Anonym eller öppen?

[mino]

Sv: Anonym eller öppen?

Jag tänker inte på de som är lite halvöppna och diskuterar häst, tomatodling eller Bonde söker fru, utan mer just de nick som är helt öppna med vem de är och samtidigt diskuterar exempelvis hur deras sexliv är ordnat eller liknande mer privata grejer. MalinJ beskriver bra ett scenario där man faktiskt kan skada sin partners trovärdighet genom att dela det som kan betraktas som snaskigheter.

Jag följer ju universitetsvärlden en del och det brukar alltid bli ett hallå när en ny rektor tillsätts och man halar fram nån gammal halvt om halvt tveksam text de har skrivit eller studie de har gjort. Tänk vilket hallå det skulle bli om man kör på Blueberrys inställning ovan och hittar bilder på nya rektorns snippa/snopp samt mobilnummer för nya kontakter på nätet. När information omkontextualiseras så händer det något, och det kan man inte kontrollera eller förutsäga.

 

[Ramona]

Sv: Anonym eller öppen?

Jag följer ju universitetsvärlden en del och det brukar alltid bli ett hallå när en ny rektor tillsätts och man halar fram nån gammal halvt om halvt tveksam text de har skrivit eller studie de har gjort. Tänk vilket hallå det skulle bli om man kör på Blueberrys inställning ovan och hittar bilder på nya rektorns snippa/snopp samt mobilnummer för nya kontakter på nätet. När information omkontextualiseras så händer det något, och det kan man inte kontrollera eller förutsäga.

Fast man kan inte gå omkring och vara sådär paranoid hela tiden! Det fungerar inte ifall man vill må bra. Varför ska jag avstå från saker jag tycker jag är kul för vad andra kan tänka och tycka? Det är ju helt skevt att begränsa sitt liv så efter vad andra tycker och tänker.

Jag lever mitt liv och mitt liv är alldeles för kort för att jag ska bry mig om ifall någon hittar en dålig uppsats från förr. Orka tänka på sånt. Människor utvecklas och människor kan ändras.

 

[Enya]

Sv: Anonym eller öppen?

Fast man kan inte gå omkring och vara sådär paranoid hela tiden! Det fungerar inte ifall man vill må bra. Varför ska jag avstå från saker jag tycker jag är kul för vad andra kan tänka och tycka? Det är ju helt skevt att begränsa sitt liv så efter vad andra tycker och tänker.

Jag lever mitt liv och mitt liv är alldeles för kort för att jag ska bry mig om ifall någon hittar en dålig uppsats från förr. Orka tänka på sånt. Människor utvecklas och människor kan ändras.

Gillar din inställning!

Vi har alla skelett i garderoben, varenda en av oss, men jag tror inte det biter mig i nacken sedan faktiskt. Vem bryr sig om blueberrys kön tex?

Eller det kanske är en ny fråga arbetsgivaren ställer när man går på intervju för jobbet.
"Vilket internetforum är du på och vad heter du där?" Eller det kanske är arbetstagaren som ställer det på intervjun istället!

 

[MalinJ]

Sv: Anonym eller öppen?

Så har man all rätt att tänka så länge det man skriver bara berör en själv. Berör det någon mer tycker jag att man bara har den rätten om vederbörande är av samma åsikt.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Anonym eller öppen?

Så har man all rätt att tänka så länge det man skriver bara berör en själv. Berör det någon mer tycker jag att man bara har den rätten om vederbörande är av samma åsikt.

Instämmer.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Anonym eller öppen?

"Vilket internetforum är du på och vad heter du där?" Eller det kanske är arbetstagaren som ställer det på intervjun istället!

Så är det givetvis inte, men beroende på vilket ansvar man har i sin position så är nålsögat smalare för vad som anses tillåtet.

Politiker blir inte sällan skvallrade om och ibland sprids till och med förtal. Ju mer maktposition vi pratar om, desto mer ansvar att ha hållit sig inom de normer vi har. Man kan säga att man paradoxalt nog får mindre frihet, ju mer makt man får.

