Sv: Vad är ridning enligt den Akademiska läran? (rörig tråd med många funderingar)
Lite trist attityd tycker jag... Det gensvar som har blivit för AR avfärdar du ungefär som prylfixerade, dåliga ryttare som inte vågar rida snabbare än skritt. De har dessutom taskig attityd som inte fixar fd. tränarens kritik och ett riktigt urschligt hästmaterial (travare och kallblod).
Jag ser snarare en stor brist inom vanlig ridutbildning, samt en hel del intoleras för otypiska raser och vanliga Svenssonryttare som inte är tävlingsmaterial.
Jag kan ta mig själv som exempel, misstänker att jag är typisk i vissa bemärkelser. Som återfallsryttare försökte jag ta reda på vad ridningen gick ut på. Det kunde ju inte bara vara att "flänga" runt runt i en manege och sitta "snyggast"? Vad var "syftet" och hur skulle jag göra för att nå det diffusa målet? Jag fick noll respons i litteraturen och ännu mindre av ridlärare och tränare.
För något år sen snubblade jag plus häst av en slump in på en träning för en duktig AR-tränare. Och på den knappa halvtimman fick jag en häst att gå bättre än någonsin tidigare! Med minimal kraft, bara noggranhet och -äntligen- fokus på mig och min kropp. Det var sjukt upplyftande och samtidigt deprimerande, för jag insåg att Jag Kan Inte Rida. Alls.
Jag är inte så inne i AR-världen, men de ekipage jag ser har vanliga engelska sadlar för det mesta och tränsbett (undantag nån på kandar och nån bettlös) och det är för det mesta ekipage som knappast nås av den vanliga träningen på klubben, där tävlingen är målet och tränare vill ha meriterande ekipage som ska tävla. Men ack vilken skillnad, alla höjer sig enormt! Så långsam vill jag inte kalla AR, med tanke på min raketutveckling under de där första 30 minutrarna jämfört med föregående år av försök till ridning!
Men jag vill också lägga till att jag är rätt dålig. Får man vara det och fortfarande kalla sin träning AR? Jag vågar inte det, prettorisken är för stor. Men säkerligen skulle du avfärda mig som ett vanartig ryttarfreak :smirk: Men jag försöker lära mig!
Jag är absolut inte "frälst", får knottror av alla former av sekteristiska tendenser och okritiskt hyllande. Men likaså får jag knottror av alla de vanliga ryttare som lätt överlägset ser ner på folk som valt en annan väg och fnyser, "jaja, h*n skulle ju aldrig kunna hävda sig på tävlingar ändå".
För att kanske återknyta mer till huvudfrågan
så tycker jag AR är ett olyckligt namn, men inte så illa som barock. Alternativ ridning kanske? Vegetarisk ridning?
Vanlig djäkla ridning?
Någonstans Sally Swift och framåt så har det kommit en del ridläror som är mer fokuserade på ryttaren (
) och jag ser mig nog mera som en vanlig ryttare med alternativ inlärningsapproach? Mitt mål är inte att skutta fram i alla olika varianter av galopp med blank stång, utan att rida en balanserad glad och stark häst med "bara tanken" (dvs yttepytte hjälper) Egentligen passar jag nog bäst under Ridning, eller möjligen Dressyr. Men det är ju här det blir intressant