag upp amningen igen. Då fungerade den mkt bättre!
Tyvärr började Erik krångla jättemycket vid bröstet efter ett tag och från att i princip ha helammat en period, gick vi över till mer och mer ersättning. Till slut var det bara nattamningen som funkade. Vid 4 månader slutade vi helt med amningen och vid det laget kändes det helt naturligt.

Men tiden däremellan, när jag försökte och försökte, då var det nog ingen som var glad.

 

[mimmipigg]

Sv: Amning, känner mig så misslyckad!!

Släpp alla måsten det blir folk av tilläggsbarn också!
Skippa pumpningen ge honom bröstet några gånger per dag och fyll på med ersättning.
Som förstagångsmamma är det lätt att hamna i prestationsträsket, ammning är ingen tävling!
Var nöjd med dig själv, var maten kommer ifrån är ointressant egentligen huvudsaken är att ditt barn har en bra uppväxt!

 

[lillamyggan]

Sv: Amning, känner mig så misslyckad!!

Inte ska du känna så. Du är inte en sämre mamma för att amningen inte funkar riktigt. Amma på så mycket du vill och som går och ge ersättning när det behövs. Huvudsaken är ju att ni mår bra eller hur. Lycka till!!!

 

[KisseNova]

Sv: Amning, känner mig så misslyckad!!

För mig funkade inte amning heller trots många o långa försök m bägge barnen.
Och jag blir arg när jag läser ditt inlägg (inte på dig) - varför i alla fridens namn skulle jag känna mig misslyckad för det?
Hade jag fortsatt kämpa hade barnen fått bristsymptom (den ene gick ner i vikt oroväckande mycket) och kanske blivit obotligt skadad.
Jäkla medeltidsfasoner det här med "kan man inte amma så är man en dååålig mamma" - förr dog barnen av tbc - idag vaccinerar man. Förr dog barnen av undernäring - idag finns det mjölkersättning.
Så sträck på dig och njut av din unge.
En långvarigt deppig mamma är betydligt mer skadligt än utebliven modersmjölk.

Min son ammades en drygt vecka, och många försökte ge mig dåligt samvete genom att säga att en mamma som verkligen älskar sitt barn ammar i alla lägen. Jag är så trött på denna amningshysterin där man i dagens samhälle får dåligt samvete för att man inte vill eller kan amma sitt barn. Min son är uppvuxen på ersättning, och han är en helt normalt utvecklad kille som fått äta sig mätt varje dag. Jag tycker att man ska strunta amningen inte fungerar utan vara nöjd så länge bebisen är mätt och belåten.

 

[vindvissla]

Sv: Amning, känner mig så misslyckad!!

Min son ammades en drygt vecka, och många försökte ge mig dåligt samvete genom att säga att en mamma som verkligen älskar sitt barn ammar i alla lägen.

Är det verkligen så? Har folk mage att lägga sej i hur man gör med sitt barn? Det är ju en sak om man ber om råd eller hjälp, men att folk kommenterar sånt som de inte har med att göra!

Som om kärleken sitter i tutten!

 

[KisseNova]

Sv: Amning, känner mig så misslyckad!!

Jodå, det var flera stycken som sade så till mig när det kom till deras kännedom att jag hade slutat amma. Som tur var fick jag aldrig någon ångest över detta, utan tyckte bara det var skönt med en son som var mätt och nöjd.

 

[Brandgul]

Sv: Amning, känner mig så misslyckad!!

Många av mina kompisar har fått höra: Det är ingen idé att du ammar för det kommer ändå ingenting.

Folk lägger sig i åt andra hållet också. Det spelar ingen roll hur man gör, man gör ändå fel.

 

[vindvissla]

Sv: Amning, känner mig så misslyckad!!

ja folk har mycket att säga och ofta lite för lite vett bakom det.

 

[jennyjenny]

Sv: Amning, känner mig så misslyckad!!

*kl*
Ja, kejsarsnitt, amning och barns sömnvanor verkar vara de ämnen där mammor får allra mest på huvudet. Om barnen mår bra så förstår jag inte varför så många ska lägga sig i och ge dåligt samvete åt mammor(och pappor också till viss del) ?
Trots att jag bara gått halva tiden av min graviditet så försöker folk redan nu pracka på mig en massa åsikter och idéer inom dessa tre ämnesområden?

Man måste nog göra sig hårdhudad och våga tro på att man gör så gott det går för sina barn, men att det finns en gräns också för hur dåligt man själv kan må och att man då måste kanske ändra på något, men det blir bra till slut ändå.
Ledsen för svamlet, men jag hoppas någon förstår hur jag menar