Ännu en rasvalstråd.

Jag skulle också säga tveksamt om kelpie - om det inte gäller vuxen omplacering så man vet behovet. Det finns absolut kelpies som kan passa för den nivån, men generellt kräver de flesta mer mentala utmaningar. Just lydnad är ju något de snabbt lär sig, aktivering där de måste tänka själva på en högre nivå (exempelvis spår och uppletande) är i regel mer givande för dem. I den rasen skulle jag dessutom säga att linjerna är väldigt ”blandade”, dvs det är svårt att förutspå vilken aktivitetsnivå en valp kommer hamna på, även om man köper från en kull med föräldrar som är av det mindre krävande slaget.

Vad gäller isländsk fårhund skulle jag väl inte heller säga att det är en optimal ras - men åt andra hållet. Om du vill träna lydnad seriöst, alltså. Finns väl absolut enstaka individer som kan tycka det är kul, men det är ändå en spets och jag skulle inte säga att de har riktigt den nivån av will to please, men generellt väldigt enkla när det gäller vardagsträning. Men beror såklart på vilken nivå av lydnad du är ute efter att träna och om det går att hitta bra avel mot det (skulle spontant säga att det inte är så vanligt utan de flesta är gårdshundar).
I så fall skulle jag nog säga att welsh corgi cardigan är ett bättre val, liknande mentalitet men i den rasen är det nog betydligt enklare att hitta linjer avlade för arbete och med mer will to please.

Annars tror jag att collie, som redan nämnts, kan vara ett bra alternativ för er!
 
Om ni kikar efter en vuxen omplacering så kan ni ju kika brett mer efter rätt individ än ras, jag skulle gå med i olika träningsgrupper på FB isåfall och efterlysa själv en hund som kanske har för lite motor för sin satsande förare eller inte klickar helt. Lyckas man hitta nåt i den kategorin så får man ju en bra grundtränad hund som bara inte är rätt match för sin förare.
 
[...]

Labbe och golden går nog bort pga apporteringen tyvärr annars är just labbe en ras jag gillar men med den specialiseringen de har är det nog inget för mig tyvärr.
Men hur många "vanliga" labbe och golden får "riktig" apporteringsträning där ägaren verkligen är ute och arbetar på ett sätt som vore det retrreiverjakt? Det måste vara en ganska liten del och ändå ser man många glada labbar och goldens hos "vanliga" familjer.

Det finns ett antal sätt att tillgodose apporteringslust hos hunden genom vardaglig aktivering. Som att se till att det finns saker framme som hunden kan bära. Ta med något på promenaden som hunden får bära och samtidigt träna på att lämna ifrån sig och ta upp grejor. Vidare är det ju en rolig aktivitet att gömma något som hunden får leta upp. Jag sålde en cockervalp till en barnfamilj för ett antal år sedan och detta var en favoritaktivitet barnen var ute med hunden. De gömde saker och han letade upp grejorna. För att träna vardagslydnad sitt/stanna kvar är det ju kanon att även smyga in lite apporteringsträning. Hunden får vänta när något kastas och sedan apportera på kommando. För en hund som gillar att apportera blir att hämta grejen en jättebra belöning och samtidigt får man in stadga som är bra att ha i många situationer. Det är lätt att trappa upp svårigheten. Hunden får lära sig att sitta en bit ifrån föraren, sätta sig på avstånd etc.

Det behöver inte vara mer avancerat än så.
 
Kelpie är en ras jag har väldigt positiva erfarenheter av, dock behöver jag nog träffa fler för att få en mer korrekt bild av rasen.
Funderar nog mest på om familjeliv kan va lite för stressigt för en kelpie, har fått uppfattningen att dem är lite mer lättstressad än tex Schäfer.
Ska kolla upp de andra två förslagen :)
Har du nån input gällande skillnaderna på just hoffe och beuceron? Alltså mer vad som utmärker just den rasen liksom?
(Det där man inte kan läsa sig till på SKK)

Kelpies ska inte vara stressiga hundar men de ska vara arbetande hundar med massor av energi. Visst finns det kelpies som inte klarar av att bo hos barnfamiljer. Jag gissar att det ofta handlar om social osäkerhet då vilket så klart kan leda till stress. Min första kelpie hade inte kunnat bo med barn just pga. social osäkerhet och nära till bett medan mina andra två funkar alldeles utmärkt i barnfamilj. Särskilt den vuxna hanen jag har nu är fantastisk på att koppla av hemma och bland folk och barn men ger alltid 110 % när det är träning. Unghunden (1,5 år) kan ibland pocka på uppmärksamhet när hon har tråkigt men är också en mycket okomplicerad hund.

