Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?

[Lord Owen]

Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?

Om jag ska svara på ditt inlägg kring barfotatalibaner osv då..

Jag tycker att alla "läror" har något gott i sig, det är när man mister sin förmåga att tänka logiskt och med sunt förnuft och blir fanatisk/slutar tänka själv som det går åt skogen.

Ex. barfota.
Jag gillar barfota-tanken. Jag skulle gärna ha min häst barfota - om det bara gick! För det är där det viktiga kommer in, jag tycker att det viktigaste inte är hur man gör (barfota eller skor) så länge man anpassat det efter hästen som individ (skor om det behövs, barfota om det fungerar) och inte efter vad folk säger att är bra och naturligt. Min häst kan av naturliga anledningar inte vara barfota när jag använder honom. Han är född med en mjuk typ av horn, porös kallar hovis det, och det blir yumyum för hålväggar och annat skit med det hårda granitgrus som alla vägar är gjorda av här. Detta blir inte bättre av "härdning", han blir endast öm och får hålväggar och har ont, ska jag inte bespara honom detta? Min häst är inte en mustang, min häst är en tamhäst. Däremot, om jag har en häst med så pass bra hovar att den tål att gå barfota så ser jag det som det ultimata, ska jag inte låta hästen få gå utan skor och utnyttja hovmekanismen till fullo om den klarar det?

Jag förstår faktiskt inte det svåra i denna logik, handlar inte god hästhållning om att anpassa sig efter hästens inviduella behov?

Lite fakta:
Jag har mina hästar på stall om nätterna under vinterhalvåret. De går i en ca 1 ha stor skogshage (barrskog) vid havet om vintrarna (ute mellan 7 och 21-22) där det kan blåsa rätt rejält när det stormar om nätterna. De går och gnager hela dagarna och jag ser inte skymten av dem utom vid matdags. Om somrarna går de ute dygnet runt från ca slutet av april till oktober i en 1½ ha hage (lite andra små också) och stödfodras om det behövs. De flyttas till vinterhagen när det är för stort tryck av insekter på betet, vinterhagen är vid havskanten så den är befriad från de värsta insekterna. Lösdrift är inte en möjlighet just nu, det är för mkt på gång för att byggas en. Tid. Hästarna har uträknad foderstat, inte helt 100 på mineralerna eftersom jag inte skickat in analys på det än. De enda tillskott jag ger är Biotin och tidigare en örtblandning åt min häst (smärtstillande för att ta bort smärtminne i muskulaturen, hans mage tål inte butta och finadyne).

 

[Rikkan]

Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?

...att lägga bevisbördan åt alla andra på hela tiden.. ...ser lite ner långs din näsa på mej....

Jag förstår inte helt vad du menar, formuleringen. (skriva gärna på norska)

Tanke: Upplever du att jag är kränkade rent personligt? Det är inte min hänsikt. Vi väljer hur vi vill tolka en text. Jag vill veta hur du motiverar dig, hur du resonerar, inte hur du känner (føler) dig när du läser inlägget.
Dom frågor jag ställer, ställer jag för att jag än nyfiken, och gillar att höra vad och hur andra ser på saker och ting, kan va lite av en träning att lära sig se bortom det som upplevs som personligt och ta till sig det som kan berika. -Jag vet att text, liksom en gest, kan uppfattas olika av alla.

Jag är inte jätte tydlig, och det är inte min mening, därför så är jag inte heller så noga med i vilken riktning samtalet växer. Jag kan plocka upp ett ord, en tanke elller en fras och kanske tom vrida på det för att sedan hitta en fråga som jag är nyfiken på. Inte logiskt, nej, bristen på logik verkar framkalla både det ena och det andra hos den som läser, men det är valfritt och på eget ansvar.

Läser du hela tråden, eller preummererar du och ser bara på det inlägg som är riktat till dig själv? Jag inbillar mig att jag redan svarat på just detta till någon annan som reagerat som dig, nämligen.

