Jag tycker tyvärr man måste börja med att definiera begreppet intelligens, jag är ledsen
Det finns väl en del forskning som visar att IQ är ett väldigt trubbigt instrument, eftersom den sortens intelligens som mäts är så pass kulturell. Det är med andra ord inte så att intelligenstester nödvändigtvis mäter inneboende, oföränderliga, universella färdigheter, utan sånt som är specifikt för vissa kulturer och deras tankesätt, sånt som man lär sig när man växer upp i dessa kulturer och med dessa tankesätt, sånt som man till viss del kan träna och bli bättre på. Hjärnan är ju plastisk, det vill säga påverkas av vilka tankegångar vi trampar upp där inne. Den påverkas även av t.ex. trauma.
Så vad menar vi när vi pratar om intelligens? Jag som har vinthundar har ofta fått höra, även av andra vinthundsmänniskor, att de ju inte är särskilt intelligenta jämfört med andra hundtyper. Som exempel beskriver de hur vintisar inte är benägna att samarbeta, fattar egna beslut, har en egen agenda, hellre vill springa fort än att göra tricks, med mera. Kort sagt, de är mindre benägna att göra som människor vill och mer benägna att göra som de själva vill. Jag tycker den definitionen är talande, och den säger mer om oss människor och vår syn på oss och vår relation till andra djur än om dessa djurs intelligens. Ur vinthundens perspektiv är det smartaste beteendet det som gör att vinthunden får som hen vill. Såklart. Hur förarorienterad hunden är bryr sig bara föraren om.
Den hittills mest användbara definitionen av intelligens jag hört är huruvida man inför ett givet problem i en given kontext har verktygen att lösa problemet. Om man då går med på att ett vinthundsproblem är lika angeläget för en vinthund som ett människoproblem är för mig, och man ponerar att jag är jättedåligt rustad för att lösa vinthundsproblemet, då tycker man börjar få intressanta perspektiv på hur vi värderar och formulerar intelligens.