- Ridning
- Trådstartare Rikkan
- Startdatum
T
Trollspeilet
Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?
Hej.
Jag tycker denna frågan var lite sådär "hönan och ägget".
Hur i sju h* skall man kunna utveckla en god kännedom för hästen met tanke på ridning om man inte också utvecklar en god sits? Och å andra sidan, hur skall man kunna utveckla en god sits om man inte också lär sig att känna sin häst.
Jag tycker det går at skilja begreppen så länge som man bara talar om dom, men skall man också göra nåt åt dessa saker, behöver man kanskje å sätta ihop dom.
Jag var just över på en hemsida var jag las en artikel om hur Kottas instruerade, och det tyckte jag var roligt! Han uttrykker att han aldrig försöker plocka ner nå´n. Han bara förtäljer vad han ser...
Hur dom ovanståande sakerna hänger ihop? Kottas gör precis som hästen. Han reagerar på det han ser. Inte på dom fel han själv gör, eller på nån föredom. Han ser vad hästen skulle behöva att ryttaren gjorde...
Sedan jag inte varit i gamet så länge, så försöker jag att lära hur mina hästar känner saker och ting denna dagen, och jag har aldrig lärd nåt om min sits som INTE förde til at jag bättre kunde känna av hur hästen mår, fysiskt.
Många gillar att tala om hur hästerna aldrig ljuger, och det är jag med om. Men vad fasan säger dom?`Detta tycker jag min sits kan vara med om att förtälja meg. När jag sitter på hästen är ju just den tiden jag hälst vill veta hur hästen mår...
Och dessa saker hänger också ihop. Hur skulle hästen må, inuti huvvet, om den inte mår bra fysiskt? Och hur skulle man bäst känna av hur hästen mår? Bara att titta på öronen?
Pelle
Hej.
Jag tycker denna frågan var lite sådär "hönan och ägget".
Hur i sju h* skall man kunna utveckla en god kännedom för hästen met tanke på ridning om man inte också utvecklar en god sits? Och å andra sidan, hur skall man kunna utveckla en god sits om man inte också lär sig att känna sin häst.
Jag tycker det går at skilja begreppen så länge som man bara talar om dom, men skall man också göra nåt åt dessa saker, behöver man kanskje å sätta ihop dom.
Jag var just över på en hemsida var jag las en artikel om hur Kottas instruerade, och det tyckte jag var roligt! Han uttrykker att han aldrig försöker plocka ner nå´n. Han bara förtäljer vad han ser...
Hur dom ovanståande sakerna hänger ihop? Kottas gör precis som hästen. Han reagerar på det han ser. Inte på dom fel han själv gör, eller på nån föredom. Han ser vad hästen skulle behöva att ryttaren gjorde...
Sedan jag inte varit i gamet så länge, så försöker jag att lära hur mina hästar känner saker och ting denna dagen, och jag har aldrig lärd nåt om min sits som INTE förde til at jag bättre kunde känna av hur hästen mår, fysiskt.
Många gillar att tala om hur hästerna aldrig ljuger, och det är jag med om. Men vad fasan säger dom?`Detta tycker jag min sits kan vara med om att förtälja meg. När jag sitter på hästen är ju just den tiden jag hälst vill veta hur hästen mår...
Och dessa saker hänger också ihop. Hur skulle hästen må, inuti huvvet, om den inte mår bra fysiskt? Och hur skulle man bäst känna av hur hästen mår? Bara att titta på öronen?
Pelle
Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?
Nu måste jag ju retas med dig;
Angående dig själv?
eller andra.
Psykologi är ju en vetenskap som gör sig bäst att appliceras på sig själv först.
Annars när man tolkar andra...
- så vet man ju inte om man analyserar - eller projicerar...
Bara en allmän reflexion
Hallonsoda skrev:Jag hänger med... Jag brukar tänka i liknande banor. luuuugnt
Nu måste jag ju retas med dig;
Angående dig själv?
eller andra.
Psykologi är ju en vetenskap som gör sig bäst att appliceras på sig själv först.
Annars när man tolkar andra...
- så vet man ju inte om man analyserar - eller projicerar...
Bara en allmän reflexion
Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?
Aloha Helen
Jag undrade just om jag gått för långt i mina funderingar.
Jag tror att man som hästmänniska - blir skickligast ju mer ödmjuk man är...
Det kanske inte är vare sig sits och hästkänendom som är vikitgast utan - självkännedom
Om redskapet är sig själv - så måste man ju kunna redsksapet utan och innan.
Kula att vi blev så djupsinniga
Jag tror aldrig man blir vare sig en bra ryttare eller hästhanterare om man har för stort bekräftelsebehov eller är otrygg på annat sätt.
Jag tror man måste våga vara ödmjuk och att våge "ge sig" till läroprocessen om det skall bli något av det.
