Är ni patrioter eller hur man nu ska benämna det?

[Hedinn]

Hur funkar det här med krigsplacering? Hur blir man krigsplacerad och vad för typ av yrken kan få sånt?

 

[the_connemara]

Jag hoppas ju svenskarna har lika hög försvarsförmåga som våra grannar, att man faktiskt vill försvara, att de som är krigsplacerade gör sitt jobb, att de som jobbar i skola, omsorg osv stannar, man följer lagen och arbetar som man ska. Annars har vi ingen försvarsförmåga och då anser vi ju inte heller att samhället är något att försvara. Och få får jag på något sätt en tanke att varför bygger man upp ett samhälle man inte vill försvara?

Intressant att fundera över för mig som inte alls tycker om gränser men ändå vill kunna värna om tex lagar och demokrati inom dem. Jag tycker ju ohemueligt illa om "vi och dom" och hade kanske tyckt det vore lika problematiskt om det visade sig att de som försvarade Sverige i en sådant här teoretisk fråga var de som mest ville hålla "dom" ute snarare än försvara våra värden? Hmm.

 

[Raderad medlem 6459]

Hur funkar det här med krigsplacering? Hur blir man krigsplacerad och vad för typ av yrken kan få sånt?

Jag har ärligt talat inte jättebra koll. Men exempelvis blir anställda på både Polismyndigheten och hos Säpo krigsplacerade. Även de som är engagerade inom hemvärnet blir krigsplacerade, och givetvis de som gjort lumpen el motsvarande.

 

[Petruska]

Jag tror att vissa värdesätter det samhällsbygge vi har betydligt mer än andra. Det lite knepiga är att det inte alltid sammanfaller med de som betraktar sig som vurmare av den kollektivistika tanken.

Jag tycker att det där är jättekonstiga slutsatser att dra.

Jag skulle snarare säga att väldigt mycket av det jag värdesätter, är sådant som inte på något uppenbart sätt kan försvaras med våld. Det som händer vid våldsutövningen, även om man är övertygad om att det är en sorts självförsvar, tror jag förstör de där värdena väl så mycket som en "främmande makt" kan förstöra dem.

Det är lite oschysst att bestämma själv vad andra borde tycka för att vara konsekventa med vad man själv har uppfattat att de tycker. Och sedan liksom skuldbelägga.

 

[the_connemara]

Jag skulle snarare säga att väldigt mycket av det jag värdesätter, är sådant som inte på något uppenbart sätt kan försvaras med våld. Det som händer vid våldsutövningen, även om man är övertygad om att det är en sorts självförsvar, tror jag förstör de där värdena väl så mycket som en "främmande makt" kan förstöra dem.

Det funderade jag med på! Hur försvaras detta? Fast en demokrati borde väl kunna försvaras genom att inte (okej suuuuuuperförenklat) bli övertagen av en diktatur? Eller?

 

[Petruska]

Det funderade jag med på! Hur försvaras detta? Fast en demokrati borde väl kunna försvaras genom att inte (okej suuuuuuperförenklat) bli övertagen av en diktatur? Eller?

Jag har nog inga lösningar, är jag rädd. Det enda jag kan komma på är att demokratin försvaras genom att vi ser till att vara goda demokrater.

Jag tänker nog att det man kan försvara med vapen, snarare är typ marken, sitt liv, sådant. Sen står man där och har ett samhälle att återuppbygga igen, på en massa sätt. Inklusive traumatiserade personer att återuppbygga.

Men det är verkligen inget som oroar mig. Jag är mycket mer rädd för motståndet mot demokrati och allas lika värde som finns inom landet, än för att "främmande makt" ska komma och ta oss med våld. Och om det "bara" handlar om att bryta ner demokratin och andra saker som gör landet civiliserat, så är det rätt ointressant för min del om det görs av personer inom eller utom landet. Så sett är jag inte patriot överhuvudtaget. Jag sympatiserar mer med vissa idéer än med nationer.

 

[Mia_R]

Hur funkar det här med krigsplacering? Hur blir man krigsplacerad och vad för typ av yrken kan få sånt?