Det är mycket möjligt att du har all möjlig rätt att göra så, men då måste jag fråga; Gör du så åt hästen också?

(vet inte om jag förstår vad du menar här heller , men jag svarar) Jag ser inte ner på någon häst. Jag ser upp till dom...

Tror du att du känner din häst

Nej, jag tror inte, eftersom jag anser att tron är något som förankrar mina tankar i något som ofta är ett minne av något som man med stor säkerhet inte kan precisera som sanning, utan bara ett antagande.
Tron kan vandra åt alla håll, vilseleda och förblinda mig från verkligheten -precis motsatt till vad jag som ryttare kan göra med ändan i förhållande till siskännedom och ridning, eftersom baken inte intellektualliserar på samma sätt som hjärnan.

Om jag inte kan vädera mina egna känslor och sträva efter ett någolunda neutralt förhållningssätt i sin samvaro med hästen, så kan jag heller inte veta om jag känner min häst eller om det är mina egna känslor eller föreställningar som jag känner. Undantaget från denna avhållsamhet är En känsla, som jag kärleksfullt utvecklar, harmoni.
Den har jag lärt mig utveckla av hästen, en energi som jag vill dela och ge tillbaka till hästen, lära och leva.
Jag kan anta (och utgår ifrån) att mitt sätt just nu, att se på hästen, är sanning för ögonblicket: Ett väsen som söker och lever för Harmoni?

Jag kan så välja hur jag vill gå tillväga för att se, känna (føle) den häst jag har framför mig -sett ur ett holistiskt harmoniskt prespektiv.
Precis på samma sätt dom du och andra beskriver utförligt när ni i detalj talar om sitskännedom för att utveckla ridningen, som det enda sättet att känna hästen.
Men jag strävar efter att ha den samma inställningen även när jag inte rider på hästen, alltså imitt fall, samma intresse att förstå helheten och harmonin, även när jag sköter om hästen, kör, markarbetar eller bara går i skogen och plockar bär...

eller Vet du att du känner din häst?

Jag vet en sak, och det är jag accepterar att jag lever i förändring som livet bjuder på tillsammans med min häst, just nu. Och detta vill jag se, känna och lära. Att vara i nuet är för mig ett bättre ord än veta. För det jag vet i dag kan i morgon vara något som jag visste, något som jag kanske inte längre vill veta?

Att jag sedan haft lyckan att träffa dom hästar jag mött, har lärt mig att se helheten på ett sätt som jag inte gjorde innan. Att kunna se bortom sig själv, sina egna rädslor och föreställningar
utvecklar ett starkare förtroende, ett mer levande uttryck, oavsett om det är häst eller människa...

Hur förtäljer din häst dej att du har rätt i ditt tänkande? Kan man värkligen veta sånt till hundra procent?

Det anser jag vara en fokus fråga, beroende på vilka inställning du har, vilket motiv du har till din häst -som levande varelse och individ.
Jag har harmoni som motiv och då är det betydligt lättare att se och finna och uppnå lycka och välgång i motsättning till att jag har motivet att träna upp min egen sits eller en sned häst (eller för att än mer specefik, ett bakben eller ländryggen... ) Inte svårt att lista ut när det är lättare att uppleva motstånd (både mantalt och psykiskt av både en själv och hästen), eftersom jag borser ifrån helheten och går in i ett detaljtänkande.

Vidare tycker jag du prioriterar alldeles fel i många utav dina frågor;

Ja, jag kan hålla med dig, men undrar samtidigt vad som är rätt och fel? Tala om det är du snäll.

Jag tror att dom som diskuterar sits här, gör det för att bättre kunna kommunicera med sin häst. Det är så, att till man har en riktigt bra sits, så har man ingen idé alls om hur hästen mår, eller hur man skall kunna hjälpa hästen på väg mot nått bättre.

Är det sanning, att man inte kan veta hur hästen mår om man har en riktigt bra sits? Varför kan man då inte lära sig hur hästen mår genom att utveckla sig själv och lära känna hästen t ex. självkännedom och markarbete t ex. parallellt med ridningen?