Det är nog där som det skiter sig att rida för Kottas för en del.(bortsett från att Bent har ett eget hjäpsystem som ibland är tvärtom än SRS)
Kottas har gett sig själv åt konsten
Han har gett upp sitt ego i relation till hästen
Man måste vara någorlunda trygg för att släppa sitt ego
Vad tänker du - och vår nabo vikingen- trollspeilet
(jag skall göra dig till viljes i eftermiddag)
Aloha Helen
Jag undrade just om jag gått för långt i mina funderingar.
Jag tror att man som hästmänniska - blir skickligast ju mer ödmjuk man är...
Det kanske inte är vare sig sits och hästkänendom som är vikitgast utan - självkännedom
Om redskapet är sig själv - så måste man ju kunna redsksapet utan och innan.
Kula att vi blev så djupsinniga
Jag tror aldrig man blir vare sig en bra ryttare eller hästhanterare om man har för stort bekräftelsebehov eller är otrygg på annat sätt.
Jag tror man måste våga vara ödmjuk och att våge "ge sig" till läroprocessen om det skall bli något av det.
Det är nog där som det skiter sig att rida för Kottas för en del.(bortsett från att Bent har ett eget hjäpsystem som ibland är tvärtom än SRS)
Kottas har gett sig själv åt konsten
Han har gett upp sitt ego i relation till hästen
Man måste vara någorlunda trygg för att släppa sitt ego
Vad tänker du - och vår nabo vikingen
- trollspeilet(jag skall göra dig till viljes i eftermiddag)
L
Lord Owen
Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?
Gud vad intressant och träffande ditt inlägg var!
Det där ska jag ta med mig.
Gud vad intressant och träffande ditt inlägg var! Det där ska jag ta med mig.
L
Lord Owen
Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?
Jadu, det där är ju väldigt känsligt (vaddå? jag köper ju splitternya täcken åt min häst för 2000? klart jag ser min häst framför mig??). Hur ska människor (moderna) som inte ens kan ge upp sitt ego för sin nästa ge upp det för en häst? Vad är kärlek? Är jag för stressad för att se mig själv? Just stress går jag gärna in på det är en faktor som håller på att sabba hela mitt hästeri och mitt övriga liv.
Jag tror vi är inne på varför det är så svårt att lära sig rida, det är svårt att inse att man själv inte är det solen kretsar runt. Människan i sig är hindret, och verktyget.
Ja, eh, jag ska nog se på Harry Potter en stund. Mkt enklare.
Susan skrev:
Jadu, det där är ju väldigt känsligt (vaddå? jag köper ju splitternya täcken åt min häst för 2000? klart jag ser min häst framför mig??). Hur ska människor (moderna) som inte ens kan ge upp sitt ego för sin nästa ge upp det för en häst? Vad är kärlek? Är jag för stressad för att se mig själv? Just stress går jag gärna in på det är en faktor som håller på att sabba hela mitt hästeri och mitt övriga liv.
Jag tror vi är inne på varför det är så svårt att lära sig rida, det är svårt att inse att man själv inte är det solen kretsar runt. Människan i sig är hindret, och verktyget.
Ja, eh, jag ska nog se på Harry Potter en stund. Mkt enklare.
Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?
Mest mig själv, men jag brukar kolla efter likartade beteenden hos andra. Det är ju hos andra jag har många av mina referenser.
Men jag brukar inte sitta och analysera en människa i detalj så... Det är så lätt att det blir fel, jag är ju ingen allvetande gud.
Jag gillar inte att dissekera andra. Jag har själv känt mig felaktigt dissekerad, den känslan vill jag inte applicera hos någon annan. Det roar mig inte att göra fel..
Susan skrev:
Mest mig själv, men jag brukar kolla efter likartade beteenden hos andra. Det är ju hos andra jag har många av mina referenser
.Men jag brukar inte sitta och analysera en människa i detalj så... Det är så lätt att det blir fel, jag är ju ingen allvetande gud
.Jag gillar inte att dissekera andra. Jag har själv känt mig felaktigt dissekerad, den känslan vill jag inte applicera hos någon annan. Det roar mig inte att göra fel..
S
skrållan
Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?
*lånar knapp*
Bara en tanke kring det hela. Många fina ord, men vi är olika personer alla och läser in olika betydelser i dem. Svårt.
Vara ödmjuk t ex, "ge sig själv till läroprocessen". Man ska även lära av hästen, läsa den. Låta sig speglas. Bra så.
Problemet är att hästen inte är särskilt intresserad av analys och filosofi. Ska han ledas av någon bör det vara någon som vet åt vilket håll färden ska gå. Risken finns att hästen känner sig tvungen att ta över beslutandet från sin velige husse / matte. Om vi börjar vår dialog med hästen med att fråga den varje gång så kanske dialogen tar slut där, vi inbillar oss att dialogen finns när hästen i själva verket slutat bry sig för länge sedan.
Eller andra sidan av myntet, matte / husse vill bestämma, envägskommunikation, kontroll. Hästen svarar kanske med obehag, oförståelse, spänning eller stänger av.
