Är vi hästvärldens "hippies" ?

[Lager]

Sv: Är vi hästvärldens "hippies" ?

Jag kallar det terapiridning . Hästen får hellång tygel och får bestämma väg och tempo helt själv så länge han inte går ut på bilvägarna. Vanligen skrittar och travar vi omkring i skogen, och hamnar på de mest spännande ställen - lämnar man bara stigen så dyker det upp älgpass, industriområden, små sjöar, det mesta... en gång klättrade han uppför en brant klippa och vi "fastnade" högst upp då han inte vågade gå ned igen. Då passade det minsann att säga matte - rädda mig!

Det funkar utmärkt att släppa med jämna mellanrum, iaf om man sitter på en stabil gentleman som är fullt kapabel att ta egna beslut i många situationer, det har aldrig givit några problem. Men när vi kommer för nära "människoboningar" så vill jag ha sista ordet.


Allmänt:
Tycker Lobelia har sammanfattat väldigt koncist och enkelt... Kudos! En del av det har jag försökt skriva flera gånger, men inte tillräckligt tydligt kanske.

Jag tycker dock överlag det är en intressant tråd, en hel del tjafs som vanligt, men diskussionen om tryck med Fiador fick mig att förstå en del saker jag tyckt varit ologiska innan. Kanske inte så att jag ser fördelarna, men jag ser att det är ett sammanhållande system. Även en del utbyte med Missouri var intressant. Att enbart kalla det sandlåda och pajkastning känns lite trist.

 

[Pilot]

Sv: Är vi hästvärldens "hippies" ?

Vad hade du förväntat dig då? Det här är ju buke, sandlådan för "vuxna" där alla borde få vara Lucia,,,,,,,,samtidigt.

Det där ska jag komma ihåg, det var nog den bästa liknelsen jag har hört här.

Det är när man tolkar NH som jag gör det Natural Humanship där hästen får vara delaktig i alla beslut och där man delar på ledarskapet och låter hästen välja både väg och tempo ibland, nåt som är riktigt nyttigt för både häst och ryttare. Delad glädje är dubbel glädje.

Tack för svar! Blir faktiskt lite löjligt glad över att någon iddes svara och inte bara ignorera och tycka att det var en jobbig fråga.

Det är en del av det svar som jag förväntade mig att få och det fungerar uppenbarligen för dig. Du verkar ha en bra känsla för hästar. Men när jag läser dina inlägg här och på andra ställen så vill jag fråga (utan att låta anklagande) är du någonsin konsekvent?


Att vara konsekvent innebär för mig att jag försöker vara rättvis mot hästen. Att varje dag, var gång jag hanterar mig häst så strävar jag efter att säga det jag menar och mena det. Inte när jag har tid eller när det passar bäst.
Det innebär att jag också kan lita på min häst.

Jag hade aldrig kunnat släppa min häst på ett fält om jag inte var helt säker på att när jag säger skritt så blir det skritt. Jag bor inte i Lappland, förr eller senare kommer jag komma till en trafikerad 90 väg. Det innebär att varje gång jag säger, nu är det avsaktning så är det de som gäller, det innebär inte att jag aldrig galopperar mer än 50 meter, men det betyder att jag menar det jag säger, hela tiden.

Precis som jag inte tycker det är schysst mot hästen att den ska behöva oroa sig för soptunnor eller barnvagnar var gång vi ska rida ut, utan hellre tar och tränar på det. Så tycker jag inte det är schysst mot hästen att aldrig riktigt veta var hen har mig.

Men det innebär också att jag kan ha jäkligt kul med min häst på ett annat sätt än många andra (jag känner). Jag vågar släppa min häst på lösa tyglar i fullfart över ett fält. Jag kan rida i branta backar kors och tvärs, för när jag säger stanna, så stannar vi, så kan jag försöka se hur marken ser ut lite bättre. Det innebär också att när vi är på äventyr i skogen så fastän det blir trångt och jävligt, så kan jag säga till hästen att detta reder vi ut (förr eller senare) så har jag en häst som tror på mitt ord.