Därför tycker jag inte din fråga är god. Jag hoppades att jag kunde låta bli med att säga så här rätt ut, men du provocerar fram med vetande, tror jag, så då kommer svaret mer direkt också.

Det är ditt val, -att kritisera, presis som det är valfritt att svara på inlägg och läsa trådar, men känner du att du kommer vidare på det?
Jag skulle verkligen sätta pris på om du hellre omformulerade om frågan, så att du känner att du kan delta på ett sätt som behagar dig, inte på ett sätt som gör dig negativt inställd.
Anser själv att frågan (även om den i dina ögon var felformulerat) och mycket av det som vuxit fram, är intressant och kan belysas på individuella sätt.

Jag skulle förstå din fråga bättre om den var formulerat på ett annat sätt; Hur relaterar sej sitsen till kännedommen om hästen? - till exempel. Det bliver inte så bra, tycker jag, när du tillsynolatande ställer en nöjtral fråga, och sedan tydligen stöder ena sidan av frågan.

Men det är ju dit samtalet kommer, tidsnog, om det är vad du önskar och ger uttryck för.

Och om jag börjar med att lägga fokus på "en sida" av saken, betyder det att jag helt och hållet förnekar den andra? <- Undrar om det är därav du gjort tolkningen att jag med bestämdhet står med foten i ena lägret och fördömmer det andra? Så är ikke fallet.

Jag ser inte denna tråden som ett renodlad kunskaps tråd, där vi ser ett snöre som går spikrakt (med alla "rätta" svar) från A till B, där alla ska lära sig samma sak. Så funkar inte livet.

Vi har alla olika erfarenheter och söker alla efter olika saker på olika sätt för att växa som människor...att växla erfarenheter och tankar är mer intressant för mig, och riktninen spelar mindre roll.

Tycker att det är mer intressant att se vad som växer fram från visasa fraser och formuleringar, som bidrar till att alla kan lära sig mer om sig själv och samtidigt lära mig att förstå andra...precis som jag förhåller mig till hästarna i nuet. Tro det eller ej, det är mindre förljuget så.

Det bliver inte riktigt ärligt, tycker jag, och det får mej att undras om du är lika ärlig mot dina häster som du låter det skina igenom att du är.

Och vad vill du att jag ska svara på det? Kul att du är här, Pelle! Vad är det som driver dig?

Du måste vara öppen för ALLA idéer.

Ja, och tråden har tillkommit på grund av att jag vägrar vara öppen för ideér?

har uttryckt mina tankar, och så försökt vara ärlig.

Försöka duger. Svårt att missta sig från dom känslor som ligger bakom dina uttalanden.

I samma stunden ställer jag ju mej själv gott till för hugg, som det heter i historien...

Till vilken nytta, till vilken nytta -kan jag undra? Ja, så tillvida du inte ta dina frågeställningar och utvecklar dessa istället?

 

[perl]

Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?

Ryttarens brister går ut över hästen. Det är viktigt att inte se sitsen som något statiskt, det är ju sitsen som är själva kommunikationen, eller den del av kommunikationen som ryttaren står för. Tankeöverföring existerar inte enligt all vetenskap, all kommunikation med hästen sker således med våra sinnen och *känseln* är det allra viktigaste i kommunikationen mellan ryttare och häst. Om man inte kan rida följsamt är det svårt att uppfatta mindre nyanser i de signaler, "känningar", som hästen ger ryttaren och ryttarens "språk" blir bluddrigt. Detta är det viktigaste skälet till att utveckla en god sits.

*Känslor* bör man kanske däremot ofta tona ner, de är ofta negativa. Rädsla, nervositet och aggressivitet är de känslor som oftast är inblandade när ryttare eller kuskar gör sin häst illa. En ryttare som är säker i sadeln drabbas inte av panik utan håller huvudet kallt och handlar rationellt. En ryttare som tack vare god sits och balans kan känna vad hästen bjuder och anpassa sig till det blir inte lika lätt frusterad när övningen inte går som hon tänkt, det är därmed mindre troligt att hästen utsätts för överkrav eller orättvis bestraffning. Det svåra är inte att känna för hästen eller för ridningen, ridning är mycket engagerande för alla inblandade, utan att förbli oberörd i kritiska situationer.