En ryttare kan anse sig ödmjuk och respektfull utan att egentligen ge hästen utrymme att ge sina svar, ställa sina frågor (eller utan att förstå vad dden säger). Eller kontroll kan utövas med ansvarskänsla och respekt.
Dialog är svårt. Med andra individer, men särskilt med en annan art.
Känner igen en hel del av Psychogrrls och Hallonsodas funderingar, tvivel, prövningar. Man lär sig nytt, upplever reaktionen, tvivlar, förkastar, upplever andra reaktioner, söker nya svar. Blir lätt vilse bland svarsgivarna (alla låter ense tills man ser dem jobba).
*lånar knapp*
Bara en tanke kring det hela. Många fina ord, men vi är olika personer alla och läser in olika betydelser i dem. Svårt.
Vara ödmjuk t ex, "ge sig själv till läroprocessen". Man ska även lära av hästen, läsa den. Låta sig speglas. Bra så.
Problemet är att hästen inte är särskilt intresserad av analys och filosofi. Ska han ledas av någon bör det vara någon som vet åt vilket håll färden ska gå. Risken finns att hästen känner sig tvungen att ta över beslutandet från sin velige husse / matte. Om vi börjar vår dialog med hästen med att fråga den varje gång så kanske dialogen tar slut där, vi inbillar oss att dialogen finns när hästen i själva verket slutat bry sig för länge sedan.
Eller andra sidan av myntet, matte / husse vill bestämma, envägskommunikation, kontroll. Hästen svarar kanske med obehag, oförståelse, spänning eller stänger av.
En ryttare kan anse sig ödmjuk och respektfull utan att egentligen ge hästen utrymme att ge sina svar, ställa sina frågor (eller utan att förstå vad dden säger). Eller kontroll kan utövas med ansvarskänsla och respekt.
Dialog är svårt. Med andra individer, men särskilt med en annan art.
Känner igen en hel del av Psychogrrls och Hallonsodas funderingar, tvivel, prövningar. Man lär sig nytt, upplever reaktionen, tvivlar, förkastar, upplever andra reaktioner, söker nya svar. Blir lätt vilse bland svarsgivarna (alla låter ense tills man ser dem jobba).
Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?
Jag förstår hur du tänker och det ligger ju en hel del i det du säger.
Problemet är ju att vi diskuterar många saker på en gång, och ibland glider in på sidospår.....
Fördelen med att använda psykologiska termer är att de har en exakt innebörd.
Ridning är för mig ngt som man gör tillsammans med hästen
Och om vi börjar där så tror jag det händer alla ryttare att man tänkt sig göra en övning tillexempel en halt och den inte blir så exakt som man tänkt sig. Man kan då
A. skylla på hästen och tänka att den inte är "riktigt tränad än" - eller ngt annat
B. börja fundera varför blev inte den där halten så bra? Vad skall jag ändra på i min sits och min hjälpgivning.
För det senare är förutsättningen ödmjukhet....
Sedan har vi själva umgänget - dialogen - hästhanteringen och där blir det annolunda eftersom det är meningen att
vi "skall ta hand om" hästen. - Den skall inte ta hand om oss
Som arbetande med hästar och dess ägare så skulle jag vilja grovt dela in hästägare i två grupper.
De som inte SER hästen, utan beskriver den som fjompig, larvig, renta för djävlig - belägger den med en mängd negativa "egenskaper...
Eftersom de inte SER hästen, kör de ständigt över den som en ångvält. De ska lyda, den skall underkasta sig, ge efter osv...
Språk och ordval säger väldigt mycket om folks personlighet
Sen har vi den andra gruppen som "överser" hästen. och behandar den med så mycket respekt att de i själva verket underordnar sig hästen.
De har en överdriven rädsla att kränka så de klarar inga gränser alls.
Allt som är fast och konkret och klart skrämmer dessa människor, de vill hellre ha det luddigt, mytiskt, romantiskt.
Båda dessa förhållnngssätt är bara en reaktion på det våld man blivit utsatt för.
Antingen för vi vidare det våldet i form av förakt....
Eller så är vi så rädda för våld att vi försvinner och blir konturlösa lite flummiga.
Även om jag grovt delar in det i två grupper för att det skall bli tyligt - så är ju inte vi människor som två olika sorters knappar som antingen är svarta eller vita. Istället så har vi kanske tendenser att hantera hästen på ena eller andra sättet.
En del människor är helt utpräglade, medan vi alla har små nyanser av detta.
Kanske vi beter oss olika i olika situationer...
Att vara bra i det man gör - i det här fallet hantera hästar - handlar väl om att hitta en balans i sig själv - först då kanman väl se hsäten som den VERKLIGEN ÄR och inte en projicering av vår egen ondska eller rädsla.
Innerst inne är vi alla människor skiträdda,
den som har modet att erkänna det - kan överkomma denna rädsla, och blir då inte så beroende av dessa försvarsmekanismer.
