Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?

[Rikkan]

Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?

Min häst får inte må dåligt, jag vill inte påverka honom med mina brister. Men det kan ju också vara negtivt, att man känner att man inte riktigt räcker till för sin häst även om hästen nöjer sig så länge livet är kul.

Men kan livet vara kul för hästen om ryttaren inte känner glädje, eller blir förstådd för den har är just där och då? (Det är för mig samma fråga som överskriften, fast i en annnan mundering)

 

[Rikkan]

Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?

Klockrent.
En erfarenhet som säkerligen kan hjälpa endel att sätta ord på sitt sätt att fungera, som kan underlätta både för dom själva och hästarna.

 

[Rikkan]

Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?

Först vill jag säga som tidigare. Denna fråga är lite tråkigt placerad tycker jag. Inte kan man väl mena att det inte är särskilt viktigt att känna sin häst. Inte kan man väl hällre mena att det inte är särskilt viktigt att sitta balancerad och följsamt på sin häst.

Tråkig eller ej, så tror jag att den kan berika.

Men det är ett viktigt moment, och det är; Vad skiljer dessa två?

Vårat sätta att tänka, och prioritera, antar jag.

Om du känner av att din häst är lite grumpig en dag, men du känner det inte förrän du rider. Den känns lite tung, och lite styv. Hur gör du åt det?

Ja, vad?

Och lika viktigt; Hur fann du det ut?

Ja, hur?

Kännedommen kan inte påverka hästen direkt.

Varför inte det?

Man skulle nog kunna rida en häst så att den blev bättre även utan kännedomen om varje häst, tror jag.

Jag tror inte att detta forum hade sett ut som det gör, om kännedommen var helt oviktig, men det är min syn på saken.

Men då krävs mycket mer lyckaträff än vad jag vanligen har.

Lycka + träff, bra val av ord. Att träffa lyckan...

Därför behövs också kännedommen om hästen, för att kunna tolka signalen hästen giver genom sitsen, så att sitsen i sin tur kan påverka hästen så som ryttaren dömer är rätt just i detta ögonblick.

Vackert!

Så jag står med mitt svar; Dom är lika viktiga, men jag sätter en knapp på att åtägna meg en god sits, så att jag kan utnyttja den kännedom jag med tiden utvecklar.

Pelle[/QUOTE]

 

[Hallonsoda]

Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?

Jag är rätt bra att lyssna på både hästen och kroppen. Jag känner ständigt min puls och kan kontrollera den rätt bra. Reagerar alltid kraftigt på all påverkan från annat, och för att kunna hantera det så måste jag lära känns mig själv och se vilka behov jag har... Annars kokar jag över. Jag måste reflektera och tänka över mig själv. Om jag inte gör det så kommer en massa stress och ångest som på posten .

Min häst är också ett viktigt verktyg i "kampen om att lära känna mig själv ". Han visar aldrig någonting tydligt, men han sluter in sig..
Om jag mår såligt så tycker han inte alls saker är lika roliga som annars, han är mycket långsammare i början än på slutet på utritter . Om jag är glad så är han mer glad med mig, inte stressad med mig.

Jag klarar inte av att ständigt erbjuda en positiv och rolig upplevlse för hästen när jag är med den. Jag har inte lyckats reda ut mig själv till en sån grad än... Dumt kanske.. Men det är så jag och många med mig ser ut.

Jag kan liksom inte vara oberoende med hästen, krav på proffisionell ridning är alltid med..

 

[Susan]

Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?

Jag frågade vad DU menar med känendom om hästen?

 

[evis]

Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?

Jag klarar inte av att ständigt erbjuda en positiv och rolig upplevlse för hästen när jag är med den. Jag har inte lyckats reda ut mig själv till en sån grad än... Dumt kanske.. Men det är så jag och många med mig ser ut.

Jag tror faktikst inte att våra hästar vill att vi ska känna en sådan "press". Jag tror det är jättevanligt att man känner som du - men ärligt talat, mina hästar verkar ännu hellre vilja att jag är ärlig med mej själv hela tiden - inte känna en press att vara på ett speciellt vis (= ständigt erbjuda roliga upplevelser...), utan bara vara.

