Arbetsmoral (utbruten från Just nu funderar jag på...)

[Enya]

Det där har jag funderat mycket på. Jag undrar just om de där människorna finns. Om lathet finns, egentligen. Om det inte är ett vagt samlingsbegrepp för andra saker som man inte identifierat. Och vilka kulturella eller kanske rentav religiösa (ffa. kristna tänker jag) föreställningar är det som gav upphov till ordet? Vilket syfte fyller det? Det bidrar ju egentligen inte med mer information om den man beskriver, utan endast med dömande, ungefär som ordet "konstig". Konstig = du är fel för du är inte som jag tycker att du borde vara, lat = du är fel för du gör inte det jag tycker att du borde göra. Har tänkt på det mycket för egen del men även kring djur. T.ex. den typiska ridskolehästen alla kallade för lat – nu har vi lärt oss undersöka kringliggande faktorer som arbetsbelastning, enformiga uppgifter, felsittande utrustning, magsår, istället för att formulera det som en karaktärsbrist hos hästen. Är man uttråkad, understimulerad, överbelastad, trött, utbränd, saknar man tydlig motivation, syfte, mening? Eller saknar man kanske respekt för de man jobbar med, för yrket och arbetsplatsen i stort, för att man kanske inte jobbar med det man hade velat? Jag menar inte att det är oskyldigt att lägga över arbetsuppgifter på sina kollegor. Men jag tycker lathet är en otillfredsställande och väldigt ospecifik förklaringsmodell.
Fun fact, jag googlade lite på frågan om lathet finns och det verkar ha skrivits en del om det.

Bra att veta att inte lathet finns då tänker jag. Det underlättar när man både dömer andra för att vara lata =de är ju inte det, de mår bara inte bra, och sig själv för att vara lat= vilket man ju inte heller är, man mår bara inte bra.

 

[Nytant]

Bra att veta att inte lathet finns då tänker jag. Det underlättar när man både dömer andra för att vara lata =de är ju inte det, de mår bara inte bra, och sig själv för att vara lat= vilket man ju inte heller är, man mår bara inte bra.

Hehe, jag sa inte att jag vet och har källor på att det inte finns, bara att jag funderat mycket på det...och att andra också funderat på det Och att du potentiellt kan döma din jobbiga kollega för andra, mer specifika saker

 

[Enya]

Hehe, jag sa inte att jag vet och har källor på att det inte finns, bara att jag funderat mycket på det...och att andra också funderat på det Och att du potentiellt kan döma din jobbiga kollega för andra, mer specifika saker

Jag säger inte emot, detta är buke, här ska man ha källor till vad man tror, känner och funderar på också så jag ligger lågt här eftersom jag varken vet bu eller bä egentligen. Jag har faktiskt inte funderat något tydligare på om lathet finns eller inte finns, så där fick jag i alla fall en ny sak att grunna lite på.

 

[Kiwifrukt]

Jag skulle nog säga att jag har hög arbetsmoral, och har nog alltid varit ambitiös/i duktig-flicka-facket ända sen småskolan. Men ska också erkänna att jag trivs bra med mitt jobb och mina arbetsuppgifter (det är de sociala bitarna a la fikabordet som jag inte trivs med) så det är ingen större uppoffring. Jag avskyr att bara sitta av tiden och inte ha något att göra, medan andra glatt fladdrar omkring och pratar med den och den om ditt och datt om de har en stund över. Då klättrar jag på väggarna.

Men är också duktig på att när jag är på jobbet så jobbar jag och när jag är ledig är jag ledig. Jag kan stänga av datorn och lägga bort jobbmobilen efter arbetsdagens slut och har inte minsta dåligt samvete för det. Många som inte trivdes under jobba-hemma-perioden hade just det som orsak, men det har jag aldrig haft något problem med. Jag har heller inte något problem med att jobbet flyttat in i hemmet i och med tidigare nämnda jobba-hemma-kultur, jag jobbar mina timmar och resterande tid är fritid.