Den som inte ser sin rädsla kan helelr aldrig se sitt eget beteende.
Och kan aldrig se sina förvarsmekanismer i relation till andra varelser
Jag förstår hur du tänker och det ligger ju en hel del i det du säger.
Problemet är ju att vi diskuterar många saker på en gång, och ibland glider in på sidospår.....
Fördelen med att använda psykologiska termer är att de har en exakt innebörd.
Ridning är för mig ngt som man gör tillsammans med hästen
Och om vi börjar där så tror jag det händer alla ryttare att man tänkt sig göra en övning tillexempel en halt och den inte blir så exakt som man tänkt sig. Man kan då
A. skylla på hästen och tänka att den inte är "riktigt tränad än" - eller ngt annat
B. börja fundera varför blev inte den där halten så bra? Vad skall jag ändra på i min sits och min hjälpgivning.
För det senare är förutsättningen ödmjukhet....
Sedan har vi själva umgänget - dialogen - hästhanteringen och där blir det annolunda eftersom det är meningen att
vi "skall ta hand om" hästen. - Den skall inte ta hand om oss
Som arbetande med hästar och dess ägare så skulle jag vilja grovt dela in hästägare i två grupper.
De som inte SER hästen, utan beskriver den som fjompig, larvig, renta för djävlig - belägger den med en mängd negativa "egenskaper...
Eftersom de inte SER hästen, kör de ständigt över den som en ångvält. De ska lyda, den skall underkasta sig, ge efter osv...
Språk och ordval säger väldigt mycket om folks personlighet
Sen har vi den andra gruppen som "överser" hästen. och behandar den med så mycket respekt att de i själva verket underordnar sig hästen.
De har en överdriven rädsla att kränka så de klarar inga gränser alls.
Allt som är fast och konkret och klart skrämmer dessa människor, de vill hellre ha det luddigt, mytiskt, romantiskt.
Båda dessa förhållnngssätt är bara en reaktion på det våld man blivit utsatt för.
Antingen för vi vidare det våldet i form av förakt....
Eller så är vi så rädda för våld att vi försvinner och blir konturlösa lite flummiga.
Även om jag grovt delar in det i två grupper för att det skall bli tyligt - så är ju inte vi människor som två olika sorters knappar som antingen är svarta eller vita. Istället så har vi kanske tendenser att hantera hästen på ena eller andra sättet.
En del människor är helt utpräglade, medan vi alla har små nyanser av detta.
Kanske vi beter oss olika i olika situationer...
Att vara bra i det man gör - i det här fallet hantera hästar - handlar väl om att hitta en balans i sig själv - först då kanman väl se hsäten som den VERKLIGEN ÄR och inte en projicering av vår egen ondska eller rädsla.
Innerst inne är vi alla människor skiträdda,
den som har modet att erkänna det - kan överkomma denna rädsla, och blir då inte så beroende av dessa försvarsmekanismer.
Den som inte ser sin rädsla kan helelr aldrig se sitt eget beteende.
Och kan aldrig se sina förvarsmekanismer i relation till andra varelser
Senast ändrad:
T
Trollspeilet
Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?
Takk.
Pelle
Takk.
Pelle
Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?
Oj! Detta var ett av de mest genomtänkta inläggen jag läst på Buke! Jag vet inte om jag håller med dig, men jag tycker att det är mycket intressant att läsa vad du skriver!!
Jag har precis kommit till en punkt i min ridning där jag vill komma fram till VAD jag vill med min ridning/hästhantering etc. Och det har jag funderat på läääänge nu och försökt analysera. Jag har flera gånger läst just att hästarna är mina läromästare, t ex var det väl han Egon von Neindorff som sade att hästarna var hans professorer. Och jag tyckte det väl lät ädelt och fint, utan att riktigt reflektera över det närmare. Men nu börjar det gå upp ett litet ljus här, just det, det är därför jag vill hålla på med hästar! Jag vill lära mig något av dem, så att jag kan utvecklas - också. Jag tror nog att jag byter kategorier rätt ofta, ibland blir jag föraktfull - dumma häst- och ibland totalt konturlös och så vill jag inte ha det....Hm ska fundera vidare på det här, onekligen intressant.
Susan skrev:Jag förstår hur du tänker och det ligger ju en hel del i det du säger.
Problemet är ju att vi diskuterar många saker på en gång, och ibland glider in på sidospår.....
Fördelen med att använda psykologiska termer är att de har en exakt innebörd.
Ridning är för mig ngt som man gör tillsammans med hästen
Och om vi börjar där så tror jag det händer alla ryttare att man tänkt sig göra en övning tillexempel en halt och den inte blir så exakt som man tänkt sig. Man kan då
A. skylla på hästen och tänka att den inte är "riktigt tränad än" - eller ngt annat
B. börja fundera varför blev inte den där halten så bra? Vad skall jag ändra på i min sits och min hjälpgivning.
För det senare är förutsättningen ödmjukhet....