Det finns vissa yrkesgrupper som behöver vara extra försiktiga för att inte hamna i en förtroendekris. Jag tänker då på poliser, jurister, lärare, läkare, högre chefer etcetera.

Med detta menar jag absolut inte att man skall vara paranoid, men det kan vara bra att tänka en gång till innan man publicerar något som kan vara till men för en själv eller andra.

Jag tycker spontant att människor skulle vara mer toleranta och fördomsfria, men så länge många inte är det, så kan det vara bra att tänka innan.

Jag sökte ett jobb för många år sedan och då säger intervjuaren plötsligt: "ja, och så håller du ju på med hunduställningar, hur går det för hunden?".

Harmlöst kan tyckas, men jag ansåg det vara irrelevant och jag gillade inte att han tog upp detta på intervjun. Men visst, mitt namn och hundens namn fanns med på hunduppfödarens hemsida. Lite kanske man skall räkna med?

Så, sammanfattningsvis; jag håller med i sak - visst borde var och en kunna vara lite friare och kanske skall vi inte bry oss så mycket om vare sig egna eller andras nät-berättelser.

MEN - det skadar inte att tänka efter före, särskilt inte om/när det gäller andra personer än en själv.

 

[avslutat medlemskap]

Sv: Anonym eller öppen?

Skulle du bjuda mig på bullar skulle jag bli rädd på riktigt för ser jag verkligen ut som en "saft och bullar"person?!
"Annat" låter ju jätteskitfarligt ju!

Berätta vad det är, berätta vad det är!

Annat, tja te bla. Det funkar va?


Förresten vill jag nu utfärda en varning, jag är ute och far lite nu så ni får passa er så ni inte stöter ihop med mig för då kan det bli jättefarligt, ja eftersom jag är en sån hemsk och skrämmande människa. *Du ska inte tro att dom (vi) slutat leta efter dig bara för att du inte är paranoid längre.*

Nähä, dags att krypa till kojs under en sten för just nu bor jag 200 meter in och 30 meter ner i berget, det gäller att bo atomvapensäkert när Ryssen är som han är. Sovrumsdörren väger 3 ton.

 

[Ramona]

Sv: Anonym eller öppen?

MEN - det skadar inte att tänka efter före, särskilt inte om/när det gäller andra personer än en själv.

Det är klart att det inte skadar, men i slutändan, vad är det vi skriver här på Buke som får sådana konsekvenser för oss i vardagen?

Den dagen en potentiell arbetsgivare inte gillar mitt sexliv känns det bara skönt att redan innan jag fått jobbet där inse att bolaget är fullt med inskränkta miffon så jag slipper jobba på ett sådant ställe.

Och det är lite att gå emot allting jag står för med öppenhet och att samhället måste bli mer tolerant och utvecklat. Hade det inte varit för de som kämpat och de som varit modiga innan mig hade jag aldrig suttit där jag är idag. För alla de kvinnor som kämpat och vågat ta fighten för ett öppnare samhälle är jag skyldig att för alla "oliktänkande" inte gå in i något paranoid-mode och vägra visa vad jag står för. För alla de HBT-personer som genom årtionden kämpat för att få synas i medier är jag skyldig att visa vördnad och respekt för modet de hade. För alla de som stått upp för sin åsikt och sina värderingar, trots att det kanske inte var helt socialt accepterat har jag en skyldighet att driva mina viktiga frågor framåt.

Står man inte upp för sig själv, förnekar man sig själv istället. Och dit vill jag inte komma. Finns inget jobb i världen som är värt att jag förnekar mig själv och på så vis förminskar mig själv som person. Den dagen min partner inte håller med mig om den frågan är jag ändå singel, så den dagen är inte aktuell.

 

[Enya]

Sv: Anonym eller öppen?

Så är det givetvis inte, men beroende på vilket ansvar man har i sin position så är nålsögat smalare för vad som anses tillåtet.

