Är relationen död?

[BusBarro]

Bakgrund:
Tillsammans 12 år
Gifta 9 år
Två barn (4 år + 16 mån)
Hus

Vi har sedan några år tillbaka (4-5 år) haft mycket konflikter och successivt slutat ta hand om varandra.
Nu har vi väl kommit till en punkt att vi inte förstår varandra och ingen av oss är särskilt tillmötesgående.
Vi har svårt att prata om våra problem utan att bli arga på varandra och det slutar oftast med att jag blir jätteledsen, går iväg och gråter medan han sitter och surar i ett annat hörn.
Vi har varit på familjerådgivning och där fick vi hjälp med vad det är vi måste jobba med. Men vi kommer liksom inte till att börja med det.
Mest pga att jag tycker han inte ger mig någon uppskattning alls (vilket han erkänner att det gör han inte) anledningen är att han anser inte han behöver det själv så därför ger han inte det till mig.

Han vill ha bättre stämning mellan oss (såklart jag också) men även närhet (sex) och även om jag såklart vill det så känner jag inte att han är attraherad av mig. Jag får aldrig höra någon komplimang från honom (okej, kanske 1 gång i kvartalet) han säger aldrig att han älskar mig.
Jag vill ha den muntliga bekräftelsen för att jag ska känna mig åtråvärd och då kommer jag känna mig mer "bekväm" med sex. Som det är nu, har vi kanske sex 1-2 gånger i månaden. Jag vill också ha närhet men för mig är kramar, pussar, annan form av fysisk beröring också närhet, inte just bara sexet.

Någon som varit med om liknande? Går det ens att ta sig ur det? Eller är vårt äktenskap dömt att misslyckas... Ingen av oss vill att vi ska dela på oss men jag vill inte leva i ett kärlekslöst förhållande i hela mitt liv bara för barnens skull.

Jag vill bara älskad och uppskattad och få höra det ibland.

 

[Asko]

Helt okunnig (forever singel) men tänker att det viktigaste är att bägge parter vill lösa problemet. Jag känner inte dig och din partner, vill ni bägge det? Vill ni båda sätta in arbetet som krävs och vid behov anpassa er för varandra?

 

[Sassy]

Det låter ju inte som att ni fått någon egentlig hjälp med hur ni kan vända läget? Eller är problemet att ingen av er är speciellt motiverad?

Min uppfattning är att det ofta går att vända och få till något bra igen, men då krävs det också att båda två är med på att det kräver nya tankesätt och nya sätt att agera, från er båda två?

ACT har varit en bra start för mig, då kommer man ur det vanliga dödläget i att det är den andra parten som måste ändra sig först. Sen finns det ju olika tekniker som passar olika bra för olika människor, men man behöver nog börja med sig själv faktiskt, och reda ut sin motivation och sina automatiska responser.

 

[Snubbelfot]

Jag känner till förhållanden som varit värre ute och hittat rätt igen. Men också förhållanden som haft mindre problem än det du beskriver, men spruckit. Med det vill jag säga att jag inte tror att loppet nödvändigtvis är kört. Men jag tror att ni behöver prioritera att hitta tillbaka till samtalet. En prestigelös och ärlig dialog kring läget, för att reda ut vad du vill och behöver, vad han vill och behöver, och vad ni är beredda att göra för att komma dit. Jag hade struntat i sexbiten så länge och fokuserat på fysisk närhet utan sex.

 

[Asko]

Jag vill även tipsa om en youtube kanal (Mended Light) med en terapeut som pratar om olika saker men mycket om relationer. Jag tycker att han pratar vettigt och det kanske kan vara en bra början att lyssna på honom först själv och sen tillsammans

 

[Asko]

Denna kan kanske vara nyttig att titta på

De pratar bl.a. om att ha olika "love language".

 

[BusBarro]

Jag känner till förhållanden som varit värre ute och hittat rätt igen. Men också förhållanden som haft mindre problem än det du beskriver, men spruckit. Med det vill jag säga att jag inte tror att loppet nödvändigtvis är kört. Men jag tror att ni behöver prioritera att hitta tillbaka till samtalet. En prestigelös och ärlig dialog kring läget, för att reda ut vad du vill och behöver, vad han vill och behöver, och vad ni är beredda att göra för att komma dit. Jag hade struntat i sexbiten så länge och fokuserat på fysisk närhet utan sex.

Men enligt honom är sex så viktigt så han kan inte "släppa" det, inte ens tillfälligt.
Jag frågar honom varför men han anser att det är en så viktig del i förhållandet. Om man inte har sex kan man lika gärna vara vänner.

 

[BusBarro]

Helt okunnig (forever singel) men tänker att det viktigaste är att bägge parter vill lösa problemet. Jag känner inte dig och din partner, vill ni bägge det? Vill ni båda sätta in arbetet som krävs och vid behov anpassa er för varandra?