 

[Rikkan]

Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?

Vi är tråkigt nog barn av vår tid, antar jag?
Att bara kunna klippa av allt "modääärnt" som påverkar och leva närmare naturen och hästen är det ju inte alla som kan eller vill?
Det är alla förunnat, men få vill och tar steget att utvecklas till en mer kärleksfull människa, som lever efter villkårslös kärlek.
Många kan ha en negativ, fietlig inställning helt i onödan, kanske en ren försvarsmekanism för att egot inte ska känna sig sårat?
Egot behöver kontroll, rädslor och behov för att känna sig trygg.
Rädsla behöver mer rädsla för att inte känna sig så ensam och rädd. På samma sätt som kärlek föder mer kärlek och gör en människa harmonisk och levnadsglad.

 

[Rikkan]

Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?

Hästar älskar när man gör rätt,när dom känner att allt passar.....

Härligt svar!!

 

[Trollspeilet]

Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?

Hej igen!

Jag tror att vi nu fått belyst några sidor som frågan inte kunde, eller? Eller om jag får tala lite ikring; Om jag frågar min häst något med min sits, så måste jag veta att frågan jag ställer i mitt huvud, är den samma som hästen uppfattar!

Det är kanskje närmare min mening. En liten ting till om kommunikationen, jag tycker det är lite svårt att uttrycka något när det delas upp sådär i svaret. Och nu vill jag vara lite ful, är det holistiskt att dela upp allt vi andra säger, så att man kan svara på én och én sak? Får man då helhet i nåt?

När det är sagt, skall du ha all ära för att svara på mitt krassa inlägg. Jag tyckte inte du bidrog, men bara halade ut ur mej och dom andra, när jag kände det som om meningen var att dela av sej sina tankar. Och det gjorde du nu. Tack.

(På norsk om bevisbyrden og se ned etter nesen; Jeg følte det som om du "satt på din høye hest" og så ned på oss andre. Som om du, lik Sokrates i Grekenland gikk omkring og spurte menigmann ut om ting, for å filosofere. Samtidig syntes jeg at du bommet(missade) på målet fordi du ville lede oss i en eller annen retning. Men det er hele tiden ting jeg synes, og i og med det innlegget jeg svarer på nå, har oppfatningen forandret seg noe.)

Hvis du har kommit så långt här i livet att du VET at du accepterar förandring, är du häldig! Om det värkligt är så, måste jag få gratulera! Inte nån ironi!

Men jag är INTE enig i at Harmoni är enklare att uppnå och jobba mot än en korrekt sits. JAg anser att jag skulle behöva en otroligt god sits för att komma till harmoni i ridningen. Och jag skulle behöva otroligt många andra, komplicerade saker.

Kan du förklara lite nogare varför du menar att harmoni er lättare att uppnå lycka och välgång med, än om målet är sitsen.

En sak till; Sitsen är inte målet. Det är ett delmål. Jag tränger till en riktigt god sits för att hästen skall föla nån harmoni med mej, tror jag...

Pelle

 

[Susan]

Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?

Det är ju precis som du skriver - när det bara finns "en sanning" som det kan gå riktigt galet.

Barfota är ju faktiskt bäst - när det går

Just med sådana flugor så kan det blir helt fundamentalistiskt.
I ridsport stod det om de fall veterinärer rapporterat där hästarna haft så ont så de skakat och bara stått upp korta stunder i taget.

Vad jag ville åt är att detta med hur hästen mår är så oerhört subjektivt. För att kunan kommunicera med en hsät så behöver man mycket kunskap och framförallt erfarenhet - av många olika hästar.