Sedan har vi själva umgänget - dialogen - hästhanteringen och där blir det annolunda eftersom det är meningen att
vi "skall ta hand om" hästen. - Den skall inte ta hand om oss
Som arbetande med hästar och dess ägare så skulle jag vilja grovt dela in hästägare i två grupper.
De som inte SER hästen, utan beskriver den som fjompig, larvig, renta för djävlig - belägger den med en mängd negativa "egenskaper...
Eftersom de inte SER hästen, kör de ständigt över den som en ångvält. De ska lyda, den skall underkasta sig, ge efter osv...
Språk och ordval säger väldigt mycket om folks personlighet
Sen har vi den andra gruppen som "överser" hästen. och behandar den med så mycket respekt att de i själva verket underordnar sig hästen.
De har en överdriven rädsla att kränka så de klarar inga gränser alls.
Allt som är fast och konkret och klart skrämmer dessa människor, de vill hellre ha det luddigt, mytiskt, romantiskt.
Båda dessa förhållnngssätt är bara en reaktion på det våld man blivit utsatt för.
Antingen för vi vidare det våldet i form av förakt....
Eller så är vi så rädda för våld att vi försvinner och blir konturlösa lite flummiga.
Även om jag grovt delar in det i två grupper för att det skall bli tyligt - så är ju inte vi människor som två olika sorters knappar som antingen är svarta eller vita. Istället så har vi kanske tendenser att hantera hästen på ena eller andra sättet.
En del människor är helt utpräglade, medan vi alla har små nyanser av detta.
Kanske vi beter oss olika i olika situationer...
Att vara bra i det man gör - i det här fallet hantera hästar - handlar väl om att hitta en balans i sig själv - först då kanman väl se hsäten som den VERKLIGEN ÄR och inte en projicering av vår egen ondska eller rädsla.
Innerst inne är vi alla människor skiträdda,
den som har modet att erkänna det - kan överkomma denna rädsla, och blir då inte så beroende av dessa försvarsmekanismer.
Den som inte ser sin rädsla kan helelr aldrig se sitt eget beteende.
Och kan aldrig se sina förvarsmekanismer i relation till andra varelser
Oj! Detta var ett av de mest genomtänkta inläggen jag läst på Buke! Jag vet inte om jag håller med dig, men jag tycker att det är mycket intressant att läsa vad du skriver!!
Jag har precis kommit till en punkt i min ridning där jag vill komma fram till VAD jag vill med min ridning/hästhantering etc. Och det har jag funderat på läääänge nu och försökt analysera. Jag har flera gånger läst just att hästarna är mina läromästare, t ex var det väl han Egon von Neindorff som sade att hästarna var hans professorer. Och jag tyckte det väl lät ädelt och fint, utan att riktigt reflektera över det närmare. Men nu börjar det gå upp ett litet ljus här, just det, det är därför jag vill hålla på med hästar! Jag vill lära mig något av dem, så att jag kan utvecklas - också. Jag tror nog att jag byter kategorier rätt ofta, ibland blir jag föraktfull - dumma häst- och ibland totalt konturlös och så vill jag inte ha det....Hm ska fundera vidare på det här, onekligen intressant.
L
Lord Owen
Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?
Gå och dra något gammalt över dig!
Eller så skriver du mer...?
Susan skrev:Jag trodde nästan att jag skrämt bort folk med för mycket psykologi.
Gå och dra något gammalt över dig!
Eller så skriver du mer...?
Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?
Har inte orkat läsa igenom hela tråden så här sent på natten, bara skummat igenom. Men för att svara på grundfrågan så är det väl så att det är ett forum för barockRIDNING och då faller det mesta på tekniken
Själv så är jag så överdrivet inne på att det ska kännas bra vad man än gör med hästen. Annars blir jag halvt hysterisk och vägrar nästan göra något igen tills jag klurat ut en lösning. Likaså när jag sökt hästar att köpa har det alltid varit personligheter jag fastnat för, utbildning, ras, utseende osv är inte det viktigaste.
Jag tror ändå det är bra att inte diskutera alltför mycket om hästens personlighet osv, för det som stämmer på en häst kommer mycket sannolikt inte stämma på en annan. Och många har inte ens upplevt en häst med den personligheten och kan inte förstå. Det är bara man själv som kan sålla mellan de råd man får, huruvida det skulle passa ens egen häst och sina egna filosofier/metoder.
Sen det som mycket intressant togs upp - huruvida vi får den häst vi förtjänar eller om vi får en häst som kan utveckla oss - jag tycker det är både och.
Man letar ju efter en häst man trivs med så på så vis får man oftast en häst man känner ett band till. Om man inte är väldigt prestationsinriktad och bara letar efter utbildningsnivå, exteriör osv. Men just på det här forumet tror jag inte det är många såna procentuellt sett. Jag tror att ALLA hästar har något vi kan utvecklas av. Alla hästar har något att ge. Men känenr man ingen samhörighet är man inte tillräckligt mottaglig för att ta emot informationen och faktiskt utveckla sej.