 

[Lord Owen]

Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?

Men kan livet vara kul för hästen om ryttaren inte känner glädje, eller blir förstådd för den har är just där och då? (Det är för mig samma fråga som överskriften, fast i en annnan mundering)

Det är ju därför det är så viktigt att man söker hjälp innan det går för långt, i alla fall jag har en förmåga att pressa vidare och låtsas vara "stark". Det slutar bara med att jag till slut går upp på morgonen med inställningen att dagen är en grå smörja som måste avverkas. Allt är sig likt från dag till dag, jag kör fast i ett mönster utan glädje. Jag uppfattar inte dofter, inte lukter, bara en stor bedrövelse. Jag går med skygglappar. Visst går det, men inte bra.

Kan min häst då må bra? Självklart inte, när en person som tillbringar så mkt tid tillsammans med den och ska föreställa flockledare går nere i skoskaften och inte vet vilken färg sin häst har. Som ser ridturerna som något som "måste göras". Det är min häst som får mig att inse detta och söka hjälp, han gör det som ingen annan göra med mig. Han ger mig insikt. Jag tror alltså att hästar bidrar till mer medvetenhet om världen och en själv. Jag söker hjälp för vår skull.

 

[Rikkan]

Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?

Som jag sa:
...och hur vi själva tänker iföhållande till våra hästar och till oss själva. -Detta sett ifrån en annan vinkel än vår egen egovikel.
*
Att kunna se, förstrå och respektera hästen utifrån dennes förutsättningar, inte ta för givet att hästen ska klara av det vi vill bara för att vi läst det i en bok eller sett andra göra något.
Att kunna se hästen och sig själv utifrån, och samtidigt inse att jag inte är mer eller mindre, bättre eller sämre än hästen och att den liksom mig är en del i kedjan, som aldrig kan bli starkare än den svagaste länken.

Istället för att säga att hästen är min spegel så skulle jag säga att: Jag är min egen spgelbild och Hästen är en del av min värld.
Detta för hästen ska slippa ta dom största "smällrna" i förhållande till mina egna brister, både psyktiskt och fysiskt. Vill gärna att dom ska få vara glada och lyckliga i så stor utsträckning som möjligt, eftersom dom påverkas nog mycket ändå.

 

[istapp]

Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?

Menar du att sitsen därför är viktigare än hästens karakrär, personlighet och uttryck?
Att man utan bra sist har svårt att förstå dessa saker, svårt att lära känna hästen?

Nej, absolut inte!
Jag menar att man lättare kommer underfund med en ny häst uppsuttet om man har sits nog att inte störa.
Jobbar man mestadels från marken (där man f.ö. lär känna sin häst) så är ju sitsen irrelevant, eller hur?

Vissa väljer häst efter dess ridegenskaper. Andra väljer hela paketet, med hjärtat, och jobbar med det dom har, trots dess förutsättningar.

 

[Trollspeilet]

Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?

Jag gillar inte det här viset att lägga bevisbördan åt alla andra på hela tiden. Det tycks mej att du ser lite ner långs din näsa på mej. Det är mycket möjligt att du har all möjlig rätt att göra så, men då måste jag fråga; Gör du så åt hästen också?

Jag ställer dej dessa frågor;

Tror du att du känner din häst, eller Vet du att du känner din häst? Hur förtäljer din häst dej att du har rätt i ditt tänkande? Kan man värkligen veta sånt till hundra procent?

Vidare tycker jag du prioriterar alldeles fel i många utav dina frågor; Jag tror att dom som diskuterar sits här, gör det för att bättre kunna kommunicera med sin häst. Det är så, att till man har en riktigt bra sits, så har man ingen idé alls om hur hästen mår, eller hur man skall kunna hjälpa hästen på väg mot nått bättre.

Därför tycker jag inte din fråga är god. Jag hoppades att jag kunde låta bli med att säga så här rätt ut, men du provocerar fram med vetande, tror jag, så då kommer svaret mer direkt också.