Jag tror dock som Hedinn att kelpies generellt vill ha mer hjärngympa än något lydnadspass i veckan men det finns helt klart de som skulle vara nöjda ändå men det är svårt att veta vad man får i förväg. Personspår och uppletade är fenomenala aktiviteter som mina kelpies älskar. Sen är de jättebra motionskompisar - de orkar verkligen massor och mina har gärna dragit i dragsele när jag joggat eller cyklat.

Många uppfödare säljer helst till de som satsar lite mer mot tävling (ofta i bruks) eller tjänstehund.
 
Men hur många "vanliga" labbe och golden får "riktig" apporteringsträning där ägaren verkligen är ute och arbetar på ett sätt som vore det retrreiverjakt? Det måste vara en ganska liten del och ändå ser man många glada labbar och goldens hos "vanliga" familjer.

Det finns ett antal sätt att tillgodose apporteringslust hos hunden genom vardaglig aktivering. Som att se till att det finns saker framme som hunden kan bära. Ta med något på promenaden som hunden får bära och samtidigt träna på att lämna ifrån sig och ta upp grejor. Vidare är det ju en rolig aktivitet att gömma något som hunden får leta upp. Jag sålde en cockervalp till en barnfamilj för ett antal år sedan och detta var en favoritaktivitet barnen var ute med hunden. De gömde saker och han letade upp grejorna. För att träna vardagslydnad sitt/stanna kvar är det ju kanon att även smyga in lite apporteringsträning. Hunden får vänta när något kastas och sedan apportera på kommando. För en hund som gillar att apportera blir att hämta grejen en jättebra belöning och samtidigt får man in stadga som är bra att ha i många situationer. Det är lätt att trappa upp svårigheten. Hunden får lära sig att sitta en bit ifrån föraren, sätta sig på avstånd etc.

Det behöver inte vara mer avancerat än så.

Håller med här. Har själv en "jaktavlad" (i cituationstecken eftersom tollarna inte är uppdelade som labbarna och golden) tollare i allra högsta grad. Vi kör ju en hel del apportering för att vi båda tycker att det är kul, men inte på något sätt tror jag att hon skulle lida av att vi endast körde lydnad. Tvärtom tror jag faktiskt att min hund trivs bättre med att träna lydnad än jakten. Hon är lite för het i jakten så jag kan inte riktigt belöna med det hon gillar mest, lek, för då hade intensivitetsnivån blivit för hög. I lydnad blir det inte ett problem på samma sätt och jag kan se på henne hur hon lyser upp totalt när det är dags för lydnad. Det är mer skoj helt enkelt.

Det är väl som att svära i kyrka, det vet jag, men jag känner att jag kan vara ärlig och säga det eftersom jag köpte min hund främst för jakten och fortfarande tränar det, så jag försöker inte måla upp det som att lydnad generellt skulle vara bättre än jakten. Jag insåg bara på vägen att lydnaden gör min hund minst lika nöjd, om inte mer, och ser inte varför det skulle vara ett problem att med rätt typ av retriever endast köra lydnad. Så länge den får sin stimulans och att man kanske letar efter rätt typ av retriever, det är ju ändå det viktigaste. Apporteringslusten kan man få in på väldigt många sätt i vardagen och i lydnaden som du säger, för att inte tala om när man sen inser hur kul det är att träna jaktapportering så man blir fast i det oavsett. :D :angel:
 
Senast ändrad:
Du har ju KH collie vet jag, hur kul tror du de tycker det är att springa en mil med sin husse? Jag ser nog collies som gladlynta och absolut träningsvilliga men just det där med löpträning och även gärna lite drag vet jag inte hur de ställer sig till.
Jag lobbar ju hårt för att jag vill träna lydnad men sambon vill verkligen ha en springkompis så det är minst lika viktigt.
Jag har också en kh collie, hon är visserligen bara valp ännu men som hon älskar att springa! 🌪️Min sambo kommer absolut att börja springa tillsammans med henne när hon blir äldre. Drag tror jag också att hon hade gillat, bara hon får springa så.. 😅
 
Jag tänker att båda corgiraserna skulle vara alternativ baserat på det du beskriver, trots korta ben är de himla robusta och hänger på det mesta, jag brukar ha mina pembrokes med när jag rider och de håller ledigt jämna steg med hästen. De fäller dock men inte heeeeela tiden 😇
 
Jag skulle också säga tveksamt om kelpie - om det inte gäller vuxen omplacering så man vet behovet. Det finns absolut kelpies som kan passa för den nivån, men generellt kräver de flesta mer mentala utmaningar. Just lydnad är ju något de snabbt lär sig, aktivering där de måste tänka själva på en högre nivå (exempelvis spår och uppletande) är i regel mer givande för dem. I den rasen skulle jag dessutom säga att linjerna är väldigt ”blandade”, dvs det är svårt att förutspå vilken aktivitetsnivå en valp kommer hamna på, även om man köper från en kull med föräldrar som är av det mindre krävande slaget.