Har framför allt tidigare haft kollegor som suttit av tiden och bara väntat på pensionen. Fast den låg flera år bort. Då blir jag galet frustrerad när kollegan sitter med fötterna på bordet och spelar något spel på datorn istället för att jobba, med motiveringen att hen ändå ska gå i pension snart. Det var fullt synligt även för chefen men hände absolut ingenting, men misstänker att i en privat verksamhet hade personen åkt ut med huvudet före.

 

[Hoarfrost]

Angående lathet brukar jag tänka mer att det antingen fattas motivation eller att annat som till exempel nedstämndhet, rädsla, okunskap eller annat ligger bakom och lurar. Ordet lat är så negativt och konstigt.

Jag har generellt, tror jag, hög arbetsmoral. Men den fluktuerar.
När den tryter och jag kanske blir långsam, gör minimum, eller sitter av lite tid på jobbet beror det inte på att jag är lat. Min arbetsmoral är bara tillfälligt sänkt på grund utav andra saker. Det kan vara att det varit jätterörigt på jobbet och jag helt enkelt är trött, eller att något hänt privat, eller att jag bara för tillfället inser att jag måste sätta min höga arbetsmoral på paus för att orka fortsätta göra ett bra jobb senare.
Sen beror arbetsmoralen väldigt mycket på om man tycker att det man gör är kul och utvecklande samt om det finns mätbarhet i det man gör, tänker jag.
Till exempel har jag telefonfobi men en av mina arbetsuppgifter är att svara i växeln. Jag gör det trots min telefonfobi (vilket kanske kan se som hög arbetsmoral) men samtidigt gör jag bara det ytterst minimala som man sagt att jag ska göra (vilket kan se som låg arbetsmoral).

 

[em-pirre]

För mig är det två olika saker, att må dåligt och inte kunna sköta sitt jobb och att faktiskt mest vara lat och inte bry sig. För de människorna finns också ju.

Ja absolut. Det skrev jag också i ett annat inlägg.

Kl

De som jag främst tänker på som lata och med dålig arbetsmoral tycker inte att deras uppgifter är viktiga, de vill hellre dricka kaffe och klaga och prata skit om andra kollegor. Då de måste så gör de saker, eller om de blir inspirerade. Annars lufsar de omkring och undviker all form av ansvar. Det är en orsak till att jag bytte arbetsplats för ett tag sedan.

 

[iNHALE]

Arbetsmoral för mig är att man gör sitt bästa utifrån sina förutsättningar när man är på jobbet och blir avlönad för sitt arbete. Det är inte alla dagar man klarar att prestera 100% och det är okej, men har man god arbetsmoral så gör man så gott man kan även om ens bästa den dagen kanske bara är 80%, 60% eller ännu lägre i värsta fall.

 

[Lingon]

Ja absolut. Det skrev jag också i ett annat inlägg.

Kl

De som jag främst tänker på som lata och med dålig arbetsmoral tycker inte att deras uppgifter är viktiga, de vill hellre dricka kaffe och klaga och prata skit om andra kollegor. Då de måste så gör de saker, eller om de blir inspirerade. Annars lufsar de omkring och undviker all form av ansvar. Det är en orsak till att jag bytte arbetsplats för ett tag sedan.

Det kan ju också bero på en dålig ledning och dåliga chefer. Samma personer kan ha hög arbetsmoral på en annan arbetsplats.

 

[Trasten]

Jag gillar att jobba när jag är på jobbet. Men vill ändå lyfta andra sidan:
Håller med @Lingon om att det kan bero på arbetsgivaren. Om arbetsgivaren är ostrukturerad eller snål eller kanske rent av lat, så ser jag inget positivt i att de anställda ska kämpa hårt för att kompensera för det. Det kommer bara göra situationen värre. Några av de som verkar ha dålig arbetsmoral kanske helt enkelt levererar ungefär det som de tycker arbetsgivaren förtjänar.