Att jag skrev som jag skrev beror på att om man åker runt till olika stallar så får man se mycket man inte vill se. Väldigt mycket av VAD RÄTT MAN TÄNKT - VAD FEL DET BLEV

Många människor vill ju väl, men mår inte så bra att de orkar sätta sig in hur en häst skall skötas enligt beprövad erfarenhet.
Ibland mår de heller inte så bra att de riktigt kan skilja sig själv från hästen. Ibalnd kan det bli hur knasigt som hellst. Som tex. den häst som fick astma man ägaren gav inte medecinen för hon var rädd att hästen skulle få ont i magen av den....

Här på buke håller jag alla för "sunda och någorlunda välbalanserade" människor.

Min poäng var att detta med att "känna en häst" är så subjektivt.

Jag kan ju säga att o ja - jag respekterar alltid min häst och kör aldrig över honom, men då skullle jag ju ljuga.
Jag är inte fullkomlig - jag gör så gott jag kan men misslyckas ibland.

Min personliga erfarenheter med häst som yrke. är att den som bemödar sig om att skaffa en god inverkande sits ( ibland är jag rädd att en och annan tror att vi bara menar sitta snyggt)
också är den som bemödar sig att lära sig så mycket om hästen i övrigt också.
En god sits inenbär ju en rumpa somär som ett flyledartorn, som till 80 % lyssnar och till 20 % inverkar. Hur kan det vara en mptpol till att känna hästen????

Man skaffar sig ju en bra funktionellt inverkande sits av respekt för hästen. Då brukar man också vara intresserad av hästens som person, och lära sig det andra också. Och försöka skapa en hästhållning där hästen får utlopp för sina naturliga instinkter utan att för den skull utsätta den för svåra umbäranden.

 

[Susan]

Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?

det låter som du har en trevlig och seriös hsäthållning tycker jag
Hästarna verkar få vara hästar, men att du o också värnar om dem.

Blir jag häst i nästa liv blir jag inte ledsen om jag hamnar hos dig.

 

[Susan]

Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?

TACK (tio)

 

[Rikkan]

Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?

Det är ju precis som du skriver - när det bara finns "en sanning" som det kan gå riktigt galet.

Man skaffar sig ju en bra funktionellt inverkande sits av respekt för hästen. Då brukar man också vara intresserad av hästens som person, och lära sig det andra också. Och försöka skapa en hästhållning där hästen får utlopp för sina naturliga instinkter utan att för den skull utsätta den för svåra umbäranden.

Är detta påståendet om sanningen som går riktigt galet?
Jag har själv sett människor som i första hand bryr sig om (sin sits och) sig själv och aldrig kommer längre i förhållande till hästen än ett förtroende som saknar stora potioner ödmjuket och glädje. Skrämmande, och det fick mig att fundera på hur jag själv vill bemöta hästar...

 

[Susan]

Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?

Jag tror faktiskt inte att vi menar samma sak med sits.

Det kryllar inte av folk i Sverige som är besatta av att rida med få finstämda vikthjälper, något som sker i dialog med hästen och kräver en mycket stor portion ödmjukhet.
På det sätt som jag talar om att rida med sitsen är på inget sätt mekaniskt utan liksom Tango ett samspel utifrån dagens förutsättningar.

Men det är väl possitivt att folk funderar hur de vill bemöta hästar.
Det tycker jag väl alla som skrivt på den här sidan har försökt att göra ett medvetet val om.

Och om man lyckas - kan man ju bara se på hästen

 

[Rikkan]

Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?

dubbel.....

 

[Rikkan]

Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?

Det är kanskje närmare min mening. En liten ting till om kommunikationen, jag tycker det är lite svårt att uttrycka något när det delas upp sådär i svaret. Och nu vill jag vara lite ful, är det holistiskt att dela upp allt vi andra säger, så att man kan svara på én och én sak? Får man då helhet i nåt?

Jag har redan svarar på det. Att se det lilla gör även att man kan se det stora...Allt har sin tid. Det bör väl väl gälla sina egna uttalanden på ett sådant viktigt område? Tids nog ser du säkert även en helhet, om det är det du vill.

