Frågan är kanske vilken betydelse detta dividerande har i praktiken om man vill arbeta för allas sexuella fri och rättigheter, när precis alla samhällen har problematisk kvinnosyn, när alla är sexistiska och inte riktigt förstår konceptet sexuellt självbestämmande?
Jag tänker på när jag mötte upp med en bekant från Qatar som kommit på besök, vi var ute och promenerade när vi blev trakasserade av några förbipasserande (inhemska) män varpå hon konstaterade "Det verkar som om män är män överallt."
Själv protesterade jag inte mot detta eftersom jag tyckte det var en ganska träffande kommentar om dagens maskulinitet, men enligt en mer främlingsfientlig eller patriarkalt ursäktande retorik borde jag kanske ha hejdat henne och sagt något om att det inte alls är så och att det är värre på andra håll. I sammanhanget där vi precis hade blivit trakasserade framstår det dock som en mycket märklig, en aning förminskande och helt irrelevant sak att säga, därför dök det heller aldrig upp i mitt huvud.
Här har vi sedan länge problem på flera plan som vi måste ta itu med, problem som många också kontinuerligt arbetar med, det tunga jobbet blir inte gjort av sig självt om vi slätar över välbekanta patriarkala strukturer med att de inte sitter riktigt lika hårt som på andra håll (där förutsättningarna för social rättvisa dessutom kan se annorlunda ut). Strukturerna sitter uppenbarligen hårt nog här, trots våra goda förutsättningar med demokrati och välstånd, för att skapa diverse problem och lidande för många människor, räcker inte det för att agera? Förutom att det är direkt felaktigt att hävda sådant som att det aldrig tidigare förekommit gruppvåldtäkter i Sverige, eller andra absurda påståenden som på olika sätt går ut på att svenskar inte våldtar (säger för övrigt inte att du har påstått det, det är bara sådant som brukar komma upp när människor vill förringa följderna av den inhemska sexismen), kan man undra om vi verkligen måste konfronteras med det mest brutala våldet mot kvinnor för att alls reagera? Om vi måste det, då säger det också något ganska uppseendeväckande om vad vi i Sverige anser att kvinnor bör stå ut med, vilka trakasserier, övergrepp och våldtäkter vi anser att de bör stå ut med. Personligen tycker jag att standarden och ambitionsnivån ska vara högre än så.