Är det bara jag?

[Mustasukka]

Sv: Är det bara jag?

Var glad om du kan pusta ut när bebisen är född.
De första månaderna var jag rätt nojig och livrädd att han skulle dö i plötslig spädbarnsdöd.
Och nu att han ska springa ut på vägen eller nåt annat hemskt.
Tror inte man nånsin kan pusta ut när det gäller ens barn

 

[FridaJ]

Sv: Är det bara jag?

Till slut tyckte jag till och med att det skulle vara förgäves ifall barnet dör innan det själv har fått barn! Helt knäppt att tänka så om ett barn som ännu inte själv har fötts!:smirk:

kunde inte låta bli att skratta snacka om att man blir knäpp av alla hormoner!

 

[FridaJ]

Sv: Är det bara jag?

Om den inte har fyra fötter

ett tag funderade jag på om min bebis låg i spagat, en fot under höger bröst och en rakt ner beredd på att åka ut

 

[maiagull]

Sv: Är det bara jag?

Det verkar rätt troligt att det är nåt man ska igenom. Och det är ju nu barnet börjar bli verkligt också. Men det är skönt att höra att jag inte är ensam.

 

[nordsvensken]

Sv: Är det bara jag?

Nej ensam är du då inte! Tror det hör till att man är orolig åtminstone någon gång under graviditeten och det är ju inte så konstigt: till skillnad från nästan allt annat i livet så kan vi ju inte kontrollera och inverka särskilt mycket på vad som händer!

Jag har varit väldigt mycket orolig under min graviditet, de första månaderna var det oron för missfall, men sedan var det en lugn period då allt kändes ganska bra. De sista månaderna har oron dock kulminerat, och nu handlar det framförallt om att barnet skall dö... Även rädslan över att kunna få ett skadat barn eller att förlossningen inte skulle gå bra är överhängande. Just nu blir det dessutom värre för varje dag, har gått 9 dagar över tiden och varje dag ha jättemånga timmar att oroa sig på Men "snart" ska det väl vara över, senast 21 dagar över blir man ju igångsatt här....

 

[maiagull]

Sv: Är det bara jag?

Det är skönt att höra att jag inte är ensam, men det är synd att vi måste oroa oss, vi kan ju ändå inte påverka direkt.

Hoppas det är "över" för dig snart. Jag ska hålla tummarna. Kram