Blandrasers vara eller inte vara har redan tagits upp så det lämnar jag därhän. Däremot ska då få några rent praktiska råd.
Innan du betalar och hämtar valpen, sätt dig då ned och fundera på vad du vill ha ut av ditt hundägande. Försök tänka mer konkret än bara sällskap och vara i stallet. Hur vill du att din hund ska vara i lynnet?
En snäll hund vill ju alla ha, men hur pass aktiv ska hunden vara?
Får den ha jaktlust, behov av att springa två timmar om dagen eller vaktinstinkt?
Vill du ha en hund som har en naturlig och medfödd vilja att vara ägaren till lags eller föredrar du den lite egensinnigare sorten?
Ska det gå lätt att lära den att vara ensam eller spelar det inte så stor roll om det kanske aldrig går?
Ta en stund och tänk på de här och liknande frågor ordentligt. Det är frågor du ska ställa dig själv för att ha störst chans att få en hund du trivs med. Ta ett papper och gör en lista på alla önskvärda egenskaper hos din hund och var noga med att skriva upp egenskaper som du absolut inte vill ha i din hund. Jag, till exempel, kan anpassa mig till det mesta, men jag vill absolut inte ha en hund som har jaktlust som många jakthundsraser eller en hund som blir arg väldigt fort och som inte ger sig.
Läs sedan på om de raser som finns i din valp och undersök om någon av de raserna har någon av de egenskaper som du absolut inte vill ha. Titta också på hur många av dina önskvärda egenskaper som finns med. Om det visar sig att någon av de raser som ingår i din valp har en eller flera av de egenskaper du absolut inte vill ha, avstå från att köpa valpen. Det är för både din och hundens skull. Hur man än ser på det så är det roligare och trivsammare med en hund som inte har en ovana man inte står ut med. Jag vet att jag skulle bli vansinnig på en hund som envisades med att jaga allt som rörde sig och som inte gick att ha lös. Sådana saker går inte alltid att träna bort.
Kruxet med blandraser är just att valpen inte alls behöver bli det minsta lik sina föräldrar. Den kan få anlag som inte alls framträder hos föräldern och bli en helt annan typ av hund. Exempelvis kan en blandrasvalp efter en riktig soffpotatis bli en vilde som kräver två timmars hjärngympa om dagen. Anlaget att bli en energisk hund har då funnits hos soffpotatis-föräldern, men dämpats av något annat. Det dämpande anlaget fördes dock inte över till valpen och så blev det ett energiknippe. Det är en mindre trevlig överraskning om man vill ha en trevlig familjehund för sällskap och promenader.
Just Schäfer och Labrador brukar inte bli några riktiga katastrofhundar, men den typ av blandning som kallas Alaskan Husky är en speciell typ av hund. De är avlade för drag, att springa fort och länge. Samtidigt har de ofta en utpräglad flockinstinkt som gör det svårt att ensamhetsträna dem och får de tillfälle, dvs när de kommer lösa, vill de jaga. Det är hundar som ligger nära vargen i beteende. Hundar som är både tama och vilda på samma gång. Det är härliga djur när de springer i flock framför släden på fjället, men mindre trevliga då de placeras i lägenhet och inte får utlopp för sitt behov av att löpa. Och återigen, din valps mamma behöver inte alls vara så här för att ge sådana här valpar. Risken är stor att dessa anlag finns där ändå.