Politiker blir inte sällan skvallrade om och ibland sprids till och med förtal. Ju mer maktposition vi pratar om, desto mer ansvar att ha hållit sig inom de normer vi har. Man kan säga att man paradoxalt nog får mindre frihet, ju mer makt man får.

Det finns vissa yrkesgrupper som behöver vara extra försiktiga för att inte hamna i en förtroendekris. Jag tänker då på poliser, jurister, lärare, läkare, högre chefer etcetera.

Med detta menar jag absolut inte att man skall vara paranoid, men det kan vara bra att tänka en gång till innan man publicerar något som kan vara till men för en själv eller andra.

Jag tycker spontant att människor skulle vara mer toleranta och fördomsfria, men så länge många inte är det, så kan det vara bra att tänka innan.

Jag sökte ett jobb för många år sedan och då säger intervjuaren plötsligt: "ja, och så håller du ju på med hunduställningar, hur går det för hunden?".

Harmlöst kan tyckas, men jag ansåg det vara irrelevant och jag gillade inte att han tog upp detta på intervjun. Men visst, mitt namn och hundens namn fanns med på hunduppfödarens hemsida. Lite kanske man skall räkna med?

Så, sammanfattningsvis; jag håller med i sak - visst borde var och en kunna vara lite friare och kanske skall vi inte bry oss så mycket om vare sig egna eller andras nät-berättelser.

MEN - det skadar inte att tänka efter före, särskilt inte om/när det gäller andra personer än en själv.

Jag förstår ju också att det finns människor som blir skvallrade om. Samtidigt så är vi inte alla så värst kända att någon skulle skvallra något av värde om oss så att det kan skada inte bara oss själva utan även våra närstående. De flesta av oss är i alla fall inte det egentligen.

Mina barn bryr sig inte om att jag skriver i trådar om dejting, i trådar om sex eller diskuterar om snoppar och snippor eller ens om hästar, hundar, råttor och sjukdomar. Jag tror jag har uppfostrat dem till att våga vara som de är, våga vara öppna och våga gå emot strömmen och inte vara tyst bara för att inte skvallras om. Det tycker jag är viktigare att lära dem än att lära dem vara tysta. Nu har de väl "turen" att jag inte är varken viktig att skvallra om eller har något extremt att skvallra om

Och jag håller med Ramona återigen.

 

[Enya]

Sv: Anonym eller öppen?

Var har du hållit hus senaste tiden? Du borde skriva inlägg oftare!

 

[Enya]

Sv: Anonym eller öppen?

Mjao, te duger fint!


Fegis, göm dig bakom dörren bara, medan vi andra krigare tar emot ryssen på det rysligaste vis vi kan göra!

 

[Ramona]

Sv: Anonym eller öppen?

Var har du hållit hus senaste tiden? Du borde skriva inlägg oftare!

Jag har börjat jobba heltid+. Det suger! Jag vill vara mer ledig. Orkar ju banne mig inte göra någonting när man jobbar så mycket som jag gjort under en period nu.

Dessutom skadade jag ryggen för någon månad sedan jag fixar inte att sitta framför datorn för länge, så det blir att jag sköter det mesta från mobilen i horisontellt läge! Och jag orkar inte med Buke på mobilen, det är alldeles för jobbigt. Men nu börjar ryggen bli lite bättre så det ska nog bli ordning på mig med till slut.

(Nu får vi hoppas att ingen potentiell arbetsgivare ser att jag är arbetsovillig och krypplig! Man vet ju aldrig vad de kan göra med den informationen.)

 

[Enya]

Sv: Anonym eller öppen?

Din stackare! Ryggen är skit att skada, men värst är heltid+!

Buke suger på mobil, det tycker jag också, tar evigheter att läsa och skriva dessutom ska vi inte tala om!

Hoppas inte min framtida chef ser detta heller Känslig information, att vara lat liksom!

 

[prinsessfeminist]

Sv: Anonym eller öppen?

Det är klart att det inte skadar, men i slutändan, vad är det vi skriver här på Buke som får sådana konsekvenser för oss i vardagen?

