Hej! Kul att du frågar särskilt som vi verkar ha helt olika utgångspunkt även om vi säkert i mångt och mycket vill uppnå samma resultat.
Vad menar du med "reaktioner och spänningar"?
Det finns oändligt många exempel på det. Lasttränade nyligen en svårlastad häst som dessutom kastade sig ut så fort någon närmade sig för att stänga. Efter en stunds lastträning gick hon villigt in med mig och stod kvar, därefter även själv när jag stod kvar utanför. När sedan ytterligare en person dök upp på arenan blev hon återigen orolig och visade både motstånd mot att gå in och hade bråttom ut. Jag var då noga med att Se till att hon gick med på det vi begärde. När vi kom så långt att hon kunde acceptera en annan person vid sidan bakom henne och att denna person vänligt klappade henne på korset hoppade hon högt de första två gångerna. Vi tolkade det som att hon var rädd att bli slagen, vilket hon också blivit tidigare vid lastning bl a. Tredje gången personen klappade henne stod hon lugnt kvar. När vi sedan skramlade med bakbommen mm var hon fortfarande helt lugn och vi kunde stänga och fixa i lugn och ro.
Vilka "bättre och effektivare" metoder finns än att använda spö/pisk som en förlängning av hand/skänkel syftar du på?
Det finns många metoder att välja på allt efter den aktuella situationen. Det viktigaste är nog ens egen inställning. Det här vill jag uppnå och jag ser till att det här blir resultatet. Det handlar om att få hästen att förstå och svara på signaler, det lär den sig bäst om den får möjlighet att förekomma en starkare signal. Hur det exakt går till är ofta en spännande resa med och utifrån varje häst och situation. Vi har en enorm förmåga att påverka hästen och hästen har oändligt mycket att lära oss.
Du påstår ju faktiskt att majoriteten av hästfolk nu och tidigare brister i kunskap och har fel inställning till hästar. Ganska magstarkt.
Ja, det är till att sticka ut hakan och jag gör det så gärna för att sprida kunskap och möjligen så ett frö till nya tankebanor. Allt för hästarnas väl och ve. De plågas så oerhört mycket och det dessutom helt i onödan. Resultatet blir mycket sämre med traditionella metoder (spö, tvång, skarpa bett, kedjor etc) och både tryggare och mer bestående med de metoder jag och andra upplysta hästhanterare använder.
Om igen, jag ser spö/pisk som en av mina hjälper. Ibland behövs kraftigare hjälper, ibland nästan omärkliga.
Tragiskt och mycket tråkigt både för dig och hästarna. Tänk så oerhört mycket ni går miste om i den kontakt som kan vara alldeles magiskt när du Ser till att hästen Vill följa dig.
Skogstroll, du har rätt i att många hästar jag ridit inte har litat på mig. Det har inte varit mina egna hästar och första gången jag red dem hade vi inte känt varandra mer än den kvart - halvtimme jag hade att rykta och sadla. Däremot har de haft andra ryttare som de lärt sig att inte bry sig om. Naturligtvis vill de veta om de kan bestämma över mig också. En del genom att försöka flytta på mig eller vägra lyfta benen vid kratsning. Andra genom olika tricks i början av ridturen.
Ja, det gäller att hitta varje häst precis där den befinner sig, med alla sina erfarenheter och även bristen på sådana, och sedan bygga upp en fantastisk relation utifrån det. Det kanske tar lite längre tid vid första träningstillfället/-ena men det är det verkligen värt. Saknar jag den tiden står jag hellre över. Det är ju en levande varelse till skillnad från till exempel en cykel, moped eller bil som man i stort bara tar ut och kör när man väl lärt sig grunden för just den fordonstypen.
