Ja, jag och min partner har det ofta bra, men jag känner att hen inte förstår mig riktigt. Ibland blr jag så arg att jag kastar en tallrik eller mugg nära hen och då blir det alltid ett himla liv på hen. Jobbigt.
Jag hatar att tvätta och det gör hen också. Då brukar jag starta ett litet bråk om någon småsak för när hen är upprörd så räcker det med en kram så blir det bra mellanoss igen. Då brukar jag säga att jag tänkt tvätta men nu är jag inte på humör längre. Då ler hen och säger att hen kan göra det. Haha!
Sexet är bra, men ofrast får jag tjata innan vi får till det. Men det är ändå bra när vi väl är igång. Ibland när jag vill pröva nya saker säger hen nej ett tag. Skittrist. Fast hen ändrar sig ju när jag tjatat en stund så gör vi det ändå. Så egentligen är det lugnt där med, men det förtar ju lite av stämningen ändå att behöva tjata och så vet vi ju båda att vi gör det ändå till slut. Sex är ju ändå viktigt i ett förhållande. Borde jag dumpa för hens tråkiga attityd?
En annan sak som stör mig ör att hen har ett dyrt intresse. Hen har hästar. Visserligen golfar ju jag och det kostar en del också. Hen tycker att det är ok med hästaroch köpa dyra tillbehör bara för att hen tjänar mer. Hallå? Det är väl våra pengar, eller? Vi lever ju ihop? Jag tycker det är en astrist inställning att hålla så på mitt och ditt. Skall det alltid vara så? Att bara för att hen tjänar mer så får hen lägga mycket mer på sitt intresse. Jag vill ju resa och så också. Det vill hen också, men inte om det betyder mindre pengar till fritidsgrejerna. Skittrist. Skall jag dumpa för att vi inte delar samma drömmar?
Råd, tack!