Jag skulle förstå din fråga bättre om den var formulerat på ett annat sätt; Hur relaterar sej sitsen till kännedommen om hästen? - till exempel. Det bliver inte så bra, tycker jag, när du tillsynolatande ställer en nöjtral fråga, och sedan tydligen stöder ena sidan av frågan. Det bliver inte riktigt ärligt, tycker jag, och det får mej att undras om du är lika ärlig mot dina häster som du låter det skina igenom att du är.

Nu har jag ställd frågor, så att du har anledning att svara. Det betyder att vi igen kan starta en diskussion, så att vi båda två kan komma framåt i vårt förhållande tills hästar. Såhär långt i diskussionen tycker jag det bliver för mycket "felaktigt Sokrates- tänkande" Det är bra att ställa frågor, men inte om du vill nått spesciellt ställe själv. Du måste vara öppen för ALLA idéer.
Jag har uttryckt mina tankar, och så försökt vara ärlig. I samma stunden ställer jag ju mej själv gott till för hugg, som det heter i historien...

Pelle

 

[Lord Owen]

Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?

Reagerar alltid kraftigt på all påverkan från annat, och för att kunna hantera det så måste jag lära känns mig själv och se vilka behov jag har... Annars kokar jag över. Jag måste reflektera och tänka över mig själv. Om jag inte gör det så kommer en massa stress och ångest som på posten .

Jag har också lätt för att koka över. Problemet är väl att om jag funderar över för mkt så får jag också ångest och stress, för att jag vill nå upp till allt. NU.

Han visar aldrig någonting tydligt, men han sluter in sig..
Om jag mår såligt så tycker han inte alls saker är lika roliga som annars, han är mycket långsammare i början än på slutet på utritter . Om jag är glad så är han mer glad med mig, inte stressad med mig.

Precis! Min häst visar rätt tydligt vad han tycker om mitt humör för tillfället. Pågår det längre så "går han ner sig".

Jag klarar inte av att ständigt erbjuda en positiv och rolig upplevlse för hästen när jag är med den. Jag har inte lyckats reda ut mig själv till en sån grad än... Dumt kanske.. Men det är så jag och många med mig ser ut.

Jag kan liksom inte vara oberoende med hästen, krav på proffisionell ridning är alltid med..

Exakt! Jag har helt enkelt lagt upp det så att de dagar jag verkligen är nere så rider jag inte. Jag vill inte göra något som ändå inte blir roligt för oss, min häst får så mkt stimuli i hagen att han klarar sig ändå. Och de dagarna kan jag helt enkelt inte med det.

Ridningen för mig har blivit alldeles för mkt krav, alldeles för mkt prestation. Det har kommit till mig från min ridskola och annan påverkan. Det är fruktansvärt störande att jag hela tiden känner att jag inte är "tillåten" att slappna av och göra ingenting med min häst, det gnager alltid i bakhuvudet att "det här borde jag göra...".

 

[Lord Owen]

Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?

Jag tror faktikst inte att våra hästar vill att vi ska känna en sådan "press". Jag tror det är jättevanligt att man känner som du - men ärligt talat, mina hästar verkar ännu hellre vilja att jag är ärlig med mej själv hela tiden - inte känna en press att vara på ett speciellt vis (= ständigt erbjuda roliga upplevelser...), utan bara vara.

Det tror jag också. Jag är alldeles säker på att min häst skulle vara helt nöjd om jag bara var en schysst hästägare som kunde slappna av och ha roligt med honom. Och givetvis mår jag dåligt av att jag inte alltid kan uppfylla dessa "krav". Fan, där använde jag ordet igen.

 

[Rikkan]

Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?

- men ärligt talat, mina hästar verkar ännu hellre vilja att jag är ärlig med mej själv hela tiden - inte känna en press att vara på ett speciellt vis (= ständigt erbjuda roliga upplevelser...), utan bara vara.

