Sv: Är jag helt från vettet?
Jag hade häst när jag fick min minsta dotter.
Det var en ständig kamp att få tiden att räcka till. Plågades med ett konstant dåligt samvete emot hästen som jag
ville rida och hålla igång men det funkade inte i början när dottern var nyfödd.
Hade då en medryttare, så vi hade halva tiden var. ( 3-4 dagar i veckan)
Och en man som ställde upp, men det var ändå rent av jobbigt med alla dessa måsten.
Så så som jag kände det då så blev det varken hackat eller malet.
Och var det då vissa dagar så att min man inte var hemma och medryttaren inte hade möjlighet att byta dag.. ja, då blev det väldigt bökigt.
Sen hade jag hästen i ett kollektivstall där vi hade uppgjorda dagar med insläpp/fodringar m.m.
Så ja, jag tog beslutet att sälja hästen till slut.
Det sög lusten och energin ur mig att ens ha häst överhuvudtaget när Lillan var så liten.
MEN.
Hade jag haft det så som jag har det idag, med eget stall och hästarna hemma så hade det varit en annan femma.
Då hade man kunnat fixa hästen under dagen vilken tid det hade passat mig.
Men inhyrd där man hade vissa plikter och klockslag man var tvungen att passa.
Det var jobbigt, rent av.
Så jag råder dig till att vänta.
Spara pengar och låna en häst eller var medryttare så länge tills du har fått barn så ser du hur det ser ut då.
Inte roligt att skaffa en häst och glädjas till tusen, sen inse att man inte har tid eller ork för det just då.
Och kanske då behöva låna ut hästen på längre tid.
Men alla är olika.
Och sen beror det ju lite på hur era liv och eran vardag ser ut i övrigt.
Lycka till med bebisverkstan förresten!