Jag har utvecklats enormt med de enbart 2 hästar jag haft i mitt liv. Och jag tror att största anledningen till det har varit att hästarna mer eller mindre tvingat mej att hitta lösningar till diverse problem (ridmässigt såväl som hanteringsmässigt). Och hade jag inte känt ett starkt band till hästarna hade jag aldrig haft motivationen till att ha kvar dom såpass länge att man hinner utvecklas.
Har man en häst länge får man den häst man förtjänar. Har man precis köpt en häst får man troligen den häst man kan utvecklas av Tror mycket på att sånt som verkar som en slump egentligen är ytterligare en av de tusentals möjligheter för oss att utvecklas som människor
Rikkan skrev:
Har inte orkat läsa igenom hela tråden så här sent på natten, bara skummat igenom. Men för att svara på grundfrågan så är det väl så att det är ett forum för barockRIDNING och då faller det mesta på tekniken
Själv så är jag så överdrivet inne på att det ska kännas bra vad man än gör med hästen. Annars blir jag halvt hysterisk och vägrar nästan göra något igen tills jag klurat ut en lösning. Likaså när jag sökt hästar att köpa har det alltid varit personligheter jag fastnat för, utbildning, ras, utseende osv är inte det viktigaste.
Jag tror ändå det är bra att inte diskutera alltför mycket om hästens personlighet osv, för det som stämmer på en häst kommer mycket sannolikt inte stämma på en annan. Och många har inte ens upplevt en häst med den personligheten och kan inte förstå. Det är bara man själv som kan sålla mellan de råd man får, huruvida det skulle passa ens egen häst och sina egna filosofier/metoder.
Sen det som mycket intressant togs upp - huruvida vi får den häst vi förtjänar eller om vi får en häst som kan utveckla oss - jag tycker det är både och.
Man letar ju efter en häst man trivs med så på så vis får man oftast en häst man känner ett band till. Om man inte är väldigt prestationsinriktad och bara letar efter utbildningsnivå, exteriör osv. Men just på det här forumet tror jag inte det är många såna procentuellt sett. Jag tror att ALLA hästar har något vi kan utvecklas av. Alla hästar har något att ge. Men känenr man ingen samhörighet är man inte tillräckligt mottaglig för att ta emot informationen och faktiskt utveckla sej.
Jag har utvecklats enormt med de enbart 2 hästar jag haft i mitt liv. Och jag tror att största anledningen till det har varit att hästarna mer eller mindre tvingat mej att hitta lösningar till diverse problem (ridmässigt såväl som hanteringsmässigt). Och hade jag inte känt ett starkt band till hästarna hade jag aldrig haft motivationen till att ha kvar dom såpass länge att man hinner utvecklas.
Har man en häst länge får man den häst man förtjänar. Har man precis köpt en häst får man troligen den häst man kan utvecklas av
Tror mycket på att sånt som verkar som en slump egentligen är ytterligare en av de tusentals möjligheter för oss att utvecklas som människor 
Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?
Kanske är det så att de flesta här redan valt sin häst och därför väljer att arbeta med vad de har. Själv vet jag mycket väl hur stor betydelse hästens personlighet har. Jag bytte häst när jag hade en som inte passade mig, ett val jag i dag är mkt glad över.
Kanske är det så att de flesta här redan valt sin häst och därför väljer att arbeta med vad de har. Själv vet jag mycket väl hur stor betydelse hästens personlighet har. Jag bytte häst när jag hade en som inte passade mig, ett val jag i dag är mkt glad över.
Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?
Skulle inte tro det, är själv beteendevetare! Psykologi kan man inte få för mycket av......Däremot har jag nog inte använt mina professionella kunskaper i förhållande till hästarna så mycket, utan mera tänkt slit-o-släng och fritidssysselsättning....Inget fel i det egentligen, men jag känner att jag vill ha en djupare mening med mitt hästeri.
Skulle inte tro det, är själv beteendevetare! Psykologi kan man inte få för mycket av......Däremot har jag nog inte använt mina professionella kunskaper i förhållande till hästarna så mycket, utan mera tänkt slit-o-släng och fritidssysselsättning....Inget fel i det egentligen, men jag känner att jag vill ha en djupare mening med mitt hästeri.