Samhällsviktiga yrken, som militär, polis, sjukvård osv. Yrken som är viktiga för att samhället ska fungera även i kris.

 

[Ramona]

Jag kan inte se mig i situationen överhuvudtaget.

Jag kan med lite fantasi se mig i snart sagt alla andra roller som scenariot kan tvinga fram eller möjliggöra. Men inte att jag tar till våld på allvar. Jag tror att jag reagerar med katatoni innan dess, om jag nu skulle behöva försöka.

Jag gillar helt enkelt inte våld.

Jag tänker att om det blir en riktig invasion så är det mitt eller deras liv. Då hade jag försvarat mig själv och det som är mitt.

 

[Ramona]

Ingenting är rätt och ingenting är fel i denna tråden, det handlar ju helt om att man ska kunna leva med sig själv i en katastrofsituation och kunna leva så bra som möjligt.

Själv har jag kommit fram till att jag hade tagit mina vapen och lagt mig på en bergsknalle och knäppt ryssar tills antingen alla ryssar eller jag själv var död. Jag vill bo där jag bor och inte ska någon komma och ta det ifrån mig av någon maktgalen anledning. Jag är inte så oroad över att min ammunition ska ta slut för antagligen kommer jag samla på mig både vapen och ammunition av de jag dödar. De kommer knappast tomhänta i en invasion.

 

[sjoberga]

Jag tycker att det där är jättekonstiga slutsatser att dra.

Jag skulle snarare säga att väldigt mycket av det jag värdesätter, är sådant som inte på något uppenbart sätt kan försvaras med våld. Det som händer vid våldsutövningen, även om man är övertygad om att det är en sorts självförsvar, tror jag förstör de där värdena väl så mycket som en "främmande makt" kan förstöra dem.

Det är lite oschysst att bestämma själv vad andra borde tycka för att vara konsekventa med vad man själv har uppfattat att de tycker. Och sedan liksom skuldbelägga.

Du har nog rätt, Det var lite kvickt och ogenomtänkta slutsatser. Men jag ser ändå antydan till dem, men de kräver nog en betydligt djupare analys för att vara värda något.

 

[the_connemara]

Jag har nog inga lösningar, är jag rädd. Det enda jag kan komma på är att demokratin försvaras genom att vi ser till att vara goda demokrater.

Jag tänker nog att det man kan försvara med vapen, snarare är typ marken, sitt liv, sådant. Sen står man där och har ett samhälle att återuppbygga igen, på en massa sätt. Inklusive traumatiserade personer att återuppbygga.

Men det är verkligen inget som oroar mig. Jag är mycket mer rädd för motståndet mot demokrati och allas lika värde som finns inom landet, än för att "främmande makt" ska komma och ta oss med våld. Och om det "bara" handlar om att bryta ner demokratin och andra saker som gör landet civiliserat, så är det rätt ointressant för min del om det görs av personer inom eller utom landet. Så sett är jag inte patriot överhuvudtaget. Jag sympatiserar mer med vissa idéer än med nationer.

Jag tror det var den tanken som spökade bakom varför det kändes obekvämt att kanske inse att de som fysiskt försvarade landet inte försvarade vår demokrati. Jag undrade inom mig, vad har vi sedan då kvar när de lyckats hålla fienden borta? Vilket samhälle finns och byggs då upp?

Jag är verkligen jätterädd för "vi och dom"

 

[lingonben]

Fly. Utan tvekan.

Jag är enormt tacksam över att vara född i Sverige och jag vill egentligen inte bo i något annat samhälle. Men om Putin kommer ser jag ingen större överlevnadschans för det samhället längre. Dessutom så lär staden vi bor i bli hårt åtgången pga militära mål, så vi lär riskera gå åt ganska kvickt pga det. Att ta vapen i hand, mja, jag har ingen vapenvana men har två barn i skolåldern som jag behöver värna i första hand. Alltså skulle jag packa värdesaker och barn i bilen och ta mig på småvägarna över gränsen till Norge. Vi får hoppas på välviljan hos folk vi känner där, och sen får jag se om de erbjudanden som ibland trillar in på LinkedIn om jobb utomlands kan bli något. I mitt yrke är det inga problem att byta land, så det lär bli vår överlevnadschans. Att bli mottagen som flykting tror jag inte man ska kunna ta för givet.

