Sv: Anonym eller öppen?
Precis så är det ju. Men frågan är om man är/vill vara så kontroversiell att man sedan lider av det?
Jag har ett förtroende i mitt jobb som jag är väldigt rädd om. Jag tycker dock inte det är svårt att tänka mig för. Känner mig inte så begränsad alls, men det beror på att jag är politisk korrekt i de flesta sammanhang och trivs bra med det.
Det tycker jag inte heller är nödvändigt. Jag ser det snarare som att man aldrig är riktigt anonym, men att ett nick ökar anonymiteten något.
Frågan är väl om man vet vem man är och i vilken situation man är om fem år exempelvis? Jag vill fortfarande hävda att kontexten spelar stor roll och man byter ju kontext lite då och då. Jag har tex kommit med i ett sammanhang med stort inflytande på min arbetsplats och det är klart att jag måste tänka på att det jag säger offentligt på nätet inte bara är mino som säger utan också mino i egenskap av den-och-den-rollen. Jag kan inte kontrollera andras bild av mig men det vore märkligt om jag helt struntade i vilken bild andra har av mig, jag har ju fått den här rollen som ett resultat av förtroende från andra.
Precis så är det ju. Men frågan är om man är/vill vara så kontroversiell att man sedan lider av det?
Jag har ett förtroende i mitt jobb som jag är väldigt rädd om. Jag tycker dock inte det är svårt att tänka mig för. Känner mig inte så begränsad alls, men det beror på att jag är politisk korrekt i de flesta sammanhang och trivs bra med det.
Sen håller jag inte alls med om Ramonas argument om att stå upp för sina åsikter kräver att man har ett namn bakom nicket. Det går utmärkt att diskutera olikheter hos snippor och visa upp bilder på dem utan att ha ett namn på snippan, skulle jag säga.
Det tycker jag inte heller är nödvändigt. Jag ser det snarare som att man aldrig är riktigt anonym, men att ett nick ökar anonymiteten något.