Den dagen en potentiell arbetsgivare inte gillar mitt sexliv känns det bara skönt att redan innan jag fått jobbet där inse att bolaget är fullt med inskränkta miffon så jag slipper jobba på ett sådant ställe.

Och det är lite att gå emot allting jag står för med öppenhet och att samhället måste bli mer tolerant och utvecklat. Hade det inte varit för de som kämpat och de som varit modiga innan mig hade jag aldrig suttit där jag är idag. För alla de kvinnor som kämpat och vågat ta fighten för ett öppnare samhälle är jag skyldig att för alla "oliktänkande" inte gå in i något paranoid-mode och vägra visa vad jag står för. För alla de HBT-personer som genom årtionden kämpat för att få synas i medier är jag skyldig att visa vördnad och respekt för modet de hade. För alla de som stått upp för sin åsikt och sina värderingar, trots att det kanske inte var helt socialt accepterat har jag en skyldighet att driva mina viktiga frågor framåt.

Står man inte upp för sig själv, förnekar man sig själv istället. Och dit vill jag inte komma. Finns inget jobb i världen som är värt att jag förnekar mig själv och på så vis förminskar mig själv som person. Den dagen min partner inte håller med mig om den frågan är jag ändå singel, så den dagen är inte aktuell.

Hear hear!

Missuppfatta mig inte - jag instämmer med dig i sak, men jag ser också att vårt sociala liv på nätet i praktiken innebär begränsningar. I frisinnade sammanhang är din öppenhet absolut tacksam, men i andra så kan det kosta en del.
Jag tänker att det är lätt att säga: "om den arbetsgivaren inte kan ta den jag är så är jag inte heller att räkna med".
En annan sak om man av någon anledning är beroende av en inkomst/status/familjesituation.

Känner mig på många sätt motsägelsefull när jag skriver detta, och kanske beror det på min egen begränsning?

Jag skulle inte låta bli att anställa någon som varit öppen på nätet om jag inte trodde det skulle påverka verksamheten menligt. (och så som jag känner dig så är inte din öppenhet så kontroversiell att det skulle vara något att bry sig om, i alla fall inte i min bransch).

Men - vad arbetsgivaren tycker kan i vissa fall vara oväsentligt. Många gånger måste han/hon anpassa sig till omgivningen för att själv inte hamna i blåsväder.

Ett bra exempel på just detta fenomen läste jag om för ett par år sedan. Dagstidningen listade de mest framgångsrika politikerna och konstaterade att de som kommit långt i den politiska karriären var de som åstadkommit minst.

Medioker är alltså det man skall vara så att man inte förargar någon och skaffar sig ovänner!

Hur idiotiskt är inte det...

 

[prinsessfeminist]

Sv: Anonym eller öppen?

Jag förstår ju också att det finns människor som blir skvallrade om. Samtidigt så är vi inte alla så värst kända att någon skulle skvallra något av värde om oss så att det kan skada inte bara oss själva utan även våra närstående. De flesta av oss är i alla fall inte det egentligen.

Nej, ändå skvallras det alltid om alla på ett eller annat sätt. Särskilt den som vågar ta ut svängarna och utmana normer och värderingar.

Mina barn bryr sig inte om att jag skriver i trådar om dejting, i trådar om sex eller diskuterar om snoppar och snippor eller ens om hästar, hundar, råttor och sjukdomar. Jag tror jag har uppfostrat dem till att våga vara som de är, våga vara öppna och våga gå emot strömmen och inte vara tyst bara för att inte skvallras om. Det tycker jag är viktigare att lära dem än att lära dem vara tysta. Nu har de väl "turen" att jag inte är varken viktig att skvallra om eller har något extremt att skvallra om

Fast det där vet du inte. När de blir äldre kanske de har synpunkter och särskilt om de på något vis skulle påverka dem negativt.

Nu vet jag faktiskt inte var gränserna går för att anses som kontroversiell i de ämnen du tar upp (hundar/hästar etc får säkert ses som harmlöst om man inte propagerar för djursex eller djurmisshandel).