Att om han får för sig att stanna och beta när vi inte står i vägen så tar jag inte det som en kränkning för det. Men säger jag, nu går vi så går vi, oavsett om vi stått och betat i en timme eller fem minuter.
Däremot är det inte okej att rycka tyglarna ur händerna (det gör ont). Men jag kan mycket väl rida en liten bit till och sedan "välja" att nu betar vi, för att han sonika kom med en mycket bra idé. Mys!
Märker jag att han har myror i byxan så kan jag mycket väl bestämma att idag "flänger" vi lite mer, eller att vi galopperar hela låååånga sträckan istället för att träna övergångar.
Däremot är det inte okej för mig att han drar iväg i galopp eller hem för den delen när vi är ute och skrittar.

Men du verkar leva i ett anarkistiskt samhälle med dina hästar (sagt med kärlek) Jag har aldrig någonsin hört eller sett den förut vilket gör mig nyfiken och gör att jag vill veta hur du löser praktiska saker. Som att det kommer en 70 väg om 50 meter.

 

[Pilot]

Sv: Är vi hästvärldens "hippies" ?

Jag kallar det terapiridning . Hästen får hellång tygel och får bestämma väg och tempo helt själv så länge han inte går ut på bilvägarna. Vanligen skrittar och travar vi omkring i skogen, och hamnar på de mest spännande ställen - lämnar man bara stigen så dyker det upp älgpass, industriområden, små sjöar, det mesta... en gång klättrade han uppför en brant klippa och vi "fastnade" högst upp då han inte vågade gå ned igen. Då passade det minsann att säga matte - rädda mig!

Det funkar utmärkt att släppa med jämna mellanrum, iaf om man sitter på en stabil gentleman som är fullt kapabel att ta egna beslut i många situationer, det har aldrig givit några problem. Men när vi kommer för nära "människoboningar" så vill jag ha sista ordet.

Det var väl egentligen mest det här jag var intresserad av, jag bor ju så att jag aldrig kan släppa kontrollen helt. Är det inte en trafikerad väg så kommer det komma en åker där bonden står på lur i fönstret om vi råkar sätta en hov fel.
Är jag väl ute i vildmarken och rider så kan jag inte heller släppa kontrollen där, då det kan gå illa om det vill sig (nu pratar jag kanske inte så mycket om när jag rider i Sverige för att förtydliga).
Jag har inget behov av att kontrollera hästen varje fotförflyttning, men jag har ett behov av att ha en häst som alltid lyssnar och det finns en liten marginal för att göra "fel".

 

[Petruska]

Sv: Är vi hästvärldens "hippies" ?

Sist men inte minst så har en fråga, jag hör ett ord upprepas jämt och ständigt. Initiativ, ni vill att hästen ska ta initiativ när ni rider. Jag vet mycket väl vad ordet betyder och hur det används, men snälla för en gångs skull, kan ni ge ett konkret exempel på när och hur ni vill att hästen ska visa initiativ?

Jag har skrivit om det, och jag tycker inte att frågan är svår eller jobbig. Men det hade varit roligare att svara på frågan om du inte startat med att alla är vrickade.

Ser vi till tex den här lösdressyren, eller vad den kallas, så hade jag inte haft något emot om någon av hästarna någon gång gjorde ett litet skutt utanför programmet, tex. Det hade jag räknat som ett initiativ. Eller som min häst, som när hon är ivrig gärna tolkar allting som antingen Galopp! eller Fortare!

Rätt ofta får hon inte som hon vill när hon kommer med de där förslagen eller tar de där initiativen, eller vad det nu kan vara lämpligt att kalla det, men jag gillar att hennes förslag finns med i ridningen. När min häst var yngre brukade hon tex föreslå att vi skulle hoppa över dressyrstaketet i samband med galoppökningarna. (Det gjorde vi förstås aldrig, och med tiden har hon slutat att betrakta dressyrstaketen som små hinder.) Eller som när hon ibland är ivrig att komma ut i hagen på morgonen, då kan hon småstudsa lite upphetsat bredvid mig. Jag har inget emot sådant. Jag upplever att det är rätt enkelt att lämna en viss handlingsfrihet åt hästen, men ändå gå säkert.

Sen är det naturligtvis så att man behöver ha hästen rätt välkontrollerad av säkerhetsskäl, men jag ser ingen anledning att överdriva det där med detaljerad lydnad och att vänta på mina instruktioner exakt 100% av tiden.

 

[Pilot]

Sv: Är vi hästvärldens "hippies" ?