När det är sagt, skall du ha all ära för att svara på mitt krassa inlägg. Jag tyckte inte du bidrog, men bara halade ut ur mej och dom andra, när jag kände det som om meningen var att dela av sej sina tankar. Och det gjorde du nu. Tack.

Men jag kan säga dig att jag för länge sedan lessnat på folk som ska vara fula. Dessutom så klär det dig inte...
Det var vad du och några fler som tydigt visa att ni inte accepterade vad som hände. Men varför fortsätta att vara ful? Som om det var en oskriven regel på hur alla ska svara och kommunisera för att det ska vara "rätt".

Jo, som jag ser det så kan en viss typ kommunikation bara bekräfta det man redan har förstått, inget nytt som får en att tänka efter ges utrymme. Färdiga lösningar, rätt och slätt.

Jeg følte det som om du "satt på din høye hest"

Du skulle ha skrivt det då, så hade det varit enklare att förstå.

Samtidig syntes jeg at du bommet(missade) på målet fordi du ville lede oss i en eller annen retning. Men det er hele tiden ting jeg synes, og i og med det innlegget jeg svarer på nå, har oppfatningen forandret seg noe.)

För att kunne ifrågasätta sina egna tankar kan det väl ibland vara lurt att gå motsatt väg eller gå en annan väg, bara för att se vad som händer? Precis som det är i livet med hästarna, och det var lite av tanken.

Hvis du har kommit så långt här i livet att du VET at du accepterar förandring, är du häldig! Om det värkligt är så, måste jag få gratulera!

Det är min vardag. Vad gör vi för val? Jo, våra egna. Vem ansvar för dessa? För mig så är det att acceptera mycket trevligare än att spjärna eller kontrollera.Vad är det som bringar lycka? För mig är det att släppa kontroll och inte längre leva med rädsla. Acceptera det jag har och vara nöjd med det.

Men jag är INTE enig i at Harmoni är enklare att uppnå och jobba mot än en korrekt sits.

Vi är alla olika och vi behöver inte vara eniga i allt. Det skulle inte vara ärligt att lådsas vara eniga och likadana när vi inte är det...
Jag har förmånen att uppleva det som enklare, av flera anledningar. Nu lever jag med fördelarna av detta tänkande.
Visst, jag kan nog hålla med dig, kanske inte helt enkelt att komma till den insikten och kunna leva efter den, men nu är jag där och då vill jag inte byta för det kulle bli så oerhört komplicerat, känslolöst och platt.
Värt att sträva efter, kan jag säga.

Kan du förklara lite nogare varför du menar att harmoni er lättare att uppnå lycka och välgång med, än om målet är sitsen.

För att det ger en annan infallsvinkel, en djupre innebörd med vad jag håller på med. Sitsträningen blir bara en liten detalj och denna detalj är oavsett jag vill eller inte påverkad av min grundinställning i livet. Därför söker jag att finna en harmonisk och kärleksfull inställning, ett liv basreat på villkorslös kärlek, -för det mår jag så mycket bättre av. Jag har bara ett liv.

Dom saker jag företar mig blir inte bara ett tidsfördriv utan en livslång utveckling på alla plan. Motivet ger mig ett annat sätt att se mina egna företaganden och ansvar. Det ger en annan känsla och sann glädje.
Besvikelse och förväntningar existerar inte i ett sådant läge.
Acceptansen är ett faktum. Hästen (eller hunden eller människan) jag möter är perfekt just då. Ingen kan vara bättre. I det möten och händelser delar jag harmoni och glädje.

Att styras av harmoni som mål ger en trevlig och positiv inställning till livet och det gillar både djur och människor. För mig känns andra alternativ som oäkta och det känner hästen.