Vad gäller isländsk fårhund skulle jag väl inte heller säga att det är en optimal ras - men åt andra hållet. Om du vill träna lydnad seriöst, alltså. Finns väl absolut enstaka individer som kan tycka det är kul, men det är ändå en spets och jag skulle inte säga att de har riktigt den nivån av will to please, men generellt väldigt enkla när det gäller vardagsträning. Men beror såklart på vilken nivå av lydnad du är ute efter att träna och om det går att hitta bra avel mot det (skulle spontant säga att det inte är så vanligt utan de flesta är gårdshundar).
I så fall skulle jag nog säga att welsh corgi cardigan är ett bättre val, liknande mentalitet men i den rasen är det nog betydligt enklare att hitta linjer avlade för arbete och med mer will to please.

Annars tror jag att collie, som redan nämnts, kan vara ett bra alternativ för er!
Tack för input! Jag är som sagt lite tvekan på just bruksraserna och tror precis som du skriver att de kräver mer träning än jag hinner/är intresserad av.
Spår och uppletande på hobbynivå är dock något jag alltid tränat men mina hundar men vet också att det inte blir riktigt lika givande som att träna sånt mer strukturerat och seriöst.

Bra du skriver om Isländsk fårhund, det känns inte som det är ”våran” ras riktigt. Visst att man kan muta och motivera de flesta hundar till ett litet lydnadspass men jag vill kunna köra 2-3 timmars pass (med fikapaus :D) utan att hunden tycker det blir tråkigt eller jag behöver lägga all energi på att få med mig hunden på det. Vill ha kul ihop med en hund som tycker det är lika roligt som jag annars får det va liksom.
 
Om ni kikar efter en vuxen omplacering så kan ni ju kika brett mer efter rätt individ än ras, jag skulle gå med i olika träningsgrupper på FB isåfall och efterlysa själv en hund som kanske har för lite motor för sin satsande förare eller inte klickar helt. Lyckas man hitta nåt i den kategorin så får man ju en bra grundtränad hund som bara inte är rätt match för sin förare.
Just det har varit lite av min tanke, finns ju många hundar som inte funkar för högre klasser/tjänst osv men skulle va en utmärkt träningskompis till oss.
Ska slänga ut lite frågor till de brukafolk jag känner men va några år sen jag va aktiv på klubben så ska kolla träningsgrupper på Facebook. Tar gärna emot tips på vilka du tycker är bra!?

Enda nackdelen med äldre omplacering är nog att jag verkligen älskar grundträningen med hund från valp men samtidigt är det en hel del jobb med valp så ser fördelar med omplacering helt klart.
 
Men hur många "vanliga" labbe och golden får "riktig" apporteringsträning där ägaren verkligen är ute och arbetar på ett sätt som vore det retrreiverjakt? Det måste vara en ganska liten del och ändå ser man många glada labbar och goldens hos "vanliga" familjer.

Det finns ett antal sätt att tillgodose apporteringslust hos hunden genom vardaglig aktivering. Som att se till att det finns saker framme som hunden kan bära. Ta med något på promenaden som hunden får bära och samtidigt träna på att lämna ifrån sig och ta upp grejor. Vidare är det ju en rolig aktivitet att gömma något som hunden får leta upp. Jag sålde en cockervalp till en barnfamilj för ett antal år sedan och detta var en favoritaktivitet barnen var ute med hunden. De gömde saker och han letade upp grejorna. För att träna vardagslydnad sitt/stanna kvar är det ju kanon att även smyga in lite apporteringsträning. Hunden får vänta när något kastas och sedan apportera på kommando. För en hund som gillar att apportera blir att hämta grejen en jättebra belöning och samtidigt får man in stadga som är bra att ha i många situationer. Det är lätt att trappa upp svårigheten. Hunden får lära sig att sitta en bit ifrån föraren, sätta sig på avstånd etc.

Det behöver inte vara mer avancerat än så.
Ingen aning :p jag känner faktiskt ingen som har retriver så jag får för mig de flesta tränar rätt aktivt och strukturerat kring apportering osv.