Detta är väl egentligen bara halvt om halvt svar till dig och lika mycket till resten av tråden.

Horsemanship betyder inte mer än ryttarskicklighet eller ridkonst.
Jag blir inte särskilt imponerad över att någon har lagt till ett ”Natural” framför. Inte heller orkar jag retas upp särskilt mycket av det.
Jag påstår inte att jag är neutral och är inte heller intresserad av att göra det –jag kör mitt eget race.
Sällar mig till den skaran som inte riktigt vet vad NH står för, men att NH har olika inriktningar precis som dressyren/hoppningen/AR har, har jag inte heller svårt att förstå.
Många tränare vill ju sälja ett koncept, precis som Parelli ville. Därav att han så småningom satte dit ett P i PNH för att förtydliga.

Ni som säger er ta ett stort avstamp från NH, hur säger ni att ni definierar er hästhållning?

Kom bara inte med ”sunt bondförnuft” för det är det sämsta svar man kan få (tycker jag, det säger ju ingenting ). Vad sunt bondförnuft är för dig är något helt annat för någon annan.
Därför finns det ”barfotatalibaner” jämförelsevis med de som inte ens skulle komma på tanken att dra av skorna på sin häst på betet.
De som inte släpper ut sin häst när det blir kallt eller regnar, eller de som har hästarna ute dygnet runt, året om.
De som inte tror på kraftfoder, de som inte tror på gramantyglar, de som inte tror på vitlökspulver i maten (vilket är helt naturligt för någon annan att mata med, var dag, år efter år) …

Vad sunt förnuft är för dig, är (möjligtvis) helt uppåt vägarna för mig.
Jag har skräckhistorier om ponnyer som har lastats i transport med hjälp av en skopa och traktor, taggtråd istället för kedja att leda med. Inte sjuttsingen påstår jag att alla med ”vanlig” hantering skulle ställa sig bakom det. Inte heller alla med häst och traktor. Eller kor.

Men det finns uppenbarligen ett behov av hjälp med hästhanteringen och för tillfället är det nog mest NH- kurser som annonseras. Vilket gör att de flesta som håller på med ”NH” verkar ha hästar som beter sig som apor, så kanske man kan ställa frågan handling och verkan, vad kom först? Finns det de som inser att deras hanteringskunskaper är bristfälliga, att det sedan är svårt att hitta ”rätt” hjälp är en annan femma.
Att det finns en massa tränare som kallar sig för ”Natural” förvånar mig inte heller, all hästhantering ska vara så harmonisk och fridfull. Väldigt hippie och Flower Power. Dressyr ska blandas med yoga och andningsövningar …
Jag upptäcker att jag kanske läser in alldeles för lite i det här med "Natural Horsemanship".

Sedan tycker jag det är förbannat tråkigt att så mycket roliga och nyttiga övningar tros gå ut på att bli ledare över hästen (även utav en del som utför dem). Då har man missat något, då om något kommer man få en osäker häst om den hela tiden tror att allt den gör är fel.

För bara för att man kan få hästen att rygga från marken, flytta sig i sidled eller kliva över en presenning innebär det INTE att hästen kommer sluta springa över dig när du öppnar boxdörren, att den inte kommer nafsa i dina kläder mer eller sluta dra ner huvudet och beta när du rider.
DET ÄR INTE SÅ HÄSTEN FUNGERAR.

Däremot så tror jag att det finns bra övningar på marken att förbereda hästen för inridning, ridning, om den är ’tittigare’ än ”normalt”, om den har blivit felhanterad, eller för att man vill lära känna sin häst ordentligt.
Bra och roliga övningar är till för att stärka sammarbetet och tilliten, att jämt och ständigt flytta den tillför ingenting.

Däremot så ser jag inget fel med att vänja hästen vid presenningar, plastpåsar, paraplyer eller vad man nu tror att hästen kan behöva. Jag tror inte heller att man kan förberedda hästen för var situation.
Jag tror däremot stenhårt på att man kan lära hästen att inte slå av hjärnan helt utan vänta på guidning från matte. Att i stället för att hästen vänder sig om och skenar när något läskigt inträffar, säger hästen, hur löste vi det läskiga sist matte?