Återigen, jag är lite kluven och funderar. Personligen är jag mer benägen att vara mer försiktig än frispråkig eftersom jag helt enkelt inte vill "städa upp" i efterhand.

Däremot har jag inga problem att skriva det jag verkligen står för, det som är odiskutabelt för mig.

 

[Enya]

Sv: Anonym eller öppen?

Hear hear!

Missuppfatta mig inte - jag instämmer med dig i sak, men jag ser också att vårt sociala liv på nätet i praktiken innebär begränsningar. I frisinnade sammanhang är din öppenhet absolut tacksam, men i andra så kan det kosta en del.
Jag tänker att det är lätt att säga: "om den arbetsgivaren inte kan ta den jag är så är jag inte heller att räkna med".
En annan sak om man av någon anledning är beroende av en inkomst/status/familjesituation.

Känner mig på många sätt motsägelsefull när jag skriver detta, och kanske beror det på min egen begränsning?

Jag skulle inte låta bli att anställa någon som varit öppen på nätet om jag inte trodde det skulle påverka verksamheten menligt. (och så som jag känner dig så är inte din öppenhet så kontroversiell att det skulle vara något att bry sig om, i alla fall inte i min bransch).

Men - vad arbetsgivaren tycker kan i vissa fall vara oväsentligt. Många gånger måste han/hon anpassa sig till omgivningen för att själv inte hamna i blåsväder.

Ett bra exempel på just detta fenomen läste jag om för ett par år sedan. Dagstidningen listade de mest framgångsrika politikerna och konstaterade att de som kommit långt i den politiska karriären var de som åstadkommit minst.

Medioker är alltså det man skall vara så att man inte förargar någon och skaffar sig ovänner!

Hur idiotiskt är inte det...

Jag förstår hur du resonerar. Samtidigt känner jag att varför ska vi låsa in oss på så vis att vi inte kan vara öppna som vi vill vara? Nu är Ramona mer öppen och "fri" än vad jag är, men jag försöker vara det så mycket jag kan. Jag har blivit mer öppen med åren just eftersom jag känner att jag inte vill begränsas av andra och deras fördomar och tillkortakommande.

Jag känner inte för att jobba på en arbetsplats där någon ser det viktigt att jag har gjort ditten eller datten, jag vill bli bedömd för min arbetsinsats och hur jag funkar socialt i grupp med de andra medarbetarna. Är det verkligen så svårt att få jobb att man inte har råd att tacka nej till ett jobb?

Vi lever bara en gång, har jag kommit på. Jag har slösat bort tillräckligt många år av mitt liv på att passa in, utan att egentligen lyckas. Varför fortsätta stå tillbaka för andras åsikter?

Min familj klagar hela tiden på mig för att jag inte är som de är, senast i förrgår fick jag kommentar av min bror att jag inte är som andra i familjen, minns inte ens varför nu, men sådana kommentarer är inte ovanliga. Detta eftersom jag faktiskt inte är som de, jag har åsikter som inte är som deras, jag nöjer mig inte med ett sådant liv som de har, jag vantrivs bara jag tänker på det! Jag vill att mitt liv ska vara roligt och om det innebär att jag ska vara som jag vill och som jag kan så får det vara så, De som når längst är inte de som nöjer sig med mindre, för längst är inte att tjäna mest, kunna mest eller vara bäst utan det är att ha roligast, kunna njuta och trivas med sitt liv. Så om man står tillbaka trots att man vill vara mer öppen och säga fuck you till ett jobb där de begränsas och döms efter deras öppenhet, har man verkligen kommit långt då?

Fast vem är jag att döma.

 

[Enya]

Sv: Anonym eller öppen?

Nej, ändå skvallras det alltid om alla på ett eller annat sätt. Särskilt den som vågar ta ut svängarna och utmana normer och värderingar.



Fast det där vet du inte. När de blir äldre kanske de har synpunkter och särskilt om de på något vis skulle påverka dem negativt.