Vissa får ju gå hem (utan lön) när uppgifterna är slut för dagen, då är det inte självklart att man vill att kollegorna maxar effektiviteten.

Ska man leverera varje dag på jobbet så är det bäst att hålla sig rätt långt under sin maxkapacitet för det mesta, så att man orkar med. Om inte arbetsgivaren förstår och respekterar det så får man hålla sin maxkapacitet lite hemlig.

 

[Inte_Ung]

Jag tror att hög arbetsmoral hänger samman med stolthet.
En önskan om att vara en bra anställd/kollega/kompis/student.
Människor med hög arbetsmoral behöver ingen annan för att göra sitt bästa utifrån de förutsättningar som ges.
De har samma arbetsmoral privat och inom sina intressen.
Typ sopar stallgolvet efter sig och håller hästens box ren. Aktiverar hunden, syr kläder, odlar blommor eller vad det nu kan vara.

Lata människor vältrar över allt tråkigt på andra helt utan hänsyn.
Någon annan får sopa stallgången för jag har inte lust.

 

[escodobe]

Det kan ju också bero på en dålig ledning och dåliga chefer. Samma personer kan ha hög arbetsmoral på en annan arbetsplats.

Ja, jag har jobbat på två olika mcdonalds restauranger. Dvs EXAKT likadana arbetsuppgifter. Den ena hade extermt hög personalomsättning, massa frånvaro pga "sjukdom", allmänt låg arbetsmoral, massa svinn både i kassor och råvaror och dålig service mot kunderna.

Det enda som skilde restaurangerna å tvar ledningen, och dom respektive arbetsplatser fick helt klart den personal de förtjänade...

 

[Brie]

Arbetsmoral är bara ett kapitalistiskt påhitt för att lura folk till att slösa bort sina liv på meningslöst arbete/mv h han som gärna jobbar 60h-veckor

Men mer seriöst så beror det väl på vad du menar med arbetsmoral egentligen? Känns som att ämnet lätt kan fylla en egen tråd!

Jag skyller ofta och gärna på kapitalismen, vänster som jag är Men ”lathet” är väl äldre än så, kristendomen är ju full av att äta sitt bröd i sitt anletes svett.

Delvis kl
Jag tror inte min arbetsplats kännetecknas av värst många lata kollegor, men en del oengagerade. Och ur ledningsposition är det en utmaning att väcka den där motivationen ibland. Tur man lärt sig ett och annat klokt från häst- och hundvärlden, brukar jag tänka. Vad som motiverar en, motiverar inte nödvändigtvis en annan.

 

[animalasia]

Jag säger inte emot, detta är buke, här ska man ha källor till vad man tror, känner och funderar på också så jag ligger lågt här eftersom jag varken vet bu eller bä egentligen. Jag har faktiskt inte funderat något tydligare på om lathet finns eller inte finns, så där fick jag i alla fall en ny sak att grunna lite på.

För mig handlar arbetsmoral mycket om vad det är som motiverar olika personer. En del behöver mycket yttre belöning i form av högre lön, uppskattning av ledning etc för att uppehålla en hög arbetsmoral. Andra har hittat en inre belöning, som är att de själva är nöjda med sitt arbete, känner ett ansvar gentemot kollegor och de gör att de känner sig tillfreds, trots att lönehöjning uteblir etc.

 

[tanten]

Och jag har stött på alltför många som lever för sitt arbete och som inte kan förstå att alla inte har jobbmobilen påslagen och svarar på samtal och mail på sin fritid och semester trots att inget i anställningen säger att man ska göra det.

DET har väl noll och intet med arbetsmoral att göra? Eller?

För mig är arbetsmoral att göra så väl ifrån mig som jag kan i det jag blivit tillsatt/valt att göra. Inget utöver, och ingen sammanblandning med privatliv och annat liv.

 

[tanten]

Jag skulle nog inte benämna det arbetsmoral, utan mer dålig stil att låta andra dra lasset oavsett om det är i arbetet eller privat. En hjälper sina medmänniskor oavsett om de är kolleger eller inte. Jag är bara så väldigt anti att det ska ses som starkt/bra/rätt att prioritera arbete hela tiden.