Tyvärr har jag en häst med en massa skit i bagaget, en massa skit som han kunde innan han kom till mig och en massa skit som han lärde sig hos mig. Skit som det tog mig alldeles för lång tid ens börja kunna reda ut.
Jag är glad över att jag har en häst som håller mig på tårna och där jag snabbt får gensvar när jag gör fel. Vilket är otroligt givande (men främst har vi förbannat kul ihop ). Som påminner mig om hur lite jag faktiskt vet, men det är också som sporrar mig till att vilja lära mig mer.

 

[Pilot]

Sv: Är vi hästvärldens "hippies" ?

Ska försöka att inte få det till en halv roman..

För min del som bara läste i tråden och inte la mig i, så kändes det som att var gång någon inte lyckades få fram exakt det de ville eller så att man förstod, istället för att säga hur menar du nu, eller menade du så här? Så maldes det bara på och lades ord i mun.
Det kändes inte som om det blev särskilt nyanserat eller som om hälften ens var intresserad av en diskussion, utan snarare läxa upp.

Lösdressyren vet jag inte alls hur den fungerar, men jag har alltid tänkt mig den som ett inövat dressyrprogram, att vid X är det alltid så här och vid M gör vi alla så. Fast jag har ingen aning, har aldrig intresserat mig för det. Det närmsta jag har kommit lösdressyr är cirkushästar och jag hoppas det är skillnad på kvalitén med vad man ser nu för tiden ... (Där snackar vi hästar som inte hade lärt sig att man kunde ridas åt båda hållen.)

Edit: Kom på att du kanske snackar om den andra tråden, den om Honza? Ärligt talat vet jag inte mycket om honom och vad han sysslar med. Har sett en eller två filmer på Youtube. Det som han verkar ha som sitt stora intresse kan jag fascineras över men inget jag känner är för mig.

Fast det med initiativ verkar rätt normalt, det är väl vad min pålle kan tycka, hörre du matte den stocken ser rolig ut att hoppa, sedan beroende på omständigheter hoppar vi den -eller inte.
Det kändes som om det var ett vida känt fenomen att "NH- tränade" hästar inte vågade ta initiativ så undrade jag hur ni definierade det. Vilket ni verkar ha gjort tämligen normalt.
Jag undrade på allvar om alla bodde på de lappska hedarna (?) utan civilisationen i sikte så att man på allvar kunde låta hästarna bete sig lite hur som helst när som helst.
Förutom möjligtvis McGuyver Som jag undrar hur han har överlevt alla dessa år med sina vildingar.

 

[Petruska]

Sv: Är vi hästvärldens "hippies" ?

Fast det med initiativ verkar rätt normalt, det är väl vad min pålle kan tycka, hörre du matte den stocken ser rolig ut att hoppa, sedan beroende på omständigheter hoppar vi den -eller inte.
Det kändes som om det var ett vida känt fenomen att "NH- tränade" hästar inte vågade ta initiativ så undrade jag hur ni definierade det. Vilket ni verkar ha gjort tämligen normalt.
Jag undrade på allvar om alla bodde på de lappska hedarna (?) utan civilisationen i sikte så att man på allvar kunde låta hästarna bete sig lite hur som helst när som helst.

Ja, jag tycker också att det jag menar med inititativ är rätt normalt. Som att en häst bjuder mot ett hinder, ungefär. Det är ju inte särskilt ovanligt. Ibland ger den mer än jag bett om (öser på, tar i, hoppar av tidigt och för högt), ibland något lite annat än det jag bett om (föreslår att vi ska hoppa stocken fastän jag bara tänkte skritta lite).

Och de dragen saknar jag rätt ofta i de NH-filmer som visas här på buke. De hästarna verkar ofta föreslå väldigt lite eller inget, ibland verkar de knappt ens titta på omgivningen. Jag tycker att de kan få göra det. Jag uppskattar att de vill göra det. Det är inte samma sak som att de är spända, nervösa och extremt tittiga hela tiden, bara att de får kolla lite då och då.

Jag bor i ett av landets mest tätbebyggda områden, så jag kan inte låta hästen ta inititativ till alltför utrymmeskrävande aktiviteter. Hon kan inte få galoppera så länge hon vill, det kommer alltid en väg eller en pensionär med rullator eller något annat, och då måste jag ju kunna stanna henne. Och jag hade velat kunna stanna även i Lappland.