Resten av det du nämner som träning har jag gjort var och varannan dag med alla hundar förutom vinthundsblandningen (hon tyckte sånt va dödstråkigt ;)). Det ingår i vardagsmotionen för mig. Promenader blir så enformigt utan nån typ av aktivitet tycker jag.
 
Jag tänker att båda corgiraserna skulle vara alternativ baserat på det du beskriver, trots korta ben är de himla robusta och hänger på det mesta, jag brukar ha mina pembrokes med när jag rider och de håller ledigt jämna steg med hästen. De fäller dock men inte heeeeela tiden 😇
Va bland de första raserna jag kikade på, men jag är fördomsfull kring deras söta små korta ben och långa ryggar :o tänker att strukturerad löpträning 2-3 mil i veckan kanske inte riktigt är optimalt för den typen av kropp.
Hade det inte varit för att sambon ville löpträna hade Corgi varit högst upp på listan tillsamman med KH collie.
Fäller tycker jag alla hundar gör så det räknar jag med :D
 
Va bland de första raserna jag kikade på, men jag är fördomsfull kring deras söta små korta ben och långa ryggar :o tänker att strukturerad löpträning 2-3 mil i veckan kanske inte riktigt är optimalt för den typen av kropp.
Hade det inte varit för att sambon ville löpträna hade Corgi varit högst upp på listan tillsamman med KH collie.
Fäller tycker jag alla hundar gör så det räknar jag med :D
Det går utmärkt att löpträna med en corgi! :) De har inte långa ryggar, själva kroppen är byggd som vilken annan ras som helst - det är bara benen som är korta.
Det är ju vallhundar i grunden, så tempo och uthållighet finns.
 
Gå med I de grupper där du har intresse, typ lydnads Sverige, rallylydnad, barmarksdrag osv. Där kan det ju också vara så att någon känner någon om du skriver ut att du funderar på omplacering tex på lokala brukshundsklubben eller liknande.
 
Men hur många "vanliga" labbe och golden får "riktig" apporteringsträning där ägaren verkligen är ute och arbetar på ett sätt som vore det retrreiverjakt? Det måste vara en ganska liten del och ändå ser man många glada labbar och goldens hos "vanliga" familjer.

Det finns ett antal sätt att tillgodose apporteringslust hos hunden genom vardaglig aktivering. Som att se till att det finns saker framme som hunden kan bära. Ta med något på promenaden som hunden får bära och samtidigt träna på att lämna ifrån sig och ta upp grejor. Vidare är det ju en rolig aktivitet att gömma något som hunden får leta upp. Jag sålde en cockervalp till en barnfamilj för ett antal år sedan och detta var en favoritaktivitet barnen var ute med hunden. De gömde saker och han letade upp grejorna. För att träna vardagslydnad sitt/stanna kvar är det ju kanon att även smyga in lite apporteringsträning. Hunden får vänta när något kastas och sedan apportera på kommando. För en hund som gillar att apportera blir att hämta grejen en jättebra belöning och samtidigt får man in stadga som är bra att ha i många situationer. Det är lätt att trappa upp svårigheten. Hunden får lära sig att sitta en bit ifrån föraren, sätta sig på avstånd etc.

Det behöver inte vara mer avancerat än så.
Jag skulle säga att det beror på vad för typ av labbe man har, och vilka kretsar du befinner dig i. De jag känner med labbe tränar apportering, och mina (den ena speciellt) hade absolut inte nöjt sig med den typen av träning du beskriver. Men som sagt , det är naturligtvis individuellt. Men jag tycker , generellt sett, att det blir skevt att rekommendera en hundras till någon som inte alls vill hålla på med det hunden faktiskt är avlad för, är det så att Cocos inte vill hålla på med apportering alls, så tycker jag inte hon ska skaffa en jaktlabbe.
 
Om schäfer är lämplig eller ej beror nog på lite. Barmarksdrag, är det att springa med sambon du menar då eller är det utöver springa med sambon tex med cykel/trehjuling/skidor?

Lydnad i 2-3 h 2 ggr i veckan med fikapaus. Vad innebär det för hunden? Körs hundarna 1 och 1 i 15 min och sen sitter i bilen? Eller är de med ute det mesta och varierar mellan paus och aktivitet?

Likadant att du lägger in uppletande under promenader gör ju också en del. Och hur övriga livet samt aktivitet ser ut. Du tänkte även träna dagligen som jag förstod det men kortare stunder?

Får hunden röra på sig ordentligt dagligen via lös promenad/drag samt att du lägger in spår/specialsök 1-3 ggr i veckan så borde de allra flesta schäfer bli nöjda med det anser jag.