Jag tror det. Men för att komma framåt måste vi över det första hindret och det är att någon av oss släpper sin stolthet och bara gör det. Vilket verkar vara så otroligt svårt för oss båda.

 

[Asko]

Jag tror det. Men för att komma framåt måste vi över det första hindret och det är att någon av oss släpper sin stolthet och bara gör det. Vilket verkar vara så otroligt svårt för oss båda.

Då kanske det funkar att sätta sig ned tillsammans och titta på en youtube video om det först? Det är liksom en neutral part och man kan göra det hemma så det blir mera avslappnat? Och på någon dag bägge känner att de har orken.

Såg nu att i slutet på videon jag länkade till var liksom reklam till deras kurser, så det är nog inte uttömmande/detaljerat innehåll i deras videor, ber om ursäkt. Men det finns en hel del sånt på youtube, behöver inte vara första bästa tänker jag.

 

[Tonto]

Men enligt honom är sex så viktigt så han kan inte "släppa" det, inte ens tillfälligt.
Jag frågar honom varför men han anser att det är en så viktig del i förhållandet. Om man inte har sex kan man lika gärna vara vänner.

Om det var så viktigt för honom så borde han anstränga sig för att du faktiskt skulle känna dig älskad och åtråvärd. Han kan knappast förvänta sig att du ska vilja ha sex om han inte visar uppskattning, ger dig komplimanger eller fysisk beröring som inte är sex.

 

[BusBarro]

Om det var så viktigt för honom så borde han anstränga sig för att du faktiskt skulle känna dig älskad och åtråvärd. Han kan knappast förvänta sig att du ska vilja ha sex om han inte visar uppskattning, ger dig komplimanger eller fysisk beröring som inte är sex.

Jag håller verkligen med dig om det!
Men eftersom han inte känner att han behöver den här typen av bekräftelse jag behöver så kommer det inte "per automatik" hos honom.
Jag måste ju också någonstans försöka förstå och respektera hur han känner där men det blir svårt att komma vidare om han vill ha den typen av närhet och jag vill ha bekräftelse/uppskattning för att känna att jag vill ha den typen av närhet.

 

[EmmaBovary]

Men enligt honom är sex så viktigt så han kan inte "släppa" det, inte ens tillfälligt.
Jag frågar honom varför men han anser att det är en så viktig del i förhållandet. Om man inte har sex kan man lika gärna vara vänner.

Om han vill ligga mer så borde han ju försöka sätta sig in i att muntlig bekräftelse är en viktig del för dig, kan man tycka.

 

[tanten]

@BusBarro Min relation kraschade.
Hade samma behov av bekräftelse, erkännande och närhet som du uttrycker.
När jag ärligt frågade honom om han älskade mig svarade han kort -jag säger till om det blir nån förändring.

Det som förändrades var hans kroppskontakt och kommunikation. Jag gick sönder och lämnade.

Har flera i min närhet där det aldrig började fungera. Fint om det finns exempel där kommunikationen har börjat funger igen.

 

[Asko]

Men enligt honom är sex så viktigt så han kan inte "släppa" det, inte ens tillfälligt.
Jag frågar honom varför men han anser att det är en så viktig del i förhållandet. Om man inte har sex kan man lika gärna vara vänner.

Jag kikade lite på en annan video som pratar om detta med olika sexdrive i ett förhållande. De förklarade detta med att sex kan vara ett sätt att ge och få kärlek, att det är deras love language, utan det så känner de inte sig älskade. Särskilt slutet av videon förklarade den sidan rätt bra tyckte jag.

Jag har svårt att förstå detta då jag inte är en sådan typ, utan har helt andra behov - det är kanske samma sak för dig. Men då behöver man kanske prata om just detta, hur man behöver och uttrycker kärlek för varandra.
Vilket går åt bägge hållen förstås, och fortfarande behöver det påbörjas förstås. Men det är väl vad som ingår i ett förhållande, att man tar stegen tillsammans.

 

[BusBarro]

@BusBarro Min relation kraschade.
Hade samma behov av bekräftelse, erkännande och närhet som du uttrycker.
När jag ärligt frågade honom om han älskade mig svarade han kort -jag säger till om det blir nån förändring.

Det som förändrades var hans kroppskontakt och kommunikation. Jag gick sönder och lämnade.

Har flera i min närhet där det aldrig började fungera. Fint om det finns exempel där kommunikationen har börjat funger igen.

Lite så är det här med.
Jag har uttryckt, det känns inte som du älskar mig, jag känner mig inte uppskattad.
"Då hade jag inte varit här, då hade jag lämnat"
Det räcker inte för mig. Jag vill verkligen få till en förändring i vårt förhållande så båda känner att deras behov tillgodoses.
För att vi ska må bra tillsammans, och för våra barns skull.