 

[avslutat medlemskap]

Sv: Är vi hästvärldens "hippies" ?

Dom hästar jag haft eller haft hand om har jag umgåtts med som med vilken kompis som helst och jag tror ingen av hästarna skulle sagt att den ens visste vem som egentligen bestämde. Jag har aldrig funderat på vad som varit rätt eller fel, hästarna har varit mina vänner, vi har aldrig svikit varann eller ett förtroende, jag har förresten aldrig ägt ett träns och oftast har vi farit ut utan sadel också. Jag har tom. vunnit en omhoppning barbacka och i grimma när jag missade att jag skulle in på banan igen, jag bara hoppade upp och så gjorde vi det vi skulle. Klart!

Då jag aldrig "tränat" utan bara skogsmullat så spelar ju inte utrustningen nån som helst roll bara det funkar och jag har nog aldrig skänklat annat än i ridskolan, bästa vänner kan man prata med och också förstå.

Du frågade hur jag gjorde om det kom en 70-väg 50 meter bort, då sa jag bara "nu får vi lugna oss lite och släppa fram bilarna först" eller också sa jag ingenting, hästarna fixade sånt själva. Madam inspekterade förresten en maskintrailer som stod med motorn igång genom att gå upp för rampen, upp på vändskivan och sen stod vi och tittade på när grävmaskinen kom, för att sen ta den andra rampen ner och undersöka grävmaskinen som kom och skulle lastas. Såna blev alla mina hästar då dom också fick vara med och skruva maskiner. Förresten så bodde Madam granne med stora svarven på andra sidan väggen.

Varken hästarna eller jag har väl varit speciellt konsekventa, det har blivit som det har blivit, ingen har bestämt utan vi har samarbetat och löst det som behövde lösas där och då. Hästarna har busat med mig och jag har busat med dom, ingen har gjort nåt på elakhet utan bara gjort det för att det gick och var kul, precis som bästa vänner gör med varann.

 

[palle]

Sv: Är vi hästvärldens "hippies" ?

Du ska bara veta hur avundsjuk jag är på ditt sätt att ha och handskas med dina hästar

till andra också:

Jag har tyvärr inte haft alla mina hästar från början utan den gamla jag har nu kom till mej med en massa i bagaget.
Han hade/har en grav bettfobi, det tog oss drygt 4 år innan jag kunde rida med bett i munnen och ytterligare några år innan jag hittade vilken typ av bett han accepterade.
Likadant med att röra tyglarna och galoppera.
Numera är vi bästa vänner och vi travar och galopperar både där jag ber om det och där han FRÅGAR om det är okej att han ökar farten, men vi kan lika gärna bara gå ut och skritta och trava på långa/halvlånga tyglar i skogen och beta lite, lyssna på fåglarna, bära runt på en för dagen värksjuk matte = han går som om han har en massa råa ägg i sadeln som inte får trilla av trots att vi dagen innan for runt i full galopp........
Vi viker gärna av från stigarna och vägarna i skogarna och upptäcker nya ställen där vi kan ta oss fram eller inte utan vi måste vända åt ett annat håll. Det gör vi i största samförstånd vad gäller vilken sida av just det trädet vi ska gå eller om han GENAST måste stanna då jag inte litar på hur marken ser ut....

Eller som idag:
Upptäckte när jag skulle ge lunchhöet att han haft sönder täcket, så jag gick in och hämtade ett annat täcke och grimma + grimskaft, av rent säkerhetsmässiga skäl tar jag ALDRIG på ett täcke utan att jag har hästen i grimma eller liknande för jag har sett vad som kan hända ifall hästen blir skraj och drar iväg...

Han såg mej och bestämde sej för att han ville busa lite först = han stod stilla med höstrån i munnen och låtsades äta men med full koll på mej för att precis när jag var framme hoppade han åt sidan och studsade bort till nästa höhög... Jag la ner det täcke jag hämtade på gräset och visade att: Visst kan vi leka den leken
Men när jag helt plötsligt trampade snett och fick vansinnigt ont och blev stående helt stilla stannade han till, tittade på mej, sen gick han fram till täcket i gräset, bet tag i det och drog det till mej och stack själv huvudet i grimman efter han släppt täcket bredvid mej. Det konststycket med täcket har han ALDRIG gjort tidigare.....
Efter jag bytt täcke skulle jag ta av grimman men då vände han bort huvudet när han kände min hand i grimman och började gå mot grindhålet. Jag tog det som att han ville hjälpa mej att ta mej ut ur hagen då jag knappt kunde gå pga värken. Det trasiga täcket la jag över hans rygg uppepå det täcket jag bytt till. I vanliga fall är det något han genast skulle försöka busa med genom att dra ner det m.m. Icke denna gång. Han stod helt stilla uppe vid grindhålet tills sambon kom och hjälpte mej in i stallet innan han sprang bort till dom andra hästarna som stod och käkade på sina höhögar....