Jag skulle säga att de borde få 2-3 h varierande motion (promenad, jogg, cykel etc) dagligen som snitt och sen något mentalt i varierande svårighetsgrad. Det viktigaste enligt mig är att de får blåsa ur sig ordentligt 2-4 ggr/vecka.

Men, det är mycket hund. Och det är givetvis enklare vardagsmässigt med tex hundvakt med en labbe eller collie än en schäfer. Generellt.

Saken är väl den att det finns flera raser som är pigga och käcka utan att ha brukshundsmentalitet. Men allt beror ju på vilken nivå man vill träna på och vilken typ av hund man trivs med både i vardagen och träning/tävling.
 
Jag skulle säga att det beror på vad för typ av labbe man har, och vilka kretsar du befinner dig i. De jag känner med labbe tränar apportering, och mina (den ena speciellt) hade absolut inte nöjt sig med den typen av träning du beskriver. Men som sagt , det är naturligtvis individuellt. Men jag tycker , generellt sett, att det blir skevt att rekommendera en hundras till någon som inte alls vill hålla på med det hunden faktiskt är avlad för, är det så att Cocos inte vill hålla på med apportering alls, så tycker jag inte hon ska skaffa en jaktlabbe.
Ingen har väl dock rekommenderat henne en jaktlabbe?

Inlägget du svarade på skrev ”vanlig labbe” och inlägget dessförinnan som tipsade om labbe skrev från dp-linjer.
 
Jag skulle säga att det beror på vad för typ av labbe man har, och vilka kretsar du befinner dig i. De jag känner med labbe tränar apportering, och mina (den ena speciellt) hade absolut inte nöjt sig med den typen av träning du beskriver. Men som sagt , det är naturligtvis individuellt. Men jag tycker , generellt sett, att det blir skevt att rekommendera en hundras till någon som inte alls vill hålla på med det hunden faktiskt är avlad för, är det så att Cocos inte vill hålla på med apportering alls, så tycker jag inte hon ska skaffa en jaktlabbe.
Jaktlabbe har väl aldrig varit på tal?

Majoriteten av labbar och goldens i Sverige är väl ändå helt vanliga aktiva sällskaps- och familjehundar. Dessa är väl knappast avlade för retrieverjakt längre, även om många av dem uppskattar apportering.

Många har spaniels som aktiva sällskapshundar, men det kan man alltså inte om man inte vill hålla på med spanieljakt?
 
Va bland de första raserna jag kikade på, men jag är fördomsfull kring deras söta små korta ben och långa ryggar :o tänker att strukturerad löpträning 2-3 mil i veckan kanske inte riktigt är optimalt för den typen av kropp.
Hade det inte varit för att sambon ville löpträna hade Corgi varit högst upp på listan tillsamman med KH collie.
Fäller tycker jag alla hundar gör så det räknar jag med :D
Jodå, de fixar lätt så mycket löpning! De är gjorda för att röra sig mycket på en dag, de är ju gårds/vallhundar. Jag rider ganska långt och de måste minst trava men oftast galoppera för att hänga på och de är aldrig slutkörda när vi kommer hem, så springa med husse kommer inte vara något problem bara man tränat upp dem, men det får man ju göra oavsett ras! De korta benen bekommer dem på intet sätt. :) ruggigt snabba på agility är de också!

Vet även flera viltspårschampions så de kan göra det mesta.
 
2-3 mil löpning i veckan är inte mycket för en hund. Inte om man tränat upp den successivt. De flesta raser borde klara det, sen kanske inte alla tycker det är roligt men det är en annan sak.
 

Liknande trådar

Hundavel & Ras Jag har alltid älskat hundar och är uppvuxen med labradorer i kärnfamiljen. Har från det jag var barn gått ut med hundar, genomgående...
2 3
Svar
50
· Visningar
3 905
Senast: Cissi_ma
·
Hundavel & Ras Hej! Det är spännande tider för mig och min familj, då vi äntligen känner att det är en bra tid att skaffa hund. Tanken är att besöka...
2 3
Svar
40
· Visningar
5 027
Hundträning Något luddig trådstart kanske men jag har ett problem med att min ena hund har gjort utfall mot barn i koppel. Med utfall menar jag att...
2
Svar
38
· Visningar
4 747
Senast: Liran
·
Hundhälsa Vi i vår familj har under hösten hamnat i en fasansfull situation, som gjort och gör mig så upprörd och ledsen. Den 20:de september i år...
14 15 16
Svar
311
· Visningar
26 249

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp