Sv: Spinoff på annan tråd, varför är vi här??
Jag kan ta Campero som exempel, sex år i år och grundutbildningen har tagit tid av ganska förklarliga anledningar. Jag har frågot honom om skänkelvikningar och skolor det senaste året, men han har hela tiden satt emot och blivit motsträvig.
En bit på vägen kom jag i höstas när jag fick lite hjälp att ta mig över "men-han-är-ju-bara-en-bebis-och-har-varit-skadad-tröskeln" av en god vän (ibland behöver man en knuff över de där trösklarna...), men skolorna har fortsatt varit ganska tröga ändå.
Så nu i vår, kom så den där nyckeln - han har fått den energi han tidigare saknat och en dag kunde jag bara guida honom in i en diagonalsluta och han "högg tag" i rörelsen med hull och hår. Inte perfekt på något vis, men när energin äntligen fanns och grundarbetet var lagt kunde jag bara guida honom dit jag ville. En enorm känsla!
Typiskt att magen nu börjar ställa till det så jag inte fixar kroppskordinationen tillräckligt snabbt längre (för er som inte vet ska jag har barn i slutet av augusti).
Det där är så ohyggligt svårt och utmanande!
Jag gör regelbundet en förändring i ridsättet och testar att kräva lite för att jsut komma över den där trösken.
Vår tröskel handlar lite blandat om att,
-han är ju defekt.. korsförlamningshäst.. men som gärna är lite lat även då det släpper och känns bra. Hög pondus och ingen lätt herre att hålla kvar i en bubbla.
-han är ju en travare, behöver kanske inte kunna lika bra som en ridhäst.. sedan -nej fasen, en häst är en häst, trava kan han göra som en gud om han är så bra att diagonalslutorna flyter!
och att, -han haar ju lite stelt vänster bak. -Ja men kontrar djävulen på axeln, han kanske ska gymnasticera det då!!
Ibland funkar det och hästen lossar och jobbar bättre. Ibland känns det som jag härdar av genom att bli tuffare. Ökar hans toleransnivå så han blir ännu mer hård då han har sina svårare stunder.
Skitsvårt. För eg vet jag ju, att då kroppen lyder fullt ut, då bara bjuder han, på allt han kan. Från stel träbock som tex vägrar böja sig åt höger, även om det sedan bara funkar efter tillsägelse, till att bjuda på en galopp så ren och flytande att det bara är att sitta och laborera med vikten och vända in ett par steg och sedan ut igen, med ren takt, mjukt böljande rygg och bjudning, samla och länga och andas.. De där stunderna man lever och jobbar på för!
Men hur finna den där balansen för vad som känns rätt. Att inte fastna bakom tröskeln pga sina egna mentala begränsningar, men inte köra över sin fina häst som ju då den är på tipptoppnivå bara ger och ger!
Kräver jag inget, så kanske de där stunderna av flow inte kommer alls, för att jag har för låga krav?!
Suck.. Svår balansgång!
Min är väl ganska extrem, men de flesta hästar har ju sina dagar då de är svårare att nå och rida igenom med flyt och lätthet även om de inte är regelrätt dåliga!