På sätt och vis är han mer min älskade vän/pojkvän än vad sambon är

Jag har aldrig höjt en hand eller slagit honom på något vis för spö var lika farligt som bett, bilar, cyklar, barnvagnar m.m.
Nu drar han efter andan och viker ena örat bakåt när vi möter det som är farligt men då bara släpper jag tyglarna sätter mej ner i sadeln och kliar honom vid manken och då slappnar han av och går förbi.
Spöet använder jag nu till att fösa bort insekter på sommaren utan att han reagerar.
Allt detta har jag gjort sen första början och han har sen lärt sej i olika takt att han kan lita på att jag aldrig kommer utsätta honom för något farligt utan han kan lita på mej.

Jag kallar det för SUNT FÖRNUFT, trots vissas fobi för det uttrycket...

 

[Miloni]

Sv: Är vi hästvärldens "hippies" ?

Och de dragen saknar jag rätt ofta i de NH-filmer som visas här på buke. De hästarna verkar ofta föreslå väldigt lite eller inget, ibland verkar de knappt ens titta på omgivningen. Jag tycker att de kan få göra det. Jag uppskattar att de vill göra det. Det är inte samma sak som att de är spända, nervösa och extremt tittiga hela tiden, bara att de får kolla lite då och då.

Nu vet jag inte vilka nhfilmer du menar men dom nh filmerna jag sett på nätet är ju just när dom tränar på olika sätt. Tränar jag tex dressyr så tittar inte min häst på någonting oavsett vad som händer, han är fullt koncentrerad på mej och vad vi ska göra, detsamma när jag tränar i skogen, då försvinner omvärlden lite för oss båda. Däremot om man skrittar på långa tyglar och har en lugnare tur så visst tittar han på annat, men just träningen då har han och jag full koll på varandra och inget annat. Man brukar ju inte filma skogsfilmer riktigt utan man filmer ju oftar när man tränar på något sätt.

Därför tycker inte jag man kan utgå från några filmer för man har ju ingen aning om hur relationen ser ut under andra omständigheter.

 

[avslutat medlemskap]

Sv: Är vi hästvärldens "hippies" ?

Du ska bara veta hur avundsjuk jag är på ditt sätt att ha och handskas med dina hästar

Nja, det är nog snarare dom som handskas med mig är jag rädd. Eftersom jag inte visste speciellt mycket om hästar när jag började så fick dom lära mig och det gör dom fortfarande för fullärd blir man aldrig. Grannens ena häst försöker lära mig att jag ska vara rädd för honom, går väl sådär är jag rädd. Härom dan nafsade han mig i ansiktet med strukna öron och sen vände han baken till och jag TROR han hotade mig. I det läget gick det ju inte att låta bli att hugga tag i baklåret och ruska om bakbenet lite.
Börjar dom så fortsätter jag.

 

[palle]

Sv: Är vi hästvärldens "hippies" ?

Börjar dom så fortsätter jag.

Jag provocerar inte, men BLIR jag provocerad svarar även jag

 

[avslutat medlemskap]

Sv: Är vi hästvärldens "hippies" ?

Jag kan både provocera och retas, men det gäller bara djur jag känner väl och det är när dom spelar "oåtkomliga", det gör dom bara för att jag ska börja så dom får en anledning till att flyga på mig. Djur är inte dumma, och dom har definitivt humor. Madam flög ju på mig varje dag i 17 år bara-för-att, och hon förväntade sig ju att jag skulle svara. Busfian.

 

[palle]

Sv: Är vi hästvärldens "hippies" ?

Självklart gör jag också det med djur jag känner....
Det är väl ingen som tror att jag skulle ge mej på andras vars djur jag inte känner.

Dock har jag i min ungdom gett mej på en ridskolehäst och bitit den så hårt i ena örat att blodet forsade....

Av någon anledning skulle min ridlärare dra sadelgjorden på den häst jag skulle rida innan vi skulle sitta upp inför lektionen.

Precis när han drar gjorden biter hästkräket mej rätt i ena bröstet...
Det var inget litet bett utan ett rejält ett som började blöda trots att jag hade college-tröja över t-tröjan.

Av någon anledning fick jag tag i ena örat innan hästen dragit bort sitt huvud, och bet till allt vad jag orkade...

INNAN jag svimmade av smärtan....

Vaknade till efter en stund inne på stallkontoret och var då omplåstrad på såret på bröstet....

Gick ut och fann att veterinären stod och sydde hästkräket i örat....

Jag hade visst lyckats punktera en åder på utsidan så den blödde...
Som tur var så hade veterinären sina egna hästar i stallet och var där just då och kunde börja sy snabbt så det blev ingen skada på hästen...
Dock var vi mycket lömska på varandra efter det, men han försökte aldrig bita mej igen... Däremot bet han en massa andra både före och efter "olyckan"......

Och det var veterinären som hade plåstrat om mej också...

Plus att jag en gång har lyckats med att lägga omkull en häst som kosparkade åt mej när jag gjorde sårvård på ett framben...

Lyckades alltså med det otroliga att få fatt i bakbenet i precis det ögonblicket hästen stod/var ostadig, så när jag höll fast benet tappade hästen balansen och trillade helt enkelt omkull....

Vi blev nog lika paffa bägge två...

Det händer mej inte ofta att jag får till sådana "lyckträffar", 2 ggr sen mitten av 60-talet............

 

[avslutat medlemskap]

Sv: Är vi hästvärldens "hippies" ?

Jag har klarat mig från brutala grejer, det värsta jag gjort var att springa på en ridskoleponny som satsade på att försöka utöka foderstaten med delar av mig och henne trängde jag in i ena boxhörnet så att hon till slut stod rätt upp och hängde med frambenen över mina axlar. Hon slutade bita folk efter den betan, rödfuxmärr som hon var, och vi fick ett "ganska" speciellt förhållande till varann kan jag säga. Henne kunde jag retas med, hon började naffsa, jag svarade, hon fortsatte och så kunde det hålla på tills hon tröttnade och körde in huvudet i magen på mig och stannade och ville ha en kram istället. Jag tror att hon var less på ridskolelivet och efter första fighten så såg hon mig som nån sorts ventil till att få busa av sig den värsta frustrationen.

Alla hästar jag haft har varit knepiga, lynniga och folkilskna när dom kommit, ja förutom fjordan då, men hon var en rymmare istället men kom aldrig längre än till gräsmattan eller in i huset när hon rymde. Det var hon som lärde mig vad lös häst i skogen under svamppromenaderna ville säga, det var bara att hoppa av, plocka svampen hon nosat upp, och hoppa på igen. All utrustning förutom ett par kassar att plocka svampen i var överkurs.

Alla djur, både hästar, katter och hundar ska fö. "hålla handen" på mig, grannens, som delar ut blåmärken och gör det hårt mot andra vill hålla lite i pekfingret bara och han är förb. försiktig. Jag vet inte varför men alla gör så, har alltid gjort så och jag har alla fingrar i behåll, det är det första som okända hästar brukar göra innan dom parkerar mulen i ansiktet på mig för en "häst-hälsning".

 

[palle]

Sv: Är vi hästvärldens "hippies" ?

Jag har också träffat på ett par hästar som velat "hålla handen" :O

Den första fortsatte sen med att först slicka handen och sen slicka örat, kinden och avslutade med att slicka mej rätt över ansiktet.

Konstigt nog blev jag aldrig rädd utan det kändes helt "tryggt"......
Sålde den lilla ponnyn till en ridskola då ponnyn ÄLSKADE barn och där är han mycket uppskattad och även där har han fortsatt med sitt slickande.
Och ännu har han ALDRIG BITIT någon, bara slickat.....

Ibland vill min gamling, som jag skrivit om tidigare, ha mina fingrar i munnen när vi gosar. Han biter inte heller DÅ..... Men ibland "nyps" han försiktigt försiktigt i fingrarna om han tycker att jag pratar för länge med någon annan, häst eller människa det spelar ingen roll...