Jag tror dock inte att Putin skulle ta hela landet. Hangarfartyg Gotland lär vi mista iaf, likaså delar av södra Sverige för att få tillgång till hamnar och kontroll över sjötrafik. Allra nordligaste Sverige kanske? Beror på om Finland också angrips.

 

[the_connemara]

Ingenting är rätt och ingenting är fel i denna tråden, det handlar ju helt om att man ska kunna leva med sig själv i en katastrofsituation och kunna leva så bra som möjligt.

Själv har jag kommit fram till att jag hade tagit mina vapen och lagt mig på en bergsknalle och knäppt ryssar tills antingen alla ryssar eller jag själv var död. Jag vill bo där jag bor och inte ska någon komma och ta det ifrån mig av någon maktgalen anledning. Jag är inte så oroad över att min ammunition ska ta slut för antagligen kommer jag samla på mig både vapen och ammunition av de jag dödar. De kommer knappast tomhänta i en invasion.

Jag är rädd att jag, som tycker mig vara mer kollektivistisk normalt sett, hade blivit helt galet ego i en krissituation. Paniken som uppstod i min kropp förra året när det var svårt ett tag att få tag i vinterfoder till hästen skämdes jag ganska mycket över och det gav mig en lärdom om mig själv. Också därav mitt första "ingen aning" svar i tråden. Jag tror det finns något krigiskt I denna annars mestadels gråtande över världens olyckor kropp

 

[Ramona]

Jag är rädd att jag, som tycker mig vara mer kollektivistisk normalt sett, hade blivit helt galet ego i en krissituation. Paniken som uppstod i min kropp förra året när det var svårt ett tag att få tag i vinterfoder till hästen skämdes jag ganska mycket över och det gav mig en lärdom om mig själv. Också därav mitt första "ingen aning" svar i tråden. Jag tror det finns något krigiskt I denna annars mestadels gråtande över världens olyckor kropp

Sådär kan jag också vara i vissa situationer. Men det är just därför jag kommit fram till att jag ska försvara mig och det som är mitt med allt jag har. Jag hade inte kunnat fly och inte hjälpa de som är kvar. Hur ska jag kunna leva med mig själv om jag bara drar och inte ens försöker stå emot en invasion? Jag måste ju i alla fall vara med och försöka.

Men jag har inga barn som behöver skyddas. Djuren på gården antar jag kommer få slaktas av efterhand för att ätas, så jag har liksom inget mer än marken och det som är mitt att skydda. Och självklart vill jag skydda demokratin, vårt svenska sätt att leva måste försvaras!!

 

[Jeffery]

Jag tror inte att Ryssland kommer invadera Sverige som någon fas 1 i en konflikt. Än mindre bomba oss.

Det är mycket mer bang for the bucks att låta polarisera vårt samhälle via sociala medier, demoralisera oss - för att vi sedan ska slå sönder varandra internt. Sedan kommer kanske främmande makt att gå in med trupper för att 'ge oss trygghet' av 'humanitära skäl'.

 

[Petruska]

Du har nog rätt, Det var lite kvickt och ogenomtänkta slutsatser. Men jag ser ändå antydan till dem, men de kräver nog en betydligt djupare analys för att vara värda något.

Ifall jag är en av de där kollektivistiska typerna, så är det också för min del så att nationen inte direkt är "mitt" kollektiv. Inget viktigt vi sammanfaller med nationen för mig - utom i praktiken och organisatoriskt. Jag har rösträtt här och betalar skatt här. Men det är ju inget jag aktivt har valt, det är bara som det är. (Och kunde ha varit betydligt värre.)

Men de kollektiva storheter jag värdesätter är något annat.