Så harnomi ger mig en djupare förankring än om målet i sig är att sitta lodrätt, rida korrekt. Det ger mig en möjlighet att nå djupare i min relation. Det gör mig både mer sårbar och mer ödmjuk, men det är ingen nakdel, inte för hästen -vars egenskaper jag inte tänker gå in på just nu.
Det ger mig känslan av en själslig kontakt. Och det ger mig framförallt känslan av en relation baserad på villkorslös kärlek, vilket brukar få även den suraste gubben att le och vara trevlig. Det handlar om att öppna dörrar, precis som nån annan redan varit inne på tidigare i tråden. Jag öppnar med harmoni. Vilket många gånger är enklare med hästarn än med människor...

En sak till; Sitsen är inte målet. Det är ett delmål. Jag tränger till en riktigt god sits för att hästen skall föla nån harmoni med mej, tror jag...

När jag är harmonisk, så smittas min omgivning och min kropp och hållning bär uttryck för denna känslan. Så för mig fungerar det precis tvärt om.

 

[Rikkan]

Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?

Jag förstår mycket väl vad du talar om och det går att se skillnad på en häst som stängt av och en som lever, anser jag.

 

[noprogress]

Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?

Det ser jag som dom allra grövsta dragen. Kan man se samma mönster igen, helt ner till små deltaljer, som den känsliga individen hästen uppfattar som stora grejjer, och då har ett val att antingen acceptera människans brister eller förakta?

Jo, det är nog definitvt de grövsta dragen, tog det bara som ett ex. Visst kan man se samma mönster i små detaljer också! T.ex. när det gäller ens egen sits är det väldigt vanligt att man inte har speciellt stor självinsikt. Jag själv är ofta ÖVERTYGAD om att jag sitter rakt när jag sitter i belastningssits.

Kanske borde det kallas just häst-forskning, istället för hästhållning eller ridning eller träning, för att människan ska få en tydligare blick för vad som sker...

Instämmer!

Oerhört godhjärtad gest av dig, kan jag tycka.
Det är nog många som är så, ifall dom tillåts att öppna upp.

Tack! Jo, de allra flesta hästar är säkert också väldigt känsliga egentligen, fast många har ju blivit "avtrubbade" (är trött efter lång arbetsdag, hittar inget bättre ord men jag tror du förstår vad jag menar) med åren. Min pålle var vad jag vet aldrig riden på ridbana och knappt riden alls innan jag fick stifta bekantskap med honom. Har mest bara gått i en hage i sitt liv, vad jag har förstått. Så han har fortfarande kvar känsligheten (liksom många andra hästar också har).

Är det inte harmoni man vill åt, och dela dela med sig av? Att letar efter kontroll skaprar väl bara strörre spelrum för egot, som man ju så gärna vill släppa greppet om...?

Jo, absolut. Inser nu att det där citatet jag kom med lät lite skumt när jag tog det ur sitt sammanhang. Egentligen var det just harmoni som avsågs med "emotional control" i den diskussionen. Emotional control (här) = förmågan att bevara harmoni.

Just nu behöver du din häst, den lär dig saker. Tänk om alla kunde lära genom att dela den typen av erfarenhet, inte att gå i terapi, men att lyssna och komma till insikt.

Precis, är inte ett dugg förvånad över att hästar används i terapisammanhang med lyckat resultat.

 

[noprogress]

Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?

Allt detta kanske är helt ointressant för er, men det var skönt för mig att få skriva om det!

Absolut inte ointressant! Jag älskar att läsa sådant, tack för att du delade med dig!

 

[noprogress]

Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?

Jag förstår din tankegång men skulle vilja ändra på två saker.
Det första är att kedjan tyvärr inte slutar med byte av hobby...
Försäkringsbolagen skulle nog önska det men....

Nej, så långt går det ju inte så ofta. Men jag kan tänka mig att det eventuellt kunde vara ett sista steg, OM nån nu (mot förmodan) skulle "få nog". Beror ju på hur länge man har ridit och hur pass stor del av ens liv hästarna är också. Kan tänka mig att det är lättare att kasta in handduken om man bara ridit två-tre terminer på ridskola än om man tävlar dressyr på internationell nivå.

