Jag tänker att hela grejen med Apotekstjänst borde få fler att fundera lite. Det handlar kanske inte om krig i ordets vanligaste betydelse, utan mer om saker som faktiskt inte fungerar. Det digitala samhället är skört och vi gör oss allt mer beroende av det. Den regionen som klarade sig bäst av de fem drabbade var den som faktiskt hade ett eget lite lager, till skillnad mot de andra regionerna. Att ha en plan B är trots allt inte ett helt fel sätt att tänka, känner jag. Och det gäller väl oavsett om man är en privatperson och har sin egen lilla familj att hantera om strömmen går eller är en region och ska kunna bedriva sjukvård längre än tre dagar när de som ska sköta leveransen har skitit i det blå skåpet.Om scenariot är detta:
(klippt från https://www.forskning.se/2018/03/12/nar-krisen-kommer/ )
Du har ätit det som fanns hemma i frysen och skafferiet den senaste veckan, men nu gapar hyllorna tomma. Kontanterna tog slut redan efter ett par timmar första dagen efter att hackergruppen slog ut hela betalsystemet. Bilen är sedan i förrgår parkerad på obestämd tid, eftersom det inte finns någon bensin att tillgå. Dessutom har du sett plundringståg i matbutikerna, så dit vågar du dig inte.
Jag lägger till: Samtidigt slår en pandemi (typ svininfluensa) - spridd av (abstrakt) Fi, ut delar av befolkningen och viktiga samhällsfunktioner.
Inte helt orealistiskt scenario anser jag. Det har inget att göra med högerextremistisk islamoellerhomofobi att göra, det är ett SCENARIO som mycket väl skulle kunna hända och det är inte ens i närheten av att vara beskrivet som en apokalyps. Men efter en vecka på morotsmarmelad och fasan med utgånget bästföredatum så skulle nog den där krisberedskapen i bakhuvudet vara bra att ha.
Det är ju egentligen rätt lite som behövs för att slå ut något som vi är beroende av.