Sv: Är hästägande ett privilegium?
Då får vi se om du nu förstår vad jag skriver:
Jag skrev att JAG hade den bufferten, på direkt uppmaning från en användare som ville att jag skulle ange någon exakt gräns, vilket jag vägrade att göra. Så då tolkades 100' som att det var en generell norm för ALLA. Varför inte fråga en privatekonom i stället vad som är rimligt för just din ekonomi?
Eftersom frågan gällde vad du ansåg att man skulle ha för buffert, och ditt svar var 100 000 tolkade jag det som att det är vad du anser att man bör ha. Jag måste ha missuppfattat det då. (Att du garderar dig med "det beror ju på, men JAG har..." klingar i mina öron antingen som att du gärna vill berätta att du har det väldigt gott ställt eller att du anser att alla faktiskt bör ha den storleken på buffert. Eftersom frågan gällde det senare så tolkade jag det som ditt svar. Om du sedan inte vill stå för vad du säger är ju en annan sak.
Jag känner inget behov av att gå till en privatekonom och diskutera vad jag personligen bör ha för buffert, däremot är jag intresserad av att veta vad "man" tycker är rimligt för att ha häst - just för att frasen "har man inte råd ska man inte ha häst!" används flitigt i alla möjliga sammanhang - från vanvård till att någon har en äldre variant av hästtransport eller tycker det är dyrt med ett träns för 2000 spänn.
Hästar är lyxkonsumtion, svart på vitt. Du behöver inte köpa hästar för att kunna äta, ta dig till jobbet eller hålla dig varm. Det är ren rekreation och en förhållandevis mycket dyr sådan. Så oavsett vad du tycker om mig, räknas ridsport till samma kategori hobby som båtar. Snordyrt och lyxigt, rent ekonomiskt.
Är allt som inte krävs för överlevnad och att ta sig till jobbet lyxkonsumtion, fast olika dyr? I såna fall har vi olika definition där också. Mina hästar är för mig rekreation och livskvalitet mätt i annat än pengar och kostnader. De kostar inte mer än vad folk annars kan lägga på krogen under en månad, eller shoppingturer, utlandsresor osv. Det anser inte jag vara lyx, men vi kanske resonerar olika som sagt.
Ja, det håller jag med om.
Jag har heller aldrig skrivit någon definition på en god hästägare, vill jag klargöra. Jag ville visa på att människor har olika gränser för vad de är beredda att göra för sina älskligar. En del ger hästarna mögligt hö och skiter i att verka dem, eller verkar dem dåligt. Sådant går inte under några djurskyddslagar. Ska de också ha en självklar rätt att äga hästar? Vad gäller ägare som inte har råd med vaccinationer? Eller avmaskning? Eller att ta ut veterinären när hästen haltar? Jag gillar inte förhållningssättet som sipprat igenom i tråden, där djuren reduceras till redskap för vår förströelse. Det handlar inte bara om att leva eller dö, lida och inte lida, utan har fler nyanser än så.
Jag har skrivit så här, och jag har sett flera liknande uttalanden i tråden:
Det grundläggande som veterinärvård, hovis, foder osv. SKA hästen ha. Det är icke förhandlingsbart.
Kan man av någon anledning, vad det nu än må vara, inte prioritera om i sin ekonomi så att detta tillgodoses så bör man inte ha ekonomiskt ansvar för en häst, så tycker jag. (......)
Att ge hästarna mögligt foder och att verka dem dåligt osv - nej det tillhör givetvis inte god hästhållning, det är heller inte tillåtet enligt gällande djurskyddsbestämmelser. Varför dra till med ytterligheter och uppenbara dåliga exempel?
INGEN i den här tråden försvarar dålig hästhållning eller att det är en mänsklig rättighet att oavsett omständigheter ha häst. Däremot säger vi att sakar faktiskt kan hända, och att även om man hade råd när hästen skaffades kan det skita sig en vacker dag. Det finns många nyanser och det är just begreppet "har man inte råd så ska man inte ha häst" jag vänder mig mot i många fall det ropas. (Se mina första inlägg i tråden)
Var går gränsen för att ha råd? Jag sätter den vid att man ska ha råd att ge hästen bra foder, omvårdnad, veterinär när det behövs. (Och ja, i omvårdnad räknar jag in både avmaskning, vaccinationer, hovvård och daglig skötsel).
Att man borde ha sålt innan det gick åt skogen är lätt att säja, men hur ska man veta det? "Bäst jag annonserar ut hästen för huset brinner nog ner nästa år". Eller ska man ha is i magen och vänta och se om det vänder? Om man inte får hästen såld inom ett par veckor efter annonsering, hur gör man då?