Nu vet jag faktiskt inte var gränserna går för att anses som kontroversiell i de ämnen du tar upp (hundar/hästar etc får säkert ses som harmlöst om man inte propagerar för djursex eller djurmisshandel).

Återigen, jag är lite kluven och funderar. Personligen är jag mer benägen att vara mer försiktig än frispråkig eftersom jag helt enkelt inte vill "städa upp" i efterhand.

Däremot har jag inga problem att skriva det jag verkligen står för, det som är odiskutabelt för mig.

Nej jag vet inte vad de tycker om några år. De kanske skäms. Samtidigt så vet jag ju inte om några år om de faktiskt tycker att det är fel att inte vara som man är och gå emot normen istället för att rätta sig i ledet bara för att inte stöta sig med andra och hamna i blåsväder.

Hundar/hästar var bara ett exempel på att det inte spelar någon roll vad jag diskuterar och har åsikter och tankar om.

Den senaste tiden har jag känt att jag vill förändra. Efter att ha sett en del på praktikplatsen jag har så känner jag att VARFÖR i all sin dar gör de inte något åt vissa problem, som är man kan göra något åt om man bara vågar förändra. Små bagateller till och med! Folk gör inte det, "vi har alltid gjort så här". Förändra, sätt ner foten även om det stöter på motstånd! Få bort det som upplevs dåligt och ändra det till något man kan stå bakom och som passar bättre. Men jag förstår varför folk inget gör. Det är tryggare och lättare att fortsätta som man alltid gör för att slippa möta motstånd och skvaller.

 

[mino]

Sv: Anonym eller öppen?

"om den arbetsgivaren inte kan ta den jag är så är jag inte heller att räkna med".

Frågan är väl om man vet vem man är och i vilken situation man är om fem år exempelvis? Jag vill fortfarande hävda att kontexten spelar stor roll och man byter ju kontext lite då och då. Jag har tex kommit med i ett sammanhang med stort inflytande på min arbetsplats och det är klart att jag måste tänka på att det jag säger offentligt på nätet inte bara är mino som säger utan också mino i egenskap av den-och-den-rollen. Jag kan inte kontrollera andras bild av mig men det vore märkligt om jag helt struntade i vilken bild andra har av mig, jag har ju fått den här rollen som ett resultat av förtroende från andra.

Sen håller jag inte alls med om Ramonas argument om att stå upp för sina åsikter kräver att man har ett namn bakom nicket. Det går utmärkt att diskutera olikheter hos snippor och visa upp bilder på dem utan att ha ett namn på snippan, skulle jag säga.

 

[avslutat medlemskap]

Sv: Anonym eller öppen?

Jag har slösat bort tillräckligt många år av mitt liv på att passa in, utan att egentligen lyckas. Varför fortsätta stå tillbaka för andras åsikter?

Exakt, och varför bry sig i vad andra tycker och tänker? Jag har många vänner och bekanta som också kan betecknas som "udda" med udda intressen men varför döma varandra? Gör nåt bra av samvaron och intresset istället, livet är inte bara svart eller vitt.

Apropå udda, imorgon ska jag åka till ett annat berg och lära mig en del nytt om stridsledningssystem, signalspaning och robotar, ja apropå udda nöjen.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Anonym eller öppen?

Men jag förstår varför folk inget gör. Det är tryggare och lättare att fortsätta som man alltid gör för att slippa möta motstånd och skvaller.

Onekligen är det så.

Själv är jag obekväm när jag känner att det är värt det och när jag då är beredd att betala priset.

Men det beror som sagt på många saker. Priset är olika i olika sammanhang.

Att ta avstånd från personer i ett kompisgäng som är rasister har ett pris. Att utmana en arbetsplats och riskera sin inkomst har ett annat. Att ifrågasätta sin familj kostar ett tredje osv.

Det handlar väl alltid om att man fundera på om prislappen och resultatet är värt ansträngningen?

Jane_Done skrev ofta "jag är hellre lycklig än har rätt" förr i tiden. På många sätt intalar jag mig detta fortfarande då och då.