Dom är inte kravstora, våra vänner.
Dom ber oss om det allra enklaste, i deras ögon. Något som också skulle kunna vara så simpelt även för människan, men ack vad många tjorvar till det och gör det svårt genom att inte "jorda" sig och vara närvarande.

 

[Lord Owen]

Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?

Dom är inte kravstora, våra vänner.
Dom ber oss om det allra enklaste, i deras ögon. Något som också skulle kunna vara så simpelt även för människan, men ack vad många tjorvar till det och gör det svårt genom att inte "jorda" sig och vara närvarande.

Och då, varför är så ofta den moderna människan inte närvarande i nuet?
Varför låser vi in oss i våra tankar och funderingar och hittar inte nyckeln?

 

[Susan]

Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?

Jag tycker att du skriver som om detta med Kännedom om hästen skulle var något konkret och objektivt.

*knapplån*

Det finns ingen objektiv verklighet, utan alla har sin egen högst privata verklighetsuppfattning. Det behöver man inte ha läst särskilt mycket psykologi för att förstå...

Vi har skrivit tidigare om om projicering och andra försvarsmekaniskmer. Det finns alltid folk som gärna talar i hsätens ställe, men man kommer aldrig ifrån att det inte kan bli något annat än högst privata tolkningar....

Det finns alltför många människor som under täckmantel av kunskap och förståelse, låter hästen fylla deras egna känslomässiga behov.

De kan alla tydligt uttala sig om hur deras häst MÅR, och de vill ha "naturlig hästhållning" utan en tanke på vad det innebär
Så de låter hästrana stå ute i snöstorm i 24 minus
De får ingen solskydd då det är 30 grader varm
De jagas runt av broms under bromssäsongen
blir fullkomligt uppätna av mygg och knott.

Men allting är ju så BRA för det är NATURLIGT och DE FÖRSTÅR ju isna hästar så bra, Och de ÄR så GODA människor som har Kännedom om hästen

De vill ha hästen ironfree och är så "RÄTTFÄRDIGA".
Att hästen lider på sina skinnflådda fötter kan de helt enkelt inte ta in...

De köper en massa fodertillskott som hästen måste ha.
Men de gör ingen analys av grovfoder för att kontrolera ca/fosfor -kvot.
De ger GLATT mögligt hö och jäst ensilage.
Men de där dyra påsarna köper det, för de har de lärt sig ngnstans.
De ger hästarna alger istälelt för mineraler, för Alg - Kalle har sagt att det innehåller samma mineralbalans som blodet.
Att det inte ens täcker hästens grundbehov av vissa mineraler har man ingen aning om. Men man vill ju GÖRA RÄTT

Ofta nöjjer de sig med vad de har - en utdömt triangelmärkt häst,
de förstår inte vad benpålågringar är, så när hästen börjar bli alltför knackig så anlitar de massör.
Hästen har ju ont i ryggen (eftersom de själva har ont i ryggen)
De slänger ut en förmögenhet på healers homepopater, barfotaverkare, hästpratare - ALLT utom att ta hästen till veterinär
- eftersom de själva saknar tillit till doktorer...

Anser de att de har kännedom om hästen?
OH JA.

.....................................................................

En rent altruistisk hästhållning finns inte.
Vi fyller alla våra mänslkliga behov med hjälp av hästen.
Frågan är om man är medveten om vad man håller på med eller inte.
Låter du din häst fylla ditt behov av närhet, gemenskap, ömhet tillit fine! Likaså om du inom hästeriet för utlopp för dina kognitiva behov!

Låter du din häst fylla dina behov av acceptans och trygghet är du farligt ute, för du kommer alltid att omedveten "välja" åt hästen vad som egentligen är bra för dig. KÄNNS BRA

Otrygga männsikor voill sällan göra saker på riktigt...
de lever hellre i en fantasivärld...
De orkar inte med verklighetens krav och tillkortakommanden

Jag tror aldrig man kann ha full känendom om hästen, att tro det är att lura sig själv
Att ens förstå sig själv är ju en livslång process som brukar kräva terapi....

