Sv: Arabiska Fullblod
Sitter o tänker på hur underbar min häst är.
Jag vet inte om jag har skrivit förut att jag har en dotter som är 11 år som har Downs Syndrom. Jätteduktig tjej, men det är ändå lite speciella förutsättningar. Hon har ridit ett par ggr i knattegrupper på ridskolan och red o pysslade lite med vårat russ som vi hade när hon var yngre, men nu har hon faktiskt blivit så lång att hon är lagom stor på Moona, och hon har börjat lära sig att rida på allvar. Rider för mig ibland och annars tar lektioner hos en kompis som är ridlärare och dessutom har jobbat med utvecklingsstörda barn, och som vet förutsättingarna (typ inga snabba instruktioner som går i fem steg...)
Det är alldeles, alldeles underbart att se det självförtroende som håller på o växa fram hos min dotter. I början var hon rädd för allting och tyckte att Moona var stor o läskig, nu INSISTERAR hon på att det är hon som ska leda M till och från hagen, till och från ridbanan mm. M går efter henne som ett lamm. Står som ett ljus medans min dotter pussar henne på mulen och lägger sin kind mot hennes och armarna om halsen (något hon ALDRIG hade vågat för bara några månader sen.) Sen, när hon rider, tassar M runt som om min dotter var gjord av glas. När hon ska "styra själv" (vi tränar volter, 8or, serpentiner o volt tillbaka i skritt) ser man hur Moona riktigt tänker efter och försöker förstå dom trubbiga signalerna. Blir inte sur om det blir otydligt, bara går där tills hon får klart för sig vad ryttaren vill, sen utför hon det perfekt.
Tänker på allt som jag har läst om arabstoets egenskaper, här och på andra ställen - denna underbara klokhet o mjukhet, denna arbetsvillighet och vilja att förstå. Det är så sant, vartenda ord. Jag är så innerligt tacksam för min lilla arabhäst.
Blir grinfärdig när jag tänker på henne.
Ville bara dela med mig