 

[avslutat medlemskap]

Sv: Är vi hästvärldens "hippies" ?

Jag har alltid upplevt djur som väldigt fysiska oavsett ras och storlek, ger jag dom bara chansen att klampa in i mitt "spejs" så brukar det bli bra från början. Strukna öron och klapprande tänder betyder sällan nånting, jag brukar bemöta sånt med ett "passa dig din lilla buse" och en kram. För många år sen hade en granne en svart nordsvensk hingst som han körde trav med och denna kuse var inte alls nåt att lita på, han kunde måtta en spark eller ett hugg och tydligen hade han träffat också vid några tillfällen. Den hingsten och jag hade alltid stenkul ihop, jag red honom en hel del och var med på travet ibland och där gick folk omvägar när vi kom. Det värsta han gjorde med mig var att bus"hugga" mig inför åskådare utan att jag ens märkte det, eller dansa på bakbenen i en folksamling när jag höll i snöret och bara frågade vad han pysslade med, han kunde nämligen gå långa sträckor på bakbenen med mig som stöd, hand i hov.

Hästar vill ha kul och uppmuntrar man det så finns det inga problem i världen.

 

[Pilot]

Sv: Är vi hästvärldens "hippies" ?

Som sagt så kan inte jag det här med frihetsdressyr. Men jag tänker så här, när dressyrryttaren är inne och tävlar på Globen tror jag inte hon hade blivit så glad av att hästen börjar bjuda mot dressyrstaketet. Eller bralla på ökad gallop över diagonalen.
Deras "grej" är ju kontroll över hästarna när de är lösa, jag skulle tro att när de är inne och visar upp sig på Globben att de kräver lika mycket diciplin på sina hästar som tävlingryttarna. Fast på sitt sätt.
Det är nog inte så kul att stå upp på ett par hästars ryggar utan utrustning när en kan få för sig att dra iväg emellanåt.

(Förövrigt såg jag just det hända på Globen, men det var en massa år sedan. Hästen bestämde sig för att utforska längst bort på arenan och killen fick snällt lägga benen på ryggen och hämta tillbaka honom.)

Men jag läste någonstans att definitionen av förtroende/ tillit är att personen (eller hästen i det här fallet) är förutsägbar.


Jag vet rätt många som behöver ett tiotal meter för att stanna sin häst, så jag antog att bodde man i lappland så hoppades man kanske bara att soppan tog slut.

 

[Pilot]

Sv: Är vi hästvärldens "hippies" ?

Jag har nog alldeles för mycket självbevarelse drift för att kunna leva så.
I min värld går det inte riktigt ihop, men så länge det funkar för dig har jag inget att tillägga. Whatever floats your boat, så att säga.

Sedan håller jag med att hästar är fysiska varelser och de får gärna komma in i min famn och kramas. Min häst brukar passa på att borsta håret på mig på sitt egna lilla vis när det är ryktning och när jag kliar honom på magen kliar han mig på ryggen.

 

[Pilot]

Sv: Är vi hästvärldens "hippies" ?

Deras "grej" är ju kontroll över hästarna när de är lösa, jag skulle tro att när de är inne och visar upp sig på Globben att de kräver lika mycket diciplin på sina hästar som tävlingryttarna.

Fortsätter på Honza. Jag tror jag har sett två eller tre klipp på honom på YT och han sysslade med något som jag tror bäst beskrivs som agility med sina hästar. Han vill ju självklart visa upp de bitar när det går som bäst, men så var det ett klipp där två hästar sprang lösa och skulle gå igenom en läskig tunnel. En verkade vara en yngre häst som tyckte det var läskigt och han löste det så enkelt med den tryggare hästens hjälp.

Det är milsvida skillnad på att hantera hästar med en bra grund och erfarenhet mot hästar som inte har det. Det är också därför jag tror att det är lättare att människor som inte har hittat hjälp inom "vanlig" hantering söker hjälp hos "NH"- tränare och fler hästar inom den filosofin verkar då bete sig idiotiskt. Men jag tror även är en del hästar där ägaren är problemet med en icke- existerande hästkänsla och dålig timing, tror att NH ska lösa alla problem för att det är en mirakelkur, vilket det givetvis inte är.