 

[BusBarro]

Jag kikade lite på en annan video som pratar om detta med olika sexdrive i ett förhållande. De förklarade detta med att sex kan vara ett sätt att ge och få kärlek, att det är deras love language, utan det så känner de inte sig älskade. Särskilt slutet av videon förklarade den sidan rätt bra tyckte jag.

Jag har svårt att förstå detta då jag inte är en sådan typ, utan har helt andra behov - det är kanske samma sak för dig. Men då behöver man kanske prata om just detta, hur man behöver och uttrycker kärlek för varandra.
Vilket går åt bägge hållen förstås, och fortfarande behöver det påbörjas förstås. Men det är väl vad som ingår i ett förhållande, att man tar stegen tillsammans.

Det har vi pratat om på familjerådgivningen, just "love-language" och jag vill ha ord och närhet (inte just sex då utan all närhet). Jag kan inte säga att min partner uttryckt vad han behöver mer än sex, jag känner att jag måste fråga honom om detta. Men då riskerar jag också att få kastat i ansiktet "vet du inte det, det har jag sagt hundra gånger och om du inte lyssnat är det ju inte mitt fel".

 

[sjoberga]

Lite så är det här med.
Jag har uttryckt, det känns inte som du älskar mig, jag känner mig inte uppskattad.
"Då hade jag inte varit här, då hade jag lämnat"
Det räcker inte för mig. Jag vill verkligen få till en förändring i vårt förhållande så båda känner att deras behov tillgodoses.
För att vi ska må bra tillsammans, och för våra barns skull.

För barnens skull är det viktigare att ni båda mår bra, än att ni mår bra tillsammans. Från det som är skrivet så känns det som att det finns en olikhet som skaver, en ganska rejäl uppförsbacke att kliva över, men om viljan verkligen finns från båda är det förmodligen inte omöjligt.

 

[Asko]

Jag håller verkligen med dig om det!
Men eftersom han inte känner att han behöver den här typen av bekräftelse jag behöver så kommer det inte "per automatik" hos honom.
Jag måste ju också någonstans försöka förstå och respektera hur han känner där men det blir svårt att komma vidare om han vill ha den typen av närhet och jag vill ha bekräftelse/uppskattning för att känna att jag vill ha den typen av närhet.

Det är ju samma för dig, att hans behov inte kommer per automatik hos dig. Han får förstå och respektera dina behov också, inte bara du.
Det behövs definitivt samtida steg och arbete hos bägge parter.
Kanske det behövs mera förståelse för varandras upplevelser och "love languages"? Kanske ni kan läsa på om detta? Tillsammans, så att det inte blir typ "här är dina läxor, du behöver lära dig om mina behov" utan att lära sig tillsammans om den andra parterns behov också. Tänker att risken annars blir att den ena känner att man får den största delen av skulden, vilket hjälper ju inte. Utan bägge sidor är lika viktiga.
Jag tänker att om man verkligen förstår den andra så vill man visa kärlek på deras sätt.

Men det är såklart bara om du är okej med det, du ska inte ha sex om du inte vill det! Det är viktigt.

 

[Squie]

Kanske inte är så för din sambo men iaf. Jag pratade för många år sedan med en kille som uttryckte att han var jätteosäker o hans bekräftelse låg i att ha sex.

 

[BusBarro]

Det är ju samma för dig, att hans behov inte kommer per automatik hos dig. Han får förstå och respektera dina behov också, inte bara du.
Det behövs definitivt samtida steg och arbete hos bägge parter.
Kanske det behövs mera förståelse för varandras upplevelser och "love languages"? Kanske ni kan läsa på om detta? Tillsammans, så att det inte blir typ "här är dina läxor, du behöver lära dig om mina behov" utan att lära sig tillsammans om den andra parterns behov också.
Jag tänker att om man verkligen förstår den andra så vill man visa kärlek på deras sätt.

Men det är såklart bara om du är okej med det, du ska inte ha sex om du inte vill det! Det är viktigt.

Ja det vore absolut en idé.
Men jag tror också det finns något mer han vill än att bara ha sex. För det känns inte som att vi skulle kunna leva såhär och endast ändra att vi har sex mer frekvent. Konflikterna försvinner inte magiskt av sig självt av den orsaken. Så jag måste sätta mig ned med honom och prata om vad är det han vill. Och fråga om han förstått vad det är jag vill. Det som är så jobbigt är att vi båda blir så jäkla defensiva när vi ska "prata".
Missförstå mig inte, klart jag vill ha sex, vi har sex. Men det är inte min högsta prioritet när barnen gått o lagt sig och vi har 2 timmar på oss innan det är dags för oss att gå o lägga oss.