Fast arbetsmoral ska väl inte sammanblandas med prioritering av jobbet? Jobb är jobb och resten av livet är just det - resten av livet.

 

[Angel]

Jag tror att arbetsmoral eller snarare hur lättmotiverad man är till att arbeta hårt till stor del absolut är medfött eller grundas så tidigt att det är enormt svårt att påverka. Vissa människor är helt enkelt mer energiska och positiva i sin grundinställning än andra nästan oavsett vad som händer och ser att arbeta och prestera som någonting positivt i sig utan att få speciellt mycket annat för det. Sen kan det förstås hända saker som påverkar ändå, tillräckligt dåliga chefer, kassa arbetsförhållanden eller jobbiga händelser kan döda arbetsmoralen hos de flesta men hos vissa är det nästan alltid tillfälligt medan andra alltid hittar ursäkter till varför de inte ska orka anstränga sig.

 

[sjoberga]

Fast arbetsmoral ska väl inte sammanblandas med prioritering av jobbet? Jobb är jobb och resten av livet är just det - resten av livet.

Jag tänker att på jobbet har man till och betalt av annan part för att prioritera jobbet och göra det bästa man kan för sin arbetsgivare. Frivilligt avtalat, så för mig handlar arbetsmoral till stor del om hur stor respekt man har för det frivilligt ingångna avtalet.

Vill man inte det längre bör man säga upp det avtalet.

 

[Red_Chili]

Jag tror att de allra flesta människor skulle ha hög arbetsmoral om de kände att de hade ett bra jobb som kändes meningsfullt.

Tex är det för mig inte konstigt alls att man som brevbärare är mer mån om att sortera noggrannare och hantera posten varsamt när det handlar om tidningar någon prenumererar på eller skolfoton, jämfört med när det är direktadresserad reklam till personer med "ingen reklam tack!" på brevlådan... Inte heller är det konstigt om arbetsmoralen sviktar om ledningen inte bryr sig om sin personal eller om det förekommer annat negativt på arbetsplatsen.

Om lönen är bra, arbetsgivaren visar att hen uppskattar personalen och arbetsuppgifterna känns meningsfulla, då har nog de flesta hög arbetsmoral och försöker jobba bra med sina kollegor. (sedan om ledningen är bra och uppgifterna ändå känns meningslösa, då kan man ju försöka hitta annat jobb).

 

[sjoberga]

Jag tänker att på jobbet har man till och betalt av annan part för att prioritera jobbet och göra det bästa man kan för sin arbetsgivare. Frivilligt avtalat, så för mig handlar arbetsmoral till stor del om hur stor respekt man har för det frivilligt ingångna avtalet.

Vill man inte det längre bör man säga upp det avtalet.

Och som tillägg så är ett sätt att minska den respekten att den andra parten visar låg respekt för det. Exempelvis om min ordinarie arbetstid aldrig räcker till i verkligheten och inget görs åt det.

 

[Enya]

Ser att flera nämner arbetsledning, chefer, motivation, kollegor, att jobbet känns meningsfullt osv.

Jag kan förstå att man kan känna sig rätt sjukt trött på sitt jobb om chefen suger, kollegorna är dumma i skallen, lönen på tok för låg och det fullständigt saknas uppskattning för det man gör. Men jag har ändå lite svårt att se hur det kan påverka den grundläggande arbetsmoralen. Alltså den gräns man drar för att göra det man är anställd för, det man får lön för? Att livet suger, ja, men hur kan man gå till jobbet och göra för lite och sedan kamma hem sin usla lön och... ja jag vet inte, vara nöjd med sig själv? Har man inget eget ansvar att göra sin bit? Sin bit eller byta jobb och tills man bytt bör man göra sin bit?

Hur mycket ansvar har man själv? Har man aldrig eget ansvar?