Det andra jag vill ändra på är stort ego. Det är ju så vi brukar tala om det i dagligt tal, men egentligen handlar det ju om ett svagt JAG

Du har helt rätt! Visste inte hur "psykologisk" jag vågade bli när jag skrev mitt inlägg...

Människor som inte blivit accepterade och bekräftade och fått en genuin känsla av att de duger som de är, har ju i allmänhet ett svagt utvecklat jag.
De vet vem de borde vara (överjaget) men om diskrepansen är för stor mellan kraven och det man rimligen kan nå upp till så orkar man inte. Man orkar då inte bli påmind om att man gör fel, eftersom man känner sig i grunden så djävla helfel .
En del skapar då en "falsk självbild" och ser sig själva som perfekta och utan fel.
Och tolerar då inga fel hos andra. Särskilt inte hos hästen eftersom det krackelerar fasaden....

Precis. Andra (t.ex. undertecknad för ca sex år sedan) skapar en annan sorts falsk självbild "Jag duger inte oavsett vad jag gör". Den självbilden trodde jag att jag hade omvandlat till en mera realistisk - ända tills jag slutade med "håll-emot-och-sparka"-ridningen och skulle skola om mig. Då kom det tillbaka, "Jag bara drar i tyglarna och jag lyckas inte sluta med det, jag kommer aldrig att lyckas lära mig nåt annat sätt fast jag vill, jag är totalt obegåvad, jag är en hemsk ryttare och hästmänniska (t.ex.)". Men sedan dess har jag jobbat med det - för som sagt, man kan ju inte bearbeta känslor som man förträngt. Så är en gång var det hästarna som gjorde att jag tvingades ta itu med ett problem, och sedan dess har det bara blivit bättre...

Sedan måste du ju byta nick nu - till Progress

Det kanske jag borde...

 

[noprogress]

Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?

Jag tror faktikst inte att våra hästar vill att vi ska känna en sådan "press". Jag tror det är jättevanligt att man känner som du - men ärligt talat, mina hästar verkar ännu hellre vilja att jag är ärlig med mej själv hela tiden - inte känna en press att vara på ett speciellt vis (= ständigt erbjuda roliga upplevelser...), utan bara vara.

Jovisst, det ultimata är ju att inte känna någon press utan bara *vara* med hästarna och i ögonblicket. Och visst går det trots att man är lite stressad. Men om man är alltför stressad, för deprimerad, för otrygg, om det har gått för långt - då måste man bearbeta det.

Men vissa människor är ju bättre på det där än andra, någon med en större grundtrygghet skulle säkert kunna stänga av alla negativa känslor och bara *vara* trots mycket stress annars.

 

[Lord Owen]

Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?

Precis. Andra (t.ex. undertecknad för ca sex år sedan) skapar en annan sorts falsk självbild "Jag duger inte oavsett vad jag gör". Den självbilden trodde jag att jag hade omvandlat till en mera realistisk - ända tills jag slutade med "håll-emot-och-sparka"-ridningen och skulle skola om mig. Då kom det tillbaka, "Jag bara drar i tyglarna och jag lyckas inte sluta med det, jag kommer aldrig att lyckas lära mig nåt annat sätt fast jag vill, jag är totalt obegåvad, jag är en hemsk ryttare och hästmänniska (t.ex.)".

Gud vad jag känner igen mig i detta, jag känner så ofta att "Jag är en så dålig hästägare för jag gör inte det och det och jag kan inte göra det och det, jag är en totalt värdelös ryttare som inte borde ha häst" och lyckas tolka alla möjliga skuldframkallade saker ur hur min häst äter hö... (lite överdrivet kanske men ville få fram vad jag tänkte..)

 

[Susan]

Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?

Ja men det är ju jättebra att du mycket väl är insatt i en god inverkande sits, men hur menar du att detta passar in på hästar som stänger av...

Menar du att sitsen och det du luddigt kallar kännedom om hästen är motpoler?
Att en god sits får hästen att stänga av?

Eftersom du blandar in det menar jag?