 

[PetiteFrancaise]

Jag kan erkänna att jag inte hade varit någon hjälte i en sådan situation, snarare tvärtom. För det första har jag noll erfarenhet av strid och är rätt klen och otränad och dessutom feg, så jag skulle stjälpa snarare än hjälpa på slagfältet. Dessutom känner jag ingen som helst lust eller plikt att slåss för någon annan än min familj och de jag bryr mig om + mig själv. Det är enda anledningen till att jag skulle slåss: att skydda min familj eller mig själv. Då hade jag varit helt skrupelfri. Men i övrigt är jag konflikträdd och glider undan istället för att bråka. Förutom om någon skulle ge sig på min familj, då förvandlas jag till Drogon i Game of thrones typ. När det gäller att antingen fly eller stanna skulle jag förmodligen först och främst titta på hur andra gör. Jag bor i stan så skulle märka om alla flydde fältet. Jag är ingen naturlig ledare så jag skulle nog försöka prata med andra och höra mig för vad de har för planer/vad de tror är bäst innan jag fattar beslut. Sen om deras idéer låter helt bananas så gör jag givetvis tvärtom, men jag skulle känna mig säkrare om jag fick diskutera med andra. Jag vill inte fatta beslut helt själv.

Men jag hade gjort vad som krävdes för att min familj och jag skulle överleva, inklusive vända kappan efter vinden. Jag är inte den som sjunker tillsammans med skeppet, om man säger så.

 

[Jeffery]

Större risk än en regelrätt invasion är följande sceniario, som jag gav luft åt för fem år se'n;

Ponera detta sceniario:
-----------------------
Den ryska ambassadören kontaktar den svenska regeringen 11:00 en random kommande torsdag:

"Ni är i besittning av en bit land vi behöver låna. Det ligger avsides till för er, och är väldigt glest befolkat. Det är av lågt värde, både ekonomiskt och militärt, och har inga speciella resurser som är av vikt för er. Vi behöver tillgång till det av storpolitiska skäl - ja, vi behöver det helt enkelt bättre än vad ni gör just nu. Lokalbefolkningen kommer inte att drabbas, och vi kommer ombesörja en evakuering av dem åt er.
Vi vill gärna skyndsamt diskutera detta problem med er, gärna i en kreativ anda. Kl 13:00 är en bra tid i vår kalender.

För er information passar jag på att påpeka att vi har 150 kärnstridsspetsar riktade mot olika mål i ert land just nu. Vi kommer naturligtvis inte att använda dem - men jag tror att det kan vara bra att ni tar med det i er bedömning av det uppkomna läget, innan vi möts senare idag. Vi ses 13:00. Da svidanija."


I det här läget kommer förmodligen den Svenska regeringen låna ut Gotland.
Om man gör det, då kommer inte någon tredjepart göra någonting, mer än att använda ett kraftfullt diplomatiskt språk.

https://www.bukefalos.se/threads/hu...vaerlden-just-nu.1219634/page-7#post-16290405

 

[Sol]

Jag skulle ta ungarna och fly snabbt som satan. Är inte beredd att offra deras liv. Min ser min främsta uppgift som att sätta dem i säkerhet. När det är gjort kan jag tänka igenom situationen och se hur jag kan vara till nytta. Gissningsvis gör jag bäst nytta genom att ta hand om barnen och låta maken hjälpa till. Han har gjort lumpen men har främst programmeringskunskaper som jag misstänker kan göra nytta i modern krigsföring.

 

[Hyacinth]

Det är intressant i dessa flyktingströmmars tider att fundera på hur det egentligen går till att fly ur ett krigshärjat land.

Ni som tänker er att fly, hur bestämmer ni att det är dags? Vem/vad tar ni med er, vem/vad lämnar ni bakom er? Hur förflyttar ni er - kommer det att vara möjligt? Hur löser ni de hinder som uppstår? Vart tar ni vägen; vilket land tänker ni er tar emot? Är det tänkbart att fly även om ni anvisas till ett annat land och inte kan välja? Hur ser ni på att etablera er i det nya landet med språk, kultur, jobb, relationer?

Jag skulle primärt sikta på lillebror i Köpenhamn, och jag skulle sticka så fort jag anade att nåt katastrofalt höll på att hända. Annars släkt i Tyskland.
Får man inte möjligheten att välja skulle jag väl få göra som flyktingar i alla tider, anpassa mig efter förmåga för att kunna ge mina barn en framtid, om alternativet är att växa upp i krig.