P
PAC
Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?
har man tur känner man varandra mycket väl som ett gammalt par efter många många år ihop
jag skulle aldrig ens påstå att jag kände någon som jag känner, alltså ... hmm... t ex när någon säger till mig Du är ... jag är vaddå säger jag, vad vet du om vad jag är, känner du mig?
det jag var igår, det är jag inte imorgon, det jag var för ett halvår sedan, det är jag inte nu och inte om 1 år heller
jag har en grundpersonlighet som jag är född med, och är mig - vilket även är verifierat forskningsmedicinskt osv, positiv, inte bittert lagd, något stressbenägen, utröttbar
(fördelen med att bli svårt skadad)
vidare har jag sett mina tarmar, min mjälte, min lever, min hjärna, min nacke m m på röntgenbilder och monitors
trots det känner jag inte mig själv helt och fullt
det sista vore ju trist, missar hela poängen liksom med en fascinerande resa - där jag förhoppningsvis! överraskar mig själv positivt gång efter gång efter gång efter gång
Bäst av allt - biologiskt är jag ett däggdjur - och det är hästar och övriga djur med
Varför skulle de vara annorlunda att lära känna om man inte ens har full kunskap om sig själv?
ja, trist om man bestämt sig för att man känner någon helt, för då blir man aldrig positivt överraskad och tokglad mer
De får vara sig själva med mig
har man tur känner man varandra mycket väl som ett gammalt par efter många många år ihop
jag skulle aldrig ens påstå att jag kände någon som jag känner, alltså ... hmm... t ex när någon säger till mig Du är ... jag är vaddå säger jag, vad vet du om vad jag är, känner du mig?
det jag var igår, det är jag inte imorgon, det jag var för ett halvår sedan, det är jag inte nu och inte om 1 år heller
jag har en grundpersonlighet som jag är född med, och är mig - vilket även är verifierat forskningsmedicinskt osv, positiv, inte bittert lagd, något stressbenägen, utröttbar
(fördelen med att bli svårt skadad)
vidare har jag sett mina tarmar, min mjälte, min lever, min hjärna, min nacke m m på röntgenbilder och monitors
trots det känner jag inte mig själv helt och fullt
det sista vore ju trist, missar hela poängen liksom med en fascinerande resa - där jag förhoppningsvis! överraskar mig själv positivt gång efter gång efter gång efter gång
Bäst av allt - biologiskt är jag ett däggdjur - och det är hästar och övriga djur med
Varför skulle de vara annorlunda att lära känna om man inte ens har full kunskap om sig själv?
ja, trist om man bestämt sig för att man känner någon helt, för då blir man aldrig positivt överraskad och tokglad mer
De får vara sig själva med mig
Senast ändrad av en moderator:
N
noprogress
Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?
Det här tror jag att du har helt rätt i!
Exempelvis kan man ju se det så här:
Bristande självkännedom/stort ego ---> oförmåga att se sina egna misstag ---> vilja att hitta felen någon annanstans, utanför självet ----> "Hästen är olydig/tränaren är dålig/underlaget i ridhuset är hopplöst" ---> införskaffande av ny häst (ifall det var den man såg felen i) ----> samma problem uppstår ----> frustration som tas ut på någon eller något ---> byte av hobby.
Innan nån hoppar in och menar att jag överanalyserar vill jag komma med ett litet förtydligande: det BEHÖVER absolut inte vara så här, men det KAN vara så här. Ville bara illustrera Susans point lite, vad gäller svårigheterna med att få ridningen att bli till nånting om ens ego/brist på självkännedom står i vägen.
Sen behöver det ju inte gå så här långt heller. Det finns ju de som fastnar i ett till synes ändlöst byte av häst, eller konstant är frustrerade.
Otrygghet är också himla intressant. Där har jag mig själv som ett himla bra forskningsobjekt, dessvärre. Utan att förirra mig in i nåt längre resonemang, så kan jag bara säga att jag nu letar efter nån annan som kan och vill ta sig an att rida min häst en tid. Jag måste göra det, fast jag absolut inte vill, för jag är inte tillräckligt trygg just nu. Har varit med om en del jobbigheter, och de måste jag gå i terapi och reda ut åtminstone delvis förrän jag sätter mig på pållen igen. Han är nämligen så otroligt känslig för hur jag mår. Att umgås med honom från marken, det helar, men jag har en himla osäker pålle som behöver ridas av nån som är trygg. Och tyvärr måste jag inse att jag inte är den personen just nu. Som en av mina tränare sa:
"You cannot teach a horse emotional control, if you don't have it yourself".
MEN - hade jag inte haft den här hästen, så är jag helt säker på att jag aldrig hade tänkt tanken att börja gå i terapi. Istället hade jag låtsats att allt är OK, fortsatt som vanligt och antagligen fått livslånga trauman. Nu kan jag inte det. Jag ser ju att jag inte är OK, i min spegel hästen. Och jag älskar honom för att han visar mig det.
Susan skrev:Det kanske inte är vare sig sits och hästkänendom som är vikitgast utan - självkännedom
Jag tror aldrig man blir vare sig en bra ryttare eller hästhanterare om man har för stort bekräftelsebehov eller är otrygg på annat sätt.
Jag tror man måste våga vara ödmjuk och att våge "ge sig" till läroprocessen om det skall bli något av det.
Det här tror jag att du har helt rätt i!
Exempelvis kan man ju se det så här:
Bristande självkännedom/stort ego ---> oförmåga att se sina egna misstag ---> vilja att hitta felen någon annanstans, utanför självet ----> "Hästen är olydig/tränaren är dålig/underlaget i ridhuset är hopplöst" ---> införskaffande av ny häst (ifall det var den man såg felen i) ----> samma problem uppstår ----> frustration som tas ut på någon eller något ---> byte av hobby.
Innan nån hoppar in och menar att jag överanalyserar vill jag komma med ett litet förtydligande: det BEHÖVER absolut inte vara så här, men det KAN vara så här. Ville bara illustrera Susans point lite, vad gäller svårigheterna med att få ridningen att bli till nånting om ens ego/brist på självkännedom står i vägen.
Sen behöver det ju inte gå så här långt heller. Det finns ju de som fastnar i ett till synes ändlöst byte av häst, eller konstant är frustrerade.
Otrygghet är också himla intressant. Där har jag mig själv som ett himla bra forskningsobjekt, dessvärre.
Utan att förirra mig in i nåt längre resonemang, så kan jag bara säga att jag nu letar efter nån annan som kan och vill ta sig an att rida min häst en tid. Jag måste göra det, fast jag absolut inte vill, för jag är inte tillräckligt trygg just nu. Har varit med om en del jobbigheter, och de måste jag gå i terapi och reda ut åtminstone delvis förrän jag sätter mig på pållen igen. Han är nämligen så otroligt känslig för hur jag mår. Att umgås med honom från marken, det helar, men jag har en himla osäker pålle som behöver ridas av nån som är trygg. Och tyvärr måste jag inse att jag inte är den personen just nu. Som en av mina tränare sa:"You cannot teach a horse emotional control, if you don't have it yourself".
MEN - hade jag inte haft den här hästen, så är jag helt säker på att jag aldrig hade tänkt tanken att börja gå i terapi. Istället hade jag låtsats att allt är OK, fortsatt som vanligt och antagligen fått livslånga trauman. Nu kan jag inte det. Jag ser ju att jag inte är OK, i min spegel hästen. Och jag älskar honom för att han visar mig det.
Senast ändrad av en moderator:
R
Rikkan
Sv: Är sistsen viktigare än kännedommen om hästen?
Kanske har jag släppt mitt ego, och saknar behoven att yttra min ståndpunkt på samma sätt dom du, bekräfta allt med en logik...? En diskussion kan vara så mycket mer än logisk fråga och logiskt svar, anser jag. Precis som ridning kan vara både dominerad av logik och tvärt om snudd på abstrakt konst. *sätter inte in någon smily, men ler iallafall*
Nej, det kan du säga. Och det är valfritt.
Och så, vad spelar det för roll? Varför stör du dig på det? Om det inte passar, så står det dig fritt att skapa en egen tråd eller genom kontrollbehov ta över denna och styra samtalen dit det behagar dig, du är välkommen! *bugar*
Det är din fria tolkning.
Ärligt, menar du att det är vad du gör i andra trådar?
Är du fördomsfull, undrar jag.
Det är också din tolkning.
Kanske har jag släppt mitt ego, och saknar behoven att yttra min ståndpunkt på samma sätt dom du, bekräfta allt med en logik...? En diskussion kan vara så mycket mer än logisk fråga och logiskt svar, anser jag. Precis som ridning kan vara både dominerad av logik och tvärt om snudd på abstrakt konst. *sätter inte in någon smily, men ler iallafall*
Liknande trådar
- Låst
Hästmänniskan
Hatar är kanske överdrivet, men jag gillar honom verkligen inte. Har haft honom i 3 månader och han trivs i stallet och med...
- Fineheart
- Hästmänniska
Senast: scizofren
·
Senast: Totola
·
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Ny studie om sexuella trakasserier och gråzoner inom hästsporten
- Hästnyheter Som sagt, det är inte en gråzon tycker jag, känner man att något är fel och säger det och personen inte backar och respekterar det man...
- Grazing
- Svar: 3
- Visningar: 103
- Hästnyheter
-
Polisen varnar – sadelstölder har ökat- Hästnyheter Polisen i Västra Götaland och Halland går nu ut med en varning till hästägare. Detta efter att de lagt märke till en ökning av stölder...
- Gunnar
- Svar: 0
- Visningar: 40
- Hästnyheter
Hund, Katt, Andra Djur
-
Promenadskor vinter- Hundträning Kör också på LeChameau gummistövlar tills det känns för kallt, då använder jag mina Polyver boots, dom kan man vara barfota i mitt i...
- Tonto
- Svar: 3
- Visningar: 70
- Hund
Hästrelaterat
-
Reklamera häst- Ekonomi & Juridik Jag tycker verkligen inte att en hobbyryttare behöver en enda anledning till att behålla en häst, och rädsla är i toppen av min lista av...
- Jerseyite
- Svar: 210
- Visningar: 7 859
- Hästmänniska