Att tro sig ha kännedom om en annan varelse verkar rätt förmätet i mina ögon.

För att förstå någon annan krävs ju empati.
Och för att kunna känna empati krävs ju att man förstår sig själv

Annars är ju risken stor att man blandar ihop empati - sympati - projicering...

 

[Lord Owen]

Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?

(ursäkta mitt eviga prat om mig och mitt liv men det är ju det jag bäst kan beskriva, jag kan inte slänga mig med så snygga termer så jag gör det såhär )


Jag kan på rak arm säga att jag genomskådat mig själv (till viss del?) inom detta. Jag låter hästen ta de krav på perfektion som jag inte kan uppfylla själv. Jag låter mitt kontrollbehov och mina skuldkänslor över att jag inte kan uppfylla alla av min hjärna påhittade och uppblåsta krav gå ut över hästen och hästens utrustning. Detta leder ju oundvikligen till att när jag missar tex att göra något med hästen eller hästen är apskitig så får jag ångest för det (jag = dålig hästägare enligt mina konstiga krav som jag själv hittat på och inte riktigt kan slå mig fri från). En annan variant av detta måste ju vara att ha hästen så naturlig som möjligt. För mig handlar det om att jag inte kan tillåta mig att bara vara, slappna av och accpetera att jag inte behöver leva upp till något 24/7.

Men jag vet i alla fall om det, och jag försöker göra något åt det.

 

[Susan]

Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?

jag skall egentligen iväg...
Men svarar
- Vi är alla människor
Vi är alla ofullkomliga
Hästen kräver säkert inte perfekta människor

Människor som tror de är perfekta och gärna ser grandet i sin nästas ögon, men inte bjälken i sitt eget...
- Är säkert inte rolig för nån

Vare sig häst eller människa

Kram på dig .....affären stänger..... vi hörs

 

[Trollspeilet]

Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?

Hehe!

Jag tror jag och frun är giltiga på alla punkt!

Vi har hästarna:

- Barfota
- På utegång
- Har inte haft tid/råd att testa grovfodret

Ja, hm. Det var visst allt, det... Inte så galet ändå.

Men poengen som du väl vill åt, är inte det at man INTE skall vara fundamentalist på nått?

- Jag gillar att hästarna går barfota, för vi har så goda resultat på just det. Men om hästen måste skos för någon orsak, så får den ju sko. Eller åtminstone boots.
- Jag gillar att ha hästarna på utegång, för dom värkar vara mycket lugnare. Men dom får ju täcken om det behövs.
- Hästarna får såna grasbalar. Dom ser mycket bra ut, tycker jag, och mögna balar hivs. Vi kollar varja bale, självsagt.

Kraftfoder brukar vi bara om vi måste. Alltså, om hästen inte håller vikten. Så brukar vi också vitamintillskott, så där går vi ju i fällan igen, då. Men är det ett "komplett" tilskott, bliver det ju bättre än inget?

Det jag vill åt, är nåt sånt som att det fins väl inte bara EN väg som är den rätta? Och just därför tror jag också att det bliver fel att säga att man känner sin häst. Jag ser hur hästarna mår fysiskt. Om dom bliver feta, tunna, eller spreka. Jag ser om hästarna viser stressymptom, och funderar på hur jag kan göra så dom inte bliver stressade.

När det kommer till ridningen, känner jag om hästen känns stark, eller om den bara känns lite motspänstig. Om den känns lat, eller slapp.
Lite sådär kan jag känna, om jag är så någorlunda i balans med mej själv. Men det är väl också så långt som kunskapen sträcker sej.

Pelle

 

[fnorr]

Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?

Hästar älskar när man gör rätt,när dom känner att allt passar.....utan en bra sits gâr det ju inte att göra rätt som ryttare FÖR/ÂT hästen!

 

[Lord Owen]

Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?

Nej, min häst kräver väldigt litet av mig.
Det är i mitt huvud spökena sitter. Det är inte alltid så lätt.

Vi hörs när du öppnar igen!